till fem

jag fryser så in i norden.
det bästa sättet att få upp
värmen är väl att dammsuga,
men jag tror inte jag vinner
något på att göra det.
nästa goda sätt är att
diska i kokhett vatten.



det tror jag på.

sjukskriven

idag skulle jag faktiskt kunna titulera mig själv "SURKÄRRING OF THE YEAR 2008". så grattis till mig, till den nya titeln, och välkommen på kaffe med dopp närsomhelst nu.

den här dåliga dagen började egentligen igår:
1. jag infann mig på jobbet lite efter halv fyra. jag dammsög fjädrar och var flitig tills klockan nio. under dessa fem timmar, hann jag slå huvudet ett tiotal gånger, armen ett tjugotal gånger, tårna ett trettiotal gånger, och ryggsäcksdammsugaren hann skava sönder ryggen totalt på mig (den är rödblå idag).

2. igår skulle jag alltså låsa hela fabriken, eftersom jag var sisteman att lämna stället. fabriken ligger belägen på en väldigt taskig plats, där det bara är mörkt, mörkt, mörkt samt massa konstiga uthus. fabrikens maskiner knarrar, väser och ylar lite grann nu som då, och man får kalla kårar mest hela tiden. att låsa fabriken: lås efter lås efter kod efter kod. VEM sätter ett sådant ansvar på MIG, klantapa nummer 1? efter att jag fått bort känslan av att jag snart skulle misslyckas med utkodandet och få på tusen sirener, samt låtit bli att gråta några stressiga/barnsliga ångesttårar och peppat mig själv, skred jag till verket. efter många mycket oförskönade svordomar och förbannelser, var operationen avklarad och jag stod utanför den låsta dörren. jag ringde jussi och sa att jag var klar och J sa att han skulle komma genast. jag ställde mig i ett avskymt skrymsle för att vänta, så att ingen möjligtvis skulle se mig och gå på mig eller nåt sånt. det går någon minut, det kommer en bil och det är inte jussis silver-seat utan en bil från väktarfirman. oh herregud vad jag skäms. jag fattar genast att jag inte kan stå och gömma mig i busken, utan hoppar fram så väktaren bli skrämd och svär, och jag ursäktar tusenfallt mitt misstag, att jag slagit fel kod eller gjorde något annat fel, och mitt i allt ursäktande kommer äntligen J och jag säger "ursäkta och godkväll" och går innan väktaren hinner säga något mer än "jaha. så det var bara du, då, som inte kunde koda dig ut" i en jättesur ton. sen sätter jag mig i Js bil och börjar grina för att jag uppenbarligen är världens klantigaste och otekniskaste människa.

3. vi kom hem, åt, duschade, somnade. mycket gemensam tid den dagen. 40 minuter. hurra.

4. jag vaknade till en ny dag och till nya bestyr. efter alla morgonsysslor var jag försent på gång, och trampade som en galning på cykeln - i ungefär 2 minuter tills kedjan gick ur sin gängor och jag trampade tomt. i ungefär 10 minuter försökte jag få metallskrothögen (aka 'cykeln') till något användbart igen. när jag äntligen lyckats med detta kedje-spektakel, var jag JÄTTEförsenad till jobbet och JÄTTEOLJIG om fingrarna.

5. efter en timme på jobbet började jag må illa, och under följande 90 minuter kräktes jag fem gånger. sen var jag tvungen att inse att jag inte kunde jobba samtidigt som jag kräktes hela tiden, så jag åkte hem och är sjukskriven nu.

för att bota min kropp som mår konstigt har jag ätit isglass. isglass hjälper alltid och isglass botar allt. men jag måste hitta en ordentlig dunderkur tills imorgon: imorgon innebär ju österbotten och familjen och syrrans 18års-fest! jag vill verkligen inte missa det, och jag saknar mamma så mycket också......... ÅÅÅÅHHHH. dessutom är jag vrålhungrig och vill gärna käka nåt annat än isglass, men kylskåpet bjuder endast på följande alternativ: coctailgurka eller kattmat (eller möjligtvis gammal mjölk). nä tack...

den lata kockens välsignelse, del 1

jag ska till jobbet inom en timme, och jag har inte ens ätit ännu, samt att töntkedjan på töntcykeln hoppat av, IGEN, så timmen avkortas med den tid som det tar att gå istället för cykla. tur att det finns saker som blåbands varma koppen-soppor, som gör att en smarrig måltid är klar på nolltid. fast det är ju inte en måltid i sig, men till detta funkar varma smörgåsar galant! microns grill-funktion gör sig bra till hands, för en gångs skull; skivat bröd, tomat, pizzakrydda och ost på och sen är det bara att köra det i microgrillen.
min tumme är parkerad i arlset som ni ser.

fast jag fick ihoprört kokos/hallonkvarg till efterrätt (vad vore världen utan efterrätter?) i en handvändning för ett tag sedan, så nu ska jag bara ladda färdigt mp3 med nytt material, för att sedan kila till köket och få ihop middagen krafsad. idag är den trevliga kollegan inte med mig, så arbetstiden dubblas, och jag gäspar redan... imorgon blir det ett arbetspass klockan sju på morgonen, och nästa börjar halv fyra. och sen är det ju redan fredag! HURRRRRRRRRRRRA!

den lata kockens välsignelse, haha
blåbands "varma koppen" med tomat och basilika - nice and tasty

tisdag

jobbet igår gick väl mycket bättre än förväntat. jag dammsög antagligen sjutusen hektar golvyta med en dammsugare som var uppackad i en ryggsäck och vägde ett ton och skavde sönder hela ryggraden på mig. men det var chill, jag hade en arbetskollega med mig, så vi fick det fixat på bara tre timmar, och jag var hemma alldeles i tid och så, och hann umgås med prinsen med. vi städade på en fabrik som hanterade dun och fjädrar, tillverkar dunjackor och kuddar och täcken av dun och så. hela matsalen och alla toaletter och alla hörn yrde av dun: what a job att dammsuga liksom! om vi antar att en förpackning rentvättad dun hade fåtts ihop av ett tusental fjäderfän, dammsög jag liksom bara sådär upp tiotusen fåglar igår! ohmy.

idag vaknade jag (för femte morgonen irad) till att jag hade ont i magen. och ont i ryggraden, men detta av förklarliga skäl. hoppas jag snart skulle få något svar på det onda i magen... därtill är det tredje natten i rad jag vaknat till alldeles förfärligt smärtsamma sendrag i båda vaderna. vad beror detta på?? jag kan ju knappt gå idag, utan måste halta. ute är det såklart fantastiskt promenadväder, och jag skulle vilja komma mig ut innan jag ska iväg till jobbet. och dessutom fick jag sendrag i tårna igårkväll också. det är mystiskt och allt annat än trevligt.

meeen den här förmiddagen har jag hittills spenderat tillsammans med mina busiga kittysar och lite doris kex, och fortsättningen på dagen verkar se ganska liknande ut, hehe. och min syster fyller 18 idag, grattis och hurra till lilltejen :)

bad kittys 1 & 2


världens godaste kex!

nya startskott

måndagsförmiddag och en trevligt värre helg ligger bakom. lördag-söndag hann innesluta massa chillande, massa god mat, mycket städande och mycket diskande, sovmorgnar och så igår var även pärlan på besök. finemang! det framkom att essi också gillade rispiroger (som är min största drog i matväg!), så vi gjorde alltså lunch/middag på rispiroger och grekisk sallad. desserten bestod av kladdkaka och naturgodis, ah, det var gott som fan.


jag har även sett vad buskatterna hittar på här om dagarna, mellan sju och fyra. herregud, det är nästan traumatiskt och jag vågar knappt stänga om dem ensamma medan jag rusar till butiken snart och köper hem det som kylskåpet törstar efter, dvs mat, i högsta grad.


och vet ni - låten jag allra minst trodde att JAG skulle gilla, kate perrys 'i kissed a girl', snurrar på i mitt huvud nonstop. den finns till och med på min mp3. jag har blivit knäpp eller så.

cleaning out my closet

imorse vaknade vi till ett himla oljud klockan halv elva. vår lilla katt hade fastnat med huvudet i handtaget på en (himla stor IKEA)papperspåse och for runt i lägenheten, vettskrämd med påsen slängande runtom sig. jag for upp alldeles nyvaken och jagade den flygande påsen tills jag fick fast den och katten slet sig lös och gömde sig bakom ett skåp till en timme framåt.

det har ösregnat ute mest hela dagen, vi har städat i ungefär fyra långa timmar, och nu är äntligen det mesta skinande rent. vi körde på en riktig middag också: billys nya micropizzor med mozzarella och pesto. hurra, fräscht och färskt och gjort för en lördag som denna, haha. nu återstår bara att diska lite grann och baka lite kladdkaka (igen, yep, det stämmer), eftersom det nalkas besök imorgon.

och by the way så är varm choklad gjord i alpros soyamjölk bland det godaste som finns.

great success!

