och regnet det öser ner

jag hade knappa 500 meter kvar hem när det ohyggligaste åskvädret drog över mig och halva stan. det regnade så helvetiskt hårt och så sjukt mycket att man typ drog en kallsup av att bara andas, och man såg inte ett dugg framför sig. på tio sekunder var jag så maximalt blöt, ända inpå skinnet, att det var helt onödigt att ens försöka skynda sig hem. det kunde ju inte bli värre än det var, hehe. så jag gick strosade vidare i regnfloden med dyblöta converse, jeans och överkropp och njöt av sommarregnet. att dra av sig de dyblöta stuprörsjeansen väl hemma var en helt annan femma. det blev ett helt onemanshow av det hela, att krångla av sig brallorna, som att gå i slagsmål med sig själv ungefär!

jag delade denhär på facebook redan, men det är den sötaste covern på favoritlåten home med edward sharpe & magnetic zeroes. herr johansson satt och stirrade på videon i en evighet häromkvällen, och vi skakade hand på att han kunde lära upp våra framtida avkommor till att sjunga värsta coverna på typ den här, och på coldplay och på keane och veronica maggio. ja, jag ser verkligen framemot ett 2-årig unge som sjunger "satan i gatan" till jussis gittarackompanjemang, haha!