happy holidays!

julhelgen börjar vara förbi så småningom, och det har varit sååå skönt med sååå många dagars ledighet! lördag-söndag nu precis innan jul höll vi till i butikerna som var smockfulla med medmänniskor och skötte julklappsinköpen. det gick relativt harmoniskt, faktiskt, trots att vi (återigen) dragit ut på det till dom allra sista minuterna, hehe. first up: mysig stämning på jultorget vid centraltorget.

och sedan ansiktslös bilddokumentation från julafton (hade glömt att köpa paketpapper och paketband, och var ute alltför sent sen - allt som fanns kvar i de tomma ekande butikshyllorna var bara fulpapper och felfärgade band. vi kom över en rulle rött papper som tur var, och julklapparna blev så fina till slut, ändå, efter lite improvisering i vår tomteverkstad). jul firade vi hos jussis föräldrar, ihop med några av hans syskon och syskonbarn. julafton var tokbra, förutom att jag vaknade upp skitförkyld just precis lagom till jul. så typiskt! åh jag älskar julmat, och är så himla smygbesviken på att både matlusten och smaksinnet var gone with the wind tack vare hälsotillståndet. buhu! men tur att julen kommer varje år, bättre lycka nästa gång alltså!

resten av julen har ägnats åt bastubad, dåliga teveprogram, pyjamashäng (jag var möjligen så tragisk att jag köpte pippiyllestrumporna åt mig själv i julklapp, höhö) och att avnjuta/beundra/leka med alla fina julklappar. notera det fina paketet här ovan som jussi så vitsigt adresserat till mr lothar (alla googlar) = till mig. det kan hända att det låg ett stycke iphone i just det paketet. möjligen! jag som är världens mest handikappade människade när det kommer till smartphones och touchscreens har lite problem med att synka ihop med den nya telefonen, men den är ju så fin! så jag tror nog, trots alla motgångar, prövningar och svårigheter vi har/haft/kommer ha, att vi kommer bli alldeles goda vänner ändå.

(hoppas jag i alla fall... eheh).

därtill har jag druckit tio liter te, ätit sjukt mycket godis (stjärnmarmeladen är så goood och innehåller inte gelatin = bäst) och absolut inte stuckit näsan utanför dörren. det har ju kommit så sjukt med snö och varit så jäkla kallt hela julen, huu!

och för att delge världen ett par inte-särskilt-roliga-bonusdetaljer, så A) jag ska ännu jobba idag på eftermiddagen, och jag är inte särskilt pepp på den tanken, särskilt inte eftersom det ser ut som jag skrubbat mitt ansikte med sandpapper 24/7 på det senaste, och B) jussi ligger i maginfluensa julen till ära. vet inte om mitt illamående bara är psykosomatiskt medlidande eller ej... känner möjligen att min dunderförkylning vore tillräckligt med lidande för min del.

okej, happy holidays härmed alltså!

julgran a la washitejp

vårt första år med julgran! borde få en riktigt smarrig skämmes-stämpel, efersom dethär är vår fjärde jul ihop under samma tak. okej, så vi skäms vi jättemycket. i år, i alla fall, kom vi oss för att ta ett steg åt rätt håll och tejpade upp en gran på väggen. den mönstreade gröna tejpen är köpt på tiimari, och idén på washi-julgranen är lånad från craft and creativity! den är dekorerad med simpla girlander och origamirosetter som var förbannat förjävliga att vika ihop (men don't give up on them, för efter sisådär den tredje rosetten är de världsenkla att vika ihop, man får bara en nervös breakdown när man kommit halvvägs och inte fan kan fatta hur det hela fungerar - men ja, snart fattar man!). toppstjärnan, som jag gjorde flera varianter av, är sen lånad häirfrån, i all desperation, men faktiskt,

jag gillar resultatet!

