kent & du är ånga

precis när dammet lagt sig ner / en meningslös tid / exakt en tusendel försent / och visst bor det ett skrik / nånstans i lugna, tysta liv / en vild fantasi

försommar

det är bara litegranna svårt att tro att
a) det är så himla varmt ute att jag håller på att bli knäpp av lycka
b) jag kommer vara ledig i minst två månader framåt! that's something!

flyttfågel

skolåret är finito. det känns så konstigt att nio månader har gått så snabbt, att det var augusti för ett tag sen och jag tog mitt första foto med en riktig digitalsystemkamera. det är lite knasigt att bläddra tillbaka i augustibilderna, eftersom bilderna är mer eller mindre kritiska på alla vis. jag fattade inte ett enda dugg om slutartid och bländartal, eller rättexponeringar eller ISO-tal. ja. jag ska inte påstå att jag inte lärt mig något under skolåret. den första bilden var den allra första uppgiften på ett självportätt, bilden är så feltagen att den knappt är redigerbar. den andra bilden, en av de första praktiska övningarna på att fota vatten i fiskars, jag höll på att skita på mig när jag skulle montera upp ett stativ till använding. haha. jaja. och den tredje bilden, på ekenäsmarknad vid en lustiga-huset-spegel. suvi ser ut som harry potter och jag ser ut som en förståndshandikappad mangafigur.

innan jag åkte hem igår, efter avslutningen, skulle jag panikprinta några sista bilder medan möjlighet ännu fanns. detta dröjde dock länge, samt att jag fick överraskande besök till självaste karis. efter en liten lonkero på ett utomordentligt fint ställe, skulle jag ta mig till tåget klockan sex. tåget var dock en timme försenat (eller rättare sagt: tåget var 59 minuter försenat, och berättigade icke passagerarna till någon ersättning för biljetten. moget, frågan om en minut!) och jag var hemma först klockan nio. mitt i dom allra mest spännande minuterna i finland-usa matchen, däckade jag i soffan. nu ska jag snabbt kila på mig lite okej-kläder och sedan försöka hitta mig själv på en uteservering med en lonkero (igen). vädret, alltså vädret...

time runs and... yeah.

det är så lagom konstigt att ett helt skolår är förbi. men imorgon är det det. och det har gått snabbt. jag ska tåga min sista resa till karis och hem tillbaka imorgon, och kyssa VR farväl för ett tag. åtminstone kommer jag inte vara halvgift med det kompaniet längre, och jag vill inte påstå att jag skulle vara speciellt ledsen.

övrig information: av en konstig anledning bjöd skolan på macarons till lunchen idag! det var en knasig överraskning faktiskt. chokladmacaronsen smakade precis som små kladdkakor, jag hade kunnat äta några tusen stycken.

annan information: det verkar som att jag och vintermyssen inte kommer kunna gå skilda vägar efter vintern som varit. idag är det den elfte maj, och jag hade minsann min stickade och fleecefodrade luva över huvudet imorse, precis som igår och dagen innan det också, och hade inte ett dugg kallt. och inte hade jag varmt heller, för den delen. jag blev dock lite granna glad över att se att temperaturen skulle börja klättra upp emot 20 grader från och med imorgon, men sen ilsknade jag lite när jag såg att exempelvis torsdagens varma tjugo plus grader skulle prydas med ösregn. det är inte ett dugg typiskt, nää'rå.

det tar sig, sa våren!

vädret var perfekt idag. varmt som sjutton alltså, och en halvlång promenad var minst lika perfekt till det. det blev hett under skinnjackan och mitt hår som inte sett av en frisör på hundra år, blåste i ansiktet på mig hela tiden. alltså min lugg är så förbaskat ful och den gör mig så knäpp. men det var livet. livat igen är att det börjar bli så grönt ute överallt. fantastiskt. jag är dock inte helt säker på om alla bilder är lämpliga för publicering. kanske. inte.

