punkt 18 - känslor

bland alla bilder som förmedlar positiva känslor, så hittade jag ändå ovanstående. de får lov att illustrera punkt nummer aderton. känslan då? massiv ångest. känslan nu? förstummad. för när jag återgår till dagböcker, bilder, texter från några år tillbaka, blir jag alltid lika förbluffad över bedrövelsen och eländet. att jag verkligen trodde att det aldrig skulle bli bättre. att få möjligheten att svälta ihjäl i all enslighet innan jag fyllde trettio kändes som en realistisk och underbar tanke. det tragiskaste med den understa bilden är, att jag faktiskt när jag laddade upp den här bilden för länge sen kände mig tvungen att ursäkta byxlinningen som putade under tröjan och förstorade magformen. so worthy. so far away.

dag 1: självporträtt dag 2: favoritpryl dag 3: en familjemedlem dag 4: min hobby dag 5: en gammal bild dag 6: tema ”grön” dag 7: en bild som jag aldrig lagt upp dag 8: en favoritbild dag 9: dagens dag 10: detta gör mig glad dag 11: tokigt dag 12: min vardag dag 13: tema ”ljus” dag 14: en vinterbild dag 15: kärlek dag 16: självporträtt i svartvitt dag 17: ett ögonblick dag 18: känslor dag 19: här bor jag dag 20: tema ”olika” dag 21: när jag var liten dag 22: mitt beroende dag 23: en sommarbild dag 24: detta gör mig glad (favorit i repis) dag 25: i all hast dag 26: detta skrattar jag alltid åt dag 27: tema ”två” dag 28: väder dag 29: nyaste bilden på mig själv dag 30: valfri bild

varsågod

jag tror att den oskrivna regeln lyder att ångestoset ska lämnas på en annan planet, begravas nånstans där ingen kommer åt den hemska känslan, där den inte få rum bland orden. men sen flyttar det in ett fult svart monster under sängen och ligger där i kolmörkret och trycker med två illysande ögon. det bästa är att den mer än sällan kommer på besök numera, det värsta är att man glömmer hur man ska handskas med den när den väl är här. åh som mitt hjärta brister av all last.

så jag håller andan. tänker, att man ligger som man bäddar. vita rena lakan som doftar jordgubb.

muminpappans memoarer

"är de arga, de där drontarna? frågade jag försiktigt medan vi gick nedåt flodstranden.
jo, svarade fredrikson. men de trampar på en bara av misstag. gråter en vecka efteråt. bekostar begravningen också.
ingen vidare tröst om man är platt, mumlade jag och kände mig mycket modig.

jag frågar er, käre läsare: är det någon konst att vara modig om man inte är rädd?"

leave and leaves

bilder: loesje

att sitta i en ångande dusch tills huden nästan bränns (bränns ändå inte, blir bara brännhet och eldröd), att koka vatten men mitt i processen tappa lusten för kvällsteet (en stycken oanvända tepåsar), att krypa in under täcket men genast krypa ut igen eftersom det blir för varmt att ligga inbäddad, att dra på sig i jackan över pyjamasen och öppna dörren för att gå ut men genast stänga dörren igen (det är mörkt och kallt och vem törs gå ensam), att börja en mening men tystna mitt i (för det var verkligen inget som spelar någon roll), att sova men inte få sömn, att lägga sig i sängen igen men genast gå upp (för att hämta en miljon näsdukar), att sitta i köket ensam fastän man borde ligga i sovrummet tvåsam, att känna med ett stenhjärta, att stirra upp i taket fastän ögonen vill blunda (vill blunda men kan inte somna), att gilla regn men inte gråt (och det finns inte ett slut på någondera i natt), att vilja vara svart (men ändå vara vit), (och tvärtom), att trycka ner pause-knapp men inte vilja stanna kvar i denna hemska situation. se mig, omse mig, överse mig, återse mig, vilseled mig, be mig, vägled mig. stanna med mig (hos mig! (?)). ge mig ett litet försprång på vägen så jag hinner vila ikapp mig. fullständiga mig.

star

sometimes it’s hard to make those noises disappear
inside my head, behind my eyes, between my ears
you try to tell me it’s delusion and plain fear
i close my eyes and just pretend i didn’t hear

and i try
yes i try
and i try so hard
time goes by,
yes it flies when you try to catch a star
(kent - about golden years)

it's tuesday again

katten som kastrerats har kräkts i några dagar, men veterinären vill avvakta och jag blir bara lite galen av oro och sådär men jag vet ju inte bäst heller, så det bästa är nog att lyda order och bara -. dessutom är det mitt lilla jobb som jag alldeles strax ska infinna mig på, som gör mig så nervös i magen att jag nästan går i tusen bitar av oro där också. det handlar om en ganska liten barnklädsbutik där jag kan göra massa små saker och assistera och sådär, men eftersom mina sociala talanger är på nivå underkänd, så känns det lite kaotiskt med massa människor, ja, precis det, och därför är det ganska tur att de flesta av människorna är små varelser i storlek under 120 centimeter. inte så förfärligt trots allt. dag två på kommande och jag håller tummar och tår för att det ska bli en alldeles alldeles alldeles alldeles brabra dag.

