småbehov

haha, jussi kom hem från jobbet och mådde illa. så välkomna på kaffe och kaka till vår adress och bli smittade av den onådiga kräksjukan! klockan 18 ikväll! fina fisken alltså. prinsen kom hem med rispiroger och jag fick den lilla rispirogen att hållas i mig faktiskt, vilket gör mig till en mycket piggare varelse än jag var för cirka två timmar sedan.

jag var tvungen att ta mig ner till HVC för sjukskrivning också. och områdets läkare är såååååå underbara, och för att inte underdriva det hela nu: hela HVC och allt som hör den offentliga vården till är lika underbaaaaaart! läkaren är rysk. och kan inte tala språket korrekt. därför använder hon sig ofta av uttalandet "mm-hhh-mmmmm", i väldigt gäll ton, till på köpet. så när hon frågade mig något och jag inte förstod och sa 'ursäkta?', blev hon lite ilsken och sa gällt att "NU SKA DU, LOTTA, SVARA MIG KONKRET PÅ DEN FRÅGAN!!!!".
dilemma nummer 1: om personen inte ens kan tala språket korrekt, VARFÖR använder hon sig av ord som "konkret"?
dilemma nummer 2: varför tilltalar hon mig med mitt namn??? hon gjorde det i varje fråga, och jag kände henne inte och kände inget gentemot henne. det började kännas lite pinsamt och påträngande faktiskt.
jag förklarade mina symptom och hon gav mig EN dag sjukledigt. jag försökte förklara att jag verkligen inte kan gå till jobbet imorgon heller för att sprida ut bacillerna över en hel mjölkfabrik, men det ville hon antagligen kanske ta alla konsekvenser för. eller så förstod hon inte vad jag sa.
när jag sa "tack och hejdå", fick jag svaret "mmmm-hhhhhh-mmmmmmm".

jag kom ut och var lite förvirrad och gråtfärdig.

the T-day

hej.

imorse vaknade jag till att jag mådde fruktansvärt illa och försökte lägga mig på andra sidan i sängen vilket ledde till en svallvåg av illamående. jag rusade upp ur sängen, och hamnade på toaletten. så den här dagen har jag tillbringat på toaletten, och kräkts galla sedan fem imorse. NICEDAY.COM! varje gång jag försökt mig på att dricka lite vatten eller läsk eller försökt mig på att käka lite yoghurt, så har det slutat på samma vis varje gång. inom tio sekunder efter den första klunken infann jag mig på toaletten.

just nu smakar det apa i min mun och mitt blodsocker ligger på ungefär... MINUS 10,4. som tur är, kommer min man snart hem från jobbet och han lovade köpa med sig fantafree hem. våra små kattrackare är busiga som synden och jag orkar knappt kasta en boll åt dem att leka med. de kommer alltså riva ner tapeterna innan den här dagen är slut. hurrahurra.

tisdag

jag har en väldigt effektiv hemma kväll ensam för mig själv idag. jag kom runtom klockan fyra och gjorde middag, som jag inte orkade satsa på, men jag kokade upp ris och havre (det är sååå gott!) och sådana här grönsaksbiffar. med dem åt jag creme bonjours' matlagningsfraiche med löksmak. det är så galet gott det med, och man kan bara klicka det som smaksättning/bonusgarnering på maten. ni ska genast pröva! hursom, efter att jag fått i mig det, körde jag på efterrätt till och med och åt äppeltosca med vanlijsås, det som lämnade från igår... medan jag lapade i mig efterrätten kollade jag på nyaste garfield-filmen, 'garfield gets real' eller vad den heter, men... kom igen. moget filmval och det var sannerligen waste of time. jag somnade nästan :p

jag har latat mig lite de senaste veckorna, och absolut INTE orkat cykla iväg till jobbet till klockan sex. det känns himla mycket roligare att vakna tio i sex än att vakna tio i fem, nämligen, av någon underlig anledning. imorgon har jag hursomhelst lovat vara på plats klockan sex, och på torsdag och fredag också, vilket innebär att väckningen sker 04:50. och jag är himla trött redan nu, bara jag tänker på det. hoppas jag INTE försover mig.


