it's a long way home, jones, del 7

dagen som kom med ett stycke hemresetajm i baggaget började halv sju på fredagsmorgon. till klockan halv nio hade vi förbeställt transport till flygplatsen i alicante. miljontalet saker som fortfarande inte var nedpackade i resväskorna packades ned, och plötsligt började maxgränsen på 15 kilogram per väska vara ganska skrämmande nära. vid sista vägningen vägde våra bägge väskor 14,5kg stycket (plus att jag klämt ner cirka 3 kilo kläder i mitt handbaggage och sju kiloer saker i jussi resväska, hehe). det hade störtregnat hela natten och trottoaren utanför huset där transporten stod var i sånt sjysst skick att fyra par skor blev blöta omedelbart vi steg ut genom dörren.

väl på flygplatsen skiljdes vårt resesällskap åt. S & H skulle flyga hem från alicante, medan jag och jussi hoppade på en fullpackad flygbuss till alicante centrum. i alicante var vädret låååångt ifrån regn, vilket var en förbannat bra sak, tänkte vi, eftersom vi var tvugna att släpa våra baggage med oss på stan ett tag. så efter lite lunchuppköp och kånkande av väskor, tog vi oss an den spännande uppgiften att köpa bussbiljetter till valencia. det var ganska easypiecy, det svåraste var att hitta rätt perrong eftersom det stod valencia på ungefär varje buss, men ingen buss skulle egentligen just dit. dessutom var halva busstationen avspärrad med polistejp, och en städfirma höll på att gnugga bort torkat blod från stationsgolvet. lite spänning i tillvaron här då.

bussresan var gemytlig, vädret var så fint, och landskapen var sköna. jag pekade på ungefär varje sak genom fönstret medans tråkjussi läste en bok och inte hann studera landskapen alls. tråk var förnamnet ja. bussresan tog väl sådär 2½ timme och vägen cruisades i lodrät riktning rakt uppåt landet i ungefär 180 kilometer.

jaha. nu kan man bara stirra på bilden i någon minut och förstå situationen som väntade oss i valencia. det soliga vädret var long gone och den spanska våren hade tackat för sig och bytt pass med den sibiriska vintern (fast med regn istället för snö). och man måste kolla på det som antagligen var en gata, men som blivit en störtflod. planen var att hinna äta middag i valencia, innan vi skulle hoppa på bussen till flygfältet. en halv timme efter ankomst hade vi fortfarande inte hittat reda på hållplatsen som flygbussen skulle avgå från (som föreberedelse innan middagen), så vi tog till det allra sista och minst fungerande knepet och frågade på engelska den spanska informationdisken om vägen. först skakades det bara på huvudet, men när jag sen ansträngde mig och fick fram ordet "aeropuerto", sa mannen bakom disken "METRO! METRO METRO METRO!" och viftade vilt.

två timmar senare, när vi gått runt tre megakvarter släpandes på resväskorna i ösregnet, traskat bort från busstationen för att leta reda på den förbannade tunnelbanan som gubbstrutten i informationen dillade om, frågat ytterligare tre människor om hur i hela jävelens heliga helvete vi ska ta oss till flyfältet, fått två olika svar på den frågan (svar ett och två: "noooo ingleeeees!", svar tre: "eeeh, the... other... avenue... yes?"), började jag bli så frusen, hungrig, kall och ledsen att jag måste gå in i en butik och gråta av mig lite grann ungefär. om-vi-bara-kunde-vare-hemma-nuuu-önskafaktorn = desperata 100/10.

där vi sedan står i regnet som fortfarande vräker ner, gasar en knallgul buss förbi oss så det skvätter vatten upp på oss. och vad står det på bussen? JO, DET STÅR METRO BUS. jahaja! ingen ville bara upplysa den vilsne om att Metro faktiskt var namnet på ett bussbolag och inte vägbeskrivningen till tunnelbanan! vi ställer oss vid vad som skulle kunnat vara den rätta hållplatsen och ser ungefär tio flyggbussar köra raka vägen förbi oss hur jag än viftar. till slut stannar bussen vid oss för att låta någon stiga av, och jag bankar febrilt på dörrarna tills chauffören öppnar. så jag säger att vi måste till flygfältet och att vi inte kan förstå hur bövelen vi ska komma på bussen, och så snyftar lite teatraliskt på det. så chauffören muttrar surt nåt på spanska och viftar åt oss att komma in. jussi blir så glad att han erbjuder chauffören en 10 euros sedel somt tack. då slutar chaffisen sura och muttra, men tar inte emot pengarna ändå. flygbussen tar god tid på sig och kör igenom förort efter förort. så vi är framme på flygfältet precis 1½ timme innan flyget ska avgå. de effektiva fyra timmarna vi skulle spendera i valencia på stadsvandring och middag innan bussen till flygplatsen blev ju inte precis vad vi tänkt oss.

