det spanska hemmet, del 2

på fredagsmorgonen vaknade vi arla, lämnade vårt rum på hotell Hakan och roadade våra resväskor genom ett ganska ödelagt Alicante. och som vi roadade!, tills vi hittade busstationen och flygbussen (som jag tror inte ens hade för avsikt att följa den utsatta tidtabellen). vi styrde alltså kosan tillbaka till flygplatsen för att möta den resterande halvan av vårt team:spanien, vars flyg inväntandes landa i alicante just den morgonen. vi fick ta del av en alldeles särskilt gemytlig soluppgång där bussen cruisade fram längs strandlinjen.


vi tänkte köra på det säkra före det osäkra och var på flygplatsen i lagom god tid, och fick därmed vänta en liten evighet på att resesällskapets flyg från düsseldorf skulle landa på spansk mark. men väntan belönades i vanlig ordning, och strax kunde vi vinka in S & H. följande steg i reseplanen var att hitta reda på vår förbeställda chaufför (som istället för en man var en kvinna och som istället för en efternamnsskylt stod med ett litet papper med namnet på deras företag på i högsta hugg). kojan vi skulle bo i var belägen knappa 40 kilometer söder om alicante, och chaufförens största uppgift var alltså att stå för eskorten till lyan.


väl framme kunde jag upptäcka att "kojan" inte alls var en koja, och inte alls en radhuslägenhet som jag hade förstått att det var. det var ju ett helt hus, i tre plan till på köpet! ingen var sådär jättebesviken över läget, hehe. vi tog oss tiden att landa i och utstudera huset, som nådde ganska höga nivåer i compact-living-konceptet, men som ju ändå hade allt man behövde. huset var helt jävla iskallt när vi kom in, jag fick nästan amputera tårna på momangen eftersom de efter bara någon minut på det isiga kakelgolvet frös ihjäl och började likna på kolsvarta russin (S & H hade ju förstås yllestrumpor i baggaget, jag hade knappt tagit med mig vanliga strumpor ens, kul!). på andra våningen låg våra sovrum, på tredje våning fanns en solterass.


vi kunde också ana oss till en liten pool! det fanns en skild bubbelpool till och med, men vattnet var så galet kallt att man nästan fick hjärtstillestånd av att bara doppa fingrarna i det. huuu. (jo nej, ingen vågade sig på att bada en enda gång ens)


vi tog en liten promenad i grannkvarteren (promenaden råkade inkludera en liten paus på en liten brittisk pub, och besöket på puben inkluderade förstås lite svalkande drycker). jag blev aldrig riktigt klok vad fasiken vår by egentligen hette, kanske Orihuela Costa eller Campoamor eller Blue Lagoon, nej, ingen aning, någonstans mittemellan alla nämnda platser kanske?! kanske! eftersom hela den lilla byn till största delen bestod av semesterbostäder, och eftersom det inte var någon värre turistrusning i februari precis, så var det ganska tyst och folktomt på plats. men det gjorde ingenting! ingen trängsel på pubarna och inga tråkförhöjda turistpriser nånstans! i en alldeles pytteliten livsmedelsbutik (-kiosk, snarare) hittade vi både mat och dricka och begav oss tillbaka till huset för att mätta exempelvis min vrålandes hungriga mage. medan maten nästan lagade sig själv, hehe, hittade H till allas vår välsignelse suomen-parhaat-vitsit-boken i bokhyllan. give me a break....?hehe. den innehöll ju till vår förvåning så störtdåliga skämt (jag vet, alla tappar hakan i golvet och kan inte förstå hur suomen parhaat vitsit kan vara skitdålig) att det till slut blev förbjudet att öppna boken mer.


vi åt alfabetspasta! jag ville tävla i vem som först fick ihop sitt namn på tallrikskanten,
alla deltog förutom tråkjussi. jag förlorade, tror jag.


H trollade ihop någon liter sangria sådär på kvällskvisten, men han kollade inte upp receptet och kom inte heller sådär jättebra ihåg vad som skulle hällas ihop. fast sen tänkte han efter jättenoga och kom ihåg att det nog skulle vara "något ganska starkt sprit, antingen vitt eller rött vin, kanske lite fanta eller sprite och kanske lite apelsinjos eller någon annan saft" i sangrian. så då gjorde han det, och slutresultatet var väl inte sådär jättehejsan, haha.


jo, sangrian blev faktiskt så god att ungefär ingen ville dricka den. alla var ense om att det ändå vore synd att inte dricka sangria när man ändå var i spanien, att det vore ännu mer synd att hälla ut dricka i vasken. därför var det så bra att S kom på att vi kunde dra sangriaspelet - istället för ölspelet. det hade dock varit för illa att dricka sangrian ur stora glas, så vi kom överens om att det räckte med att shotta. jussi och jag är losers i allt som har med kortspel att göra, så därför körde vi ett som inte var så avancerat. kortleken delades ut jämnt till alla spelare, ett kort lyftes åt gången, och den som hade lägsta kortet fick dra en sangriashot. och vips, så var sangrian uppdrucken och alla mådde lite apa, hehe.


kvällshäng i vardagsrummet här då va!
och alla kollar in den medelhavsinspirerade inredningen! rotting, gult, blått och vitt!
och alla tycker att det är "the big thing 2011"! hehe.
okej skoja, man fick ju ändå lite kulturell feelis mitt i det hela.