jussi uppenbarar sig hoppeligen här innanför hemdörren inom en timme eller så. tills dess ska jag aktivera mina rastlösa katter (med en utomhusvistelse kanske?).

vind

det är såhär att jag
-hatar måndagar
-hatar motvind.
som att motvind skulle vara det man önskar sig mest av allt i hela världen när man sätter sig på cykeln när arbetsdagen ÄNTLIGEN (läs: ÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGEN) tar slut och man får gå hem. speciellt motvind på 105m/s. åh, jag blev tvärilsken och ville slänga cykeln i backen och visa finger uppåt och beställa taxi hem. tur som fucking är, så är jag småpank tills fredag (=lönedag) så det var bara att svära av all helvetes fart och trampa hemåt.

J har varit tvungen att jobba övertid hela förra veckan (förutom fredag, okej), och hela helgen, och idag och imorgon. och jag tycker synd om honom och vill ha honom hem, eftersom tråkiga hemmakvällar ENSAM är så himla dryga. i söndags tröstade han min sjuka dag+medicinkur med en ny nyckelring från marc o'polo och det var ju så himla snällt gjort av honom. sen låg vi i soffan och kollade två avsnitt dexter och season2, och han masserade min nacke mjuk igen.

idag ringde han och sa att han har himla dåligt samvete över att han var tvungen att jobba igen, och sa att han skulle komma hem på middagspaus. så kom han hem med spenatpasta och en förlåt-att-jag-jobbar-jämt-present. hallå, hugo boss' intense parfym! jag blev jättetårögd och ville hellre pussa på honom än äta middag, men vi hann göra både och. som tur är.
han är snällaste pojken i världen!

nu ska jag mmm diska lite grann och sedan kila iväg och köpa vad som behövs för att få ihop äppeltosca. det är godast!

och senare

fåglarna är matade, glassen är äten, lekparken har vi upplevt, sex avsnitt mumin är kollade, lillasyster sover middag och J är hemma från jobbet. när man sysslar med sådant här, kan man klä sig i en känd mysig-men-ful,-vafan-har-du-en-pyjamas-på-dig-eller?-klädsel. nu står mathandling och middag till näst på att-göra-listan. jag skulle vilja få in en egen liten powernap här också, men det känns bättre att hållas uppe idag, trots att jag är trött.

det känns inte som en lördag, och jag är lite besviken.
fast jag har haft en skojig dag med lillasyster :)

good morning sunshine

godmorgon. med tanke på vad fasiken klockan är, skulle jag till exempel vilja tro att det här är en måndagsmorgon. men icke; det är lördag, klockan är åtta och på den här gatan har vi varit vakna sedan klockan kvart i sex. min tre-åriga lillasyster sitter snällt i soffan och ser på barnprogram. lillasyster ska vara här hela helgen, och mama & jari var också här i natt. de fortsatte framåt för en dryg timme sedan, jussi åkte iväg till jobbet, och här är jag och H hemma tillsammans med katterna. jag är så galet trött att mina ögon antagligen blöder blått.

arbetsveckan gick rätt snabbt. jag har cyklat fram och tillbaka på min sepecykel utan växlar, som är jobbig att ha att göra med om det a)blåser motvind eller b)råkar sig att vara uppförsbacke. tur för mig, eftersom hela vägen TILL jobbet är uppförsbacke. en jävligt lång & sluttande backe i sex kilometer. fast sen behöver man ju knappt använda pedalerna något på hemvägen, nerförsbacken sköter sitt. hursomhelst, kommer jag till jobbet genomsvettig och benen fulla med mjölksyra varje morgon och är otroligt oattraktiv. men antagligen formas min stuss till något mer vältränat här så småningom. ehrm, och det skulle ju inte alls sitta fel, så det får fanimig vara värt mjölksyran.