därtill trotsade jag naturens lagar och tog min cykel som saknar lås och cyklade till cittari och diverse småbutiker och lämnade cykeln utanför butiken olåst. ett lås kostar minst 1,50 ege så jag har inte råd att köpa ett. eller hur. och eftersom jag bor i en hemsk stad så är naturens lag att låta den olåsta cykeln bli stulen! och shit the same, låst cykel är ett minst lika gott tjyvobjekt. men naturens makter var på min sida och jag är fortfarande ägare till en cykel. i det maffiga shoppingkomplexet skulle jag hursomhelst ha tag på två stycken morsdagspresenter. skörden var klen, jag kom hem med lite läsk som verkligen inte var till för något annat än att tjäna min egen törst.

imorgon får det gärna regna, jag måste ta mig an att städa. det vore väldigt praktiskt ifall alla katter kunde fälla sina hår alla samtidigt, men jag förstår att det är mycket att önska. därför har den svarta hårat i typ två månader och just lagt av, jag pustade av lättnad, men genast som det lättade började åke lägga päls omkring sig som ett jehu. olyckligtvis hatar åke att bli borstad. det är en mycket blodig pärs att ta sig igenom den där kamma-lilla-håret-på-lilla-lilla-kissemissen-visan.

marabou passion

jag har varit lite orolig för att marabous nyheter inte skulle stranda i finland. jag var dock ganska tröstad av tanken att jag lätt skulle kunna köpa hem dem ifall vi skulle komma upp upp till haparanda någon sväng under sommaren. en dag råkade jag stå precis framför både polka- och passionschokladen, vilken glädje! jag valde nästan polkachokladen, men eftersom den var ett så självklart val, tog jag ändå passionschokladen. jag tänkte att chilin bland passionsfrukten säkert passar som handen i handsken.

eh. ja.

jag undrar bara lite grann över vem fan som sitter i produktutvecklingen på marabou och tycker att detta är en lämplig produkt att lansera. jag har aldrig ätit något så taskigt i hela mitt liv, den smakade exakt som en ljummen rosafärgad medicin jag åt mot någon krämpa som 3-åring. och luktade precis lika. är det någon som minns den fantastiskt goda kokoschokladen som marabou hade nån gång... år 2005? i slutet av sommaren kunde man köpa den på slutsäljning för 1 euro per platta. det var tider av chokladkonsumtion det.

och angående chilin i chokladen, jag undrar ifall det bara var mitt stycke choklad som saknade chilin, eller ifall den faktiskt bara är där för... namnets skull? den smakade icke chili. hursomhelst så kunde varken jag eller herr johansson avnjuta den, och jag skulle just till att slänga bort hela skiten när jag istället kom mig för att riva ner den i en muffinsmet. hallonmuffins är det godaste som finns när dom fortfarande är alldeles färska och ugnsvarma, men till och med dessa lyckades den galna chokladen smitta sin pest på. lite grann åtminstone.

brunch på en tisdag

det har ösregnat i princip hela dagen, det var kallt till förbannelsen där ute. av mina fötter återstår bara stora köttsår, efter mycket försening, mycket vilsegående och MYCKET raskt och långväga kilande i mina converse. jag och dom knäppa conversedojorna har aldrig kommit överens så bra som jag hoppats att vi hade gjort. inga andra skor skaver som dem gör!

jag har ätit mozzarellabaguetter och druckit (några koppar) varmchoklad för att glädja både magen och själen. även stått på tågperrongen i det värsta regnet under paraplyt och knaprat på en magnum temptation.

nu ska jag fortsätta fundera. jag funderar mycket. varannan tanke får mina tårkanaler att aktiveras, inte för att det vore speciellt sorgligt, men för att jag inte fattar vad som tagit åt mig.

a walk on huge legs

det har regnat hela dagen. jag vaknade nio timmar efter att jag gick och lade mig, men jag kände mig som om jag vakat hundra dygn på raken. när jag kom fram till att en friskluftspromenad skulle göra susen, kom jag också fram till att det kom ner ganska mycket regn från himmelen just nu.

man borde promenera i regnet oftare. det är faktiskt väldigt mysigt att gå ut med paraply. och man blir piggare. och gladare. speciellt mycket gladare om man går via affären lite grann och köper fazers mayachoklad, den men riscrisp och chili. jag ogillar chili i mat, men i mjölkchoklad gör det stora mirakel. den är attans god.

