t like a shirt

saker som kan hända en sovmorgon som denna är att man i all glömska ändå går upp klockan sju, och fattar situationen när det är för sent att få tag på sömnen mer. man chillar hemma, gör saker som att städa ur kylskåpet och gallra bort bör-föras-till-pappersinsamlings-material från tidningskorgen och så vidare. sen missar man tåget som går klockan tio, första gången jag missar tåget i och för sig, men nu, när man haft tre timmar på sig att komma i tid. som tur är går det ett tåg en kvart senare som gör att jag bara blir en halv timme sen från lektionen. sen sitter man i skolan i 1½ timme och försöker handskas med ett program som ändå inte fungerar, och därefter sitte rman två timmar till på tåget hem.

näe. man kan inte klaga. sen kommer man hem och försöker fota panorama som blir så sjuhelvetiskt snett och vindt och olikagradsfärgat att man lika gärna kunnat låta bli. jajjamän. sen kryper man ner i soffan med möjlig manlig varelse och äter nudlar med majs och ketchup (legendariskt) och ser på america's funniest homevideos och skäms å programledarnas vägnar eftersom de är så jävla oskojiga och pinsamma.

sen gör man inget. tänker på hur snabbt dagarna går och att det snart är helg igen och att man snart passerar gränsen till ryssland och sedan kommer på hur förfärligt mycket man redan saknar den manliga varelsen fast han är så nära inom räckhåll, just nu, ännu, åtminstone.

och sen tänker man på att katten antagligen har fått en ögoninflammation eftersom det rinner vattentårar ur hennes gula ögon och hon ser så fasligt ledsen ut hela tiden. tuesday.

borschsoppa!

en ganska stor procent av googlesökningarna som träffar denna blogg, har sökts på orden "borschsoppa" eller "recept borschsoppa" eller något liknande alternativ. det som faktiskt utgör sökträffen är ett kalt enstaka uttalande om själva soppan, samt en länkning till ett recept på snickers.

höhö, och orsaken till att jag är en träff på ordet borschsoppa är nog för att det bara är jag och korv-göran som inte vet att det egentligen stavas borsjtj. det hade jag nog inte gissat mig till i första taget..! därför borde jag nog bjuda på en hederlig träff för dem som söker, haha. rödbetssoppan är galet god, har en skön färg, värmer mycket i höstkylan och är inte speciellt dyr. portionspriset kan till och med uppgå till 0,5 cent, my god!

BORSCHSOPPA (3-4 pers)

500 gram rödbetor (cirka tre medelsmå vill säga)
2 potatisar
1 lök
100 gram vitkål (kan utelämnas, men det går man i miste om i smakväg!)
3 vitlöksklyftor
1 liter grönsaksbuljong
1 lagerblad
0,5 tsk timjan
1 krm vitpeppar
salt

1. riv rödbetorna grovt med rivjärn,
skär potatisen i ganska pyttesmå bitar,
löken och vitlöken likaså,
strimla vitkålen

2. låt grönsakerna koka i grönsaksbuljongen
(1 liter vatten + 2 buljongtärningar) i cirka 30-45 minuter

3. sätt till kryddorna
och låt koka ytterligare 15 minuter

4. soppan har fått en fantastiskt fin färg
och borde osa gott, nu gäller bara att
salta lite till och avsmaka för att sedan
servera den tillsammans med tjock naturell yoghurt
(icke gräddfil, den skär sig när den värms)

första snön for gods sake!

ÖH HEJ.
att det är snö ute! SNÖ!
och gott om det också för den delen, inte fem flingor. det snöade igår också, men bara yttepyttelite snö och allra mest slask, som smälte sin väg genast, och det gjorde all genomborrande kyla lite enklare att stå ut med, men just nu vill jag inte alls stå ut. ohnej. jag måste inhandla vinterns tjockaste vinterjacka med mycket mudd och rikligt med värmeisolering, som kunde ha en en likadan funktion som en vetekudde. uppvärmbar. som håller värmen ett tag. det gör inget fastän jackan vore milleniets fulaste och förfärligaste skapelse, bara den kunde tjäna även om världen gick under av vinterkylan. jag kommer då sannerligen frysa ihjäl i vinter.

från a till ö. när vår vita katt kom till the hoods and the woods, hade jag bestämt för länge sedan tillbaka att han skulle heta åke. jussi tyckte dock att han gärna kunde heta gunvald larsson (som i beck, ni vet) för det skulle låta skitcoolt, och det gick jag nästan med på, för gunvald larsson är ett bra namn och en himla bra typ. fast sen igår läste jag någonstans att mikael persbrandts yngste son heter Åke Lo! hiho vilket namn. fast jussi blev hemskt nöjd när han fick höra nyheten. tänk vilket sammanträffande.

keep me out of it all

det är illa att det har blivit så kallt. jag tar mig för huvudet ett duktig antal gånger om dagen och undrar över hur sjutton jag ska klara mig minst fem månader till med denna smärtsamma köld. jag fryser häcken av mig! saker som hjälper A: varm lång dusch, saker som hjälper B: vetekudden! tacka skaparen för vetekudden. den har legat i dvala hela sommaren nästan, men nu har dens säsong definitivt börjat. jag önskat att den höll sig varm i flera timmar på raken. det nuvarande exemplaret börjar bli lite sönderbränt och håller sig tillräckligt varm i högst 20 minuter, sen blir det ljummet. picture is old.