MAN KAN JU NÄSTAN INTE FÖRSTÅ ATT DET ÄR SANT! det är fredag, hurra hurra hurra, liksom! hejdå att städa på fler åldringshem och hejdå allt annat med - nu undrar jag bara var fasiken jag ska jobba nästa vecka. ingen vet, och jag får typ magsår av det.

igår fick jag minsann till de där hallonbullarna också. fast jag hade ett konstigt och lite smådåligt recept på själva degen, och ni förstår: det lönar sig alltid att äta av den ogräddade degen när den ser jättegod ut med ditsmetad fyllning och allt. sällan degen börjar jäsa i magen och magen blir alldeles förfärligt bubblig, haha... men goda blev de ändå, fyllningen är världsbäst. jag ska ha fikatajm hela tiden i helgen!

planerna för helgen är: NADA! vi är båda lediga, vilken jäkla tur, och jag vill typ sova klockan runt. jag har kronat varje lunchtimme med en duktig piggelinkoffeinkick, dvs 33 cl battery stripped, denna vecka. battery-drycken till min LoveList top10 på momangen alltså!

därtill ett samtal med en dement dam:
jag: goddag! vi ska städa lite grann!
damen: GODDAG! vad är det du har med dig??
jag: en dammsugare.
damen: ursäkta?
jag: en dammsugare! *harklar mig*
damen: jaha. *paus* vad är det du har med dig? *pekar på dammsugaren*
jag: en dammsugare... *halååå...?*
damen: ursäkta?
jag: EN DAMMSUGARE!!
damen: precis en sån har jag också!

damen: jvkjabaflöjakhgkjabaj!
jag: ursäkta?
damen: jhauifbriubiebewt!
jag: jaaa... eller näää *fattar ingenting*
damen: hur menar du riktigt? eller nu vet jag vad du menar! du menar ju förstås att... att... att... (plus hundra "att" till)... oh gud, jag tror jag håller på att bli galen! *skrattar som en galning* men vet du, jag tycker om barn som dig! du ska hälsa din mamma!

sure my horse att jag ska. happy weekend och great success!

katt lika med bulle

HALLÅ?! KAN NÅGON GE MIG EN SYMASKIN ELLER?
(p.s. jag hatar alla mina kläder.)

OCH KAN NÅGON GE MIG EN KLÄDNYPA ATT KNIPA FAST KATTKÄFTEN MED??
(p.s. jag hatar inte min katt, MEN den är förbannat irriterande just nu.)


nu ska jag iväg till någon som kan sälja lite livsmedel åt mig, för jag vill typ baka bullar. det vill jag aldrig, för jag tycker det är jobbigt att jäsa degen,
men de här har en fyllning gjord på hallon och mandelmassa och är typ världens godaste.

äh, hejdå.

femton

igår efter att prinsen äntligen kommit sig upp ur sängen och vi ätit frukost, och legat i sängen ett tag till och druckit mycket pepsimax och lyssnat många bra låtar, gav sig jussi ut på springrunda och jag gav mig ut på en skönpromenad. det blåste förbaskat mycket, men annars var vädret utmärkt och det yrde massa gula höstlov omkring. jag ringde ett långt och behövligt samtal till pärlan också.

jag kom hem innan jussi (som för övrigt sprang 25 kilometer för han tyckte det var roligt. ja, jätteroligt, eller hur, eheheheh...) och satte igång med att baka chokladbollar som jag gått och snålat på i en hel vecka nu. jag försökte ge dem lite extratouch och doppade ett tiotal av dem i choklad innan jag strödde på kokoset, men jag hade nog valt fel choklad och jag måste slipa receptet lite grann innan det blir bra. goda blev dom såklart, det blir ju chokladbollarna alltid, och det finns ju typ bara fyrtio stycken i kylen nu så, hehe...

och sen imorse hade jag sovmorgon till tio i sju (HALLELUJA LIKSOM, vilken finemang start på veckan!), och hade en konstig dag på jobbet. som sagt: denna vecka gäller städning av åldringshem, och det luktar alltid apa i dem och de dementa patienterna och döva åldringarna är snäppet mer än jag klarar av. som tur är, har jag en kollega med mig denna vecka, som sköter snacket väl.
jag menar, när en gammal dam för sjunde gången frågat vad sladden till dammsugaren är för något, och vad i helskotta dammsugaren riktigt är för nåt, eller när en annan dam sitter i en fåtölj och upprepar följande monolg för femtonde minuten i rad:
-jag går bort.
-jag går inte bort.
-jag går bort.
-jag går inte bort.
-jag är död.
-jag är inte död.
-jag är död.
-jag är inte död.
...vad ska man tänka då? en gubbe försöker sälja sin näsduk till mig. en dam går hela tiden vilse på avdelningen och tror att jag är hennes personliga sköterska. åååååååh....
fast för att peppa mig lite grann, hade lönekvittot trillat in genom brevluckan idag. imorgon väntas alltså en mycket trevlig lönedag och ett mycket trevligt klirr i plånboken.

nu ska jag iväg och handla mat och hämta ut mitt paket från h&m på posten. nice times!

chokladdoppade kokosbollar!

1-2-3

det är söndag igen, och helgen har passerat lite för snabbt. vi jobbade båda igår, jag var visserligen hemma ett och jussi var hemma runt tre, men att man blir tvungen att vakna tidigt och sen jobba... det gör att det känns som att hela lördagen faller bort. men inget mer med det, det blir väl hoppeligen snart ny helg.

och helgen i stora drag:
på fredag hade jag sovmorgon nästan, eftersom jag började jobbet först halv sju (eller skjutsen kom halv sju). det var städning av åldringshem på gång. och såhär är det, hjälplöst sant: dementa gamla människor är ungefär 175% mer än jag klarar av. jobbdagen tog i alla fall slut redan klockan två, jag kom hem till ett vardagsrum som var nyinrett med en 42" television! eh ja, hejdå lilla fina 26 tummare, och hej till det nya hemmabioliknande fenomenet. jag blev varm för tanken på den dyra dumburken först när den stolta/glada/ivriga/lyckliga herr johansson visade hur fina fotografierna såg ut från den stora skärmen. när jag sedan undrade vad fasiken detta ting kostat oss, snurrade han lite på huvudet/ögonen/händerna/fötterna/kroppen och sa att vi vunnit den i en tävling.
a) har jag deltagit i en tävling där man kunnat vinna en 42" tavelteve?
b) har han deltagit i en tävling där man kunnat vinna en 42" tavelteve?
c) brukar vi överhuvudtaget delta i tävlingar där man kan vinna saker?
d) brukar vi överhuvudtaget vinna tävlingar vi deltagit i? (sannolikhet 1/100000000)

efter mycket om men, framkom det hursomhelst att vi inte vunnit den (surprisingly), utan att herr johansson stoltserat med ett litet stycke mastercard och ett stort stycke cash vid butikskassan. MEN VAD GÖR VÄL DET ATT VI ÄR FATTIGA FÖR ETT ÅRTIONDE FRAMÅT - VI HAR JU EN NY TEVE!

igår tillbringade vi kvällen under en skållande dusch, efter att vi båda kommit från jobbet, städat lägenheten lite grann och gjort mat, och därefter framför teven. vi försökte kollade sex and the city filmen, men jussi tyckte den var tråkig som fan, så vi spolade vidare till följande, som var the strangers. och ååååååååååååååh: jag HATAR verkligen skräckfilmer. jag såg typ de fyrtio första minuterna av den med händerna för ögonen och satt och läste cosmopolitan med mp3 i öronen resten av tiden. det var en uppenbart dålig skräckfilm, men it doesn't take much för att få mig bakom soffan. vilken befrielse när bigbrother sedan börjde och jag fick pausa skitfilmen.