okej, så nu är den där och glädjer katterna när de avnjuter sina matmål. jolly christmas allså auf allesammans! (förutom de sekunderna när katterna får spel och försöker dra ner hela granen!!!!) hehe.

look back, september

nu när jag kommit igång med bläddrandet i bildarkivet, så here är some pics från den töntiga kryssningen jag och jusselito gjorde nån gång där i slutet på september. vi råkade alltså ha ett presentkort på kryssning, och bokade in oss i en sådan där semilyxig hytt. alltså det var faktiskt LITE trevligt. att åka tåg till hamnen tur-retur, snabbdejta två sköna bönor i åbo innan avfärd, dricka breezers, äta mycket god mat (även efterrätten var helt okej i buffén denhär gången, särskilt dom där små chokladmoussena på bild), bara hänga med jussi, sitta uppe sent i den taskiga baren och lyssna på en ganska så begåvad trubadur.

vad som inte var lika skojigt var att det gungade som satan ombord, särskilt uppe hos oss på däck nummer 9 eller 10 eller 11 eller vad det nu var (högt upp iallafall). det var inte heller så skojigt att vi vakade till halv fem den där kvällen, och planerade att sova till ungefär elva - MEN vi råkade ha turen att ha en barnfamilj i hytten intill, där tre stycken ungar vakande kvart över sju och lekte vilddjursdjungel fram till klockan halv nio, sen började de springa fram och tillbaka i korridoren och rycka i dörrhandtagen tills en ganska förbannad och sömnig karl vrålade sina lungor tomma på luft åt dem ute i korridoren. det är faktiskt inte helelr särskilt trevlig stämning ombord, eftersom man måste se på när unga brudar i minikläder skrider förbi gäng av dreglande perversa karlar (ew), plus att det faktiskt är på gränsen till sjukt hur många styckna stupfulla, redlösa homo sapiens som faktiskt får rum på en och samma båt. galet!

lika roligt som det var kanske att köpa två biljetter för 7 euro stycket till båtens biograf. hett tips: don't do it. just don't. jag orkar inte ens berätta om utrymmena och sittplatserna och ljudisoleringen där, men det överlägset bästa med filmen var absolut att lip syncen inte RIKTIGT fungerade, att ljudet kom ungefär 3 sekunder efter att det rörts på munnen i filmerna. så det var en mycket nytänkande och spännande filmupplevelse för mig. ja. kan inte riktigt komma ihåg vad filmen hette dock.

summa summarum: det var den första och sista kryssningen för oss va, hehe. kryssningsfartyg som vikingline är definitivt endast till för att åka över till sweden med, så fort som möjligt, och det allra bästa är om man inte behöver hänga på båten i vaket tillstånd. period.

men okej, vi fick ju nöjet nästan gratis, så det får väl gå för denhär gången, hehe.
mvh / otacksam-och-aldrig-belåten

the lapland journal, 2/2

jag har äntligen jullov. hela första terminen är förbi nu, och jag kan vila huvet, jobba på det bästa jobbet dag ut och dag in, och ägna mig åt saker som jag tycker om. utan dåligt samvete för att jag gör något annat än läser till tent. bästa känslan just nu, överlägset! jag har faktiskt så mycket bilder jag borde gå igenom! men first up är nog att fylla på de övriga lapplandsbilderna från september i bloggen. herregud, TRE månader sen, och jag tar mig tiden först nu? jaja. jag har ju glömt minst hälften av alla fina saker på den lapländska marken, men såhär:

på fredagsmorgon den 14 september för att vara exakt, vaknade vi upp i den lilla hyresstugan och den lilla 70 centimeter breda sängen (jag var tvungen att gå quasimodo-style i ungefär en timme förrän ryggen började rätna till efter 11 timmar sömn i den hårda och trånga sängen), kokade mannagröt, städade upp stugan och klockan tio prick var vi på väg mot kuusamo. vi stannade för en morgonpromenad vid Kiutaköngäs, och gick ett par-tre kilometer för att kolla in en ganska vild fors vid ett ganska stor och röd klippvägg. 

