nya tag

okej buddies. städandet i matbutiken blev kortvarigt (som tur var). efter att jag offrade mitt högra ben till gud, gick han med på att låta mig slippa skrubba köttdisken och skyffla fram döda fiskar under borden. ja minsann, det var precis så det gick till, han är alltså inte liiiite snål den jäveln som tog mitt ben. men hursomhelst, var det ett fröjdens moment när surkärringen från jobbet ringde och sa att de skulle flytta mig till ett logistik-centra där de behöver arbetskraft. eftersom jag fick jobba dagtid, passade det mig bra.

och det har varit bra, förutom att jag samåker dit med en kvinna, som har tokannorlunda arbetstider än vad jag har, så jag sitter och spelar kort och läser tidningar två timmar varje eftermiddag medan jag väntar på att klockan ska bli fyra och hon ska hämta mig. och DET är så förbannat tråkigt. och jag försöker djupdesinficera varje toalett varje dag för att dröja ut på tiden, men det är omöjligt att hitta på nåt att städa till klockan fyra.

och ja, sen kom ju coldplays nya skiva ut också. en galet stor besvikelse till först, men efter att man lyssnat på den cirka 700 gånger om och om igen, så börjar man gilla NÅGRA få låtar, medan de övriga fortfarande skär i örat. åh, jag är jättebesviken, och som vi väntat på den med J... och jag har nästan tappat lusten för att nonstop önska mig att någon skulle droppa ner två biljetter till Globens Coldplay-konsert i brevinkastet.

och sen som en sista parentes, så har jag rundat till mig förskräckligt den sista tiden.

push it on

herrgud, vad ska jag göra. i typ, tre dagar på raken nu, har jag gått omkring och drabbats av en alldeles galen ångest samt tvärdödlig obotlig panik, dygnet runt. jag har ont i magen av alla tankar, och min hals är som ett tjockt lager gyttja, som täpper till alla luftvägar men öppnar alla tårkanaler. och det är inte okej att sitta och lipa dygnet runt för nåt man inte kan beskriva riktigt.

hjäääääääälp mig.

bättre än så

igår var en bättre dag på jobbet, bortsett från att jag stod med huvudet kört ner i köttdisken så djupt man bara kan komma. sann köttvän som jag (verkligen inte) är, så höll jag faktiskt på att svimma av alla fiskrester som simmade omkring i den halvsmälta isen.
och vad beträffar min chef, som jag träffade för första gången i tisdags, så är han en vanlig ful gubbe, med en grotesk dubbelhaka, dubbelrund ölmage och flott hår. och jag var beredd att ta i hand och presentera mig (som det till på alla andra jobb hittills...) men han meckade med tvättmaskinen och såg inte ens åtmitt håll, fastän jag stod en meter ifrån honom. varje gång jag tänker på det förbannat dåliga arbetskontraktet, så drabbas jag ev en sjuklig lust att pissa chefen rakt i ögat.

men jag ska inte klaga så fasligt, man får ju (en jävligt dålig minimi)lön för mödan. samt att mina arbetskollegor är omkring 16-17 år, men fortfarande INTE har växt ifrån fjortisstadiet. fast detta ser jag dock inte som en baksida av jobbet, för tjejerna är roliga att lyssna på (ligger lite skadeglödje i lyssnandet).

baksidan med jobbet är att jag ser av J i hela tre-fyra timmar om dagen + att jag sover på hans arm om nätterna, men eftersom att vi bor under samma tak, känns fyra timmar drygt och lite. vi duschar inte ens tillsammans längre om kvällarna, för att han redan gjort sina kvällssysslor när jag kommer hem. vilket resulterar i att det är det samma om vi bor ihop just nu eller om han vore i afrika och jag tusen mil ifrån - jag saknar honom lika mycket.

och ja. jag börjar snart samla övervikt med hjälp av isglass (!). jag köpte hem ett helt 24-pack med ispinnar i måndags och jag har ätit mig död på dem snart.
så avslutningen låter följande:
käre gode gud, låt mig bli av med isglassberoendet och
käre gode gud, låt mig få sparken från jobbet och på köpet få ett nytt jobb.
tack på förhand.

fy fan för jobbet.

jag är snart den ledsnaste människan i hela universum, tror jag. för några fina dagar sedan fick jag äntligen ett jobb, som jag sökt efter i sjutusen år. och vad jag INTE ville med det jäkla jobbet var att jobba kvällar och helger. och vad fan tror ni jag gör nu. igår kom jag hem 23:45, min arbetstid slutade klockan elva och sen satt jag i fyrtiofem minuter, som man inte får någon lön för, och väntade på att en väktare skulle komma och låsa upp dörren till butiken jag städat i, så jag skulle slippa ut. och man slipper inte ut utan den här fantastiska väktaren, och det finns ingenstans att sitta och vänta.

så detta efter att jag städat toaletter, köttdisken, skrubbat toksmutsiga golv och skrapat bort torkat, illaluktande kött från olika ytor. och idag ringer dom från jobbet och säger att jag ska lämna in en säkerhetsansökan senast i morgon för att kunna städa rättshuset och polishuset i juli, UTÖVER den jävla butiken.

och på lördag ska vi upp till österbotten, för att min syster konfirmeras på lördag och de vill att jag ska jobba på lördag fastän jag mycket noggrannt format läpparna till att "jag vill inte jobba helger eller kvällar". så vad som sker är att J åker till jobbet till sju, kommer halv fyra, och vi käkar middag, och jag åker till jobbet klockan sex och J sover som en stock då jag kommer. nice life ahead.

HELVETEEEEEEEEEE. vill någon köpa ett jobb av mig eller alternativt hjälpa mig begå självmord?

give it a go

jag avancerade lite grann, och steg från papper till blogspot. det här är alltså en riktig blogg, och mitt försök att nå några nya höjder här i livet och bli lite sofistikerad. jag tvivlar på att det kommer ske, men let's give it a go.

men helvete att jag inte förstår hur det fungerar och jag blir förargad över att det ska stå på finska och att den ser knäpp ut. men nästa steg i livet efter att ha uppdaterat detta, är att leva upp till "städa på fredag". efter att ha städat halvhjärtat med min nollmotivation, ska jag promenera ut till utkanten av stan och ge mig på en isglass. that's my passion.