och idag: inga planer. J sover ännu (jag försökte väcka honom för en timme sedan, men han hyssjade mig och sa att morgonen är för arla för några diskussioner ännu. yeah right.) och frukosten skriker på mig i köket. jag ska skiva äpplen.

och last but not least: bildbevis på vad som skett i vardagsrummet!

jag gjorde en betydligt mindre investering i dessa drycksglas... de är gjorda av 100% återvunnet glas! fina och bra och vadheterdet, ekologiska?

pizzaperjantai!

vad ska jag skriva, jag vet inte

men imorgon är det jobb som gäller (skitjobb) och igår och idag har jag städat åldringshem (kill me), och hela nästa vecka ska jag lyssna på de dementa åldringarna med. oh herregud.

jag känner mig lite för stor förmitt skinn just nu
och det är en definitivt obekväm känsla. och åååh, det är ju fredag...

tant lotta på godisuppköp

sablar vilken dag. jag är galet trött, har ätit sjukt mycket och mera väntas, och imorgon är det redan torsdag, vilket innebär snar helg! det har varit en mycket vacker höstdag idag, och de flesta flaggstänger står i halvstång och det ser allmänt vackert men sorgligt ut.

innan jag kom hem, stannade jag upp vid butikens chokladhyllor. mamma plus liten pojke ska köpa tuggummi, jag hör pojken fråga: "varför köper tanten choklad?". jag ser mig runt för att komma fram till att vi är de enda vid godishyllorna. mamman svarar till pojken: "tanten vill säkert ha choklad! men vi tar bara tuggummi."
eh, okej:

är jag en tant?!

och som extra parentes här va: YESBOX, det är gratisfleecen man fick som gåva från H&M, och den är jäääääääääätteskön och jag har på mig den varje dag! antagligen är det den som ger mig "tant"influenser...

chilly and hot

höstvädret är alldeles fantastiskt! imorse när jag cyklade iväg hittade jag två röda plusgrader över nollstrecket på termometern, men när jag steg ut genom valios dörrar klockan halv två var det som att sommaren upprepat sig för ett tag igen. den mjuka värmen, samt alla röda och granngula träd gjorde mig till en lyklig_flika_på_cykel_88 :)

sen kom jag hem och fick på teven efter ett tag. sen fick jag på klart vad som hänt uppe i österbotten i förmiddags och hur förtvivlatjävlahjälplösthjärtlösa människor finns det egentligen??? jag hoppas att den förbannade massakern inte ska dö den här gången, utan att han ska ansvara för sitt och för sig när han får upp ögonen igen, för han har fanimig en förbaskat stor börda på sina axlar nu. och det inträffade ju bara 25 kilometer från hemstaden ändå, och det känns sorgligt hursomhelst.

från a till ö då, så var vi och hämtade klätterträdet åt kittysarna igår och monterade upp det i typ tre timmar. det är ju inte världens mest 'blingbling'-aktiga inredningselement men det torde hålla kattklorna borta från soffa & tapeter åtminstone, och då får det nog fungera, eheheh...
efter att vi fått upp trädet igår, hursom, var det redan lite mörkt och jussi ville ut på springrunda och jag följde med på cykel. hösthimlen är verkligen underbar, jag ääääääälskar stjärnorna. himlen var vacker imorse klockan halv sex också. himlen var mest alldeles mörk och stjärnklar, men där det började bli gryningen var den violett och lite persikofärgad. ni vet sånadär saker som man lever tusenlänge på. och varför har man aldrig med sig kameran när man verkligen behöver den som mest?

en söndagsmorgon

vi sov elva timmar på raken och jag gick upp och hämtade dricka till sängen och sen låg vi bara kvar och lyssnade damien rice' 0-skiva om igen. prinsens armar är alltid så varma och starka och jag blir så lugn och trygg och nästan gråtfärdigt lycklig när jag kan krypa upp tätt intill honom och bara bli kvar där, hur länge som helst.

söndagseftermiddag, och jag tror jag ska baka morotskaka idag. morotskaka är det bästa.

saturday night

sköna lördagskväll och vi sitter hemma och äter fazers röda choklad och dricker rödvin. fastän jag inte gillar rödvin speciellt mycket, men vi prövade något nytt rekommenderat från sydafrika och jag har smuttat på samma glas i två timmar nu. vinet = inte så jättegott.

mitt besök hos frisören gick mycket bra, och jag kom undan med 90 euro. oh herregud. jag kom hem och betalade ytterligare 130 euro för ett nytt från-golv-till-tak-klätterträd åt våra katter, som borde anlända till vårt postkontor senast på tisdag. detta berättade jag för katterna och kliade båda lite extra bakom öronen så att dom skulle förstå hur snälla de borde vara de kommande tio åren för att visa sin tacksamhet för det fina nya (kommande) klätterträdet. såhär visade rudy sin tacksamhet: hon blev vild som en sate, rusade runt i hela lägenheten och klöste på tio sekunder sönder en bit tapet i sovrummet. sovrummet som var det enda rummet vi inte behövt tapetsera eller göra något åt. vi satte oss på sängen med jussi och grät en liten skvätt och var asförbannade och jussi ville köra katterna till katthuset i tavastehus genast följande morgon. han skrek till och med i högan sky hur mycket han önskade att vi istället haft barn som fattat att man inte kan göra så (J = verkligen jättearg och utom sig av ilska när han till och vill ha barn!). jag vaknade mittinatten och båda katterna låg bredvid mig i sängen och spann högt, och jag ville absolut inte ge bort dem längre, och det ville inte jussi heller göra när de varit duktigt tacksamma hela dagen nu.

nu ska vi hämta pizza, hurra va!

the cat from hell - rudy.

det har blivit höst

tiden rusar iväg liksom, och imorgon är redan sista vakna- klockan- fyra- fyrtiofem- morgonen.
vad jag ska göra nästa vecka har jag såklart ingen aning om, och ingen annan vet heller, men ifall någon skulle vilja ge mig ett nytt trevligt jobb, så tackar jag gärna ja. ett trevligt jobb torde vara ett sådant där jag kan jobba måndag-fredag, sju till halv fyra, och där underchefen inte är en jävla surkärring som ringer varje måndag och vill att jag ska jobba på lördag. för det gjorde nämligen surkärringen i måndags, och fyra veckor på raken nu har jag alltid haft (de totalininbillade) lördagsplanerna på klart på måndagsmorgon när hon ringt. inte denna gång. jag tog en liten replay i huvudet, där jag intalade mig själv att jag gått upp tidigare än henne varje morgon, eftersom hon jobbar mellan sju och halv fyra, och jag mellan sex och tre, samt att jag gjort min fullpliktiga arbetsvecka som är angiven i arbetskontraket, och att jag inte är den enda arbetstagaren inom företaget som kunde sättas på jobb på lördag. surkärringen kan väl lika gärna göra skitjobbet själv, tänkte jag, och sa att jag verkligen inte förmådde mig till att tacka ja till det fantastiska erbjudandet för att jag var tvungen att motarbeta magsår den hela kommande helgen.

dagens orsak till depression hursomhelst: coldplay spelar i globen om, vadå, en timme eller så, och infinner jag mig där? NÄ. och varför inte? för jag sitter hemma och har nyligen käkat rispiroger. bra orsak eller? NÄ. (käregodegud,gemigenandrachanstillattsedemjagkanjuintedöinnandetellerhur?)
och den som utstrålar någonslags skadeglädje angående detta gentemot mig ska fanimig få se på andra bullar.

dagens följande orsak till depression: det har blivit höst och jag behöver en braskönvarmfin kofta, men jag hittar ingen någonstans! och var hittar jag lämpliga skor? och mitt hår ser ut som en ihopräfsad lövhög, och min kropp ser ut som en ihopknådad semledeg (men detta bryr jag mig inte i, eftersom bikinisäsongen är över för ett år framåt nästan och jag har ett helt halvår på mig på att fortsätta göra ingenting åt saken. sablar.), och min garberob ser ut som ETT JÄVLA PRAKTEXPEMPLAR PÅ FULA KLÄDER FRÅN NITTIOTALET. ge mig mycket pengar och massa nya kläder, så skulle jag vara så jättetacksam tack!

