på söndag hade vi förmånen att äta frukost i huset. dagen innan hade jag och S laddat hela kundvagnen full av diverse exotiska godsaker. som tur var hade S med sig den lilla spanska ordboken och vi kunde lätt svissja fram och tillbaka mellan hyllorna och ta reda vad de allra knäppaste sakerna innehöll. att hitta laktosfattiga mejeriprodukter var näst intill omöjligt (är det bara i finland and sweden som man idkar laktosintolernas va? men okej, bara att gilla läget), men att hitta en miljon varianter på chokladpuddingar var lätta plätten. och att hitta baguetter bakade på det allra snövitaste vetemjölet var också lika lätt. men kolla mjölkpaketet ovan, tjusigt! och följande gilla-läget-grej i den spanska kulturen var förstås det här med avfallssortering. eeeh, vilken avfallssortering, undrar spanjorerna, den där man inte pantar flaskor utan slänger allt i blandavfallet? den där också pappers- och kartongavfallet åker i samma tunna? ja, just precis den menar jag! en mångsidig avfallshantering och återvinning av varierade slag borde väl nog höra hemma även på det medelhavska 2010-talet. kan man fatta hur mycket sopor det blir av att allt åker i samma påse, därtill att vattnet måste köpas i de där stora kanistrarna och att de också bara slängs åt fanders när de töms?
efter frukosten och lite lättja framför televisionen med det mångsidiga kanalutbudet (vädret var inte särskilt hejdundrande den dagen, blåsigt och småregnigt), tog jag och jussi oss an uppgiften att promenera iväg till supermarketen för tårtuppköp - S hade nämligen födelsedag! så då gjorde vi det, och väl framme kunde vi konstatera att supermercadonan var stängd för sabbat. jaha, sa vi, och vandrade vidare för att möta på någon liten butik som kanske hade öppet trots vilodagen. oturligt nog var klockan fem över 14:00, vilket innebar att hela spanien för fem minuter sedan tagit siesta. typiskt, det här med siesta var ett himla knasigt påfund. så vi gick tillbaka till huset, och till den brittiska puben som så låg brevid, och beställde fyra portioner takeawaychokladkaka att bjuda födelsedagshjältinnan på. när vi skulle gå, ropade mannen i puben "see you tomorrow guys!", så då gick vi aldrig in på den puben igen, hehe. men chokladkakan var okej!
jag tog till hela mitt spanska språkkunnande för att ta reda på om köpcentret i torrevieja också hade stängt på söndagar. fast det kunde väl ingen tro, och rätt som det var kunde jag på min briljanta spanska läsa mig till att det var öppet 10-23 från måndag till söndag. och därmed packade vi oss i bilen och bilade ner till stan igen - för att upptäcka att köpcentret var dött som i graven och stängt på söndagar (ett litet missförstånd nånstans i min översättning på öppettiderna, hehe). alla var jättebesvikna och ingen ville åka hem, så vi fortsatte vi bilfärden lite åt alla håll på kompassen.
på den lilla roadtrippen åkte vi förbi en av alla miljoner citronodlingarna, skillnaden på den här var att den låg brevid en parkeringsplats, så vi kunde lätt stanna och fotografera citronskörden lite grann (nej, ingen vågade sig på att nalla frukt).
och så åkte vi hit och dit mellan flere citronodlingar och apelsinträd, fram och tillbaka mellan några berg och genom en liten ruckelby som såg ut att betyda lika med rånet-övergreppet-döden om man stannade bilen nånstans (så H satte bara gasen i botten och så åkte vi hem igen). vi åkte bara lite vilse, och körde bara in i cirka tio dead ends (for real, en duktig och genomtänkt lösning på när man inte vill att en helt vanlig landsväg ska fortsätta längre - sluta den mitt i och banka upp en vägen-upphör-skylt), innan vi var hemma igen. vi körde in varsin fixad pizza i ugnen, drack lite halvtorr äppelcider, spelade lite kort och den manliga halvan av sällskapet hade karaokeafton utan karaoke (jo jag vet, det var till och med värre än det låter! exempel på låtval var den finska versionen av Oh Glendora, som männen ändå inte kunde sjunga. deras version hette Oh-pen-door-a, och handlade om de öppna dörrarnas dag, hahaha) innan vi kröp till kojs.
följande dag körde vi till köpcentret igen och fick till all lycka mötas av en fullpackad parkeringsplats (den som låg öde dagen innan jo, hehe) och öppna shoppingportar. jussi och H var liksom så jävligt otaggad som man bara kan vara, och propsade på att fika innan shoppingen påbörjades. hot chocolaten som jag beställde såg suspekt ljus ut för att vara choklad, va. men okej, kakaon skulle hällas i själv, och dagens vindstyrka på 35m/s var verkligen som gjord för situationen. allt kakaomjöl blåste ju åt helvete innan det hann landa i mjölken och drycken blev därmed en hemskt fattig version av det som borde ha varit hot chocolate.
men shoppingcentret Habaneras var stort och fint och orkade bjuda på en heldagsshopping för vårt sällskap. manshalvan satt väl på caféet halva dagen och surade, hehe, de hade förstås kilat igenom alla butiker och gjort alla inköp under den första timmen. cirka sex timmar senare var jag och S klara med våra uppköp, och vi kunde söka oss tillbaka till bilen med alla skojiga plastpåsar och papperskassar. min kropp var mörbultad efter denna hårda prövning i shoppingcentret, jag kan inte ens komma ihåg när jag senast varit på riktiga uppköp. men nu är det klappat och klart och gjort igen för en liten tid framåt va, hehe (och obs! här nu va, att det inte är jag som ställt den där nedrans blomman bland shoppingkassarna på bild, den råkade stå och dekorera till trappan, där det ända användbara ljuset i hela huset fanns, hehe).
följande mission var att söka reda på bra matplats annorstädes, eftersom shoppingcentret bara bjöd på caféer. efter lite hit och dit och vilsekörande igen, kom vi oss bara för att ta raka vägen hem och besöka grannkvarterets kinarestaurang. well done, maten var utsökt, servitören trevlig, och jag åt mig smällmätt på ris och currygrönsaker.
fastän jag var alldeles galet mätt, ville jag inte vara sämre än S som tog citronsorbet till efterätt, så jag bestämde mig också för efterrätt. den kunde ju ha varit av det lite lättare slaget, som en sorbet till exempel, men icke - en rejäl bägare chokladglass it was! jag kunde knappt andas av mättnad efter att ha fått i mig den, lyckad måltid med andra ord, haha. på efterrätten och kaffet och efter att notan var betald, gungade den asiatiska serivtören in tre flaskor likör på bordet och sa att huset vänligast bjuder på en efterrättsdrink. nå, så vi smakade på persikolikör, äppellikör och en sista mystisk likör som var kokad på någon kinesisk blomma (?). sedan tackade vi för oss...
... och fortsatte den proppmätta färden till en trivsam liten pub för "vila lite på maten".
detta korade definitivt det brutala mättnadstillstånd jag befann mig i,
och jag somnade som en stock när vi kom oss tillbaka till den spanska hemvisten igen.
No comments:
Post a Comment