lookback

sen igår har den här bloggen agerat främling för mig. gult är fult och visst ser det lite bättre ut nu, men jag kan icke handskas med detta. men! det reder sig, sa kärringen som sket i såsen! jag blir van!

eftersom lunastorm, som (tydligen) agerade stor och nödvändig livslina i mitt liv under åren 2004-2007 ska läggas ner (imorgon haha), har jag lagt ner hela min dag på att spara hela min lunarblogg med sjuttioelvatusen inlägg i ett worddokument. okej att hahahahaha jag vet, lunarstorm är numera så pinsamt att det borde vara lika riskabelt att uttala det ordet som det är att uttala 'voldemort' i harry potter, men det var en fantastisk grej under de där åren utan riktiga bloggar och facebook och bilddagbok och whatever. och vilken roll det hade under FKF, hehehehe...

grejen med de där inläggen är att de är ganska så tragiska. och vissa är såklart förfäligt roliga, jag håller på att trilla av stolen av skratt när jag påminns om alla FKF-år med dom allra skönaste pinglorna. men dom tragiska inläggen har ett fast övertag i statistiken. jag kan knappt förstå att det faktiskt varit mitt liv en gång i tiden...!

jag har en obeskrivlig spegelångest
och kunde betala mitt liv för att slippa
se ut just precis såhär som jag gör nu.
jag avskyr att vara kvinna, se ut som
en kvinna, jag avskyr min mjuka mage
och mitt runda kindparti, jag vill dölja
varje centimeter av min kropp och
jag vill fräta sönder varje centimeter
av mitt skinn, jag vill inte gå klädd
i min egna hud, inte tala med min egna
röst, inte blinka med mina egna ögon,
inte vidröra något eller någon med
mina egna fingrar. SOLD
jag vill ha kläder att dölja all skam med
lång lugg att dölja mig själv under

att gå och mathandla får mig till och med
att börja gråta bara för att jag inte är
sådan som jag önskar att jag vore, för att
jag skäms så fruktansvärt över allt som
finns under jeansen och den rutiga jackan

det är så förbannat mycket massa som
samlats på alla tänkbara och otänkbara
delar av min kropp, och jag har varit
så förbannat dum och blind och blåögd.
jag avskyr att försöka dämpa kaos med
cigaretter och musik
men jag är gränslöst
kräkfärdig av mig själv.

(utdrag från januari 2007)

hej på dig, lotta 18 år. du ska vara glad och tacksam över att du fortfarande lever, eftersom ditt 16-åriga jag verkade konsumera mer sprit än hennes kropp någonsin borde ha kunnat hantera, hon kastade livet vind för våg åt sitt öde, medan hon själv var så redlös att hon däckade mitt på stan i dom allra skiraste sommarkläderna. du ska vara glad att inget någonsin hände den dumma ungen med huvet fullt av idioti.

och du, lotta 18 år, du behöver inte vänta länge till innan livet blir mycket bättre. du kommer inte förbli en kronisk anorektiker som man förutspått. du kommer hitta tusenmånga fina saker i livet, du kommer så småningom kunna somna utan att först redogöra dagens kaloriintag, sedan göra hundratals situps och därefter kräkas av ångest över allt i livet. otroligt, eller hur, men du kommer faktiskt somna med enbart fina tankar i huvudet intill en varm fin man. du kommer inte behöva acceptera faktumet att sjukdomen en dag kommer bli din död (helst innan trettio, eftersom du ändå inte har något annat att leva för, tänkte du). du kommer snarare bli livrädd för att dö innan du hunnit leva tillräckligt. du kommer fascineras över hur mycket bra saker det finns plats och tid att begrunda och filosofera kring när huvudet plötsligt inte alls består av 99% ångest. tankar som finns i andra kvinnors huvuden (till och med tankar på barn och bil och hus och bröllop, fantastiskt, inte sant?) finns också till för dig!


jag är verkligen så obeskrivligt tacksam för saker och ting.

reward me now reward me fast

reward me now
with high demands
and clean dry skin
an even tan

reward me now
and shake my hand
a leadership
a high command

like an empty colourslide
i'm black and white inside
no brilliance here to hide away
i overdosed this time
on pure adrenaline
i'm deaf and dumb and blind

reward me now
with a high-tech life
a widescreen dream
no cellulites

reward me now
with a Concorde flight
in clean dry air
low fat light
(kent - bianca)

en oas av mycket kaos

oh ja, jag skulle vilja tänka klart
jag skulle vilja tänka en underbar tanke
en underbar tanke idag
oh ja, jag skulle vilja ha allt kvar
jag skulle vilja tänka en underbar tanke
en underbar tanke idag
en underbar tanke idag