istället för att investera lite i min nödbeklädda garderob, så måste jag först ta itu med mitt hår. i tisdags fattade jag att jag var tvungen att fixa håret illa kvickt, inom cirka fyra dagar. efter att med min citycykel ha rundat varje frisörsalong i stadskärnans närliggande områden, listade jag upp de billigaste och gick intill två stycken för att be om en snabb tid för en totalmakeover. nästa snabba tid som utlovades var antingen sjunde oktober eller sextonde oktober. mitt på dagen. eh, va, tänkte jag, tog ett visitkort på vardera ställe och sa att jag återkommer. sen ringde jag runt till de tre följande på min billiga lista. HAHA, vilken dålig framgång. till slut gav jag upp och tänkte att jag får fixa luggen själv och jussi får färga håret. idag såg jag mig i spegeln och fattade att jag verkligen måset uppsöka en frisör, om det så vore det sista jag gjorde och var tvungen att gå i evig pengaskuld efter det. jag ringde upp hairstore, som absolut är i den dyraste ändan av hårservicerna i stan och fick en tid till imorgon, genast efter jobbet.

fast jag vet inte vad jag ska göra med mitt hår, så om frisören ser god och pålitlig ut, får jag ge henne fria händer. det blir alltid spännande! en gång gav jag en konstig gammal dam fria händer, men var tvungen att stoppa henne eftersom hennes vision var att lägga violetta och orange slingor i mitt svarta hår. HALLÅ...?? hoppas det inte kostar över hundringen, så är jag så nöjd så.

nu ska jag slänga mig i duschen och sedan slänga i soffan och se på idol. därefter slänga mig i sängen och slänga tanken på den tidiga väckningen åt sidan. imorgon är det fredag och det är en skönskönskön helg som väntar. utan några planer. sånt gillar vi.

...

feber
och
dödlig
huvudvärk.


trevlig helg.

abcde

a. det har ÄTNLIGEN blivit fredag.

b. eftersom i have to blow my nose varannan minut, och jag valt vanligt handpapper till genomförande redskap så är allt mellan ögonen och överläppen torrt, rött och sårigt. jag ser sådär jättesexig ut, speciellt nu som jag lagt på massa blänkande vaselin (vi hade inget annat!) som framhäver det hela.

c. den jävla kedjan på den jävla cykel hoppade av idag på den jävla hemvägen. och jag var så förbannat arg när jag trodde jag var tvungen att gå och leda cykeln de sista 4 kilometrarna, eftersom jag inte fick på det oljiga helvetet själv. men som tur var, hade jussi slutat jobbet tidigare idag och rusade iväg för att hjälpa mig. snäll pojke. sur (men dock tacksam) lotta.

d. jag kom mig hem och la mat åt katterna. på eftermiddagrna brukar dom nämligen vara vråååålhungriga, och jamar och klättar sig upp längs benen och får ett himla liv, men av någon anledning så var dom inte hungriga idag, den svarta smakade och den gråa la sig och sov. orsak: de hade hittat väskan jag haft upp till österbotten i helgen, som fortfarande innehöll deras koppel, deras handdukar samt en nästan ny burk kattgodis. och på ett magiskt vis hade de krälat burken ur väskan, fått upp locket (it doesn't take much å andra sidan) och ätit upp innehållet. de hade lämnat en godis i den skramlande burken. jaså. den svarta katten har kväljningar, men den grå ser allt bra nöjd ut.

e. idag skulle vi ha texmex, men vi backade ur, eftersom mitt smaksinne är ur funktion för tillfället, vilket i sin tur betyder att jag skulle ha missat den euforiska smakupplevelsen i hela texmex-kalaset. eh, så nu käkar vi spenatsoppa istället. köpt spenatsoppa. direkt i micron och ut igen. smarrig fredagsmiddag va. NOOT.

blow

okej, it can always get worse. jämfört med idag, kan man knappt kalla gårdagens motvind för blåst överhuvudtaget. den hade duktigt kämpat sig starkare under natten och blåste inte längre 100m/s, UTAN MILJONER METER I SEKUNDEN. till och med nedförsbackarna kändes som uppförsbackar och min timhastighet var cirka 200 meter i timmen.

det allra värsta med att cykla i en galen motvind, är cyklisterna man MÖTER. för dem ser cyklandet ut som en dans på rosor, de kommer i ilfart emot mig, förbi mig, och de behöver knappt använda pedalerna! sånt blir man ju jättepepp av!

hälften av vägen cyklade jag bakom en dam hade klätt sig mycket besynnerligt. denna dam, runtomkring femtio kanske (ja, jag såg henne framifrån och bakifrån, eftersom vi stannade i samma röda trafikljus), med övervikt på sisådär 10-15 kilogram, hade klätt sig i en pastellrosa OVERALL, som tagen ur the 80's. VEM klär sig i en overall redan i september, och vilken icke-för-stunden-slalom-åkande eller över-tio-årig människa drar på sig en overall och tar en cyekltur iklädd den... frivilligt??
jovars, som att den rosa overallen som satt lite för tajt på själva damen inte hade räckt, för hela kombinationen var ett kaos: på fötterna hade guldfärgade ballerinaskor (!!!!!) och hon hade kavlat upp byxbenen på sin all-over-dräkt. det såg ju snärtigt ut. barfota i en vinteroverall. sen hade hon dragit en halsduk runt huvudet, så att den fungerade som ett pannband, men resten av den på tok för långa halsduken fladdrade i ryggen på henne. haha, men fatta ballerinaskorna...

och för övrigt så är det ju onsdag, vilket innebar att min kalle anka väntade på mig hemma när jag kom hem från jobbet. jag har gjort en feta-pastasallad och väntar på att herr johansson ska komma hem med lite rispiroger till salladen. för vad är väl inte godare än rispiroger med smält ost...? ah, i like it! sen ska jag sova middag tills imorgon bitti typ.
tack
och
hej!

paraply, anyone?

1. helgen är förbi och kräftskivan ligger BAKOM. det blev inte heelt alkoholfritt för min del, men jag var i den klaraste ändan av oss alla... det var en lyckad skiva hursomhelst, det började med att vi hade tusen problem med att fixa en kattvakt till den tiden vi var borta, och efter mycket om och med, satt katterna med oss i bilen 350 kilometer upp. jo tjena vilken cirkus. katterna tyckte antagligen att inget någonsin varit så roligt som att sitta i baksätet i den lilla transportburen jättelänge. men we made it, och vi är home safe igen.
vi gick och la oss runt halv fem på lördagsnatten/söndagsmorgonen och var uppe på benen efter nio, och jag kände iiiinget av förra veckans långa skönhetssömn. jag var alldeles finito, och det var jussi (aka chaffisen) med. nu har han lovat vara nykter tills han dör.

2. eftersom jag inte längre är sjukskriven, jobbar jag givetvis igen. men jag har bytt jobbplan IGEN och är så stressad att jag ungefär får magsår. jag måste hitta ett nytt jobb snart. nu och två veckor framåt är jag fortfarande på valio, gör ett riktigt pissjobb, cyklar till jobbet till klockan sex varje morgon, och jag haaaaataaaaaar att vakna så jävla tidigt som kvart i fem om morgnarna. det betyder att jag måste lägga mig senast halv tio, och därmed missa BigBrother (ja jag vet: det är skitskoj att skratta åt andra människors dumhet och misstag).

3. igår var vi och gjorde en 30 mils chaffisrunda åt Js bror, och var hemma igen exakt 23:55. och när man efter kvällsmål, kvällsdusch, teeth brushing och kattmatsservering kommer i säng tjugo i ett, och man ska vakna kvart i fem, så DÅ kära vänner, börjar en sådan ångest stegra i bröstet att man knappt kan andas, för att ens tala om att sova. men till slut somnar man av utmattning, men fortfarande i tron om att man ska försova sig följande morgon, och man är på sin vakt hela natten. NICENIGHT.COM. jag var pigg som en mört ett tag när jag vaknade, men det var övergående. klockan halv nio höll jag på att somna stående.