nå, väl på flygfältet kunde ju vi sedan konstatera att våra väskor sugit i sig sådär 1½ kilo exra vikt i form av spanskt ösregn. jag ville inte lämna bort en enda vinflaska eller godispåse eller annan souvenir, så jag packade om så mycket kläder i handbaggaget som bara fick rum i dom tillåtna 10 kilogrammen. jussi = lycklig och förstående (NOT). sen steg vi på planet till paris-beauvais och pustade ut och lät de nedrans vattenfyllda conversen torka så mycket de hann under flygresan (inte ett endaste jäkla dugg alltså).

att pusta ut och hoppas på att resten av resan skulle gå vägen som planerat - tack, ropa inte hej förräns du kommit över ån. planen var att vi skulle "sova" följande natt på det franska flygfältet (som nog hetter paris-beauvais men som inte hade ett skvatt att göra med Paris och eiffeltornet). vårt flyg landade klockan halv elva, någon halv timme försenat eftersom det var så tusans dimmigt i paris (jag trodde att vi var dödens och att det skulle gå som för den polska presidenten). och vi fick våra väskor och såg ut en bra sittplats (av tiotalet som det bjöds på) i den iskalla terminalen. och så plötsligt kommer en väktare och säger åt oss att flygplatsen stänger om en kvart och att vi måste avlägsna oss. så då gjorde jag segerdansen ett tag och lattjade runt och tjoade av lycka.

väktaren var dock hemskt vänlig och frågade om vi klarar oss och sa att vi skulle vända oss till informationsdisken för att få reda på bussar och hotell. i informationen var bemötandet också mycket vänligt och tålmodigt. även busschauffören var så himla vänlig att situationen plötsligt inte alls kändes så jobbig, där man stod utan tak över huvudet i dyblöta kläder i dom franska minusgraderna och inte visste ett hum om nånting. dessutom blev man ju nästan förstummad över att precis varje kotte kunde engelska (jfr. spanien och den spanska attityden, hoho).

vi blev erbjudna ett billigt hotell en bit borta från flygfältet. hotellet var Formule 1 (höhö) och bjöd på rum för 36€/natt. rummet var minimalt, men med tanke på priset var läget mer än väl det var städat och snyggt och hade till och med riktiga täcken i sängarna. det fanns inget eget badrum, bara ett handfat, och toaletten i korridoren hade någon skitit ner så till den totala grad att till och med den hårdhudade herrn johansson fick kväljningar av att titta in i båset. cheers. så då passade vi den, hehe. vi hade ju inte ätit i valencia, och det franska flygfältet hade ju stängt alla restauranger, så vi fick finna oss i att köpa varsin dricka i läskautomaten på hotellet och knapra i oss mina förråd av spanska godsaker. donuts och kex och choklad. pyjamasparty it was.

efter några timmars sund sömn, vaknade vi strax innan sex för att återvända till flygfältet. herr johansson resonerade att om man talat med minst fem fransmän (check!), sovit en natt i en fransk säng (check!), sett en fransk katedral (check, den bongade vi genom bussfönstret när vi var på väg till hotellet) och ätit en baguette (check, det gjorde vi på flygfältet den morgonen!) med franskt ost (check, baguetten var fylld med chèvre!), så kan man nog säga att man varit till frankrike. men en liten bit av mitt hjärta blev nog kvar i den franska vårkylan och hos dom vänliga fransmännen, så France - we'll get back to you!

runt middasgtid var vi framme i stockholm-skavsta på lördag. den flygplatsen hade ju inte precis heller nååånting att göra med själva stockholm, det tog nästan två timmar att komma till stan med buss från flygfältet. men bättre sent än aldrig. det var underbart att vara i stockholm igen. kylan var påfallande där man bara gick i den tunna vårjackan och såg på måsar (intresseklubbsvarning) och sökte något att mätta ett stycke dödshungrig mage på.


vi orkade inte söka speciellt länge, och när vi såg skylten med Wok House, sa herr johansson att det inte fanns andra alternativ - det var nu eller aldrig, och så gick vi in där. man kunde få varje vanlig köttportion med soyastrimlor istället, så det vegetariska utbudet var fantastiskt och jag var så himmelens glad över att få vara "hemma" i den helvanliga kulturen där vegetarisk mat är något som inte är den mest konstiga och sällsynta grejen i hela världen. maten var klar på noll tid och vi var så lagom belåtna, mätta och sömniga när vi var färdiga.


