om plusset

man kunde ju skriva en hel livshistoria om de första 21 veckorna av en graviditet. det finns så mycket jag vill skriva och berätta, för att kunna komma ihåg och återgå till senare. samtidigt som veckorna segar sig framåt och hösten känns oändligt långt borta, känns det som att det var igår det var mars och jussi stormade in i sovrummet klockan halv sex på morgonen innan han skulle iväg till jobbet och sa "herregud! testet visar ju faktiskt positivt?!". jag hade gjort testet bara lite tidigare på toaletten den morgonen, men somnat om medan jag klockade för färdigt resultat och "bara skulle vila ögonen lite".

den känslan. det var ungefär som att någon släppt en tegelsten från tionde våningen rakt i skallen på mig. sådär att hela jordklotet slutade snurra för en hundradelssekund och en miljon tankar rusar genom hjärnsystemet i samma stund. plötsligt står man helt oförberett och oväntat inför ögonblicket då hela livet kommer ändras totalt.

det var inte det att plusset på stickan hade varit särskilt överraskande eller ens övernaturligt, men vi hade kanske gett upp hoppet om det lite grann och precis börjat ställa in oss på helt andra saker. precis flyttat. inlett året med en massa krämpor och så mycket stress. av alla månader på det senaste, hade jag aldrig förväntat mig att det hänt just då. fokusen på just sånt i framtidsplaneringen släppte totalt, och då hände det. 

resultatet var oväntat, efterlängtat, chockerande, underbart och ja - hela känslopaletten, i positiva toner. 

topp 5-känslor den dagen.

1. tacksamheten över att min kropp faktiskt är kapabel till att fortplanta sig...

2. se jussi skina som en sol så tidigt den morgonen.

3. ringa till rådgivningen och pipa fram "hej-öööh-jo-att-jag-är-gravid!!!-vad-ska-jag-göra-nu-jag-fattar-ingenting!-hjälp!".

4. sitta i bilen med jussi samma kväll och nervöst fnissa att tänk, det är faktiskt i vårt liv det här händer!

5. ligga med handen över magen och tänka att det ligger en pytteliten typ där inne som är hälften  mig och hälften jussi.
som vi skapat!