4. förutom den äran att vakna mitt i natten idag och tanken på att göra det i två veckor framåt, drabbades jag av en sådan sjuklig längtan att göra en brasa av min cykel idag att jag nästan blev rädd! som sagt: när klockan äntligen börjar närma sig två, och man börjar ha jobbet gjort och man äntligenäntligenäntligeäntligen får gå hem, DÅ ÄR INTE ÖSREGN något man önskar sig sådär mest av allt i världen. men idag bjöd himlen på ösregn och jag drog huvan på mig, för vad kan man ändå? -inget annat än sura som fan, och det hjäper ändå inte ett dugg. jag sadlade min tvåhjulade häst och satte av hemåt. på sex kilometer hade jag medvind EN gång i två sekunder och det var när jag korsade en väg.

efter en dålig dag på jobbet, är alltså INTE ÖSREGN OCH EN HELVETES MOTVIND något man önskar sig. och jag var jätteförargad och tänkte att "duktigt jobbat, jesus, dethär fixade du fint". sen kom jag hem, och ville genast göra iordning min fina cykelbrasa. brasan blev inte av, jag la mig genast på soffan och läste dagens post, J kom hem och vi crunchade lite grann, varpå vi la oss i sängen och powernappade. i över två timmar. BRA JOBBAT!


5. under tiden som jag skrivit detta, har min svarta katt gjort allt för att distrahera mig, eller alternativt förstöra mitt liv. den har exempelvis tuggat på alla elsladdar i hela vardagsrummet, försökt riva ner tapeterna, försökt kväva sig själv i en plastpåse, klättrat på TVn (den förbaskade katten är ganska för jävla stor för att kunna klättra på våran tavelteve och samtidigt se ut som en smidig gasell som inte aaaalls kommer förstöra hela teven på fem sekunder), bitit mig i nacken, i håret, i tårna, i armen, samt hoppat med dens femton centimeter långa vassa klor RÄTT i ryggen på mig. och nu är den svarta katten hjälplöst inlåst på toaletten där den banne mig får lugna ner sig ett tag nu. tur som är, så är det ändå en katt och inte ett riktigt barn, då hade vi ju redan gråtit och hittat på annat man kunnat göra en brasa av än en cykel.

whoopie

jag vaknade för ½ timme sedan! hur kan det komma sig att en människa verkligen är kapabel till att sova över tio timmar flera nätter irad? nu när jag varit sjuk har jag bara legat och slappat, en dag sov jag 17 timmar av dygnets 24! i på raken, men i flera omgångar. men jag är ju åtminstone utvilad till jobbet nästa vecka och inför helgen också. och så har jag hoppeligen tillräckligt med speed för att städa ren lägenheten jättesnabbt idag, innan jussi är hemma från jobbet.

men time to få igång dagen. nu ska jag ge katterna en liten stund utomhus och därefter tar jag dammtrasan i näven. ha en bra dag!

det är gött!

nu börjar det ljusna i horisonten! idag mår jag nästan helt suverääänt. det tänkte jag imorse också när jag vaknade, första morgonen på nio dagar som jag vaknar utan mag/svalg/bröstsmärtan. fantastiskt! jag blev så pepp på momangen att jag var tvungen att rusa köket och hälla upp ett glas iskall (och kolsyrefri, typiskt nog) fanta free och dricka i STOOORA klunkar bara för att bevisa att jag var botad. helt botad var jag nog inte, eftersom de stora klunkarna fortfarande inte passade magen, men imorgon är jag helt säker på att jag kan köra till med en tortillakväll med alla tillbehör och efterrätt! jag är faktiskt vrålhungrig hela tiden efter en vecka i total fasta, och vill ha det mesta att frossa i matväg just nu, heheh... till och med ostbågar, som sagt, och that's not OK!

vad som hållit mig till sinnes under den senaste veckan har varit min hängivne prins, som haft hand om mitt näringsintag. han har fixat hem naturdiets kaloridrycker och apotekets egna näringsdrycker, samt mineralvatten och actimel med mjölksyrebakterier. så det lilla jag fått svalt, har åtminstone varit näring. utöver detta har även vindruvor och isglass hört kosten till, även om det sammanlagda antalet vindruvor var ungefär åtta och isglassarna bara kunde avnjutas till en femtedel åt gången.




men jag är sjukskriven veckan ut, och imorgon är jag troligtvis inte så sjuk längre att jag inte skulle orka städa upp och damma av den här lyan under förmiddagen. det ska bli skönt med helg, vi ska åka upp till österbotten på kräftskiva hemma hos familjen på lördag. jag får ta hela kalaset alkoholfritt, men bättre än inget, jag har ju åtminstone frisknat till tills helgen så :)

ett ord till

det är bra att gå in och se hur ens bankkonto mår ibland också. OCH JAG MÅR BANNE MIG INTE BRA EFTER ATT HA SETT HUR MIN EKONOMISKA SITUATION MÅR. och precis som man verkligen måste hålla in med pengarna, måste man gå till hälsocentralen, betala ÄNNU en gång för att träffa doktorn, för att få ÄNNU en remiss till labbet, för att sedan gå till labbet, bli omvänd i dörren och få orden "kom tillbaka om två veckor när antibioten gått ur kroppen". den FÖRBASKADE TVÅ-VECKOR-LÅNGA ANTIBIOTEN JAG KÖPTE ALLDELES I ONÖDAN som "vi skulle testa ifall det funkar" SOM KOSTADE ALLT BRA MYCKET OCH SOM JAG ÅT TVÅ DOSER AV OCH SOM (surprise, surprise) INTE FUNGERADE OCH SOM FÖRSTÖRDE ETT HELT LABBPROV TILL OCH MED TVÅ VECKOR FRAMÅT.

åt helvete.

hursomhelst,
så har jag inte råd att lägga ut en endaste cent på den ryske läkaren eller hennes halvryska recept mer förräns om två veckor ungefär. hurrahurrahurrahurradödenhurra.

fortfarande

det har snart gått en vecka sedan jag var och träffade läkaren första gången. hon och jag kunde faktiskt uppdatera vår status till "nära bekanta" eller rent av "bästisar" snart, om det inte vore för personkemin som inte fungerar alldeles konfliktfritt mellan oss. under fem dagar träffade jag henne tre gånger, den fjärde gången välsignades jag med en manlig läkare som kunde tala modersmålet korrekt. hon kan ju tala med rysk accent och lite ryska låneord här och där (=inte så himla lättförståeligt).

efter fyra dagar, när jag fått i mig tio vindruvor, en näringsdryck (jaminsann, de har varit min enda räddning nu och prinsen har hämtat dem åt mig på apoteket) och ungefär två glas vatten, fattade den stendumma läkaren att jag behövde lite hjälp i min situation. så nu har jag äntligen fått magen grundligt granskad och jag väntar på flera provsvar från labbet. jag har även lagt ut en bra summa pengar på receptmediciner som "möjligtvis kunde hjälpa", men som självfallet inte hjälpt ett dugg. så det skulle sitta bra med en lösning på gåtan.

de två senaste dagarna har iallafall varit en boost uppåt, och min mage har varit så lugn att jag inte kräkts åtminstone, men jag är fortfarande sjukskriven eftersom att äta & svälja är ett komplicerat kapitel för sig. varje gång jag sväljer hugger liemannen tag om matstrupen och framkallar fruktansvärda magsmärtor.

så hej för mig.

småbehov

haha, jussi kom hem från jobbet och mådde illa. så välkomna på kaffe och kaka till vår adress och bli smittade av den onådiga kräksjukan! klockan 18 ikväll! fina fisken alltså. prinsen kom hem med rispiroger och jag fick den lilla rispirogen att hållas i mig faktiskt, vilket gör mig till en mycket piggare varelse än jag var för cirka två timmar sedan.

jag var tvungen att ta mig ner till HVC för sjukskrivning också. och områdets läkare är såååååå underbara, och för att inte underdriva det hela nu: hela HVC och allt som hör den offentliga vården till är lika underbaaaaaart! läkaren är rysk. och kan inte tala språket korrekt. därför använder hon sig ofta av uttalandet "mm-hhh-mmmmm", i väldigt gäll ton, till på köpet. så när hon frågade mig något och jag inte förstod och sa 'ursäkta?', blev hon lite ilsken och sa gällt att "NU SKA DU, LOTTA, SVARA MIG KONKRET PÅ DEN FRÅGAN!!!!".
dilemma nummer 1: om personen inte ens kan tala språket korrekt, VARFÖR använder hon sig av ord som "konkret"?
dilemma nummer 2: varför tilltalar hon mig med mitt namn??? hon gjorde det i varje fråga, och jag kände henne inte och kände inget gentemot henne. det började kännas lite pinsamt och påträngande faktiskt.
jag förklarade mina symptom och hon gav mig EN dag sjukledigt. jag försökte förklara att jag verkligen inte kan gå till jobbet imorgon heller för att sprida ut bacillerna över en hel mjölkfabrik, men det ville hon antagligen kanske ta alla konsekvenser för. eller så förstod hon inte vad jag sa.
när jag sa "tack och hejdå", fick jag svaret "mmmm-hhhhhh-mmmmmmm".