vi hade fortfarande någon evighetstimme på oss innan båten till åbo skulle avgå, och jag föreslog att vi ju kunde spendera lite tid i gamla stan då va. jussi var så hemskt lycklig över att få släpa på resväskorna i folkträngseln på kullerstenarna, heheheheh. jag ville hemskt gärna besöka en och annan souvenirbutik, och jussi sa att han mer än gärna stod kvar utanför och väntade med resväskorna. snel_kile_87.


jag som hade tänkt köpa den där dalahästen fick ta mig i kragen och tänka på att det nog inte var rätt tillfälle för det just nu, och nöjde mig med att beundra dem i varje skyltfönster och bara köpa med mig en röd liten dalahästmagnet istället. we'll get back to you too, stockholm! sen kilade vi via ett litet coop och köpte med oss det nödvändiga - bonaqua silver i varierade smaker, samt zoo-apor!


jag har kanske aldrig varit så trött i hela mitt liiiv som jag var då vi äntligen kom ombord på båten och fick tag på vår hytt. vi gjorde hypersnabba inköp på taxfreen (läsk, dumle och hallonbåtar) och gick sedan till hytten för att tömma dumlepåsen på en minut och sedan däcka på en sekund.


på söndagsmorgon höll jag på att bli knäpp i skallen av alla miljoner väckningar som vikingline ordnade åt passagerarna som skulle stiga av. jag ville ju bara sova tio timmar till i det sköna båtgunget, hehe. resväskorna var fortfarande blöta och alla ljusa plagg var bruna av det leriga vattnet på valencias gator. fancy! så vi fortsatte resan från hamnen hemåt med buss i ofräscha kläder - klockan elva var vi sen äntligen hemma.

och så var det med den spanienresan.
hemresan ser vi till att sköta lite mindre invecklat nästa gång då va, hehe.
annars får resan tio poäng, och så inväntar vi den tillsvidare oinplanerade trippen till frankrike!

drycker på spanskt vis, del 6

följande morgon var det rise and shine sådär vid middagstid. alla var dödströtta efter den långa dagen vid naturstigarna och städerna och rubbet. planerna a för dagen, som var den näst sista att hålla till godo för den här resan, var att köpa, skriva och skicka de fördömda vykortena hem till finlandet.


de där karlarna låg ute på solterassen halva eftermiddagen i bara kallingarna, läste varsin bok och drack öl. jag och S spenderade eftermiddagen ihop med tevekanalen fox och någon bok, samt någon liter läsk. tills det två våningar uppifrån vrålades ifall inte någon kunde kuta upp med lite vodka till terassen. jag var så himla snäll och stod för serveringen. uppe på taket såg det jut som värsta södersommaren, men det gick en riktigt förbannat kall vind där uppe också. jag i min skrud av gåshud undrade om det faktiskt inte var så kallt att dom skulle skita på sig snart där de låg i kallingarna, och H medgav att det nog var ganska kallt och det nog vore bäst att dra på sig yllestrumporna. hehe.


ungefär vid fem kom vi oss iväg (S & H snäppet i förväg) till en pub en bit bort för att skriva de där vykorten. viva la vida hette puben och var invaderad av britter som förde ett himla ståhej om en frågesport som sändes på teve. eeeh, intressanthetsfaktor: 0. och den som inte vill läsa någon spritdränkt historia om hur man spenderar 6 timmar på en spansk pub en onsdagskväll, kan sluta läsa... nu.


kortskrivandet gick hemskt bra till en början. de andra drack öl och jag hittade en smirnoff ice att avnjuta. S skrev värsta romanerna bakpå vykorten, medans jussi gjorde sin insats med att skriva ett kort helt åt helvete, och sedan försökte vi rimma och dikta ihop någon rolig historia på de resterande sjuttioelva korten. något annat än... "HEJ HEJ OCH VARMA HÄLSNINGAR FRÅN ETT SOLIGT SPANIEN! HOPPAS NI HAR DET BRA DÄR HEMMA! SNART SES VI IGEN! HEJ HEJ OCH HÄLSNINGAR FRÅN L & J"... våra försök rönte föga framgång. på ett kort formulerades vädret som "varmt, men vinden viner så jävla kallt", och på ett skrev vi i brist på annat att jordgubbarna var stora som mansnävar och paprikorna större än mitt huvud. det här med vykort alltså... det är inte grejen.


men plötsligt såg vårt card-writing-office ut på det här viset! alla smirnofflaskor var inte mina. men. ganska många blev mina efter ett tag. hehe. he.


