bebisbloggen

det bästa jag nånsin skrivit här på bloggen: i måndags blev jag moster! för min lillasyster nere i helsingfors fick en liten, liten pytteliten bebis. när jag talade med henne en halv timme efter förlossningen lät hon ungefär som att hon aldrig gjort annat än fött barn till världen. glad och pigg som lärka. bebisen var en liten tjej på hela 44 centimeter och 2340 gram. liten som få, född i vecka 37, men frisk som en nötkärna och mycket välmående. mycket rolig förmån att få blogga bebis i syrrans ställe, hehe. igår var vi hursomhelst och hälsade på den lilla familjen i huvudstaden.

hon var ungefärligen det minsta och finaste jag någonsin sett.




ett blöjbyte (pappans första!) ägde rum när vi precis anlänt, lillen var jättejättejätteolycklig. åååh, titta på det lilla ledsna ansiktet!

jag var nästan själv tvungen att gråta en skvätt, inte för att bebisen ogillade blöjbytet så mycket, utan mest för att jag blev så ledsen när jag tänkte på dom pyttesmå stackars hälarna som använts till blodprovstagning.

fast sen blev den lilla hemskt nöjd och harmonisk när det blev frågan om amningsstund. systern käkade metrilaku för glatta livet och sa att amningen gör henne så sjukt hungrig, och att ingen mat i världen kunde stilla hennes hunger, hehe.

we had our moment när lillen var lagom mätt...

... men när hon studerat mitt ansikte tillräckligt lång tid (i cirka fem sekunder) genom ett halvöppet öga, blev hon jätteledsen och vrålhungrig igen, hoho.

medans lillen sen sov som en miniatyrstock, visade noora en bild på hur magen sett ut precis innan förlossningen. hon som varit smyggravid i typ åtta månader med världens minsta mage, hade bevisligen sett ut att verkligen vara på smällen den sista veckan innan lillen kom.

S var förmodligen stoltaste pappan i stan.

när besökstiden gått ut för länge sen, var vi tvugna att åka hem igen. trots att jag helst lämnat kvar på bb resten av mitt liv med lilla systerdottern. tack och puss och på återseende, så fort som möjligt!