en bokehtest

i onsdags bestämde vi oss för att åka till borgbacken och kolla in ljuskarnevalen på fredag. igår var det fredag och borgbacken öppnade sina dörrar klockan 17. vi siktade in oss på att vara på plats runtomkring klockan sex, fast klockan sex var vi fortfarande i matbutiken, alldeles utsvultna av näringsfattiga makaroner. vi hade osm mål att komma på 19:14-tåget, som vi i princip hann till bara för att alla tåg mot helsingfors var tio minuter sena. innan vi kom till tågstationen
-körde vi in två ristorante i ugnen och kom fram till att vi aldrig skulle hinna äta dem OCH hinna till tåget. sanningen att säga hade vi inte ens tid att vänta dem ur ugnen så vi var tvugna att ta ut dem när osten var halvsmält. sen packade vi dem i folie och i en papperspåse och tog den med oss till tåget
-sprang vi 75% av vägen till tågstationen.

när tåget sedan kom, öppnade vi pizzafolierna och åt för glatta livet. tyvärr så hade all min pizzafyllning smält fast i folien, så jag åt mest en knaprig botten med lite vattning tomatsås.

inte att förglömma. jussi hade en ryggsäck på ryggen som innehöll någa cranberry longdrinkar till mig och några öl till jussi, samt en halvfull salmiak kossu. vi drack dem inte på tåget dock, utan när vi promenerade från ändstationen till borgbacken. dock inte alla. när vi skulle in till nöjesfältet, med min stora kamerabag som såg ut att rymma tio liter sprit, stativbaggen som såg ut att rymma tio flaskor vin, papperspåsen med pizzaresterna som såg ut att rymma hundra miniflaskor och jussis ryggsäck som såg ut att rymma minst en miljon liter alkoholhaltig dryck frågade portvakten om vi hade alkohol med oss. just som jag skulle säga ja, sa jussi
-åh nej då! nej! nej!
-jasså, då antar jag att ni inte har något emot att vi kollar igenom alla era väskor?
-öh, jahaja. då är det väl bara att erkänna att hela den här ryggsäcken är full av öl, sa jussi med ett ton is i hatten, och vi vände på klacken och gömde ryggsäcken bakom lite stenar, lite gräs, och lite kvistar (ryggsäcken fanns kvar när vi kom tillbaka för att hämta den).

vi kom till borgbacken klockan 20:55 och var tvugna att avlägsna oss 21:55. det blev inte mycket tid övers till något annat än till ett par, tre slagsmål med mitt nya stativ. så därför måste vi nog göra om denna resa någon annan gång, i veckan troligtvis. nöjesfältet med alla ljusen var fint, och gav lite höstkänsla, lite julkänsla och mycket willy-wonka-känsla. åtminstone fick jag testa lite bokehfotografering som nog var det största ändamålet med besöket. och glad är jag över att jag lyckades åtminstone lite grann. lite grann.



på tåget hem satt en berusad businesman i samma tågvagn som oss. hade hade tappat sin plånbok på hesburger för tio minuter sedan, var han bergis på. hela tågvagnen fick ta del av det högljudda samtalet.
-nu har ni för fan sex minuter på er att hitta min plånbok! den är tamigfan en moljon gånger viktigare än någon av de beställande hamburgarkunderna just nu! om inte plånboken hittas om sex minuter ringer jag polisen! MEN SÖK EFTER DEN FÖRIHELVETE! ge mig namnet på din arbetsgivare så ska han få höra! BAH! det namnet finns inte i någon telefonbok överhuvudtaget! nu lyssnar du: jag har aldrig någonsin tappat bort något! inte mina pengar, inte min plånbok, inte mitt pass, jag har för fan ens aldrig tappat bort min jävla morsa!

misstänkt

kära intresseklubben! jag önskar härmed att ni tar er an denna notering.

idag är jag ledig, och idag är även jussi ledig. detta är lajbans.

igår åt vi varsin hamburgare. vi hade visserligen även beställt poms, men dessa friterade potatispinnar var så kalla, taskiga och sega att ingen av oss ville äta dem. i tisdags åt vi nudlar och konservmajs, i onsdags åt vi makaroner med vita bönor och ketchup, idag lunchade vi på makaroner med smör och ketchup, samt lite chips&dipp som aptitretare. tack vare dessa snål-budget-dagarna var vi allt värda de skabbiga hamburgarna igår (som gjorde mig alldeles förfärligt illamående eftersom den innehöll en konstig mjuk tomat, en sval vegebiff och lite gulnad sallad). bästa intresseklubben, detta måste ni väl förstå? ni är närsomhelst välkomna att intaga en måltid i mitt mitt glamorösa kök.

nyligen, för ungefär tre timmar sedan, somnade jussi eftersom han antagligen var lite snål på en powernap. nu har han i och för sig snart sovit igen en hal natts sömn, men det hände något alldeles beklagligt för en timme eller så, då till och med alla tre katterna låg och sov i en vacker rad tvärs över sängen. utanför började plötsligt en bil tuta så in i helvete länge och in i helvete hårt. kattstackarna blev givetvis livrädda över detta oväsen och for fram och tillbaka i lägenheten med klorna skrikande och gnistande mot parkettgolvet. jag antog att hiphopkillen på tredje våningen hade en andel i detta. men när jag kom till fönstret, stod en röd volvo utanför följande trappuppgång. i volvon satt en förbannat sur kärring och tutade för glatta livet.
TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT.
TUTUTUTUTUTUTUTUTUTUT.
TUUUUUUUTUTUTUTUTUT.
strax därpå kom en annan gammal tant ut ur huset och satte sig i bilen och de kurvade iväg.
orsak till varför gamla människor inte kan skaffa en jävla mobiltelefon: OKÄND

nu måste jag väcka jussi eftersom jag ringde till dongygongybutiken och reserverade en förrådshylla till vårt källarförråd som ser ut som ett sophanteringsställe för avfall från slutet av andra världskriget. detta vet dock inte den sovande mannen om, och jag är inte inställd på att han kommer rågilla idén när jag avslöjar den för honom, eftersom jag inväntat de där hyllorna till butiken i två veckor nu och han förbannat den lika mycket varje gång jag fört den på tal.