nåja, sen började det barka pipan, eftersom jag fick för mig att beställa in varsin tequila (alltså det är verkligen värsta sortens partyblooper, och jag förstår inte hur jag alltid sedan i ett särskilt skojigt tillstånd ser det som en så himla bra idé, det där med en omgång tequila). men himla synd nog, så saknade dom själva tequilan på puben, så den himla sjyssta bartendern (som förresten såg ut som den där bruno-karaktären som sacha baron cohen spelar) lovade att ställa till med något annat. sen kom han till bordet med fyra shotglas och fyra sugrör, tände på spriten i glasen och sa åt oss att dricka det blixtsnabbt och på en gång. det klarade alla förutom herr johansson - som tramsade sig så länge att sugröret fattade eld. varpå han blev skiträdd och spillde den brinnande spriten över bordet. varpå ett av vykorten började brinna. varpå bartendern började släcka det brinnande bordet. varpå jag skrattade så jag nästan dog och inte kunde andas. men bartendern lät sig inte skrämmas, utan lät huset bjuda jussi på en ny flamberad shot. HAHAHAHAHA.


sen briljerade jag i förnuft och omdömde och vishet igen, och kilade iväg till bardisken och beställde varsin sex on the beach åt mig och S. den samma bartendern stod och mixade drinkarna, men glömde att lämna plats för josen i glaset, så bägaren som rymde däromkring en liter dricka, var 1/10 jos och resten sprit och likör. det var en real killer, hehehehe. det var ju knappt så man kunde dricka den. och knappt hade jag kommit halvvägs, innan S hade beställt in en varsin drink med kokosmjölk och ananasjos och köret (den hette något med orgasm, okej, kul vits ihop med den tidigare drinken tyckte alla +50-kunder i puben).


den här bilden är hemskt missvisande, eftersom herr johansson ser ut som en full kastrull som snart ramlar omkull, men det var han inte. och jag ser ut som ett jehu som någon sått ett happy-happy-joy-joy-frö i, åh gud. men det är ju H i randig tröja som är alldeles fruktansvärt onykter här! packad som ett plakat, fastän han ser heligt klarhjärnad ut! efter den här bilden fick jussi en ny facebook-kompis, och resten av kvällens bravader måste nog hemlighållas. förutom att det också efter den här bilden började strömma in drycker till vårt bord som ingen betalat för. till exempel den där flaskan i vänstra hörnet, vad sjutton är det för flaska? whiskey? vin? likör? varifrån kom den? nej, jag har verkligen ingen aning. men kvällen slutade hemskt roligt. alla vet ju att sådana kvällar bara har lyckliga slut.


eftersom kvällen innan blev lång och rolig och sen, var det låg profil som gällde för en och annan följande dag. särskilt låg för chauffören, hehe. efter en promenad till supermercadonan för uppköp av lite chips och texmexdipp, och efter en god bakismiddag, bestämde vi oss för att göra en sista bilresa - till murcia.


det var ett shoppingcenter som egentligen var vår destination, men ingen hade kommit ihåg att kolla upp var det låg beläget, och eftersom trafiken var lite busig och vrång och lite sådär som det kan vara med fyra olika filer och inga trafikregler, så körde vi bara raka vägen till något som verkade vara ett lokalt citymarket. great success! vi lassade korgen full av vin och choklad och donuts och kex och läsk och mat och allt annat som kunde tänkas vara roligt att ha med sig hem till det finska riket.


hemresan från murcia var inte den största medgången på resan. det blev värsta åskovädret först, vartefter det började hagla utav helvete. det haglade så glatt att hela vägen var vit av snöslask. därefter kom värsta störtregnet. gatorna i våra hoods var inte exakt anpassade och gjorda för sådana störtfloder, och utan gatubrunnar blev vägarna värsta floderna på bara någon minut. men chauffören made it home safe, och resten av natten höll hemresans förberedelser oss sysselsatta med att diska, att städa, att packa väskor, att väga packningen, att packa ur igen. packa om, packa rätt.

naturstigar, städer och siestor, del 5

vi hade bestämt en frukostdejt till tisdagsmorgon; alla skulle befinna sig vid frukostbordet i vaket tillstånd klockan halv nio prick. när alla var fit for fight för dagen, klämde vi in oss i den vita corsan, med H som chaufför och herr johansson som kartläsare. and off we went to callosa d'en sarria (eller hur sjutton det nu stavas). roliga landskap resulterade i lagom mycket yada-yada-fotografering. den där rostiga fisken är belägen i en trafikrondell nånstans omkring alicante eller så.


chauffören fick en smärre chock när de 120 kilometrarna nått sitt slut, och vi plötsligt var framme i den lilla staden - den lilla staden var som en färggrann upplaga av stockholms gamla stad. gatorna såg ut som små gränder och bilen fick alldeles precis rum mellan husväggarna.