jag har suttit i kafferummet på mina raster och läst kvällstidningarna. och det är faktiskt länge sedan som någon tidningsartikel fått mig så illamående som artikeln/artiklarna om den mördade 15-åringen, som pojken strypt, våldtagit och lämnat avklädd på mordplatsen. jag hoppas pojken får vad han förtjänar fastän han sitter och gråter och saknar sin mamma bakom gallren, staten borde verkligen ångra att de avskaffat dödstraff. en omoraliska tanke från min sida, jag vet, men that's how it goes.

och dagens planer är att se slut barnprogrammen, gå till lekparken och lattja runt (eh, ja...), mata änderna och antagligen plättstekning på kvällskvisten. men jag är så trött och villa hellre köpa en hästenssäng och sova resten av året.

den snygga cykeln:

en till dag

helgen ligger redan en bra bit bakom, och den nya, nästa är right ahead. trevligt värre. jag lider av sömnbrist, som imorse resulterade i att jag och jussi försov oss i en hel timme. hurra hurra, för det är minsann inte så lagom roligt att försena sig från jobbet en timme. men det är okej, med tanke på att vi försov oss i 2½ timme för typ två veckor sedan.

veckans kulinariska avancering (eller snarare århundradets) blev till på spisen idag. jag lyckades få ihop en ost-svartpepparsås med spenat, och till och med kryddningen lyckades så bra som den någonsin kunnat lyckats. jag = nöjd hest! därtill gjorde jag en mozzarellasallad med överdrivet mycket mozzarella i, som var en bra sak, allt eftersom mozzarellaost är så fruktansvärt gott.

förra helgen gjorde vi av med nästan en hel tusing på ingenting, som vi får lida över nu, samt två veckor framåt tills våra respektive lönadagar infaller. vi spenderade hursom en del slantar på IKEA, som det sist och slutligen blev till på söndag, samt att vi köpte en ny massagedusch, som är jussis aktuella projekt att montera upp.

så ljudet som omringar mig just nu: ljudet av ett vattenläckage i badrummet och en arg karl som svär. nu måste jag genast kila och hjälpa till!
kvinnor kan, ni vet!

rainy saturday

såhär tidigt denna lördagseftermiddag, har jag samlat på mig den härt dagens, morgondagens OCH hela nästa veckas lass av självmordstankar. jag jobbade flitigt redan klockan halv åtta imorse, skrubbade mjölktankar med supertät skyddsutrustning som inte andades ett jäkla dugg, utan fick mig svettig inuti alla plast- och gummikläder. mjölktankarna luktade apa som fan och jag höll på att spy. nästan hela tiden.

så det här är alltså min helg. som skulle bli IKEA och bauhaus som inte blev ett enda jävla dugg -jobb istället. jag är lite sådär lagom ledsen, men jag har tänkt reparera skadan med att baka äppelpaj. jag måste bara ha rätt recept först: det godaste och bästa!

och eftersom den lovordade lönedagen inträffade igår, har jag gjort två myyyycket goda investeringar: investering 1, gjorde jag i ett par benetton-jeans igår, och investering 2, blev i en krukväxt med kruka och hela kalaset idag. och den är så ståtlig att jag nästan hela tiden måste snegla lite åt det hållet och tycka att det är det finaste jag någonsin kommit på att köpa. jag måste ge bildbevis! men inte nu, en bättre dag kanske. nu ska jag ta reda på det bästa pajreceptet och sedan kila iväg till butiken för att köpa vad som behövs.

har ni förresten hört Brandi Carliles "the Story"? underbar musik för själen!