härmed, bästa intresseklubben, avslutar jag min notering.
hoppas ni haft en bra dag. vädret är ju strålande.
mvh, anonym (mitt namn börjar på L)

minus trettio

klockan är strax halv åtta, jag borde kila, men jag måste varna: vintern har uppenbarligen kommit! mitt i oktober. jag sitter inne och fryser häcken av mig och är lika sömnig som en igelkott som väckts ur evighetssömnen. ute ser det ut att vara minst 30 grader minus, fastän termometern visar på plus fyra. det är inte klokt.

att salta händerna

en ny spännande måndag efter en spännande helg. yes, yes. den spännande helgen gick ut på att avnjuta många långa cranberry longdrinkar med syster i deras bastu. ja, för all del - jag badade i bastu i sammanlagt kanske 40 minuter som inte kan vara långt ifrån världsrekordet, kan det?! under dessa 40 minuter tog vi dock tre stycken långa ciggpauser ute på terassen. och under de 40 minuterna höll jag på att kola vippen så fort bastutemperaturen översteg 25 grader celcius. men fan så jag svettades.

därefter så har vi sovit hemma på vår gata. och kollat film. och kollat ett och annat övrigt program på teve också. och tagit en ruskigt höstig promenad i den isande utekylan bland ett miljontal virvlande löv. eller ja, hoppsan, det var visst bara jag som tog den promenaden eftersom jussi mycket hellre ville gå till gubbgymmet dit jag absolut inte vill gå.

imorse vaknade jag till att väckningslarmet på telefonen, den absolut sista väckningen av alla fem jag har aktiverade för att undgå att försova mig om morgnarna, hade knasat till sig och ylade som ett riktigt brandbilslarm en centimeter från mitt öra, och vägrade gå med på att stängas av. därmed var jag tvungen att hårdhänt få batteriet ur telefonen för att få tyst på den. tur nog att den gått i baklås, telefonen, annars hade jag lätt försovit mig och missat tåget, men otur i den turen att när jag väl kommit mig på tåget fick jag sms från min lärare att lektionerna var inställda. hahahahaha. hurra, hurra, hurra. jag trashade omkring i helsingfors lite grann, köpte mig lite nya böcker och satt och drack en iskall smoothie som fick min hjärna att frysa till och därmed även fick min hjärnkapacitet att stanna upp ett tag.

som följd av detta, gick min fastfrusna sepehjärna på att testa ett medelhavssalt att peela kroppen med och en medelhavskräm att fukta huden med efter peelingen. ni vet de där som står i alla köpcentren i hela helsingfors och vill sminka en eller fixa håret på en eller styla naglarna på en med en alldeles supersuverän ny produkt. en sådan som man absolut inte stannar vid. OBSOBS jag peelade förstås inte kroppen med saltpeelingen, utan händerna. den unga mannen som med dålig engelska och stark fransk accent och som snackade i typ 15 minuter i en hastighet på 200 ord/sekund liksom... nästan för illa att bekännas... övertygade mig lite grann och jag höll fanmig på att köpa den jävla peeling-salt-burken på typ 100 ml för endast 45 euro. då började min hjärna smälta upp. jag tackade nej. ha sa ja. jag tackade nej. han sa ja. jag tackade nej. han sa ja. och.så.vidare. till slut bad han mig att ställa mig lite vid sidan om, tänka över det i två minuter, komma tillbaka och köpa den fantastiska burken. sen skulle jag få en två på köpet isåfall (en tvål i myrstorlek). jag la fötterna på ryggen och sprang iväg som en panikfylld gasell, såklart. och lyfte givetvis ett tacksamt öga mot himlen för att jag inte lag tut hela min årsekonomi på den där burken.

nu, väl hemma, förbannar min hud den jäkla salten. han sa att det var den bästa lösningen på atopisk hud, den bästa medicinen, och att det skulle göra underverk på mina händer (som icke äro atopiska, och som inte ens var speciellt torra innan behandlingen). i cirka tio minuter efter saltbehandlingen och medelhavskrämen kändes det som att mina händer fått ett nytt liv, men just nu är de så förfärligt torra att jag inte sett på maken sedan förra vinterns köldtorra hud. kommer säkerligen fungera fantastiskt på atopisk hud, slår jag mig i backen på.

och ännu en tacksam blick mot höjderna. tack, tack.

tivolibilder

idag har jag klarat mig genom gruppkritiken om fotoserien från ekenäsmarknaden, utan utgång:döden, därav några extra poäng till mig.

några andra goda saker med denna dagen är hemlagade quesadillas med salsa och cheddarfyllning, några minusgrader kallt imorse, vetskapen om morgondagens slöa skoldag som går ut på några fotouställningar i helsingfors och sist men inte minst,
en ångande och trevligt värre blåbärspaj som står i köket och väntar på att prydas med vaniljsås och därefter avnjutas denna småsköna torsdagskväll till ära. everyone's invited, men det är bara vi som får komma.