jag kom ut och var lite förvirrad och gråtfärdig.

the T-day

hej.

imorse vaknade jag till att jag mådde fruktansvärt illa och försökte lägga mig på andra sidan i sängen vilket ledde till en svallvåg av illamående. jag rusade upp ur sängen, och hamnade på toaletten. så den här dagen har jag tillbringat på toaletten, och kräkts galla sedan fem imorse. NICEDAY.COM! varje gång jag försökt mig på att dricka lite vatten eller läsk eller försökt mig på att käka lite yoghurt, så har det slutat på samma vis varje gång. inom tio sekunder efter den första klunken infann jag mig på toaletten.

just nu smakar det apa i min mun och mitt blodsocker ligger på ungefär... MINUS 10,4. som tur är, kommer min man snart hem från jobbet och han lovade köpa med sig fantafree hem. våra små kattrackare är busiga som synden och jag orkar knappt kasta en boll åt dem att leka med. de kommer alltså riva ner tapeterna innan den här dagen är slut. hurrahurra.

tisdag

jag har en väldigt effektiv hemma kväll ensam för mig själv idag. jag kom runtom klockan fyra och gjorde middag, som jag inte orkade satsa på, men jag kokade upp ris och havre (det är sååå gott!) och sådana här grönsaksbiffar. med dem åt jag creme bonjours' matlagningsfraiche med löksmak. det är så galet gott det med, och man kan bara klicka det som smaksättning/bonusgarnering på maten. ni ska genast pröva! hursom, efter att jag fått i mig det, körde jag på efterrätt till och med och åt äppeltosca med vanlijsås, det som lämnade från igår... medan jag lapade i mig efterrätten kollade jag på nyaste garfield-filmen, 'garfield gets real' eller vad den heter, men... kom igen. moget filmval och det var sannerligen waste of time. jag somnade nästan :p

jag har latat mig lite de senaste veckorna, och absolut INTE orkat cykla iväg till jobbet till klockan sex. det känns himla mycket roligare att vakna tio i sex än att vakna tio i fem, nämligen, av någon underlig anledning. imorgon har jag hursomhelst lovat vara på plats klockan sex, och på torsdag och fredag också, vilket innebär att väckningen sker 04:50. och jag är himla trött redan nu, bara jag tänker på det. hoppas jag INTE försover mig.


jussi uppenbarar sig hoppeligen här innanför hemdörren inom en timme eller så. tills dess ska jag aktivera mina rastlösa katter (med en utomhusvistelse kanske?).

vind

det är såhär att jag
-hatar måndagar
-hatar motvind.
som att motvind skulle vara det man önskar sig mest av allt i hela världen när man sätter sig på cykeln när arbetsdagen ÄNTLIGEN (läs: ÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGEN) tar slut och man får gå hem. speciellt motvind på 105m/s. åh, jag blev tvärilsken och ville slänga cykeln i backen och visa finger uppåt och beställa taxi hem. tur som fucking är, så är jag småpank tills fredag (=lönedag) så det var bara att svära av all helvetes fart och trampa hemåt.

J har varit tvungen att jobba övertid hela förra veckan (förutom fredag, okej), och hela helgen, och idag och imorgon. och jag tycker synd om honom och vill ha honom hem, eftersom tråkiga hemmakvällar ENSAM är så himla dryga. i söndags tröstade han min sjuka dag+medicinkur med en ny nyckelring från marc o'polo och det var ju så himla snällt gjort av honom. sen låg vi i soffan och kollade två avsnitt dexter och season2, och han masserade min nacke mjuk igen.

idag ringde han och sa att han har himla dåligt samvete över att han var tvungen att jobba igen, och sa att han skulle komma hem på middagspaus. så kom han hem med spenatpasta och en förlåt-att-jag-jobbar-jämt-present. hallå, hugo boss' intense parfym! jag blev jättetårögd och ville hellre pussa på honom än äta middag, men vi hann göra både och. som tur är.
han är snällaste pojken i världen!

nu ska jag mmm diska lite grann och sedan kila iväg och köpa vad som behövs för att få ihop äppeltosca. det är godast!

och senare

fåglarna är matade, glassen är äten, lekparken har vi upplevt, sex avsnitt mumin är kollade, lillasyster sover middag och J är hemma från jobbet. när man sysslar med sådant här, kan man klä sig i en känd mysig-men-ful,-vafan-har-du-en-pyjamas-på-dig-eller?-klädsel. nu står mathandling och middag till näst på att-göra-listan. jag skulle vilja få in en egen liten powernap här också, men det känns bättre att hållas uppe idag, trots att jag är trött.

det känns inte som en lördag, och jag är lite besviken.
fast jag har haft en skojig dag med lillasyster :)

good morning sunshine

godmorgon. med tanke på vad fasiken klockan är, skulle jag till exempel vilja tro att det här är en måndagsmorgon. men icke; det är lördag, klockan är åtta och på den här gatan har vi varit vakna sedan klockan kvart i sex. min tre-åriga lillasyster sitter snällt i soffan och ser på barnprogram. lillasyster ska vara här hela helgen, och mama & jari var också här i natt. de fortsatte framåt för en dryg timme sedan, jussi åkte iväg till jobbet, och här är jag och H hemma tillsammans med katterna. jag är så galet trött att mina ögon antagligen blöder blått.

arbetsveckan gick rätt snabbt. jag har cyklat fram och tillbaka på min sepecykel utan växlar, som är jobbig att ha att göra med om det a)blåser motvind eller b)råkar sig att vara uppförsbacke. tur för mig, eftersom hela vägen TILL jobbet är uppförsbacke. en jävligt lång & sluttande backe i sex kilometer. fast sen behöver man ju knappt använda pedalerna något på hemvägen, nerförsbacken sköter sitt. hursomhelst, kommer jag till jobbet genomsvettig och benen fulla med mjölksyra varje morgon och är otroligt oattraktiv. men antagligen formas min stuss till något mer vältränat här så småningom. ehrm, och det skulle ju inte alls sitta fel, så det får fanimig vara värt mjölksyran.

jag har suttit i kafferummet på mina raster och läst kvällstidningarna. och det är faktiskt länge sedan som någon tidningsartikel fått mig så illamående som artikeln/artiklarna om den mördade 15-åringen, som pojken strypt, våldtagit och lämnat avklädd på mordplatsen. jag hoppas pojken får vad han förtjänar fastän han sitter och gråter och saknar sin mamma bakom gallren, staten borde verkligen ångra att de avskaffat dödstraff. en omoraliska tanke från min sida, jag vet, men that's how it goes.

och dagens planer är att se slut barnprogrammen, gå till lekparken och lattja runt (eh, ja...), mata änderna och antagligen plättstekning på kvällskvisten. men jag är så trött och villa hellre köpa en hästenssäng och sova resten av året.

den snygga cykeln:

en till dag

helgen ligger redan en bra bit bakom, och den nya, nästa är right ahead. trevligt värre. jag lider av sömnbrist, som imorse resulterade i att jag och jussi försov oss i en hel timme. hurra hurra, för det är minsann inte så lagom roligt att försena sig från jobbet en timme. men det är okej, med tanke på att vi försov oss i 2½ timme för typ två veckor sedan.

veckans kulinariska avancering (eller snarare århundradets) blev till på spisen idag. jag lyckades få ihop en ost-svartpepparsås med spenat, och till och med kryddningen lyckades så bra som den någonsin kunnat lyckats. jag = nöjd hest! därtill gjorde jag en mozzarellasallad med överdrivet mycket mozzarella i, som var en bra sak, allt eftersom mozzarellaost är så fruktansvärt gott.

förra helgen gjorde vi av med nästan en hel tusing på ingenting, som vi får lida över nu, samt två veckor framåt tills våra respektive lönadagar infaller. vi spenderade hursom en del slantar på IKEA, som det sist och slutligen blev till på söndag, samt att vi köpte en ny massagedusch, som är jussis aktuella projekt att montera upp.

så ljudet som omringar mig just nu: ljudet av ett vattenläckage i badrummet och en arg karl som svär. nu måste jag genast kila och hjälpa till!
kvinnor kan, ni vet!

