1. jag går omkring i mig själv
2. jag
3. jag
4. jag
5. jag är nu som då
6. väldigt rådvill
7. väldigt, på något sätt, förvirrad
8. väldigt smal i tankarna
9. väldigt olämplig
10. väldigt
11. väldigt
12. väldigt
13. väldigt
14. väldigt trött på att vara
15. jag2. jag
3. jag
4. jag
5. jag är nu som då
6. väldigt rådvill
7. väldigt, på något sätt, förvirrad
8. väldigt smal i tankarna
9. väldigt olämplig
10. väldigt
11. väldigt
12. väldigt
13. väldigt
14. väldigt trött på att vara
(trots att jag bara vill vara just det)
Klangen klingar än. Du är dunsens tysta smack. Ögats blida blick. Tyst tassar du runt, kring, livets bakgård, fina du, och ger dig hän livets (det stora tysta) alla egentligheter. Allt som kan delas i bitar (allt som är jämnt och mer än noll) kan också begränsa (En snara kring din slanka hals).
ReplyDeleteSe ögats blida blick i spegeln, om du tillåter dig själv dessa små men väsentliga friheter. Varaktigt men inte verkligen, gör dessa blida blickar att tingen, som fyller rummet (det som fylls ut under livet), klibbar fast om barmen. Det som fyller och gör livet verkligt blir omöjligt att distansera sig från, och de personliga konstanterna är givna (för all framtid). Du är den dova tonen av ett billigt glas, men klingar gör du med en nobel återhållsamhet som saknas i den starka tonen från kristallglaset. Klinga ändå: din strävan är det vackra, lik ljuvligheten i Van Morrisons spruckna stämma (en som står folk nära hjärtat).
And death shall have no dominion. (Väldigt, väldigt, väldigt, väldigt.)