dessutom höjde jag på feelingen lite grann innan den fina regnpromenaden, och tog på mig klänning och (kalastjocka ylle)tajts. den här klänningen är så skön, den är alldeles mjuk och len och stickad. jag köpte den för två år sedan och har använt den på en festlighet, en gång dagen efter att jag köpte den. det är synd att jag återfann den först nu, när det börjar bli sommar. jag borde ju ha gått i den hela vintern! idag var den dock perfekt, eftersom det verkligen inte var speciellt varmt ute. och ja, jag har inte använt klänning sedan förra sommaren, eller kjol sedan oktober. jag borde unna mig det lite oftare.

spring of sudden

yesterday we like monterade upp the electric grill we fått of jussis pappa for a long time ago, like två somrar sen. we weren't absolut sure på att man actually fick grilla on the balcony, but when we went off to the mataffär, we like met our neighbour in the trappan. mister neighbour was just about to forsla en huge pappkartong back to the källarförråd, and when i took a closer look on the jättekartongen, it seemed to be förpackningen av hans superbig progrill. okay, it was like showing grönt ljus for the grillsäsong. i was kind of skiträdd that we would bränna alla propparna in this house, as the grill verkade behöva lots of electricity to bli lämpligt hot to grilla witht, or even worse: burn the the whole goddamn höghus!

we made it very simple and grillade some vegespett, with like ananas, körsbärstomat, rågbröd, minimajs, soyakorv och SYLTLÖK SÅKLART (do you know that syltlök is so jävla gott!!!). then i just drowned the spetten in very mycket plenty of grillmarinad and then it was just to köra på.

the grillmaten slank down nicely tillsammans med like 100 kilograms potatissallad and fetaost and grönsallad (and en flaska fresita för min del). gött, folks, det var så sjukt gött.

in i ugnen

jag vaknade elva minuter innan bestämt möte imorse, chockades av hur jag kunnat sova så himla länge men chockades också av att mitt hår inte var någon större katastrof och jag på grund av det också kunde chockas av att jag var en minut för tidigt på plats. vilket jäkla supermandåd! dock såg jag alldeles sömngrötig ut i ansiktet och had det svettigt värre under jackan där jag svischade fram genom snöfallet. väl inne hos doktorn satt jag och stammade och mumlade med en nyvaken stämma, grinade över både det ena och det andra, blev erbjuden näsdukar, men var ändå relativt belåten när jag kunde gå därifrån. jag kilade via stan för att hämta någon slags lunch, och gjorde det enda rätta: köpte en billys pizza!

när jag väl var hemma och skulle köra in pizzan i ugnen, chockades jag igen lite grann av att pizzan såg ut som en skorpa med EN (!!!!!) prick mozzarella, två klumpar pesto (som smakade litegranna gammal mjölk), två små tomattärningar (som liknade peston i smak) och knappt någon ost alls. vad är det jäkla lurendrejeri? vem vill äta det här? jag ville kontakta billys pizza och klaga på produkten, men de är antagligen stora lurmakare, eftersom det enda sättet i dagens moderna samhälle är att kontakta billys pizza per brev! per BREV! ska jag skicka pizzan till sverige (!!) på posten? jag tror de är mycket medveta om att deras pizzor ser ut som fattigmansstugan på 1800-talet och att alla som köper en billys pizza skulle kontakta dem och kräva ersättning, och att de därför inte ville skriva ut någon email eller sånt. ingen orkar ta sig an att skicka en pizza per post till ett annat land.

så nej. jag skickade inte iväg den. jag åt ju den, fy skam. jag tror faktiskt att det varit godare att gnaga på en plankstump ett tag, även om billysen kanske var lite mer mättande än det.