ensam kväll

den här torsdagskvällen är första hela kvällen sedan april jag tillbringar alldeles ensam i vår lya. jussi är på bastukväll för enbart pojkar, och eftersom jag inte är av manligt kön, är jag inte inbjuden. jag känner mig som en väldigt självständig och oberoende individ, allt eftersom jag lider av århundradets värsta ensamhetsångest efter att ha varit ensam i 3½ timme nu, och tanken på att duscha ensam och äta kvällsmat ensam är galet ofrestande.

först var jag pepp, och tänkte att "hurra hurra, en hel kväll som jag kan pyssla som jag vill", men efter att ha diskat lite grann och sedan klätt på mig varmt och gett hursomhelst blir det snart helg, och jag har såklart lovat jobba på lördagsmorgon. det är lika ofrestande som allt annat här i världen just nu också. jag är trött efter veckan, och hade tacksamt kunnat sova ut hela lördagen och söndagen, utan att behöva vakna halv sju och kila iväg till jobbet och avfyra några värdefulla sömntimmar på att gnugga rent golv. å andra sidan ger det plånboken en liten kick åt rätt håll. och på tal om plånbok, så är jag plåtpank just nu, men imorgon inväntas lönedagen med en hyfsat ordentlig lön. och jag måste fixa håret, och köpa kläder till prinsens systers bröllop i slutet av månaden, och köpa massa saker jag egentligen inte behöver men som jag så gärna vill ha. is the place to be.

och nu ska jag avnjuta slutet av min lilla iskalla gin longdrink (tröstekalas) och sedan ta itu med några hushållssysslor. därefter borde klockan vara läggdags. och jag hoppas jag orkar hålla ögonen öppna tills jussi är hemma. så att
hejdå, hälsar slisklotta.

trettonde augusti

tretton har alltid med otur att göra. och idag är trettonde dagen.

fast det har varit en bra dag, i alla fall. jag hittade äntligen min mp3, som är MYCKET JÄVLA LIVSVIKTIG när man går hem från jobbet. vägen känns annars som tusen mil, fastän den bara är en halv. och sen kom IKEAs nya katalog på posten idag också, sånt gillar vi! och seeeen fick jag iväg min h&m beställning efter att ha pantat på den i flera veckor. och japp, nu fräser vår middag i ugnen och är färdig vilken minut som helst. jag håller på att dö av svält, känns det som.


och så hittade jag en siffra mitt i snåret av garnstumpar också. en siffra åt fel håll.

mindless

jag gillar verkligen min nya arbetsplats. vissa dagar håller det på att ta knäcken på min kropp, men de flesta dagarna fungerar, och jag gillar att vara flitig och kila omkring. på pauserna och lunchen får man käka gratis yoghurt från kafferummets kylskåp, och så finns där en gratis automat med varm choklad och sånt. så det är bara att passa på. mörksidan är att jag är förjävligt ful på jobbet, men pappersmössa och plasttofflor och annan hygienisk skyddsutrustning.

men såhär är det att: jag äter en yoghurt för mycket om dagen, vilket gärna vill skina igenom på mina kinder, som snabbare än blixten växer till sig, så fort man inte kollar... och jag vill ju inte kolla, men hur i helsike går det samman om man inte heller vill dras med konsekvenserna? man är ju så illa tvungen.

som tur är, så är vi på väg på glassuppköp inom den närmaste kvarten. så ni vet var ni har mig, inom vilka gränser. 100 kilograms gränserna. not good for my mind.

den svarta måndagen

den här måndagen är precis som alla andra måndagar, och eftersom alla måndagar är svarta måndagar heter även denna måndag svart måndag. igår kväll var jag pirrig i magen och ville inte vakna till att gå till jobbet imorse. och förutom att jag var pirrig, var det varmt som fan i rummet, och något hade hänt med våra RENA sängkläder, för pålakanet stank unket. så klockan ett somnade jag.