vattnet har hur klart som helst i dom små bäckarna!

och seeen fortsatte vi mot ruka. dagsvandringen på cirka 8 kilometer vi siktat in oss på hade sin startpunkt vid skidcentret och slalombackarna, och vårt hotell låg beläget precis mitt i smeten. så klockan ett ungefär började vi gå mot valtavaara fjället, i alldeles för mycket kläder och motsols i spåret, av misstag (det gjorde ju inget, backarna var bara såååå mycket brantare och det var verkligen så jävla tungt att gå brant uppförs).

paus på vägen, när jag stötte på en lagombra sittplats mitt i allt. när det känts som man gått i hundra kilometer och det kändes som att vi var ganska högt uppe redan och det började slutta nerförs ganska mycket och vi gått förbi en liten grillkåta, trodde vi att vi nått mittpunkten och jag började pusta ut litegrann. efter att ha gått en liten bit framåt, kunde vi sen skymta av en litenlitenliten stuga låååångt bort och höööögt upp - DET var alltså ungefär (långt ifrån) mittpunkten. jag kände nästan lite för att gråta lite i smyg, det kändes skitjobbigt att gå upp den sista långa branten, haha. varmt som fan var det och varenda muskel i mina svaga ben var stumma av mjölksyra.

men upp kom vi, och fint var det. vi kunde också konstatera att nej, vi har inte gått 10 kilometer nu de senaste 100 minuterna, utan 3,5 kilometer. TRE OCH EN HALV KILOMETER! på en och en halv timme! awesomeness gånger tusen, alltså, hohoho!

vi skulle egentligen picnicka på toppen, men vi råkade komma dit samtidigt som ett gäng småfulla medelåldersmän och -kvinnor som skålade och skrålade, så vi nöjde oss med att dricka några liter vatten och knapra i oss något kex, och knäppa några bilder för att sedan fortsätta neråt.

dags för trangialunch! i mycket trevlig form. jag hade peppat mig själv med minttukakao hela eftermiddagen, och när det äntligen blev dags för att koka upp nåt sånt och jag vänt upp och ner på hela rinkan, kunde jag bara konstatera att jag glömt själva kakaon i bilen. det som fanns var med var alltså mjölk och sprit! great success. när jag repat mig från missödet, fortsatte vi vandra efter en skoterled (vet ej varför, det vet kanske bara jussi som promt ville göra det). när vi gått en förbannat lång bit i världens sämsta terrängförhållanden, och jag trampat i ungefär tio högar djurskit och inbillat mig sjuttiotusen vilddjur i buskarna, återvände vi till det riktiga spåret. där var det lajbans igen, för man fick gå hur mycket som helst på spång. vi hade bara trampat omkring i ödemarken i en timme extra.

vi gick i duktiga fyra timmar, och checkade in på vårt hotell runt halv sex tiden på kvällen. jag hade som sagt panikbokat dagen innan avfärd, och hade inte riktigt nån aning om ett hurudant ruckel till hotell vi riktigt skulle få - så trötta och döda som vi var, hade det räckt med ett varm rum och ett mjukt soverunderlag, men vi fick bli glatt överraskade, för det var ett alldeles nytt lägenhetshotell, som var alldeles tiptop! badrum med både badkar och bastu, plus sjukt mjuk dubbelsäng, kokvrå och balkong.

apskönt att ta av sig skor och strumpor, men lite vemodigt att skjilas från det mycket varma och mysiga understället, hehehehe (det svarta understället = min catwoman-maskeraddräkt!). vi duschade och badade, och kilade sen ner efter pizza och cranberry lonkero. kan möjligtvis ha varit år 2012:s bästa feelis den kvällen.