vi spatserade runt ett litet tag, gick in i en kyrka mitt i en gudstjänst och fick en så djävulskt irriterad blick av prästen att jag nästan inte kunde tro att det var guds hus vi steg in i. vi flydde läget som pesten och lämnade den ondsinte predikanten ensam med sin lilla församling.


jag måste igen framhäva hur sjuuukligt smala de där gatorna var. enriktat hit och dit, men inte överallt, så vissa smalhetsgator verkade ju dubbelriktade trots att det aldrig i livet hade kommit in två bilar på bredden där. stan var byggd på en bergvägg (tror jag, hehe) och gatorna slingrade sig upp och ner hur brant som helst. kändes som värsta motionsspåret att gå i där vi gick omkring.


och vi gick och gick och gick (och såg en död hund och en levande hund), tills vi hittade turistbyrån, som ju såklart låg och snarkade siesta. hehe. sällan.


vid turistinformationen hittade vi en liten utsiktsplats (som inte hade tagit siesta).
det var så jättehejsan, hälsningar lotta.




sen hittade vi också en supermarket som inte hade siesta, och köpte med oss lite mellanmål i form av de där pimientopajerna och chokladdonuts. sen sökte vi reda på bilen igen och vände kosan mot bergen. där råkade vi hitta alldeles raka vägen fram till vår måldestination - Fuentes de Algar! det skulle vara en liten naturstig runt bäckar, vattenfall och grejer i bergen. efter vandringen i staden pumpade mjölksyran i mina ben redan innan ankomsten till Algar, hehe. men bit ihop och traska vidare, trappa upp och trappa ner!


fastän detta verkligen var värsta turistplacet, så såg det ju väldigt tacksamt ut och var definitivt värt bilresan. mest tacksamt var att det ju inte var turistsäsong, och att vi således samsades om vattenfallet tillsammans med några brittiska familjer. tacksamt var också vädret, som var så lagom varmt dagen till ära. H på turistbild här ovan!


man fick tyvärr inte ha med sig baguetter eller simmande hundhuvuden till området.
vi var alla hemskt besvikna över det, vad skulle vi nu göra med vårt hundhuvud som ville simma?


aaaah, vattnet var så blågrönt och fint! det var dessutom ganska varmt (slog havsvattnet 100-0, det är säkert), och det var inte förbjudet att simma, så man hade lika gärna kunnat ta sig ett dopp om någon bara packat med simgrejerna, hehe.


herr johansson, det gröna vattnet, det varma vädret och den fina utsikten
(observera det där kärleksparet där nere som vi spionerade på, haha)


vi fortsatte upp för berget och beundrade vyerna och njöt av solskenet och stadens kyliga vind som inte orkade blåsa bland bergen. bra! nåja, vi gick en bit och en bit till, tills gången slutade tvärt, och det bara var att vända tillbaka neråt.


turistbild #1500


alla var himla trötta efter stadsvandringen och vattenfallsstigen (S sov som en stock i bilen), men vi åkte ändå inte raka vägen hem, utan vi skulle göra ett litet snabbesök i staden Elche/Elx (bästa namnet!). det blev ingen omväg att åka till Elche egentligen, och staden skulle enligt rykten vara ett "skoparadis" med massa palmer och fina stadsvyer.


vi kom fram medans det fortfarande var ljust. och gick från skobutik till skobutik, tills ungefär varenda en av oss höll på att stupa av hunger och blodsockersvackor. så vi skulle hitta en matplats och sedan slutföra skouppköpen.

antal köpta skor i elche: 0
antal ätna matportioner i elche: 0
antal tårar fällda för en stackars hundvalpe som satt i ett skyltfönster i elche: 1.000.000

de flesta matställena (läs: alla förutom kebabställena) öppnade ju givetvis först klockan åtta, eftersom de lekte nån egensorts restaurangsiesta. vi gick runt i skobutikerna med magarna vrålandes av hunger och inväntade det rätta klockslaget. när klockan sedan blev åtta hade vi gått vilse bland stadens gator och kunde hitta varken restaurang eller bil. när vi sedan hittade vår bilparkering, sådär ett ljusår senare, satte vi oss i ilsket samförstånd tillbaka i bilen, körde gasen i botten och kurvade ur staden. kartläsaren var lite vilsen och chauffören hade nog också drabbats illavid av hungerna, så vi körde i misstag hela vägen tillbaka till alicante, för att sedan köra tillbaka, för att sedan köra lite vilse igen, för att slutligen hitta den rätta vägen hem.