sleep around somewhere outside

denna morgon vaknade jag till att regnet öste ner utanför fönstret. eftersom det öste och öste och öste och öste, bestämde jag mig för att lämna kameran hemma för att undvika några fuktskador på den. idag när jag kom till hemstationen och gick av tåget, präglades den halvt molnfria och halvt svartmolniga himlen av två alldeles dunderskarpa regnbågar. fy på mig vad jag ångrade att kameran låg hemma då. fy fy fy.

efter skolan stack jag mig snabbt in till helsingfors butikutbud för att göra mig av en ytterligare del av bankens pengar. inte för att jag behövde något. men ett skönt och litet nattlinne fick följa med mig hem, samt en papperspåse från lush. i lush går jag alltid omkring och doftar på allt i tusen omgångar och glömmer alltid bort tiden och vill alltid köpa allt, men sen blir jag alltid så full av habegär att jag blir så förvirrad att jag inte kan köpa en enda sak. idag fick jag dock med mig ett kokospuder för kropp och själ och lite tvål. jamen, jag höll på att missa tåget för att lush och dess goda doftprodukter underhöll bra mycket längre än behövligt.

nu ska jag fortsätta kvällens eviga pussochkramkalas med husets tre katter. de är kärlekstörstande, uppmärksamhetstörstande och vill att jag ska skrapa dem bakom örat och under hakan samtidigt, alla tre alltså, och därtill kan de inte få nog av att jag talar bebisspråk och gullar med dem heller, men jussi blir tokig av det nästan genast.

att vakna till en söndag

jag har suttit vaken i ett antal timmar redan och försökt avverka min lilla dagen-efter. imorse när jag kände på mig att jag var i ett rätt så vaket tillstånd och därmed återigen delaktig i denna världen, blundade jag hårt som fan och kröp ner tillbaka under täcket tillsammans med (förutom jussi då) en påse lakritssnören som låg nära till hands precis brevid sängen. sen åt jag upp en hel en med körsbärssmak. sen började saharavindarna blåsa mellan tänderna och jag blev så törstig att jag nästan svimmade. efter ett glas vatten och ett persikosnöre samt ett päronsnöre mår jag ganska genialt just nu.

till min stora och rätt förnöjda förvåning hittade jag ett sorts photoshop på datorn här imorse också. det var ju fantastiskt. jag ogillar skarpt att redgiera bilderna i klassen bland ett tiotal ögonpar, så det är väl mer än skönt att jag kan fixa dem hemma också. kanske. man får ha överseende nu, men jag blev så ivrig till att testa alla möjliga saker som man redan sett sjumiljoner olika gånger.


jag behöver frukost. en mozzarellapanini och ostbågar och en del choklad och 2 liter bubbelsaft, minst.

totalvädring

sprickfärdig av iver sitter jag på pumpviken 3 och väntar på att lektionen ska börja. ja, hurra, skola, lördag som det faktiskt är, it's fantastic! men lugna puckar, lugna puckar... det var behagligt att åka tåg imorse. på lördagarna existerar inte alls så mycket brådska på tågperrongerna som på måndagsmorgnarna (wonder why, eller hur), inga armbågetaktiker och inga stressade kärringar och inte alls lika mycket skrikiga barn. och dubbelt så lite människor all over. till på köpet var ju vädret rätt behagligt det med. igår tänkte jag avsluta tunnatightssäsongen för i år, och stegade ut genom dörren klockan 07:55 och möttes av korvatunturi och snöfjällen. TYP NOLL GRADER. i september. jag blev så chockad att jag kippade efter andan så länge att jag nästan missade tåget.

det har hänt fantastiska saker på senaste tiden. not. jag har så grav prestationsångest att jag knappt vågar ens se åt kameran, rädd till döden för att ta en misslyckad bild. när grejen är den att man knäpper 100 bilder av vilka 5-10 är okej och 0-1 är en lyckade, så står jag inte ut. jag står inte ut med att den första bilden inte lyckas och sen tappar jag gnistan och sen vill jag lägga mig ner under en flugsvamp och förgiftas till döds och bli en tråkig morotsodlare utan prestationsmåsten i mitt nästa liv. ja gud. i torsdags hade vi ett fotoprojekt på marknaden i ekenäs och det var illa. det ska komma bilder på evenemanget inom kort. och inom kort ska marknadsbilderna behandlas i en gruppkritik på 30 personer och jag blir verkligen illamående av nervositet.

när jag bläddrar igenom gamla bilder blir jag dessutom knäpp på att jag inte vet vad jag måste ändra på för att liksom, få ställa mig till rätta igen, i allting som tidigare var rätt. jag har en hel höst på mig att sparka mig i arslet och rycka mig i håret och gaska upp mig och ta mig själv i nacken och piska upp mig själv. på ett bra sätt. på ett annat sätt än att kasta mitt lilla ego över broräcket och trycka upp mig i ett mörkt hörn och inte komma fram på ett årtioende framåt.

nu har jag vädrat färdigt, så jag tackar för mig.