rainy saturday

såhär tidigt denna lördagseftermiddag, har jag samlat på mig den härt dagens, morgondagens OCH hela nästa veckas lass av självmordstankar. jag jobbade flitigt redan klockan halv åtta imorse, skrubbade mjölktankar med supertät skyddsutrustning som inte andades ett jäkla dugg, utan fick mig svettig inuti alla plast- och gummikläder. mjölktankarna luktade apa som fan och jag höll på att spy. nästan hela tiden.

så det här är alltså min helg. som skulle bli IKEA och bauhaus som inte blev ett enda jävla dugg -jobb istället. jag är lite sådär lagom ledsen, men jag har tänkt reparera skadan med att baka äppelpaj. jag måste bara ha rätt recept först: det godaste och bästa!

och eftersom den lovordade lönedagen inträffade igår, har jag gjort två myyyycket goda investeringar: investering 1, gjorde jag i ett par benetton-jeans igår, och investering 2, blev i en krukväxt med kruka och hela kalaset idag. och den är så ståtlig att jag nästan hela tiden måste snegla lite åt det hållet och tycka att det är det finaste jag någonsin kommit på att köpa. jag måste ge bildbevis! men inte nu, en bättre dag kanske. nu ska jag ta reda på det bästa pajreceptet och sedan kila iväg till butiken för att köpa vad som behövs.

har ni förresten hört Brandi Carliles "the Story"? underbar musik för själen!

ensam kväll

den här torsdagskvällen är första hela kvällen sedan april jag tillbringar alldeles ensam i vår lya. jussi är på bastukväll för enbart pojkar, och eftersom jag inte är av manligt kön, är jag inte inbjuden. jag känner mig som en väldigt självständig och oberoende individ, allt eftersom jag lider av århundradets värsta ensamhetsångest efter att ha varit ensam i 3½ timme nu, och tanken på att duscha ensam och äta kvällsmat ensam är galet ofrestande.

först var jag pepp, och tänkte att "hurra hurra, en hel kväll som jag kan pyssla som jag vill", men efter att ha diskat lite grann och sedan klätt på mig varmt och gett hursomhelst blir det snart helg, och jag har såklart lovat jobba på lördagsmorgon. det är lika ofrestande som allt annat här i världen just nu också. jag är trött efter veckan, och hade tacksamt kunnat sova ut hela lördagen och söndagen, utan att behöva vakna halv sju och kila iväg till jobbet och avfyra några värdefulla sömntimmar på att gnugga rent golv. å andra sidan ger det plånboken en liten kick åt rätt håll. och på tal om plånbok, så är jag plåtpank just nu, men imorgon inväntas lönedagen med en hyfsat ordentlig lön. och jag måste fixa håret, och köpa kläder till prinsens systers bröllop i slutet av månaden, och köpa massa saker jag egentligen inte behöver men som jag så gärna vill ha. is the place to be.

och nu ska jag avnjuta slutet av min lilla iskalla gin longdrink (tröstekalas) och sedan ta itu med några hushållssysslor. därefter borde klockan vara läggdags. och jag hoppas jag orkar hålla ögonen öppna tills jussi är hemma. så att
hejdå, hälsar slisklotta.

trettonde augusti

tretton har alltid med otur att göra. och idag är trettonde dagen.

fast det har varit en bra dag, i alla fall. jag hittade äntligen min mp3, som är MYCKET JÄVLA LIVSVIKTIG när man går hem från jobbet. vägen känns annars som tusen mil, fastän den bara är en halv. och sen kom IKEAs nya katalog på posten idag också, sånt gillar vi! och seeeen fick jag iväg min h&m beställning efter att ha pantat på den i flera veckor. och japp, nu fräser vår middag i ugnen och är färdig vilken minut som helst. jag håller på att dö av svält, känns det som.


och så hittade jag en siffra mitt i snåret av garnstumpar också. en siffra åt fel håll.

mindless

jag gillar verkligen min nya arbetsplats. vissa dagar håller det på att ta knäcken på min kropp, men de flesta dagarna fungerar, och jag gillar att vara flitig och kila omkring. på pauserna och lunchen får man käka gratis yoghurt från kafferummets kylskåp, och så finns där en gratis automat med varm choklad och sånt. så det är bara att passa på. mörksidan är att jag är förjävligt ful på jobbet, men pappersmössa och plasttofflor och annan hygienisk skyddsutrustning.

men såhär är det att: jag äter en yoghurt för mycket om dagen, vilket gärna vill skina igenom på mina kinder, som snabbare än blixten växer till sig, så fort man inte kollar... och jag vill ju inte kolla, men hur i helsike går det samman om man inte heller vill dras med konsekvenserna? man är ju så illa tvungen.

som tur är, så är vi på väg på glassuppköp inom den närmaste kvarten. så ni vet var ni har mig, inom vilka gränser. 100 kilograms gränserna. not good for my mind.

den svarta måndagen

den här måndagen är precis som alla andra måndagar, och eftersom alla måndagar är svarta måndagar heter även denna måndag svart måndag. igår kväll var jag pirrig i magen och ville inte vakna till att gå till jobbet imorse. och förutom att jag var pirrig, var det varmt som fan i rummet, och något hade hänt med våra RENA sängkläder, för pålakanet stank unket. så klockan ett somnade jag.

(och som en liten parentes här, som kommer stå som förklaring till mardrömmen jag till näst kommer ta upp, som förstörde nattsömnen: igår var vi och såg den nya batman filmen, typ the dark knight eller vad den hette. och jag tyckte minsann att det var en bra men mycket tragisk film, och att jokern var suverän, död som han ju på riktigt är så.. dessutom såg vi ett avsnitt dexter igår också.)

klockan tjugofem över två vaknade jag upp ur en horribel dröm där jokern var en kvinna som gjorde illa mig och min mamma i en källare som var tagen ur dexter-avsnittet. jag satte mig upp i sängen, sådär tvärt som man gör när man vaknar ur en mardröm (eller hur), varpå J frågade mig vad i helvete jag höll på med. och just som jag skulle säga att det inte var nåt, att jag var okej och förlåta för att jag väckt honom, så avbröt han med att börja tala med en röst på 120 decibel att: DU SKULLE HA SETT OSS VA, NÄR JAG VAR LÄNGST BORTA OCH "V" BARA SKREK OCH INGEN TRODDE DET VAR SANT. och jag frågade, såklart, att vad han riktigt talade om. sen började han VRÅLA av skratt, och jag blev typ fullt medveten om att min man sov som en stock, och alltså talade i sömnen. och jag tyckte det var en konstig natt, med mer konstiga drömmar när jag somnade om. sen vaknade jag 04:55 och mina ögon kändes blöda av trötthet, men jag hoppade upp, gol som en tupp, åt en lycklig frukost, serverade katterna deras frukostbuffé, tog på mig mina världsfula arbetskläder, tvättade tänderna, pussade tusen gånger på prinsen som skulle få sova i 1½ timme ännu, och kilade ut med skräpen och kilade vidare till jobbet.

och idag började min tur på Valio. jag är alldeles upp över öronen fascinerad över yoghurtfabriken, men den är så galet stor att jag går vilse hela tiden, och hur det ser ut när jag irrar omkring bland maskinerna som packar grädde och mjölk och yoghurt med en stor kärra trasor och sånt. och mitt nyckelknippe väger två gånger så mycket som mig, och nu har jag kommit hem då alltså, för någon timme sedan faktiskt, och jag är jättetrött, men inte så trött att jag inte skulle orka göra saker jag vill göra, men för trött för att låta bli att gå och handla. och jag borde handla kattmat, eftersom att det är alldeles slut, men istället matar jag kittysarna med prinsens grynost och hans tonfisk, och han kommer bli skvattgalen när han kommer hem. istället för att handla mat, rastade jag katterna. en tusenfallt roligare idé, men jag hade nog ändå sluppit lättare undan med buktikresan.

domedagen är här

ok houston. we have a fucking problem. döden knackar oavbrutet på mitt hjässben och liemannen väntar på mig bakom hörnet.
jag håller på att dö i baksmälla, mina tunga har svällt upp till en valross i min mun och limmats fast i gommen och det smakar etanol och klor mellan tänderna. och -oh my god- min huvudvärk håller på att göra mig blind. men i jämförelse med J som fått upp varje dricka och hela pizzan han åt igår klockan fyra på natten, så går det bra för mig. jag försökte bota mig själv med glass till frukost. vilken otroligt jävla dålig idé.