i torrevieja stannade vi på mcdonalds, där alla efter ett tag blev som nya människor igen, haha. det spanska hamburgarköket bjöd ju dock inte på någon vegetarisk burgare (men det gör inte den finska mcdonaldsen heller, så det var inget överraskande precis), men hade inte heller något annat köttfritt salladsalternativ än den gröna salladen med gurka och tomat, inte ens den med fetaost och soltorkad tomat. ok! that's so lame! men när jag återigen för sjuttioelfte gången under resan tog fram all min kunskap i det spanska språket, kunde jag slutligen beställa klyftpotatis och läsk! bättre än inget hörni!

p.s. klargjorde jag förresten redan att jag verkligen inte kan tala spanska?
mitt hela spanska kunnande inom området mat är ordkombinationen "no carne".
man kan lägga antingen ett frågetecken eller ett utropstecken på det, tror jag.
fungerade ypperligt i landet där engelskan är lika med språket som talas i yttrerymden.

p.p.s. det kryllade av kvinnor i korta kjolar och nätstrumpbyxor, alternativt nätstrumpbyxor och stringtrosor i läder, i en av trafikrondellerna i torrevieja när vi kom tillbaka hemåt långt efter mörkrets inbrott. när jag kröp till kojs den natten och slöt ögonen, hade den där synen av läderstringsen etsat sig fast på min näthinna, och ni kan tro att jag drömde om de där kvinnorna, heeela natten lång.

mat och spanska landskap, del 4

på söndag hade vi förmånen att äta frukost i huset. dagen innan hade jag och S laddat hela kundvagnen full av diverse exotiska godsaker. som tur var hade S med sig den lilla spanska ordboken och vi kunde lätt svissja fram och tillbaka mellan hyllorna och ta reda vad de allra knäppaste sakerna innehöll. att hitta laktosfattiga mejeriprodukter var näst intill omöjligt (är det bara i finland and sweden som man idkar laktosintolernas va? men okej, bara att gilla läget), men att hitta en miljon varianter på chokladpuddingar var lätta plätten. och att hitta baguetter bakade på det allra snövitaste vetemjölet var också lika lätt. men kolla mjölkpaketet ovan, tjusigt! och följande gilla-läget-grej i den spanska kulturen var förstås det här med avfallssortering. eeeh, vilken avfallssortering, undrar spanjorerna, den där man inte pantar flaskor utan slänger allt i blandavfallet? den där också pappers- och kartongavfallet åker i samma tunna? ja, just precis den menar jag! en mångsidig avfallshantering och återvinning av varierade slag borde väl nog höra hemma även på det medelhavska 2010-talet. kan man fatta hur mycket sopor det blir av att allt åker i samma påse, därtill att vattnet måste köpas i de där stora kanistrarna och att de också bara slängs åt fanders när de töms?

efter frukosten och lite lättja framför televisionen med det mångsidiga kanalutbudet (vädret var inte särskilt hejdundrande den dagen, blåsigt och småregnigt), tog jag och jussi oss an uppgiften att promenera iväg till supermarketen för tårtuppköp - S hade nämligen födelsedag! så då gjorde vi det, och väl framme kunde vi konstatera att supermercadonan var stängd för sabbat. jaha, sa vi, och vandrade vidare för att möta på någon liten butik som kanske hade öppet trots vilodagen. oturligt nog var klockan fem över 14:00, vilket innebar att hela spanien för fem minuter sedan tagit siesta. typiskt, det här med siesta var ett himla knasigt påfund. så vi gick tillbaka till huset, och till den brittiska puben som så låg brevid, och beställde fyra portioner takeawaychokladkaka att bjuda födelsedagshjältinnan på. när vi skulle gå, ropade mannen i puben "see you tomorrow guys!", så då gick vi aldrig in på den puben igen, hehe. men chokladkakan var okej!

jag tog till hela mitt spanska språkkunnande för att ta reda på om köpcentret i torrevieja också hade stängt på söndagar. fast det kunde väl ingen tro, och rätt som det var kunde jag på min briljanta spanska läsa mig till att det var öppet 10-23 från måndag till söndag. och därmed packade vi oss i bilen och bilade ner till stan igen - för att upptäcka att köpcentret var dött som i graven och stängt på söndagar (ett litet missförstånd nånstans i min översättning på öppettiderna, hehe). alla var jättebesvikna och ingen ville åka hem, så vi fortsatte vi bilfärden lite åt alla håll på kompassen.


på den lilla roadtrippen åkte vi förbi en av alla miljoner citronodlingarna, skillnaden på den här var att den låg brevid en parkeringsplats, så vi kunde lätt stanna och fotografera citronskörden lite grann (nej, ingen vågade sig på att nalla frukt).