3 in 1

en solig regning och varm dag som denna, har de flesta goda saker inträffat. mitt kylskåp bjöd på nya royal gala äpplen återigen efter en liten murken sommar på den fronten, samt en vaniljsmakande soyadryck. den där drycken smakar enastående gott. den är nog min favoritdricka efter long drink cranberry. ja - hela skoldagen gick åt till photoshopping. jag ligger på loserstadiet vad beträffar mina ps-skills, men photoshop är en knäppt bra uppfinning.

iförrgår kammade das man in das hause hem en fin Canon eos 1000D. och meddelade igår att även ett lite bättre objektiv än kitexemplaret var på väg. HURRA! jag ville sova med den under samma täcke, jag skulle nästan rentav ha kunnat ha en liten älskog med den - fy tusan vad sjaskigt. jag tyckte hur som haver förfärligt mycket om den. jag har en riktig kamera att klara mig på det kommande året. eller de kommande åren. tills jag kan lägga mycket mera pengar på en extremt bra kamera.
eller kanske köpa ett hus var det ja.

ikväll kilade vi också till posten där min nya köksmatta låg och tryckte och väntade på att lösas ut. det gjorde jag så gärna och nu ligger den vackert och pryder köksgolvet och matchar så snällt med den övriga köksinredningen. just nu skulle jag nog vilja sova i köket på den nya mattan med min nya kamera.

tiden går fort när man har roligt, och mina vardagar är faktiskt så roliga nuförtiden att veckorna kilar förbi i ett ögonblick. fredag imorgon innebär en weekend i österbotten. förutom mattan som banken sponsrade oss genom att ge mig ett studielån, sponsrade den även en ny transportbox till katterna (en stor fräsch 3-cats-1-cage-bur). jag vet att de kommer avsky den. jag vet att de kommer att yla hela bilvägen upp till österbotten, rudy kommer skita i den, harmi kommer kräkas i den och åke kommer riva sönder hela skiten med sin sylvassa knivegg till både tänder och klor, och jag vet att den 3½ timmar långa bilfärden kommer vara ett förfärligt melodrama utan slut och sen kommer vi att genomgå en familjesplittring när vi kommer fram. jag vet det. hejdå sköna liv.

mitt i hösten

konsten att upprättahålla en blogg.
del 1.
att ladda upp gamla bilder i en evighet framåt.
bidra med en text:
förra hösten var jag litegrann röd i håret. just nu har mitt hår varken färg eller form. just nu är det nog ganska mycket höst i vädret också. jag tvingas svälja all lust. att inte få, att inte ha, att inte nå.

ett skepp kommer lastat

det är fantastiskt att det är torsdag idag, alldeles fantastiskt va! imorgon är det fredag och då ska vi dejta mina föräldrar och min syster med kavaljer och på lördag kunde jussi gå med på att boka in en präktig shop-till-your-drop-dag i helsingfors. måste-hålla-i-pengarna-glöm-inte-obs-obs-obs. torsdagen till ära bjöd skolmatsalen på borschsoppa, jag fick iskalla kårar när jag sov vad som bjöds på, men jag hade faktiskt en helt felaktig bild av den. den var ju himla god! trots att en deciliter smetana och en matsked vitlökskross råkade slinka ner i soppan också, och just nu... ja, just nu så vill jussi idka distansförhållande ett tag, för han säger att jag stinker värre än apburarna på zoo. tack vare vitlöken alltså. inte annat.

dessvärre, på tal om det andra nyss, så råkade det sig så att någon fifflar med vattenledningarna någonstans nära intill, för när vi kom hem märkte vi en lapp i trappuppgången som meddelade att vattnet skulle vara av mellan 16-22. vad är det för en jävla tid riktigt??!! kan dom inte leka vattenlekarna under dagtid liksom, då de flesta inte har något behov av vattnet eftersom de antagligen jobbar eller pluggar eller sover eller nåt. men jaha. jussi utlyste omedelbart ett number-two-förbud på vår toalett, och kan man inte hålla sig fram till tio MÅSTE man besöka tågstationen för att uträtta sitt ärende. och det är inte svårförståeligt, eftersom det inte går att spola hemma hos oss liksom. alldeles nyss sa att han skulle iväg och köpa nya strängar till gitarren, men jag vet att den lymmeln nog egentligen håller till på tågstationen, hahahahahaha.

därtill så la vi fram våra första foton, som skulle föreställa ett självporträtt typ eller åtminstone lite ditåt, på utställning i skolan. efter mycket om och men och papper och klister och skräp och damm och lack-of-inspiration och hopplöshetskänslor så fick jag också upp mina på väggen. det kändes okej, och jag blev för allra första gången alldeles tvärsäker på att detta nog är vad jag vill göra hela det kommande året. och gud i galossen så jag ser framemot det!

money but no funny

antagligen har ingen av er drabbats av dagar då 99% av sakerna man ska göra går i stöpet, så därmed kan ingen av er veta hur ledsen i själen jag är just nu. eller speciellt ledsen är jag ju faktiskt inte, men förfärligt trött på den här dagen hursom.

och precis som jag trodde att jag var världens fattigaste människa så händer dundermiraklet att mitt studielån beviljas och ja, hohohoho, KORS I TAKET!, som man borde säga i en sådanhär situation, så snipp-snapp-sådär-bara betalar banken ut hela summan på en gång på mitt konto. jag som förväntade mig en andel per månad, liksom. så just nu är jag definitivt inte världens fattigaste. men jag undrar så alla hjärnceller glöder på följande dilemma som lyder: hur sjutton ska jag lyckas hålla i pengarna ända tills i maj nästa år?! jag menar. jag är inte den bästa spargrisen på två ben som finns precis. och eder skola icke försöka råna mig, ty pengarna äro överskänkta till ett annat konto som icke äro i direkt kontakt med mitt visaelectron. om ni förstår.