hurra för gin cranberry och nektarin longdrink och fisherman shottar och ljusgrön marlboro. nu ska jag fira vit januari resten av hela mitt liv. jag dör. KÄRE GODE GUD, HELA MIG.
hejdå.

the mile

såhär är det: jag är skitdålig på att skriva blogg. fastän jag försöker och ger mitt allt (det sista stämmer verkligen inte, men jag måste låta det stå kvar för att det ser bra ut). för jag hinner helt enkelt inte, jag jobbar och kommer hem, kilar och mathandlar och kommer hem igen, kokar ihop något jag inte har färdigheter till, vilket leder till att det blir en helt annan maträtt än vad det skulle bli från början, sätter mig i soffan tillsammans med prinsen och ser typ två avsnitt house. som är det bästa någon någonsin kommit med på teven. och lisa cuddy (skådespelarens namn har jag ingen aning om) är den fantastiskaste kvinnan i världen! och sen när house är över är klockan mycket och vi kilar ut på en liten promenad och käkar typ ett bröd och en morot och duschar och lägger oss. tråkigt med rutiner, jag trodde att jag avskydde dem, men det är såhär jag trivs trots allt. med prinsen och våra små tigrar. och punkt.

i helgen bestämde vi oss för att satsa ekonomiskt i en kamera (HURRA HURRA HURRA, det är till och med bättre än amerikas fourth of july!). och idag kom vårt hemmabio på posten. eller inte vårt, snarare hans, för jag har inte gjort något för saken eller ens kommit ihåg att sätta det på min önskelista. men det kan medges att det är tusen gånger roligare att kolla house nu med riktigt ljudsystem.
(ja, det finns några få roliga fördelar med att båda av oss jobbar och vi inte har barn att försörja. då kan man investera i roliga saker och uppleva den materiella lyckan för en stund i små repriser. bah.)


och orsaken till varför jag inte kan skriva blogg: det kommer bli den ointressantaste bloggen i hela världen! det händer inget spännande i mitt liv, inget man kan skriva om. fast å andra sidan kan jag ju hitta på en saga om det.

vi återkommer, alltså.

nya tag

okej buddies. städandet i matbutiken blev kortvarigt (som tur var). efter att jag offrade mitt högra ben till gud, gick han med på att låta mig slippa skrubba köttdisken och skyffla fram döda fiskar under borden. ja minsann, det var precis så det gick till, han är alltså inte liiiite snål den jäveln som tog mitt ben. men hursomhelst, var det ett fröjdens moment när surkärringen från jobbet ringde och sa att de skulle flytta mig till ett logistik-centra där de behöver arbetskraft. eftersom jag fick jobba dagtid, passade det mig bra.

och det har varit bra, förutom att jag samåker dit med en kvinna, som har tokannorlunda arbetstider än vad jag har, så jag sitter och spelar kort och läser tidningar två timmar varje eftermiddag medan jag väntar på att klockan ska bli fyra och hon ska hämta mig. och DET är så förbannat tråkigt. och jag försöker djupdesinficera varje toalett varje dag för att dröja ut på tiden, men det är omöjligt att hitta på nåt att städa till klockan fyra.

och ja, sen kom ju coldplays nya skiva ut också. en galet stor besvikelse till först, men efter att man lyssnat på den cirka 700 gånger om och om igen, så börjar man gilla NÅGRA få låtar, medan de övriga fortfarande skär i örat. åh, jag är jättebesviken, och som vi väntat på den med J... och jag har nästan tappat lusten för att nonstop önska mig att någon skulle droppa ner två biljetter till Globens Coldplay-konsert i brevinkastet.

och sen som en sista parentes, så har jag rundat till mig förskräckligt den sista tiden.

push it on

herrgud, vad ska jag göra. i typ, tre dagar på raken nu, har jag gått omkring och drabbats av en alldeles galen ångest samt tvärdödlig obotlig panik, dygnet runt. jag har ont i magen av alla tankar, och min hals är som ett tjockt lager gyttja, som täpper till alla luftvägar men öppnar alla tårkanaler. och det är inte okej att sitta och lipa dygnet runt för nåt man inte kan beskriva riktigt.

hjäääääääälp mig.

bättre än så

igår var en bättre dag på jobbet, bortsett från att jag stod med huvudet kört ner i köttdisken så djupt man bara kan komma. sann köttvän som jag (verkligen inte) är, så höll jag faktiskt på att svimma av alla fiskrester som simmade omkring i den halvsmälta isen.
och vad beträffar min chef, som jag träffade för första gången i tisdags, så är han en vanlig ful gubbe, med en grotesk dubbelhaka, dubbelrund ölmage och flott hår. och jag var beredd att ta i hand och presentera mig (som det till på alla andra jobb hittills...) men han meckade med tvättmaskinen och såg inte ens åtmitt håll, fastän jag stod en meter ifrån honom. varje gång jag tänker på det förbannat dåliga arbetskontraktet, så drabbas jag ev en sjuklig lust att pissa chefen rakt i ögat.

men jag ska inte klaga så fasligt, man får ju (en jävligt dålig minimi)lön för mödan. samt att mina arbetskollegor är omkring 16-17 år, men fortfarande INTE har växt ifrån fjortisstadiet. fast detta ser jag dock inte som en baksida av jobbet, för tjejerna är roliga att lyssna på (ligger lite skadeglödje i lyssnandet).

baksidan med jobbet är att jag ser av J i hela tre-fyra timmar om dagen + att jag sover på hans arm om nätterna, men eftersom att vi bor under samma tak, känns fyra timmar drygt och lite. vi duschar inte ens tillsammans längre om kvällarna, för att han redan gjort sina kvällssysslor när jag kommer hem. vilket resulterar i att det är det samma om vi bor ihop just nu eller om han vore i afrika och jag tusen mil ifrån - jag saknar honom lika mycket.

och ja. jag börjar snart samla övervikt med hjälp av isglass (!). jag köpte hem ett helt 24-pack med ispinnar i måndags och jag har ätit mig död på dem snart.
så avslutningen låter följande:
käre gode gud, låt mig bli av med isglassberoendet och
käre gode gud, låt mig få sparken från jobbet och på köpet få ett nytt jobb.
tack på förhand.

fy fan för jobbet.

jag är snart den ledsnaste människan i hela universum, tror jag. för några fina dagar sedan fick jag äntligen ett jobb, som jag sökt efter i sjutusen år. och vad jag INTE ville med det jäkla jobbet var att jobba kvällar och helger. och vad fan tror ni jag gör nu. igår kom jag hem 23:45, min arbetstid slutade klockan elva och sen satt jag i fyrtiofem minuter, som man inte får någon lön för, och väntade på att en väktare skulle komma och låsa upp dörren till butiken jag städat i, så jag skulle slippa ut. och man slipper inte ut utan den här fantastiska väktaren, och det finns ingenstans att sitta och vänta.

så detta efter att jag städat toaletter, köttdisken, skrubbat toksmutsiga golv och skrapat bort torkat, illaluktande kött från olika ytor. och idag ringer dom från jobbet och säger att jag ska lämna in en säkerhetsansökan senast i morgon för att kunna städa rättshuset och polishuset i juli, UTÖVER den jävla butiken.

och på lördag ska vi upp till österbotten, för att min syster konfirmeras på lördag och de vill att jag ska jobba på lördag fastän jag mycket noggrannt format läpparna till att "jag vill inte jobba helger eller kvällar". så vad som sker är att J åker till jobbet till sju, kommer halv fyra, och vi käkar middag, och jag åker till jobbet klockan sex och J sover som en stock då jag kommer. nice life ahead.

HELVETEEEEEEEEEE. vill någon köpa ett jobb av mig eller alternativt hjälpa mig begå självmord?

give it a go

jag avancerade lite grann, och steg från papper till blogspot. det här är alltså en riktig blogg, och mitt försök att nå några nya höjder här i livet och bli lite sofistikerad. jag tvivlar på att det kommer ske, men let's give it a go.

men helvete att jag inte förstår hur det fungerar och jag blir förargad över att det ska stå på finska och att den ser knäpp ut. men nästa steg i livet efter att ha uppdaterat detta, är att leva upp till "städa på fredag". efter att ha städat halvhjärtat med min nollmotivation, ska jag promenera ut till utkanten av stan och ge mig på en isglass. that's my passion.