efter att jag förtärt denna fantastiska måltid, ska jag sätta igång med bästa fredassysslan och polera lägenheten. jag är omotiverad, men katterna är motiverade dubbelt upp för min del också. åke-med-dåndimpen (den vita individen, inte fotoobjektet) har redan rullat ihop alla mattor som bieffekt av hans vilda tornadolekar, släppt en lagom färsk brakskit i sängen för att påskynda ombytet av sängkläder (fräscht, jag vet, men hans mage är väldigt ömtålig och har inte anpassar sig speciellt väl till det nya fodret han fick från veterinären för ett tag sen) och dragit ner en av vardagsrummets gardiner. JAPPJAPP, BARA ATT SÄTTA IGÅNG OCH HJÄLPA HONOM I HANS BESTYR!

ho no!

så behändig som jag faktiskt är när det kommer till stresshantering, så ser situationen inte mindre dålig ut än att jag håller på att explodera av ångest. jag har suttit och stirrat mig blind på ett tiotal bilder sedan halv sju imorse, och de duger inte! varje bild känns som ett big no-no! jg försöker aktivera de kreativa cellerna i min hjärna och få fram till inspiration eftersom det under de närmsta timmarna måste produceras fram bilder.

mina alternativ är att gå till kyrkan och be den heliga treenigheten att skänka mig både nåd och idéer. eller klä på mig något vettigt för att höja på humöret och gå ut och promenera i tio timmar framåt i hopp om att något fantastiskt ska dyka upp i huvudkupolen.

den lilla känsliga panikoasen som är belägen i min mage bubblar värre än en vulkan. inte otippat.

run

but i will run until my feet no longer run no more
and i will kiss until my lips no longer feel no more
and i will love until my heart it aches
and i will love until my heart it breaks
and i will love until there's nothing more to live for
-amy macdonald

craze

jag känner mig mörbultad och är alldeles uppgiven. igår var vi och travade ved åt jussis föräldrar i sju timmar på raken, det var roligt göra och det kändes kalasbra för kroppen att få göra en ordentlig kroppslig insats för en gångs skull, men idag - hela min kropp värker! i helgen har jag också träffat mina föräldrar en snabb vända, ätit bulle på bulle på kex efter kex och gått på barnkalas idag. barnkalas är skoj. och jag är så trött att jag dör.

jag har dessutom vänt ut och in på det faktum att bilderna till slututställning ska vara printade tills... onsdag? jag har också vänt ut och in på det faktum att bilderna jag tänkte använda är -efter miljonmycket funderande och tänkande och undrande-så värdelösa att jag hellre skjuter mig än ställer ut dem. detta faktum återigen får mig att gå under och mitt mående är på gränsen till katastrofalt. jag borde gå ut och skrika av mig lite ångest, men det skulle ändå inte spela någon roll, eftersom det inte skulle göra mina bilder ett dugg bättre för att ens tala om att nya bilder skulle dyka upp av sig självt bara sådär. jag blir galen.

dance like the cookie does

nu vet jag inte exakt hur länge de här har funnits till det finska folkets förfogande i butikerna, och det här kanske är som att tro att Daze - Tamagotchi är en modern hitlåt, men förutsatt att man inte tycker att lakrits smakar apa, så måste man köpa hem dessa (som jag alltså tror är en het nyhet på livsmedelshyllorna)! jag hittade dem plötsligt i en unken s-market i lördags och lakritsballerina kexen är definitivt DEN NYA FAVORITEN! MMMMMMMMMMM!

åke lo

i söndags började den vita härskaren i huset (åke) sprida små blodiga kissdroppar (sexigt, jag vet) runt omkring lägenheten. det var väldigt sorgligt eftersom jag inte fick tag på veterinären som enligt uppgift skulle joura och eftersom det faktiskt är jättehemskt när det händer katterna något, eftersom de ungefär kan gå omkring och våndas i rabies utan att kunna tala om hur ont de har och på vilka ställen.