(per gessle - jag skulle vilja tänka en underbar tanke)

new life

ny vecka och nya tag. eftersom jag efter några gråtmilda dagar har börjat vänja mig vid mina nya, omänskliga, konstiga, fula pannlugg och eftersom jag äntligen har fått tag på en leopardmönstrad kofta som saknats i mitt liv och eftersom jag också vant in användandet av örhängen i vardagen och eftersom det lämpligt nog är måndag och eftersom jag är ledig och har all tid i världen på mig...

så är det definitivt, att för första gången på flera år, dags att påbörja ett nytt liv. på en måndag! dömt att misslyckas, jag vet, hurra! men den här gången är det liksom meningen att det nya livet ska förlänga mitt liv, göra det stadigare, tryggare, bättre och godare (mer godsmakade också!). det vill säga den svartvita motsatsen till börja-nytt-liv-varje-måndag-beteendet för några år sedan.

efter morgonens bravader, kan vi konstatera att
-ta blodprov på fastande mage fanimig är något av det värsta jag vet
-och att en morgon utan frukost är en fruktansvärt dålig morgon
-men att ett soligt väder kan höja kvalitén på morgonen ändå

i mitt nya liv ska jag börja äta kalktabletter och tillreda varm oboy i minst två muminkoppar om dagen (och även lapa i mig den där oboyn) och ta mig fan i kragen och lära mig äta joghurt utan att få avskyvärda kväljningar på direkten och springa i trappor och belasta skelettet till tusen. hurra, hurra. det kommer bli ett bra liv, hurra, hurra, hurra (extrapepp är inte skadligt, speciellt inte för en människa som lider av stora svårigheter att hålla motivationen uppe).

för att starta måndagen och veckan med en livstida lärdom alltså: drink milk! kroppen kommer med all säkerhet att tacka dig och ditt skelett kommer troligen inte vara några årtionden äldre än dig själv i ett senare läge i livet.

elviz haz zpoken and left the building, peace.

craze

jag känner mig mörbultad och är alldeles uppgiven. igår var vi och travade ved åt jussis föräldrar i sju timmar på raken, det var roligt göra och det kändes kalasbra för kroppen att få göra en ordentlig kroppslig insats för en gångs skull, men idag - hela min kropp värker! i helgen har jag också träffat mina föräldrar en snabb vända, ätit bulle på bulle på kex efter kex och gått på barnkalas idag. barnkalas är skoj. och jag är så trött att jag dör.

jag har dessutom vänt ut och in på det faktum att bilderna till slututställning ska vara printade tills... onsdag? jag har också vänt ut och in på det faktum att bilderna jag tänkte använda är -efter miljonmycket funderande och tänkande och undrande-så värdelösa att jag hellre skjuter mig än ställer ut dem. detta faktum återigen får mig att gå under och mitt mående är på gränsen till katastrofalt. jag borde gå ut och skrika av mig lite ångest, men det skulle ändå inte spela någon roll, eftersom det inte skulle göra mina bilder ett dugg bättre för att ens tala om att nya bilder skulle dyka upp av sig självt bara sådär. jag blir galen.

sleepless

tipset värt miljonen. när jag var liten brukade mamma droppa lavendelolja på örngottet. det har avslappnande effekt och det hjälper lite grann om man inte kan sova. dessutom doftar det förfärligt gott, så även om man inte längre har sömnproblem, är det ändå guld att ligga med en bra söndagskänsla i magen och borra huvudet i en kudde som doftar lavendel. hett tips nummer två: bara droppa lite olja på kudden, två droppar eller så, annars kan doften bli så ihärdig att man kanske inte kan sova / andas alls.

kent - noll

om jag förlorar dig så förlorar jag synen om jag förlorar dig då har jag ingenting kvar
förlåt mig men du är allt jag har

oh i wish

gud ska veta att den här torsdagen inte precis varit en av dom bästa. morgonpassagerarna på tåget var ungefär av samma åtsikt, fy vilka sura gubbar som åkte ner till helsingfors imorse. sen önskar jag mig en ny människa på mitt ställe, kan du väl fixa, gud, eller hur? en god människa. en effektiv människa. en social människa. en rolig människa. en snygg människa. en duktig människa. en oblyg människa. en färggrann människa. en människa med personlighet och en människa med utstrålning och en människa med sociala talanger, en människa som inte ska vara så satans rädd för alla helvanliga vardagliga situationerna, en människa med konstnärliga begåvningar, en människa som inte blir ställd av att inte hitta vattnet eller bli erbjuden ett bröd (till!), en människa som inte får panik av att bli fotograferad, en människa som inte blir handikappad av rutinavvikelser eller minimala överraskningar, en människa som skulle vara en helt okej människa som fortfarande skulle känna sig helt okej efter en värdelös dag av tusen floppar. den ungefärliga motsatsen till undetecknad.

jag önskar att det skulle bli vår, och jag önskar att sommaren skulle få plats i samma önskeleverans. jag önskar att jag vore stressfri och pressfri, och jag önskar tusen saker till. men mest av allt vill jag bara återkomma. mycket mycket mycket mycket mycket senare.