så på lördag vaknade vi upp till utvilade men ganska möra kroppar. vi åt en sjabbig hotellfrukost, packade kappsäcken, strosade runt litegrann i souvenirbutikerna nedanför hotellet och satte av (lite) söderut sen. vinkade hejdå till de sista renarna, och råkade åka en liten omväg på ett par hundra kilometer via haparanda, hehe, för att tanka förrådena med exotiskt godis, bilade via både jussis och mina släktingar på vägen hemåt. och ja. nån gång vid 2-tiden var vi framme i österbotten hos familjen igen, sov lite grann, packade katterna i transportburarna och körde hem. och packade upp väskorna som doftade skog och brasrök.

nästa gång siktar vi på kebnekaise, riiiight. hehe.

the lapland journal, 1/2

uuukej, äntligen dags för genomgång av bilderna och händelserna från ruskavandringen i lappland. det är ju typ BARA sex veckor sen vi lämnade kittycatsen hos familjen i österbotten, vaknade halv sex därpå följande morgon, satte oss i bilen och styrde kosan mot nord. paninifrukost från närmsta abc, sjukt fin soluppgång som varade i cirka 3 minuter innan det blev helmolnigt och rediga 650 kilometer att avverka innan ankomst till Oulanka nationalpark / Salla, som var vår slutdestination.

vi hade tänkt oss något ganska hardcore som att sova i någon av ödestugorna där uppe in the middle of nowhere, meeen hur det nu än kom sig, så sov vi ändå heltryggt i både campingstuga och hotellrum. hehe. det var möjligen  jag som ballade ur dagen innan avfärd och började panikboka övernattningsställen i sista hand. hehehehe. men det var sjukt bra ändå! eftersom vi bara gjorde två dagsvandringar istället för en hellång, så behövde vi inte packa särskilt mycket saker i rinkorna, vilket underlättade vandrandet heeeemskt mycket.

jag bestämde mig ändå för att packa min rinka på 30 liter full med vatten och varma kläder inför vandringen, menatteeeeh när vi vandrat typ en kilometer i den lappländska terrängen (som by the way var GANSKA FÖRJÄVLA KRÄVANDE att gå i) kunde jag lätt klä av mig minst hälften av alla basplagg jag haft på mig, hehe. när vi fjällvandrande den andra dagen, kunde jag dessutom konstatera att understället jag köpt till årets bästa erbjudandepris var vindtätt, highscore, alltså! så nej, det blev verkligen INTE kallt i de 7 - 10 plusgraderna, där man stånkade backe upp och backe ner med rinkan på ryggen. läste förresten en massa mardrömstexter om rinkor som vägde 20 kilogram, men det kunde vi alltså undkomma genom att fuska litegrann. 6 kilogram räckte lagom för mig!

när vi åkte från österbotten i mitten på september, var allting grönt och jag var lite besviken över att vi kanske ändå prickat in fel tidpunkt för att få beundra ruskan i lappland, men tji fick jag, som tur var. när vi hade kört några hundra kilometer började träden vara friskt gul- och rödfärgade, så fint!

dag ett, när vi alltså till Salla däromkring nio timmar efter avfärd gick vi bara en liten liten bit av Björnrundan a.k.a Karhunkierros. rundan på 6 kilometer gick bland annat till kanjonen i Oulanka, så mäktigt och ståtligt! jag är varken skogsmulle eller scout, men dethär med den orörda naturens egna sevärdheter är verkligen ett helt äktafint kapitel för sig. som vanligt ger bilderna de egentliga utstikterna ingen rättvisa.

hursom, så var det här med terrängspatserande INTE detsamma som att gå den kilometer-långa butiksresan till fots på 10 minuter. efter att vi vandrat i 50 meter uppförsbacke på sisådär 2 minuter var jag dödens och flåsade som en flodhäst och svettades som en gris, höhö. så av med alla överflödiga kläder it was! köpte mig förresten ett par jävligt bra och varma vandringsskor innan vi åkte iväg. var lite orolig över att jag inte precis hann gå in dem innan den stora prövningen, men det gjorde tydligen inget, för mina fötter mådde som kungar i dehär kängorna. fantastiskt! kändes faktiskt lite träligt att dra på sig conversen efter dessa, hoho.