och så åkte vi hit och dit mellan flere citronodlingar och apelsinträd, fram och tillbaka mellan några berg och genom en liten ruckelby som såg ut att betyda lika med rånet-övergreppet-döden om man stannade bilen nånstans (så H satte bara gasen i botten och så åkte vi hem igen). vi åkte bara lite vilse, och körde bara in i cirka tio dead ends (for real, en duktig och genomtänkt lösning på när man inte vill att en helt vanlig landsväg ska fortsätta längre - sluta den mitt i och banka upp en vägen-upphör-skylt), innan vi var hemma igen. vi körde in varsin fixad pizza i ugnen, drack lite halvtorr äppelcider, spelade lite kort och den manliga halvan av sällskapet hade karaokeafton utan karaoke (jo jag vet, det var till och med värre än det låter! exempel på låtval var den finska versionen av Oh Glendora, som männen ändå inte kunde sjunga. deras version hette Oh-pen-door-a, och handlade om de öppna dörrarnas dag, hahaha) innan vi kröp till kojs.


följande dag körde vi till köpcentret igen och fick till all lycka mötas av en fullpackad parkeringsplats (den som låg öde dagen innan jo, hehe) och öppna shoppingportar. jussi och H var liksom så jävligt otaggad som man bara kan vara, och propsade på att fika innan shoppingen påbörjades. hot chocolaten som jag beställde såg suspekt ljus ut för att vara choklad, va. men okej, kakaon skulle hällas i själv, och dagens vindstyrka på 35m/s var verkligen som gjord för situationen. allt kakaomjöl blåste ju åt helvete innan det hann landa i mjölken och drycken blev därmed en hemskt fattig version av det som borde ha varit hot chocolate.


men shoppingcentret Habaneras var stort och fint och orkade bjuda på en heldagsshopping för vårt sällskap. manshalvan satt väl på caféet halva dagen och surade, hehe, de hade förstås kilat igenom alla butiker och gjort alla inköp under den första timmen. cirka sex timmar senare var jag och S klara med våra uppköp, och vi kunde söka oss tillbaka till bilen med alla skojiga plastpåsar och papperskassar. min kropp var mörbultad efter denna hårda prövning i shoppingcentret, jag kan inte ens komma ihåg när jag senast varit på riktiga uppköp. men nu är det klappat och klart och gjort igen för en liten tid framåt va, hehe (och obs! här nu va, att det inte är jag som ställt den där nedrans blomman bland shoppingkassarna på bild, den råkade stå och dekorera till trappan, där det ända användbara ljuset i hela huset fanns, hehe).


följande mission var att söka reda på bra matplats annorstädes, eftersom shoppingcentret bara bjöd på caféer. efter lite hit och dit och vilsekörande igen, kom vi oss bara för att ta raka vägen hem och besöka grannkvarterets kinarestaurang. well done, maten var utsökt, servitören trevlig, och jag åt mig smällmätt på ris och currygrönsaker.


fastän jag var alldeles galet mätt, ville jag inte vara sämre än S som tog citronsorbet till efterätt, så jag bestämde mig också för efterrätt. den kunde ju ha varit av det lite lättare slaget, som en sorbet till exempel, men icke - en rejäl bägare chokladglass it was! jag kunde knappt andas av mättnad efter att ha fått i mig den, lyckad måltid med andra ord, haha. på efterrätten och kaffet och efter att notan var betald, gungade den asiatiska serivtören in tre flaskor likör på bordet och sa att huset vänligast bjuder på en efterrättsdrink. nå, så vi smakade på persikolikör, äppellikör och en sista mystisk likör som var kokad på någon kinesisk blomma (?). sedan tackade vi för oss...


... och fortsatte den proppmätta färden till en trivsam liten pub för "vila lite på maten".
detta korade definitivt det brutala mättnadstillstånd jag befann mig i,
och jag somnade som en stock när vi kom oss tillbaka till den spanska hemvisten igen.

en tripp till torrevieja, del 3

när vi slog upp ögonen på lördagsmorgon, kunde vi konstatera att vädret var strålande. inte nog med att solen sken, det var faktiskt helt fantastiskt varmt också! vi kilade på lite pubfrukost, kilade hem igen, och gjorde bekantskap med bilen som stod och tryckte på bakgården (den lilla vita opeln hörde alltså till huspaketet vi hyrt). och så packade vi oss in i bilen (med H som chaffis), höll tummarna för att den spanska trafiken och dens kultur skulle vara oss nådig, och styrde bilkosan mot Torrevieja.