(och som en liten parentes här, som kommer stå som förklaring till mardrömmen jag till näst kommer ta upp, som förstörde nattsömnen: igår var vi och såg den nya batman filmen, typ the dark knight eller vad den hette. och jag tyckte minsann att det var en bra men mycket tragisk film, och att jokern var suverän, död som han ju på riktigt är så.. dessutom såg vi ett avsnitt dexter igår också.)

klockan tjugofem över två vaknade jag upp ur en horribel dröm där jokern var en kvinna som gjorde illa mig och min mamma i en källare som var tagen ur dexter-avsnittet. jag satte mig upp i sängen, sådär tvärt som man gör när man vaknar ur en mardröm (eller hur), varpå J frågade mig vad i helvete jag höll på med. och just som jag skulle säga att det inte var nåt, att jag var okej och förlåta för att jag väckt honom, så avbröt han med att börja tala med en röst på 120 decibel att: DU SKULLE HA SETT OSS VA, NÄR JAG VAR LÄNGST BORTA OCH "V" BARA SKREK OCH INGEN TRODDE DET VAR SANT. och jag frågade, såklart, att vad han riktigt talade om. sen började han VRÅLA av skratt, och jag blev typ fullt medveten om att min man sov som en stock, och alltså talade i sömnen. och jag tyckte det var en konstig natt, med mer konstiga drömmar när jag somnade om. sen vaknade jag 04:55 och mina ögon kändes blöda av trötthet, men jag hoppade upp, gol som en tupp, åt en lycklig frukost, serverade katterna deras frukostbuffé, tog på mig mina världsfula arbetskläder, tvättade tänderna, pussade tusen gånger på prinsen som skulle få sova i 1½ timme ännu, och kilade ut med skräpen och kilade vidare till jobbet.

och idag började min tur på Valio. jag är alldeles upp över öronen fascinerad över yoghurtfabriken, men den är så galet stor att jag går vilse hela tiden, och hur det ser ut när jag irrar omkring bland maskinerna som packar grädde och mjölk och yoghurt med en stor kärra trasor och sånt. och mitt nyckelknippe väger två gånger så mycket som mig, och nu har jag kommit hem då alltså, för någon timme sedan faktiskt, och jag är jättetrött, men inte så trött att jag inte skulle orka göra saker jag vill göra, men för trött för att låta bli att gå och handla. och jag borde handla kattmat, eftersom att det är alldeles slut, men istället matar jag kittysarna med prinsens grynost och hans tonfisk, och han kommer bli skvattgalen när han kommer hem. istället för att handla mat, rastade jag katterna. en tusenfallt roligare idé, men jag hade nog ändå sluppit lättare undan med buktikresan.

domedagen är här

ok houston. we have a fucking problem. döden knackar oavbrutet på mitt hjässben och liemannen väntar på mig bakom hörnet.
jag håller på att dö i baksmälla, mina tunga har svällt upp till en valross i min mun och limmats fast i gommen och det smakar etanol och klor mellan tänderna. och -oh my god- min huvudvärk håller på att göra mig blind. men i jämförelse med J som fått upp varje dricka och hela pizzan han åt igår klockan fyra på natten, så går det bra för mig. jag försökte bota mig själv med glass till frukost. vilken otroligt jävla dålig idé.

hurra för gin cranberry och nektarin longdrink och fisherman shottar och ljusgrön marlboro. nu ska jag fira vit januari resten av hela mitt liv. jag dör. KÄRE GODE GUD, HELA MIG.
hejdå.

