tröttheten som kom i slutet på februari trodde jag berodde på den enorma ihållande stressen som jag försökt leva med hela början av året. i februari tog praktiken slut, och jag hade semester från både skola och jobb. äntligen kunde man andas! och jag hade lust att sova dygnet runt. men nu när jag tänker på det såhär i efterhand, så var tröttheten kanske det första symptomet. plus den explosionsartade spänningen i bystpartiet, hehe, och en helt sedvanlig men kanske lite långvarigare mensvärk i början av graviditeten - och det förklarade jag bort med att mensen bara var sen på grund av all stress och annan sjuklighet, men ändå var på väg av alla pms-symptom att döma. men nej, det var den inte, kunde jag konstatera ett par veckor senare.
illamåendet började i vecka sju, med något jag trodde var säsongens andra maginfluensa. kunde i efterhand konstatera även här att det möjligen inte var frågan om nåt sånt ändå, eftersom den influensan isåfall höll i i tio långa veckor efter att den började. och illamåendet har verkligen inte varit något att skämta om eller skratta åt... visst står man ut, dag in och dag ut peppade jag mig själv med att illamåendet bara talar om att allt hoppeligen är som det ska med bebisen, men det är så sjukt påfrestande fysiskt att det inte är riktigt klokt. och illamåendet vet ju inget hut, det kommer och går hur det vill, i tid och otid. jag har gått omkring med små frysplastpåsar i byxfickorna, jackfickorna och väskorna hela våren att ta till när illamåendet överraskat mig. no mercy, no shame: jag har kräkts i dedär jävla påsarna mitt på fullpackade eftermiddagsbussar, mitt på stan, i tåget på väg till skolan, i skolan, i matbutiken, på stans varendaste parkeringsplats ungefär, anywhere där toaletten varit upptagen, och ja. listan kan göras lång. hur många sjunka-under-jorden-ögonblick både jag och speciellt jussi upplevt tack vare illamåendet går inte att räkna, hehe. morgonillamåendet var snarare ett dygnet-runt-illamående som var som intensivast från det att jag vaknade till det att jag somnade. men otaliga äro även nätterna jag vakat på toaletten och mått illa som en liten hyena.
och fastän jag inte är kvitt illamåendet till hundra än heller, så är jag ändå så bottenlöst tacksam över att det värsta åtminstone ligger bakom (hoppas jag...). ryggont och möjlig försmak av foglossning har jag också testat, men iallafall tillfälligt blivit av med även dem. och det här med hur jävligt dåligt matsmältningen i kroppen fungerar när det vill sig ska vi inte tala om va, hehe, eller hur sjukt bekvämt och framför allt tjusigt det är med uppsvällda fötter och vrister i sommarvärmen... största aktuella förändringen i kroppen just nu är förstås magen som lååångsamt och tålmodigt växer. jag har ju inte precis något att jämföra med, men just nu känns den liten, lagom bra och lättmedgörlig. så liten att det känns dumt att 'framhäva' den, men ändå så stor att den är pinsam att försöka dölja, hehe.
mitt photoshop har satt sig på tvären och vägrar fungera.
men snart kan jag hoppeligen uppdatera bloggen med någon bild också.
tillsvidare levererar instagram (@blossas)!
.JPG)