många gula rosor

idag var vi ute på söndagspromenad, som ingen av oss egentligen hade velat gå på, men eftersom jag åt upp resten av snickersen till frukost och mådde pyton så gick mina ben ut av sig själva, och -se där! efter en liten gnutta fresh air hade jag frigjorts från snickersens förbannelse.

under septembermånad har det vuxit upp rätt många solrosängar runtom i staden, som ser mer än sköna ut. jag har försökt få jussi att upptäcka solrosdjungeln med mig i en hel vecka nu, och idag var jag äntligen stark nog att släpa dit honom med våld mitt i vår promenad. jag såg mest ut som en handikappad dvärg mitt bland alla långa solrosor, men nu kan jag åtminstone kryssa av denna punkt på min things-to-do-before-i-die-lista.

hemsnickrad snickers

HEJ HEJ HEJ. just nu, idag, firar vi en helg som endast bestått av chill. jag är mycket mätt och ganska utvilad och väldigt nöjd med kvällens filmval. vi var, alldeles nyligen, och såg den smarta Quentin Tarantinos nya Inglourious Bastards, och de 2,5 timmarna som filmen tog gick väldigt snabbt och lättsamt förbi, och den var typ slut när den precis börjat, kändes det som. och både min och jussis nyfunna förtjusning på vita duken är Brad Pitt, åh jävlar vad han är duktig och rolig! JAAA, NI MÅSTE SE DEN! NU! till skillnad från den här briljanta skapelsen, såg vi Män som Hatar Kvinnor förra helgen. med väldigt stora förväntningar inledde vi filmen, och efter den första kvarten var jag ungefär gå ut och kräkas. stieg larsson måste ha legat och runkat sig till en riktig jäääävla stinkade gubborgasm i graven när den råsexuella och sjukligt perversa filmen med en bristande handling från början till slut fick premiär. IMDB.com ger den 7,6/10 stjärnor, men förtjänar inte ens hälften av stjärnvinsten. usch.

men förutom filmen, har även helgen i matväg bjudit på hundra kilo godis, en påse ostbågar, två plåtar vegepizza, ett gott antal liter bubbelsaft och en heeeel plåt hemlagad snickers. jag har ätit min mage ond av snickers, men absolut inte förätit mig på den, och nu börjar det alltså känns lite oroligt att plåten så småningom börjar bli lite tom och jag fortfarande skulle behöva ett ton till av denna godhet..!

och HÄR kan ni plocka upp receptet

och plugget har kört igång!

HEJ HEJ! nu är det dags för en liten återkomst! skolan har äntligen börjat, jag har äntligen jobbet sista dagen och tja - livet är ganska så behagligt. min skola börjar 10:15 varje morgon. detta berättigar mig till att stiga upp lite senare än en usel jobbmorgon, klockan 07:00 vs klockan 04:00, och jag antar att det inte är speciellt svårt att luska ut vilket som är gemytligare. sen åker jag tåg i fyra timmar om dagen, vilket innebär en hel del dödtid. denna har jag använt till att läsa. alla de där böckerna jag längtat efter att få motivation att börja läsa, har jag äntligen kunnat läsa nu. hurra!

att studera just nu... belastar inte mitt liv särskilt mycket. trots att jag är illamående av dödsnervositet inför varje uppgift vi får, så är det ett väldigt lyckligt kapitel att sitta där och lyssna på alla sjukt intressanta saker, som jag gärna skulle lyssna och lära dag ut och dag in tjugofyra timmar om dygnet. men jag mår gott såhär också!

jag stiftade dessutom min första bekantskap ever med en RIKTIG kamera, en canon 450D i detta fall. efter några första taskigt fula foton och ett lika taskigt upp-som-en-sol-och-ner-som-en-pannkaka-självförtroende, höll jag på att tappa modet och byta till lantbrukslinjen istället, men vi har börjat finna en någorlunda gemensam symfoni, jag och den tjurskalliga canonen. härmed lovar jag även att uppehålla denna blogg bättre och inte vara så oföretagsam gällande... allt.

only to those very lonely ones

det är väldigt betungande att gå omkring hem och bara längta hem sin buddy. dagarna i ända. tur för mig att detta är den sista kvällen, och att han imorgon är hemma. ni ska inte tro att jag är en vilsen, osjälvständig människa som blir ledsen och desperat över att vara ensam, grejen är bara den att vardagen känns så oändligt mycket roligare när han är en fysisk del av den. just nu är den delen... ganska avlägsen, men imorgon så!

lonely-doings:

dra på sig tights, stora yllestrumpor och en kofta som är för lång för att vara en kofta men för kort för att vara en klänning. och för skön för att inte få komma fram ur garderoben nu som då, idag var den perfekta dagen för det.

att stå framför kylskåpet i skönkläderna. jag är en sann tröstätare, som tycker synd om mig själv med hela meloner, chokladpuddingar, maränger och chokladkex och glass och ugnsgrönsaker och mer där till och mer där till och mer där till och mer där till.

sen kan man dricka bubbelsaft också, så mycket att man inte har tid med annat än med att sitta på damernas och läsa kalle anka. jag har då inte druckit saft sedan en sommar på det arla 2000-talets början, men sedan jag drack novelles fruity blåbär, har jag burit hem litervis med bubbligt mineralvatten och olika sorters saftkoncentrat. där lurade jag allt mig själv va. inte för att det någonsin skulle falla mig in att blanda till saften med vatten, det törs jag inte, men det smakar nästan som lääääsk såhär.