the mile

såhär är det: jag är skitdålig på att skriva blogg. fastän jag försöker och ger mitt allt (det sista stämmer verkligen inte, men jag måste låta det stå kvar för att det ser bra ut). för jag hinner helt enkelt inte, jag jobbar och kommer hem, kilar och mathandlar och kommer hem igen, kokar ihop något jag inte har färdigheter till, vilket leder till att det blir en helt annan maträtt än vad det skulle bli från början, sätter mig i soffan tillsammans med prinsen och ser typ två avsnitt house. som är det bästa någon någonsin kommit med på teven. och lisa cuddy (skådespelarens namn har jag ingen aning om) är den fantastiskaste kvinnan i världen! och sen när house är över är klockan mycket och vi kilar ut på en liten promenad och käkar typ ett bröd och en morot och duschar och lägger oss. tråkigt med rutiner, jag trodde att jag avskydde dem, men det är såhär jag trivs trots allt. med prinsen och våra små tigrar. och punkt.

i helgen bestämde vi oss för att satsa ekonomiskt i en kamera (HURRA HURRA HURRA, det är till och med bättre än amerikas fourth of july!). och idag kom vårt hemmabio på posten. eller inte vårt, snarare hans, för jag har inte gjort något för saken eller ens kommit ihåg att sätta det på min önskelista. men det kan medges att det är tusen gånger roligare att kolla house nu med riktigt ljudsystem.
(ja, det finns några få roliga fördelar med att båda av oss jobbar och vi inte har barn att försörja. då kan man investera i roliga saker och uppleva den materiella lyckan för en stund i små repriser. bah.)


och orsaken till varför jag inte kan skriva blogg: det kommer bli den ointressantaste bloggen i hela världen! det händer inget spännande i mitt liv, inget man kan skriva om. fast å andra sidan kan jag ju hitta på en saga om det.

vi återkommer, alltså.

nya tag

okej buddies. städandet i matbutiken blev kortvarigt (som tur var). efter att jag offrade mitt högra ben till gud, gick han med på att låta mig slippa skrubba köttdisken och skyffla fram döda fiskar under borden. ja minsann, det var precis så det gick till, han är alltså inte liiiite snål den jäveln som tog mitt ben. men hursomhelst, var det ett fröjdens moment när surkärringen från jobbet ringde och sa att de skulle flytta mig till ett logistik-centra där de behöver arbetskraft. eftersom jag fick jobba dagtid, passade det mig bra.

och det har varit bra, förutom att jag samåker dit med en kvinna, som har tokannorlunda arbetstider än vad jag har, så jag sitter och spelar kort och läser tidningar två timmar varje eftermiddag medan jag väntar på att klockan ska bli fyra och hon ska hämta mig. och DET är så förbannat tråkigt. och jag försöker djupdesinficera varje toalett varje dag för att dröja ut på tiden, men det är omöjligt att hitta på nåt att städa till klockan fyra.

och ja, sen kom ju coldplays nya skiva ut också. en galet stor besvikelse till först, men efter att man lyssnat på den cirka 700 gånger om och om igen, så börjar man gilla NÅGRA få låtar, medan de övriga fortfarande skär i örat. åh, jag är jättebesviken, och som vi väntat på den med J... och jag har nästan tappat lusten för att nonstop önska mig att någon skulle droppa ner två biljetter till Globens Coldplay-konsert i brevinkastet.

och sen som en sista parentes, så har jag rundat till mig förskräckligt den sista tiden.

push it on

herrgud, vad ska jag göra. i typ, tre dagar på raken nu, har jag gått omkring och drabbats av en alldeles galen ångest samt tvärdödlig obotlig panik, dygnet runt. jag har ont i magen av alla tankar, och min hals är som ett tjockt lager gyttja, som täpper till alla luftvägar men öppnar alla tårkanaler. och det är inte okej att sitta och lipa dygnet runt för nåt man inte kan beskriva riktigt.

hjäääääääälp mig.