Torrevieja låg bara en mil bort, och vi var framme i snabbaste laget (men hur många trafikrondeller som kan få rum på en tio kilometers sträcka - det är ett mysterium! om jag säger sjuttiofem så är det säkert också en underdrift. alla mådde illa som apor i den tokvarma bilen redan efter den nioende rondellen). vårt första stopp var vid en strandpromenad med de bästa utsikterna.


om man kilade ner sisådär 75000 halvruckliga trappsteg kom man sig ända ned till stranden
(och så var vi tvugna att första bigtimeturistbilden!)


och jag kan svära på att medelhavsvattnet var otaliga grader varmare än vattnet i vår pool, hoho. enligt uppgift så var havsvattnet 16 grader varmt, (ungefär 20 grader för kallt för mina tår, hehe) så det var väl vad det finska havet bjuder på kring midsommar? men ingen hade packat med sig någon playagarderob direkt, eftersom alla väntat sig en varmljummen spansk vår och inte värsta värmeböljan. men nåja! värmen var ju förstås exceptionell, och det blev genast svalare dagen därpå.


efter en skön strandpromenad och alla hundra trappor att trava upp och ner för, skulle vi köra vidare till stan, men råkade köra rakt in i en marknad. så bilen parkerades igen, och vi hann precis ta oss igenom marknaden innan hela spanien tog siesta vid klockan 14, hehe, och marknaden packade upp och åkte hem till sig. vi köpte med oss ett knippe frukter och bröd. apelsinerna, som var från de lokala odlingarna, var helt vansinnigt goda! så söta och saftiga!


och efter markanden tog vi oss vidare in till stan, där vi råkade på en till marknad. den var nog mest till för turister och mycket tråkigare än den andra. intill marknaden fanns dock vad vi hoppats på att hitta; Paseo Dique de Levante. och inte fasiken vet jag vad det betyder, men en vågbrytare var det hursomhelst, 1500 meter lång.


det blåste inte ett dugg, och det var så himla himla varmt. det blågröna havet såg så fint ut, samt att vi stötte på en staty (som antagligen var en ganska ledsen kvinna som antagligen vinkade hejdå till sin man eller nåt sånt). statyfotograferandet nådde nya höjder med mitt skitiga objektiv.


TURISTBILD NUMMER TVÅ!


när vi nästan nått slutet på vågbrytaren och just var på väg att vända tillbaka, kom en katt och slog oss följe. katten var en mycket ledsen upplaga av åke. mitt lilla ledsna katthjärta var nästan tvunget att gråta lite grann, för det var så synd om katten eftersom den antagligen bar på alla parasiter och sjukdomar som det spanska gatukattslivet bara kunde tänkas bjuda på.


vartåt ligger stranden, frågade pojkarna, ditåt eller ditåt?
nå ta vägen till höger, svarade S och pekade.
bra, sa jussi och började genast gå.
men alltså, din eller min höger, frågade jag.


men stranden ligger ju häråt! ropade jag (och gjorde jehuminen), och jussi hakade på.
(och så pekar man och spänner man musklerna så mycket man orkar (alla förutom jag),
jo, jag skrattade nästan ihjäl mig åt den här grejen)


efter en hel dag av promenerande, höll alla på att stupa av hunger mitt på vågbrytaren. ingen orkade gå tillbaka. men när vi sen kämpat oss tillbaka till stranden igen, kilade vi i snabbaste taget till första bästa serveringen och beställde in pizzor. med kalasmycket ost! några tappra försäljare med klockor, solglasögon och väskor i sina fickor gjorde oss mycket ouppskattat sällskap en ganska god stund där ett tag, men sen började plötsligt någon parad med polisfölje trumpeta och traska omkring på stranden precis utanför vår servering, och med poliserna försvann försäljarna, hehe. när vi frågade vår servitör var det var för paradgalej som plötsligt stod på, ryckte han bara på axlarna och sa något i stil med "no es importante!" och gick sin väg. så det om det!
(som ni ser var jag jätteavhållsam och karaktärsstark och beställde bara in vatten medan jussi och S beställde varsin öl! prydhetspoäng till mig! eller okej, nu skojade jag litegrann, det berodde nog inte på att jag ville vara avhållsam... det berodde väl bara på att serveringen bara bjöd på torr äppelcider (öl förstås, men jag avskyr öl)! och torr cider ger mig en sådan halsbränna från helvetet att det bästa nog bara var att hålla sig till vattenflaskan istället. hehe. besvikenhetsfaktor 10/10)

sen åkte vi hem och baddade skinnet i aftersunkräm.
men easy come easy go, ni vet, och min hud var vit som mjölk igen nästa dag.