den svarta måndagen

den här måndagen är precis som alla andra måndagar, och eftersom alla måndagar är svarta måndagar heter även denna måndag svart måndag. igår kväll var jag pirrig i magen och ville inte vakna till att gå till jobbet imorse. och förutom att jag var pirrig, var det varmt som fan i rummet, och något hade hänt med våra RENA sängkläder, för pålakanet stank unket. så klockan ett somnade jag.

(och som en liten parentes här, som kommer stå som förklaring till mardrömmen jag till näst kommer ta upp, som förstörde nattsömnen: igår var vi och såg den nya batman filmen, typ the dark knight eller vad den hette. och jag tyckte minsann att det var en bra men mycket tragisk film, och att jokern var suverän, död som han ju på riktigt är så.. dessutom såg vi ett avsnitt dexter igår också.)

klockan tjugofem över två vaknade jag upp ur en horribel dröm där jokern var en kvinna som gjorde illa mig och min mamma i en källare som var tagen ur dexter-avsnittet. jag satte mig upp i sängen, sådär tvärt som man gör när man vaknar ur en mardröm (eller hur), varpå J frågade mig vad i helvete jag höll på med. och just som jag skulle säga att det inte var nåt, att jag var okej och förlåta för att jag väckt honom, så avbröt han med att börja tala med en röst på 120 decibel att: DU SKULLE HA SETT OSS VA, NÄR JAG VAR LÄNGST BORTA OCH "V" BARA SKREK OCH INGEN TRODDE DET VAR SANT. och jag frågade, såklart, att vad han riktigt talade om. sen började han VRÅLA av skratt, och jag blev typ fullt medveten om att min man sov som en stock, och alltså talade i sömnen. och jag tyckte det var en konstig natt, med mer konstiga drömmar när jag somnade om. sen vaknade jag 04:55 och mina ögon kändes blöda av trötthet, men jag hoppade upp, gol som en tupp, åt en lycklig frukost, serverade katterna deras frukostbuffé, tog på mig mina världsfula arbetskläder, tvättade tänderna, pussade tusen gånger på prinsen som skulle få sova i 1½ timme ännu, och kilade ut med skräpen och kilade vidare till jobbet.

och idag började min tur på Valio. jag är alldeles upp över öronen fascinerad över yoghurtfabriken, men den är så galet stor att jag går vilse hela tiden, och hur det ser ut när jag irrar omkring bland maskinerna som packar grädde och mjölk och yoghurt med en stor kärra trasor och sånt. och mitt nyckelknippe väger två gånger så mycket som mig, och nu har jag kommit hem då alltså, för någon timme sedan faktiskt, och jag är jättetrött, men inte så trött att jag inte skulle orka göra saker jag vill göra, men för trött för att låta bli att gå och handla. och jag borde handla kattmat, eftersom att det är alldeles slut, men istället matar jag kittysarna med prinsens grynost och hans tonfisk, och han kommer bli skvattgalen när han kommer hem. istället för att handla mat, rastade jag katterna. en tusenfallt roligare idé, men jag hade nog ändå sluppit lättare undan med buktikresan.

domedagen är här

ok houston. we have a fucking problem. döden knackar oavbrutet på mitt hjässben och liemannen väntar på mig bakom hörnet.
jag håller på att dö i baksmälla, mina tunga har svällt upp till en valross i min mun och limmats fast i gommen och det smakar etanol och klor mellan tänderna. och -oh my god- min huvudvärk håller på att göra mig blind. men i jämförelse med J som fått upp varje dricka och hela pizzan han åt igår klockan fyra på natten, så går det bra för mig. jag försökte bota mig själv med glass till frukost. vilken otroligt jävla dålig idé.

hurra för gin cranberry och nektarin longdrink och fisherman shottar och ljusgrön marlboro. nu ska jag fira vit januari resten av hela mitt liv. jag dör. KÄRE GODE GUD, HELA MIG.
hejdå.

the mile

såhär är det: jag är skitdålig på att skriva blogg. fastän jag försöker och ger mitt allt (det sista stämmer verkligen inte, men jag måste låta det stå kvar för att det ser bra ut). för jag hinner helt enkelt inte, jag jobbar och kommer hem, kilar och mathandlar och kommer hem igen, kokar ihop något jag inte har färdigheter till, vilket leder till att det blir en helt annan maträtt än vad det skulle bli från början, sätter mig i soffan tillsammans med prinsen och ser typ två avsnitt house. som är det bästa någon någonsin kommit med på teven. och lisa cuddy (skådespelarens namn har jag ingen aning om) är den fantastiskaste kvinnan i världen! och sen när house är över är klockan mycket och vi kilar ut på en liten promenad och käkar typ ett bröd och en morot och duschar och lägger oss. tråkigt med rutiner, jag trodde att jag avskydde dem, men det är såhär jag trivs trots allt. med prinsen och våra små tigrar. och punkt.

i helgen bestämde vi oss för att satsa ekonomiskt i en kamera (HURRA HURRA HURRA, det är till och med bättre än amerikas fourth of july!). och idag kom vårt hemmabio på posten. eller inte vårt, snarare hans, för jag har inte gjort något för saken eller ens kommit ihåg att sätta det på min önskelista. men det kan medges att det är tusen gånger roligare att kolla house nu med riktigt ljudsystem.
(ja, det finns några få roliga fördelar med att båda av oss jobbar och vi inte har barn att försörja. då kan man investera i roliga saker och uppleva den materiella lyckan för en stund i små repriser. bah.)


och orsaken till varför jag inte kan skriva blogg: det kommer bli den ointressantaste bloggen i hela världen! det händer inget spännande i mitt liv, inget man kan skriva om. fast å andra sidan kan jag ju hitta på en saga om det.

vi återkommer, alltså.