så kom vändpunkten

det finns många helt magnifika saker med att vardagen ser ut som den gör just nu. eftersom jag efter en evighet av ångestfyllda och dödstråkiga arbetslösa dagar, äntligen (och jag menar det verkligen; ä-n-t-l-i-g-e-n) fick jobb för ett tag sen, har den ensidiga och ensamma vardagen plötsligt förvandlats till något helt annat. i nästan ett helt år har vi levt på en enmannainkomst (inget att klaga på där, vi har klarat oss utmärkt ändå), och det känns som rena rama himmelriket att plötsligt ha ekonomisk tillgång till annat än bara mat, hyra, bil. därför är jag helt lyrisk över att jag äntligen, äntligen, kunnat göra en beställning på Rajala och avancera uppåt från tusingen (kameramodellen alltså, hehe, Canon 1000D:n som tjänat mig tills nu). nu ska jag bara vänta till sisådär på fredag, då jag äntligen har tid övers till att stifta bekantskap med nya kompisen. tills vidare pumpar jag lårmusklerna på mjölksyra (fyfan, det finns inte ord för hur mycket jag hatar att cykla) och försöker att inte gå upp i limningarna av fröjd.

och på tal om ämnet, via hannasvirrvarr, ett mycket bra och intressant och tankeväckande inlägg om ekonomisk prioritering, "Hur har vi råd att leva som vi gör" hos Lundagård. in och läs, vettja!