bättre än så

igår var en bättre dag på jobbet, bortsett från att jag stod med huvudet kört ner i köttdisken så djupt man bara kan komma. sann köttvän som jag (verkligen inte) är, så höll jag faktiskt på att svimma av alla fiskrester som simmade omkring i den halvsmälta isen.
och vad beträffar min chef, som jag träffade för första gången i tisdags, så är han en vanlig ful gubbe, med en grotesk dubbelhaka, dubbelrund ölmage och flott hår. och jag var beredd att ta i hand och presentera mig (som det till på alla andra jobb hittills...) men han meckade med tvättmaskinen och såg inte ens åtmitt håll, fastän jag stod en meter ifrån honom. varje gång jag tänker på det förbannat dåliga arbetskontraktet, så drabbas jag ev en sjuklig lust att pissa chefen rakt i ögat.

men jag ska inte klaga så fasligt, man får ju (en jävligt dålig minimi)lön för mödan. samt att mina arbetskollegor är omkring 16-17 år, men fortfarande INTE har växt ifrån fjortisstadiet. fast detta ser jag dock inte som en baksida av jobbet, för tjejerna är roliga att lyssna på (ligger lite skadeglödje i lyssnandet).

baksidan med jobbet är att jag ser av J i hela tre-fyra timmar om dagen + att jag sover på hans arm om nätterna, men eftersom att vi bor under samma tak, känns fyra timmar drygt och lite. vi duschar inte ens tillsammans längre om kvällarna, för att han redan gjort sina kvällssysslor när jag kommer hem. vilket resulterar i att det är det samma om vi bor ihop just nu eller om han vore i afrika och jag tusen mil ifrån - jag saknar honom lika mycket.

och ja. jag börjar snart samla övervikt med hjälp av isglass (!). jag köpte hem ett helt 24-pack med ispinnar i måndags och jag har ätit mig död på dem snart.
så avslutningen låter följande:
käre gode gud, låt mig bli av med isglassberoendet och
käre gode gud, låt mig få sparken från jobbet och på köpet få ett nytt jobb.
tack på förhand.

fy fan för jobbet.

jag är snart den ledsnaste människan i hela universum, tror jag. för några fina dagar sedan fick jag äntligen ett jobb, som jag sökt efter i sjutusen år. och vad jag INTE ville med det jäkla jobbet var att jobba kvällar och helger. och vad fan tror ni jag gör nu. igår kom jag hem 23:45, min arbetstid slutade klockan elva och sen satt jag i fyrtiofem minuter, som man inte får någon lön för, och väntade på att en väktare skulle komma och låsa upp dörren till butiken jag städat i, så jag skulle slippa ut. och man slipper inte ut utan den här fantastiska väktaren, och det finns ingenstans att sitta och vänta.

så detta efter att jag städat toaletter, köttdisken, skrubbat toksmutsiga golv och skrapat bort torkat, illaluktande kött från olika ytor. och idag ringer dom från jobbet och säger att jag ska lämna in en säkerhetsansökan senast i morgon för att kunna städa rättshuset och polishuset i juli, UTÖVER den jävla butiken.

och på lördag ska vi upp till österbotten, för att min syster konfirmeras på lördag och de vill att jag ska jobba på lördag fastän jag mycket noggrannt format läpparna till att "jag vill inte jobba helger eller kvällar". så vad som sker är att J åker till jobbet till sju, kommer halv fyra, och vi käkar middag, och jag åker till jobbet klockan sex och J sover som en stock då jag kommer. nice life ahead.

HELVETEEEEEEEEEE. vill någon köpa ett jobb av mig eller alternativt hjälpa mig begå självmord?

give it a go

jag avancerade lite grann, och steg från papper till blogspot. det här är alltså en riktig blogg, och mitt försök att nå några nya höjder här i livet och bli lite sofistikerad. jag tvivlar på att det kommer ske, men let's give it a go.

men helvete att jag inte förstår hur det fungerar och jag blir förargad över att det ska stå på finska och att den ser knäpp ut. men nästa steg i livet efter att ha uppdaterat detta, är att leva upp till "städa på fredag". efter att ha städat halvhjärtat med min nollmotivation, ska jag promenera ut till utkanten av stan och ge mig på en isglass. that's my passion.