så jag gick upp tidigt på måndagsmorgon och ringde vår bästa veterinär och fick en akuttid någon timme senare. veterinären trodde att åke hade urinsten och jag blev himla ledsen. tänk om han haft dem i en evighet redan och han haft skitont och jag inte märkt något. speciellt när ma själv vet hur bara en urinvägsinfektion känns (som att fan och hans släkt flyttat in i de nedre regionerna och tänt helvetets sista skärseld med hjälp av tändstickor och bensin). väl hos veterinären (billigt) fick han antibiotika injicerad (billigt) och en påse specialtorrfoder (satans billigt) som skulle lösa upp stenarna snarast. samt att veterinären i en evighet berättade om hur syndigt det är att bara låta katterna äta torrfoder, ÄVEN om det kostat oss skjortan när vi satsat på djuraffärens kvalitévariant som jag trodde var bra. men där fick jag.

istället ska katterna få färskt kött i form av nötkött i alla dess slag och grishjärta och kokt kyckling och sådana saker. som den köttälskande individ jag råkar vara, kändes tanken mer än okej. hehe. när vi var och spanade på kötthyllorna igår i samband med mathandlandet, höll jag på att svimma. VET NI HUR EN RÅ, DÖD KYCKLING SER UT?? det är tur att jussi lovat vara köttmästare, för annars hade jag fått anställa en kattmatsansvarig till det här hushållet.

men katten mår redan bättre. och det är huvudsaken. amen.

p.s. katten på bilden har jussis lillasyster målat, och det blev en bra stor kylskåpsmagnet av det. kylskåpspoesin har dock inte jag lagt. den borde censureras.

vårligt

för första gången på länge hade jag sett möda för att fylla kylskåpet med äpplen (är det förresten okej att förvara frukt i kylskåpet?). jag trodde royal gala var den enda goda äppelsorten, men det senaste tagit har jag bara hittat dem i mjuk-, mjölig- eller hårdskinnad variant och det är mycket oätbart. men dehär gröna är faktiskt också goda. litegranna sura, men goda.

i förra veckan grönskade den här okända växten (KANSKE tulpan?) i husknuten, men nu börjar grönskan se ganska duktig ut också. det värmer mitt vinterfrusna hjärta.


hej fina pyttelilla sak. välkommen.
jag har längtat efter dig.

det var kalasvarmt utomhus idag! och jag kunde inte komma på något bättre än att inleda årets glassäsong under eftermiddagspromenaden. den tråkiga butiken jag råkade välja att stanna vid hade dock inte uppdaterat glassdiskarna efter istidsvintern då antagligen INGEN varit sugen på glass, så utbudet var himla knapert. och fastän jag inte gillar dumstrutsglassar, så tog jag ändå den nya mariannestruten. om högsta poäng är 5, så kan den kanske få 2. det var värst vad man snålat med chokladen och mariannekrosset! men det lilla som fanns smakade behagligt.

det enda hemska med våren är att man efter en kall årstid måste ta av sig mössan när man går ut! det ser väl inte riktigt klokt ut att stövla omkring i en yllemössa när det är 12 grader varmt. men det är så traumatiskt! det skulle till och med kännas naturligare att gå genom stan helt naken än att gå och handla mat utan huvudbonad! och på tal om vinterklädsel: ni vet när man gått omkring med långkallingar hela vintern (coola människor gör det! man använder långkallingar under jeansen enda tills påsken!) och det börjar bli okej att ta av sig dem i början på april - man ska veta vilken känsla det är! det känns som att man under en natt plötsligt gått ner tio kilo, och skinnyjeansen känns som att de var smorda med smör, för nu det går så jäkla lätt att dra på sig dem och de sitter inte så förbannat tajt längre heller. awesome!

etrxa information om bilden: även om det ser ut som att jag är en dvärg. så är jag inte det.

bambi på ful is

förra veckan en dag, såg jag att påskgodiset såldes till halva priset till prisma. det bästa hade redan gått åt, men flera kartonger disneyägg stod fortfarande där. jag blev glad, för disneys chokladägg är ju stora, med mer choklad än kinderägg, och man kan lätt anta att överraskningen inuti chokladen skulle vara större och bättre också. yeah right in my ass.