och så var sagan slut. jag har mest sovit middagslurer och kollat alla de där filmerna som jussi aldrig gått med på att se. saldo: Bröllopsduellen, Coraline, Ice Age 3, Wallace & Gromit, Sex and the City (finally liksom). två stycken tjejfilmer och tre gånger animation, det var seventh heaven det.

en förfärligt regnig dag

idag när jag cyklade till jobbet, var det regnigt och omkring 8 grader varmt. nu har det nog blivit höst, och det skänker mig rätten att börja längta efter julen, lite grann. dessutom gillar jag nog höstregnet ganska mycket, jag hör nog hemma i november trots allt, trots att sommaren har varit till min stora belåtenhet.

snow patrol - run

rosa tårtor

igår var var vi bjudna på kalas för att fira en 3-årig tjej. den lilla tjejen var hemskt nöjd med sitt kalas, och vi var hemskt nöjda med den magnifika tårtan. den smakade ju gudomligt! jag önskar att varje dag var en kalasdag, för jag tycker så mycket om sådana här speciellt goda tårtor och skulle vilja äta dem varje dag.

idag var min sista måndag på jobbet. imorgon är min sista tisdag, och på onsdag är det bara två dagar kvar av detta jobb for ever and for always. det är inte så att sörjer, för det är inte speciellt sorgligt att inte behöva klä sig i dom fula marinblåa teletubbiejobbkläderna dag ut och dag in, och inte är det speciellt sorgligt att inte behöva gå upp klockan fyra om morgnarna, och inte är det speciellt sorgligt att beöhva bli av med alla blåsor och ojämnheter på händerna heller som de där jädra kvastskaften orsakar. men jag blir bara så sjuhelskottas nervös när jag tänker på att börja skolan att jag nästan skiter på mig. hur ska det riktigt gåååå...

och denna vecka är bra mycket tragiskare än de flesta andra, eftersom min partner in this soup är på arbetsresa ända tills torsdagskväll. jag har då sannerligen inte bestämt mig för vad jag ska göra för att få veckan att gå lite snabbare, och hur jag ska få tag på sömnen med allt tomrum i sängen, och hur jag ska stå ut med att tämja vildkatterna ensam. ni kan inte förstå vilka vildsvin de där kattkrakarna är. eller har blivit till. det lilla vita knyttet hade minsann ett oförskämt dåligt inflytande på de två lata damerna.
jag måste nog helt enkelt ta tillfället till vara, och se alla tjejfilmer på filmuthyrningen som jussi aldrigaldrigaldrig vill se. och antagligen satsa på ganska goda filmsnacks.

holly dolly

om ni vill bli goda och glada i maggropen kan ni dricka smoothie. gul smoothie. och sen kan ni dricka röd smoothie. och grön smoothie. och kryddsmoothie. och grönsakssmoothie. TACKA SKAPAREN FÖR SMOOTHIEN!

om ni vill bli skitledsna kan ni se till att er lön uteblir för två veckor på torsdag, att lönen dessförinnan varit knapp, och att sedan på fredag få hem en nota på 700 euro. DÅ, kära ni, DÅ finns det inte mycket att skratta åt. även om lönen kommit hade situationen inte blivit mer komisk för det.

om ni vill få livet att kännas meningslöst kan ni jobba veckans alla sju dagar med en tragiskt dålig helgersättning.

om ni vill se en film som får er låg för en livstid framöver, så kan ni se an American Crime. det hjälper inte att tycka att Ellen Page är en himla vacker kvinna, och inte hjälper det att tycka det samma om fostermamman heller, filmen är och förblir brutal och sinnessjuk, utan gränser.

om ni vill få livet att kännas alldeles bubblande underbart kan ni komma och låna sängen min, och på morgonen vända er mot mannen som hör sängen till och höra honom mumla "godmorgon, min fina trolovade".
det fanns nog inget värt att hänga läpp över imorse.

waffleparty

bland underskattade sakers 1000-i-topp-lista, finns nog något som heter "salta våfflor". inte särskilt högt i ordningen kanske, men i mina nästan 21 år har jag ätit det endast 2 gånger, varav en gång var igår. och det blir faktiskt så fantastiskt gott! och fina blir de också (inte minst för att våfflorna är disneyinspirerade)! det blev alltså spenatvåfflor med en fyllning på creme fraiche & grynost, samt gurka och majs och alla de där kryddorna som fortfarande bor bakom bakfoten på mig. tusen poäng till mig varje gång jag lyckas. under de senaste halvåret har faktiskt succétillfällen varit fler än flopparna.

an airopener

lite efter i trenden, så har jag äntligen fått upp ögonen för det här fina med hemmagjorda smoothies. det är fantastiskt hur lättlagat det är och hur hälsosam och belåten man känner sig efteråt.


gul kiwi och melon, bland annat, fick åka ner och brottas med stavmixern. efter cirka 10 sekunder som det tar att mixa frukten, hällde jag i en portion Actimel och lite mjölk och ett par matskedar vetekli och sen är det liksom... klart...


jo tjenare, det är verlkigen jättebetungande att tillaga. och man behöver inte tillsätta socker heller, och magen goes happy av alla fibrer och mjölksyrebakterierna, hurra! och titta på glaset! det är ett 100%-recycled-glass som jag blir glad i själen av.

