idag blir vår bebis 26 dagar gammal. tänk vad mycket som hänt de senaste veckorna! för fyra veckor sedan i söndags, promenerade vi hem från butiken och jag fick en liten mental breakdown av en förlossningsdiskussion och började störtgråta ute i minusgraderna. inte sådär att man småsnyftar och någon tår trillar nerför kinden - nej, sådär att man hållit tillbaka gråten i en timme ungefär och plötsligt exploderar ut i att börja störtböla ohejdat och hjälplöst så tårarna sprutar och man inte får fram ett ord mellan hyperventilationssnyftandet. fastän jag innan dess hade lyckats bli relativt lugn innan stundande förlossning, trillade jag ner i någon jäkla svacka där och då, och ville bara lägga mig ner och inte va me' längre. därtill har jag även hunnit tappa tron om att bebis någonsin kommer födas men trots det fött fram en liten unge till världen på den beräknade dagen precis. och överlevt det. utan någon panikattack. utan att gå sönder (alls). JA, det gjorde så satans ont och det är fan inte mänskligt eller naturligt någonstans att en människa ska föda fram en annan människa, men jag gick inte sönder och traumat glöms bort på bara några dagar (eller timmar, hehe). är mer än lättad och mer än nöjd över allt. och fruktansvärt tacksam för det lilla fina barnet, för den fantastiska barnmorskan som hade hand om min förlossning, för jussi som är den bästa människan i hela världen och för min kropp som trots att den inte riktigt fattade grejen med öppningsfasen, ändå fungerade (och fungerar) som en dröm.
jag ligger och ruvar på texter om förlossningsädsla, om själva förlossningen och såklart även om det nya lilla livet med mörkt hår, små fingrar, långa ben och fundersamma ögon. jag är fortfarande kvar i bebisbubblan lite, och hjärnan hänger inte riktigt med i vardagssvängarna än - men det gör inget. snart så!