i dethär fina bambichokladägget trodde jag stenhårt på att få en yttepytteliten jättesöt bambiprydnad, men grejen med de här jävla chokladäggen är att chokladen (som troligtvis är utvunnen ur en rutten försurnad kakaoböna i nordpolen) smakar värre än babianskit och när man kommit över det faktumet, så får man acceptera besvikelsen över att disneys chokladägg innehåller en förbannad fuck-you-överraskning, i stil med "den lilla klisterbildsboken!", en liten skrynklig ihopknycklad lapp med några skrynkliga och oanvändbara bambistickers. moget. köp inte.

lassas med

saker som skulle sitta finare än fisken:

-att jag skulle kunna sova en hel natt igenom utan att vakna tusen gånger till att jag håller på att kvävas i en hostattack, och därefter starta måste-dricka-tusen-liter-vatten- och måste-sedan-förstås-springa-på-toaletten-lika-många-gånger-ruljansen.

-att jag kunde få byta ut den här galna kikhostan mot vadsomhelst annat förutom det som dödar! jag skulle hellre ligga en vecka och kräkas än att vaka med den här förbannelsen, jag svär!

-att jag skulle bli kry någon gång och återfå min matlust. eftersom mat tillhör min topp-tre-lista på njutbara saker i livet, så är det väldigt synd att jag går omkring utan hungerskänslor och chokladbegär dagarna i ändå; att äta framstår nästan som en hobby för mig när jag tänker på det i detta läge, det är skittråkigt att inte orka tänka på god mat för jämnan, eller cruncha på nåt hela tiden.

-att ett skepp kommer lastat med inspiration till fotograferingsprocessen inför slutuställningen som äger rum om sisådär tre veckor ungefär.

are you admiring your lime avenue

två nätter från helvetet ligger bakom, jag har sovit i sittställning med husets alla dynor bakom ryggen och vaknat varannan halvtimme av att jag känt mig döende. hehe. inte döende, men åtminstone så kruttorr och sönderhostad i halsen att jag typ 10 gånger per timme är tvungen att insupa en halv liter iskallt vatten för att badda halsen, samt att jag 10 gånger till i timmen fått uppsöka toaletten i den mörka korridoren för att naturligt göra mig av med halv litern vatten jag drack senast jag vaknade. det känns som att ett bakteriespäckat fanskap flyttat in i min kropp alltså, och hela mitt huvud är till bristningsgränsen fyllt av diverse substanser. jag vaknade sista gången halv sex imorse och kunde inte sova längre, så efter att jussi åkt till jobbet strax efter halv sju, bäddade jag ner mig i soffan och knäppte på Marie Antoinette. jag ville ha exakt varje bakelse som visades i filmen (det fanns ett visst överflöd av dem!), och smög iväg till köket för att knapra en bit choklad, meeeen smaksinnet hade tagit semester och ersatt sig med en råtäppt näsa, så jag hade ingen glädje utav chokladen.

jag resonerade att frisk luft skulle göra gott, men väl ute (där ösregnet för övrigt tagit en liten paus) höll jag på att kvävas av den friska luftens irriterande verkan i halsgropen. jag kom mig dock till mataffären och fick med mig en lättlunch, nya halspastiller och nytt te. jag köpte grönt te i misstag, fastän jag kände för en riktigt svart variant, men det utgjorde inte något större bekymmer för mig, eftersom båda antagligen smakat samma. jag har alltså ingen aning om hur det nya téet smakar, men den baddade halsen väl.

east(er) and west

påsken kom och gick så snabbt att jag knappt hann blinka, typiskt! den har varit till mitt fulla behag trots det, med överdriven mängd kalasgod mat och underdriven mängd chokladägg. dock åkte jag på en redig förkylning, och om det inte vore för att mitt smaksinne är ur funktion för tillfället, så skulle jag genast kila till butiken och köpa slut resten av påskgodiset. det kan jag i och för sig göra ändå, och avverka förrådet någon dag när jag kan andas igen och smaksinnet därmed fungerar.

mina två yngsta systrar lekte påskhäxor på påsklördagen, lilla H hade räknat ner dagar som en galning. påskhäxandet belönades med en sjukligt stor mängd godis. det känns inte alls som det var lång tid sedan man själv trvade omkring med alla dekorerade videkvastar hela påsklördagen ut, men det är ju 10 år sedan, herregud.