naturstigar, städer och siestor, del 5

vi hade bestämt en frukostdejt till tisdagsmorgon; alla skulle befinna sig vid frukostbordet i vaket tillstånd klockan halv nio prick. när alla var fit for fight för dagen, klämde vi in oss i den vita corsan, med H som chaufför och herr johansson som kartläsare. and off we went to callosa d'en sarria (eller hur sjutton det nu stavas). roliga landskap resulterade i lagom mycket yada-yada-fotografering. den där rostiga fisken är belägen i en trafikrondell nånstans omkring alicante eller så.


chauffören fick en smärre chock när de 120 kilometrarna nått sitt slut, och vi plötsligt var framme i den lilla staden - den lilla staden var som en färggrann upplaga av stockholms gamla stad. gatorna såg ut som små gränder och bilen fick alldeles precis rum mellan husväggarna.


vi spatserade runt ett litet tag, gick in i en kyrka mitt i en gudstjänst och fick en så djävulskt irriterad blick av prästen att jag nästan inte kunde tro att det var guds hus vi steg in i. vi flydde läget som pesten och lämnade den ondsinte predikanten ensam med sin lilla församling.


jag måste igen framhäva hur sjuuukligt smala de där gatorna var. enriktat hit och dit, men inte överallt, så vissa smalhetsgator verkade ju dubbelriktade trots att det aldrig i livet hade kommit in två bilar på bredden där. stan var byggd på en bergvägg (tror jag, hehe) och gatorna slingrade sig upp och ner hur brant som helst. kändes som värsta motionsspåret att gå i där vi gick omkring.


och vi gick och gick och gick (och såg en död hund och en levande hund), tills vi hittade turistbyrån, som ju såklart låg och snarkade siesta. hehe. sällan.


vid turistinformationen hittade vi en liten utsiktsplats (som inte hade tagit siesta).
det var så jättehejsan, hälsningar lotta.




sen hittade vi också en supermarket som inte hade siesta, och köpte med oss lite mellanmål i form av de där pimientopajerna och chokladdonuts. sen sökte vi reda på bilen igen och vände kosan mot bergen. där råkade vi hitta alldeles raka vägen fram till vår måldestination - Fuentes de Algar! det skulle vara en liten naturstig runt bäckar, vattenfall och grejer i bergen. efter vandringen i staden pumpade mjölksyran i mina ben redan innan ankomsten till Algar, hehe. men bit ihop och traska vidare, trappa upp och trappa ner!


fastän detta verkligen var värsta turistplacet, så såg det ju väldigt tacksamt ut och var definitivt värt bilresan. mest tacksamt var att det ju inte var turistsäsong, och att vi således samsades om vattenfallet tillsammans med några brittiska familjer. tacksamt var också vädret, som var så lagom varmt dagen till ära. H på turistbild här ovan!


man fick tyvärr inte ha med sig baguetter eller simmande hundhuvuden till området.
vi var alla hemskt besvikna över det, vad skulle vi nu göra med vårt hundhuvud som ville simma?


aaaah, vattnet var så blågrönt och fint! det var dessutom ganska varmt (slog havsvattnet 100-0, det är säkert), och det var inte förbjudet att simma, så man hade lika gärna kunnat ta sig ett dopp om någon bara packat med simgrejerna, hehe.


herr johansson, det gröna vattnet, det varma vädret och den fina utsikten
(observera det där kärleksparet där nere som vi spionerade på, haha)


vi fortsatte upp för berget och beundrade vyerna och njöt av solskenet och stadens kyliga vind som inte orkade blåsa bland bergen. bra! nåja, vi gick en bit och en bit till, tills gången slutade tvärt, och det bara var att vända tillbaka neråt.


turistbild #1500


alla var himla trötta efter stadsvandringen och vattenfallsstigen (S sov som en stock i bilen), men vi åkte ändå inte raka vägen hem, utan vi skulle göra ett litet snabbesök i staden Elche/Elx (bästa namnet!). det blev ingen omväg att åka till Elche egentligen, och staden skulle enligt rykten vara ett "skoparadis" med massa palmer och fina stadsvyer.


vi kom fram medans det fortfarande var ljust. och gick från skobutik till skobutik, tills ungefär varenda en av oss höll på att stupa av hunger och blodsockersvackor. så vi skulle hitta en matplats och sedan slutföra skouppköpen.

antal köpta skor i elche: 0
antal ätna matportioner i elche: 0
antal tårar fällda för en stackars hundvalpe som satt i ett skyltfönster i elche: 1.000.000

de flesta matställena (läs: alla förutom kebabställena) öppnade ju givetvis först klockan åtta, eftersom de lekte nån egensorts restaurangsiesta. vi gick runt i skobutikerna med magarna vrålandes av hunger och inväntade det rätta klockslaget. när klockan sedan blev åtta hade vi gått vilse bland stadens gator och kunde hitta varken restaurang eller bil. när vi sedan hittade vår bilparkering, sådär ett ljusår senare, satte vi oss i ilsket samförstånd tillbaka i bilen, körde gasen i botten och kurvade ur staden. kartläsaren var lite vilsen och chauffören hade nog också drabbats illavid av hungerna, så vi körde i misstag hela vägen tillbaka till alicante, för att sedan köra tillbaka, för att sedan köra lite vilse igen, för att slutligen hitta den rätta vägen hem.


i torrevieja stannade vi på mcdonalds, där alla efter ett tag blev som nya människor igen, haha. det spanska hamburgarköket bjöd ju dock inte på någon vegetarisk burgare (men det gör inte den finska mcdonaldsen heller, så det var inget överraskande precis), men hade inte heller något annat köttfritt salladsalternativ än den gröna salladen med gurka och tomat, inte ens den med fetaost och soltorkad tomat. ok! that's so lame! men när jag återigen för sjuttioelfte gången under resan tog fram all min kunskap i det spanska språket, kunde jag slutligen beställa klyftpotatis och läsk! bättre än inget hörni!

p.s. klargjorde jag förresten redan att jag verkligen inte kan tala spanska?
mitt hela spanska kunnande inom området mat är ordkombinationen "no carne".
man kan lägga antingen ett frågetecken eller ett utropstecken på det, tror jag.
fungerade ypperligt i landet där engelskan är lika med språket som talas i yttrerymden.

p.p.s. det kryllade av kvinnor i korta kjolar och nätstrumpbyxor, alternativt nätstrumpbyxor och stringtrosor i läder, i en av trafikrondellerna i torrevieja när vi kom tillbaka hemåt långt efter mörkrets inbrott. när jag kröp till kojs den natten och slöt ögonen, hade den där synen av läderstringsen etsat sig fast på min näthinna, och ni kan tro att jag drömde om de där kvinnorna, heeela natten lång.