en tripp till torrevieja, del 3

när vi slog upp ögonen på lördagsmorgon, kunde vi konstatera att vädret var strålande. inte nog med att solen sken, det var faktiskt helt fantastiskt varmt också! vi kilade på lite pubfrukost, kilade hem igen, och gjorde bekantskap med bilen som stod och tryckte på bakgården (den lilla vita opeln hörde alltså till huspaketet vi hyrt). och så packade vi oss in i bilen (med H som chaffis), höll tummarna för att den spanska trafiken och dens kultur skulle vara oss nådig, och styrde bilkosan mot Torrevieja.


Torrevieja låg bara en mil bort, och vi var framme i snabbaste laget (men hur många trafikrondeller som kan få rum på en tio kilometers sträcka - det är ett mysterium! om jag säger sjuttiofem så är det säkert också en underdrift. alla mådde illa som apor i den tokvarma bilen redan efter den nioende rondellen). vårt första stopp var vid en strandpromenad med de bästa utsikterna.


om man kilade ner sisådär 75000 halvruckliga trappsteg kom man sig ända ned till stranden
(och så var vi tvugna att första bigtimeturistbilden!)


och jag kan svära på att medelhavsvattnet var otaliga grader varmare än vattnet i vår pool, hoho. enligt uppgift så var havsvattnet 16 grader varmt, (ungefär 20 grader för kallt för mina tår, hehe) så det var väl vad det finska havet bjuder på kring midsommar? men ingen hade packat med sig någon playagarderob direkt, eftersom alla väntat sig en varmljummen spansk vår och inte värsta värmeböljan. men nåja! värmen var ju förstås exceptionell, och det blev genast svalare dagen därpå.


efter en skön strandpromenad och alla hundra trappor att trava upp och ner för, skulle vi köra vidare till stan, men råkade köra rakt in i en marknad. så bilen parkerades igen, och vi hann precis ta oss igenom marknaden innan hela spanien tog siesta vid klockan 14, hehe, och marknaden packade upp och åkte hem till sig. vi köpte med oss ett knippe frukter och bröd. apelsinerna, som var från de lokala odlingarna, var helt vansinnigt goda! så söta och saftiga!


och efter markanden tog vi oss vidare in till stan, där vi råkade på en till marknad. den var nog mest till för turister och mycket tråkigare än den andra. intill marknaden fanns dock vad vi hoppats på att hitta; Paseo Dique de Levante. och inte fasiken vet jag vad det betyder, men en vågbrytare var det hursomhelst, 1500 meter lång.


det blåste inte ett dugg, och det var så himla himla varmt. det blågröna havet såg så fint ut, samt att vi stötte på en staty (som antagligen var en ganska ledsen kvinna som antagligen vinkade hejdå till sin man eller nåt sånt). statyfotograferandet nådde nya höjder med mitt skitiga objektiv.


TURISTBILD NUMMER TVÅ!


när vi nästan nått slutet på vågbrytaren och just var på väg att vända tillbaka, kom en katt och slog oss följe. katten var en mycket ledsen upplaga av åke. mitt lilla ledsna katthjärta var nästan tvunget att gråta lite grann, för det var så synd om katten eftersom den antagligen bar på alla parasiter och sjukdomar som det spanska gatukattslivet bara kunde tänkas bjuda på.


vartåt ligger stranden, frågade pojkarna, ditåt eller ditåt?
nå ta vägen till höger, svarade S och pekade.
bra, sa jussi och började genast gå.
men alltså, din eller min höger, frågade jag.


men stranden ligger ju häråt! ropade jag (och gjorde jehuminen), och jussi hakade på.
(och så pekar man och spänner man musklerna så mycket man orkar (alla förutom jag),
jo, jag skrattade nästan ihjäl mig åt den här grejen)


efter en hel dag av promenerande, höll alla på att stupa av hunger mitt på vågbrytaren. ingen orkade gå tillbaka. men när vi sen kämpat oss tillbaka till stranden igen, kilade vi i snabbaste taget till första bästa serveringen och beställde in pizzor. med kalasmycket ost! några tappra försäljare med klockor, solglasögon och väskor i sina fickor gjorde oss mycket ouppskattat sällskap en ganska god stund där ett tag, men sen började plötsligt någon parad med polisfölje trumpeta och traska omkring på stranden precis utanför vår servering, och med poliserna försvann försäljarna, hehe. när vi frågade vår servitör var det var för paradgalej som plötsligt stod på, ryckte han bara på axlarna och sa något i stil med "no es importante!" och gick sin väg. så det om det!
(som ni ser var jag jätteavhållsam och karaktärsstark och beställde bara in vatten medan jussi och S beställde varsin öl! prydhetspoäng till mig! eller okej, nu skojade jag litegrann, det berodde nog inte på att jag ville vara avhållsam... det berodde väl bara på att serveringen bara bjöd på torr äppelcider (öl förstås, men jag avskyr öl)! och torr cider ger mig en sådan halsbränna från helvetet att det bästa nog bara var att hålla sig till vattenflaskan istället. hehe. besvikenhetsfaktor 10/10)

sen åkte vi hem och baddade skinnet i aftersunkräm.
men easy come easy go, ni vet, och min hud var vit som mjölk igen nästa dag.