jag kom just precis på mig själv med att vara så optimistisk att jag nästan kräks på mig.
ni vet, idag när jag kom hem från jobbet, gick jag in i köket, där jag såg att en knäpp kofta i ull låg på golvet. det var inte precis igår jag använt den, och den har legat låååååångt inne i garderobsdjungeln ett bra tag nu. den svarta bjässen till katt kom och la sig på koften som låg på golvet och började förnöjt tvätta sig. katterna har minsann haft ett litet äventyr i garderoben iadg. koftan var inte det enda undangömda plagget de hittat. och de flesta av kläderna som inte var undangömda, men som ändå fungerade som gömmor åt de undangömnda styckena, låg nere på graderobsgolvet i en salig blandning. jag var så jättelycklig. did i mention?

och igår såg vi den tragiska Revolutionary Road. den kan ni väl se en regnig söndag, men inte en solig måndag, och speciellt inte då ni är trötta, för den är väl inte så himla spännande, utan mest bara lite sorgsam och olycklig. och leonardo dicaprio är faktiskt inte så snygg. vem tyckte seriöst att han var snygg på 90-talet? vem hade seriöst Leo Dicaprio-posters på väggarna? jag.

blueberry white

blåbärs-citron-muffins-med-vitchokladtopping, GOTT. annars så har helgen gått ytterst snabbt som vanligt. sent på fredagsnatt ärades vi av att mina föräldrar kom på besök från österbotten. därtill har helgen bestått av lite middagssömn, mycket mat, lite sol, mycket busiga katter och ett himmelskt magknip när jag tänker på att min skola snart börjar. hur sjutton ska jag klara det?

roadtrippen, del 3.

den snåriga vägen forsatte, och vi var så sjukt högt uppe att jag fick höjdskräck när jag efter just den här kurven såg rakt ner på yttepyttesmå träd någonstans i avgrunderna. men all den där dimman är fortfarande moln!

plötsligt kände jag efter i fickorna och fann fortfarande många långa norska kronor på fickbottnen. jag krävde genast att vi skulle stanna innan finska gränsen, så jag skulle kunna ge mina sista kronor till lite självgörenhet, dvs bruka upp dem på saker som choklad och läsk. vi hittade ett ställe som möjligen hette Apaja? jag kan inte lägga huvudet i pant på att det är rätt, men jag kan slåss om det!

men även här ser ni molntäcket alldeles nära i bakgrunden. på bilden ser vi ju för övrigt mannen i mitt liv och vårt semesterhotell på fyra hjul...!

väl över på finska gränsen blev naturen fylld av många djur av många olika slag. exempelvis dessa renar. de sprang fram och tillbaka över vägen och irrade som vettvillingar, och om jag innan den här bilresan sett EN älg EN gång ungefär 200 meter från bilen, så har jag sett ungefär 10 älgar som sprungit både närmre och längre bort från bilen under dagarna i lappland. och ett särskilt antal renar också, såklart.

plötsligt efter att vi åkt förbi gränsen, slutade alla civilisation upp. ingenting på miltals avstånd! min mage bullrade djurisk och mitt blodsocker började utgöra en risk för vår parrelation.efter att vi kört undan ösregnet i ett miltal till, stannade vi för att göra de där knäppa snabbnudlarna i någon buske vid en vägkant. regnet hann ikapp oss på cirka 3 minuter, och gjorde det snäppet svårare att tända trangian än annars. när vi i en evighet väntat på att vattnet skulle koka upp, hade elden slocknat såklart, och vi började om. och inte hade vi tid att låta nudlarna dra sig mjuka i vattnet heller, och min nudeltallrik var på ett ögonblick fylld av iskallt regnvatten. en mycket givande måltid faktiskt! helig nästan! vi satte oss i bilen i bara kallingarna typ och frös skiten ur oss och gasade iväg.

på kvällskvisten kom vi till muonio. jag fick låna gudasnygga kläder av jussi, som hade väskan allra närmast till hands. hela stan var öde, men mest öde var nog badhusparkeringen vi stannade vid för att tillreda en lite mer lyckad kvällsvard. vi skulle egentligen sova här, men jussi ville köra neråt, och vi körde ända ner till torneå igen, cirkeln sluten alltså, och var framme runt kvart i två på natten till fredag. dagens kilometersaldo: 716 km.

och här är bildbeviset på Hotel de 4Wheels! HUR bra man än försökte parkera bilen på kvällen, så sken ALLTID morgonsolen in några timmar senare och gjorde luften inne i bilen så sjukt kvav och het. men inte att klaga på. jag skulle ta bild på en sovande man den där morgonen i torneå, men kameran immade igen genast jag fick på den, and the outcome was... vi besökte simhallen the first thing och åt frukost, för att sedan besöka ICA i haparanda och köpa hem mycket läsk och mycket choklad och lite läsk till och... för vi hade ju kvar svenska kronor ännu eftersom originala planen var att övernatta en natt i arvidsjaur och en följande i luleå, men så blev det alltså inte. och glada var vi ändå!

på fredagskväll hade vi kommit oss ner till kurikka igen. skönt för benen som hade samlat på sig en hel del myror efter allt sittande i bilen. hemma hos familjen firade vi...

... saker och ting! i ett himla trevligt sällskap.
och denna bilden är dedikerad till: jååle.
happy end, och den största tacken till den bäste mannen i hela världen.