jag var inte alls orolig över vilddjuren i fjällen innan min kusin kvällen innan avfärd ville samtala om björnar med mig. sen såg jag mardrömmar om björnar hela natten och började faktiskt få lite ont i magen när jag tänkte på hur mitt ute i ödemarken vi faktiskt var och hur det faktiskt var möjligt att en ursint grizzly kunde uppenbara sig för oss någonstans på de avlägsna skogsstigarna (haha). nåja, vi gick förbi ganska många högar renskit och jussi fann det extremt nödvändigt och humoristiskt att påpeka hur en björn precis gått här och släppt brakskitar längs stigen. buhu! var faktiskt på vippen till börja lipa ett tag, haha! när vi gått ett tag till, stannade jussi sen plötsligt upp och väste "VADFANÄRDETDÄR?!" och pekade på ett mörkt objekt bland träden (lilla bilden här ovanför). och mitt hjärta stannade och blodet isade till och jag trodde vi skulle dö, tills vi sen efter många långa sekunder kunde se att det bara var en förfallen trädrot! ser precis ut som ett rovdjurshuvud, eller hur! haha! drama ska det va.

kanjonen var mäktigt fin. vi var så högt uppe och ån gick där låååångt lååångt lååååååångt nere, som kanske synes, på bilden nedanför. och på bilden ovan, om man kollar in de där trätrapporna. HERREGUD vilket jävla jobb att ta sig upp för de där sjuttielvatusen trappstegen som man var tungen att kliva med 1,5 meter långa steg (1,5 meter både framåt och uppåt, alltså). och sen var det bara att påbörja färden rakt neråt, igen. mycket lättare än att klättra uppförs.

det tog oss väl typ två timmar att gå den sex kilometer långa rundan, hehe. därefter navigerade vi oss till campingen där vi bokat stuga. underbart med en varm och skitmysig stockstuga! eftersom det inte var värsta säsongen och turistrusningen vid campingen i september och campingen bara var öppen enligt överenskommelse, kom vi överens med campingenvärden om att vi skulle ringa när vi var på väg mot campingen, så skulle han komma dit och sköta nycklarna och incheckingen och grejerna. sagt och gjort! sen när båda parterna äntligen träffats vid campingen, kom det fram att vi inte kunde betala för övernattningen med kort, utan det borde ha varit cash, såklart. men värden var inte bekymrad över det, tvärtom faktiskt, han sa bara kolugnt och glatt på sin markanta lappländska dialekt att det gick bra om vi träffades i Kuusamo dagen därpå och kunde sköta betalningen där. haha, say what? han litade helblint på oss! och klart vi betalade för oss, när vi sen ringde om varann angående betalningsprocessen följande dag, slutade det med att vi träffade han brors fru vid det lokala s-markets parkering för att räcka över pengarna. galet! men man mäste ju älska den bekymmerslösa livsstilen, inte sant.

nå hursomhelst, stugan bjöd nog på elspis att tillaga mat på, men vi gjorde ändå upp en liten pyttebrasa vid eldplatsen för stämningens skull och kokade trangianudlar och tillagade minttukakao (min våta ödemarksdröm, att tillaga minttukakao i kulet kyligt väder vid en öppen brasa, hahahaha).

när vi äntligen fått dom nedrands våta vedträna att brinna, fick vi sällskap av en äldre man som delgav oss sin livsbiografi, ja, sådär som på film ungefär, och drack en öl och grillade en korv och rökte en cigarr och sen önskade oss godnatt.

och gott sov vi sen, i can tell, i 11 timmar på den delade nedrebädden i den 70 centimeter breda våningssängen.
mysfaktor 100 = ja
nackspärr och ryggskott följande morgon = SIR, YES SIR!!!