the lapland journal, 1/2

uuukej, äntligen dags för genomgång av bilderna och händelserna från ruskavandringen i lappland. det är ju typ BARA sex veckor sen vi lämnade kittycatsen hos familjen i österbotten, vaknade halv sex därpå följande morgon, satte oss i bilen och styrde kosan mot nord. paninifrukost från närmsta abc, sjukt fin soluppgång som varade i cirka 3 minuter innan det blev helmolnigt och rediga 650 kilometer att avverka innan ankomst till Oulanka nationalpark / Salla, som var vår slutdestination.

vi hade tänkt oss något ganska hardcore som att sova i någon av ödestugorna där uppe in the middle of nowhere, meeen hur det nu än kom sig, så sov vi ändå heltryggt i både campingstuga och hotellrum. hehe. det var möjligen  jag som ballade ur dagen innan avfärd och började panikboka övernattningsställen i sista hand. hehehehe. men det var sjukt bra ändå! eftersom vi bara gjorde två dagsvandringar istället för en hellång, så behövde vi inte packa särskilt mycket saker i rinkorna, vilket underlättade vandrandet heeeemskt mycket.

jag bestämde mig ändå för att packa min rinka på 30 liter full med vatten och varma kläder inför vandringen, menatteeeeh när vi vandrat typ en kilometer i den lappländska terrängen (som by the way var GANSKA FÖRJÄVLA KRÄVANDE att gå i) kunde jag lätt klä av mig minst hälften av alla basplagg jag haft på mig, hehe. när vi fjällvandrande den andra dagen, kunde jag dessutom konstatera att understället jag köpt till årets bästa erbjudandepris var vindtätt, highscore, alltså! så nej, det blev verkligen INTE kallt i de 7 - 10 plusgraderna, där man stånkade backe upp och backe ner med rinkan på ryggen. läste förresten en massa mardrömstexter om rinkor som vägde 20 kilogram, men det kunde vi alltså undkomma genom att fuska litegrann. 6 kilogram räckte lagom för mig!

när vi åkte från österbotten i mitten på september, var allting grönt och jag var lite besviken över att vi kanske ändå prickat in fel tidpunkt för att få beundra ruskan i lappland, men tji fick jag, som tur var. när vi hade kört några hundra kilometer började träden vara friskt gul- och rödfärgade, så fint!

dag ett, när vi alltså till Salla däromkring nio timmar efter avfärd gick vi bara en liten liten bit av Björnrundan a.k.a Karhunkierros. rundan på 6 kilometer gick bland annat till kanjonen i Oulanka, så mäktigt och ståtligt! jag är varken skogsmulle eller scout, men dethär med den orörda naturens egna sevärdheter är verkligen ett helt äktafint kapitel för sig. som vanligt ger bilderna de egentliga utstikterna ingen rättvisa.

hursom, så var det här med terrängspatserande INTE detsamma som att gå den kilometer-långa butiksresan till fots på 10 minuter. efter att vi vandrat i 50 meter uppförsbacke på sisådär 2 minuter var jag dödens och flåsade som en flodhäst och svettades som en gris, höhö. så av med alla överflödiga kläder it was! köpte mig förresten ett par jävligt bra och varma vandringsskor innan vi åkte iväg. var lite orolig över att jag inte precis hann gå in dem innan den stora prövningen, men det gjorde tydligen inget, för mina fötter mådde som kungar i dehär kängorna. fantastiskt! kändes faktiskt lite träligt att dra på sig conversen efter dessa, hoho.

jag var inte alls orolig över vilddjuren i fjällen innan min kusin kvällen innan avfärd ville samtala om björnar med mig. sen såg jag mardrömmar om björnar hela natten och började faktiskt få lite ont i magen när jag tänkte på hur mitt ute i ödemarken vi faktiskt var och hur det faktiskt var möjligt att en ursint grizzly kunde uppenbara sig för oss någonstans på de avlägsna skogsstigarna (haha). nåja, vi gick förbi ganska många högar renskit och jussi fann det extremt nödvändigt och humoristiskt att påpeka hur en björn precis gått här och släppt brakskitar längs stigen. buhu! var faktiskt på vippen till börja lipa ett tag, haha! när vi gått ett tag till, stannade jussi sen plötsligt upp och väste "VADFANÄRDETDÄR?!" och pekade på ett mörkt objekt bland träden (lilla bilden här ovanför). och mitt hjärta stannade och blodet isade till och jag trodde vi skulle dö, tills vi sen efter många långa sekunder kunde se att det bara var en förfallen trädrot! ser precis ut som ett rovdjurshuvud, eller hur! haha! drama ska det va.

kanjonen var mäktigt fin. vi var så högt uppe och ån gick där låååångt lååångt lååååååångt nere, som kanske synes, på bilden nedanför. och på bilden ovan, om man kollar in de där trätrapporna. HERREGUD vilket jävla jobb att ta sig upp för de där sjuttielvatusen trappstegen som man var tungen att kliva med 1,5 meter långa steg (1,5 meter både framåt och uppåt, alltså). och sen var det bara att påbörja färden rakt neråt, igen. mycket lättare än att klättra uppförs.

det tog oss väl typ två timmar att gå den sex kilometer långa rundan, hehe. därefter navigerade vi oss till campingen där vi bokat stuga. underbart med en varm och skitmysig stockstuga! eftersom det inte var värsta säsongen och turistrusningen vid campingen i september och campingen bara var öppen enligt överenskommelse, kom vi överens med campingenvärden om att vi skulle ringa när vi var på väg mot campingen, så skulle han komma dit och sköta nycklarna och incheckingen och grejerna. sagt och gjort! sen när båda parterna äntligen träffats vid campingen, kom det fram att vi inte kunde betala för övernattningen med kort, utan det borde ha varit cash, såklart. men värden var inte bekymrad över det, tvärtom faktiskt, han sa bara kolugnt och glatt på sin markanta lappländska dialekt att det gick bra om vi träffades i Kuusamo dagen därpå och kunde sköta betalningen där. haha, say what? han litade helblint på oss! och klart vi betalade för oss, när vi sen ringde om varann angående betalningsprocessen följande dag, slutade det med att vi träffade han brors fru vid det lokala s-markets parkering för att räcka över pengarna. galet! men man mäste ju älska den bekymmerslösa livsstilen, inte sant.

nå hursomhelst, stugan bjöd nog på elspis att tillaga mat på, men vi gjorde ändå upp en liten pyttebrasa vid eldplatsen för stämningens skull och kokade trangianudlar och tillagade minttukakao (min våta ödemarksdröm, att tillaga minttukakao i kulet kyligt väder vid en öppen brasa, hahahaha).

när vi äntligen fått dom nedrands våta vedträna att brinna, fick vi sällskap av en äldre man som delgav oss sin livsbiografi, ja, sådär som på film ungefär, och drack en öl och grillade en korv och rökte en cigarr och sen önskade oss godnatt.

och gott sov vi sen, i can tell, i 11 timmar på den delade nedrebädden i den 70 centimeter breda våningssängen.
mysfaktor 100 = ja
nackspärr och ryggskott följande morgon = SIR, YES SIR!!!