i lördags var jag och fotade bröllop. hela min kropp var invaderad av oroliga fladderfjärilar och jag kunde knappt sova natten innan. jättespännande! och gud vilket ansvar att ha hand om hela bröllopets fotografering (för tänk om jag kamerabatteriet gått bananas, eller om jag tappat ett av minneskortena eller om jag tappat kameran i golvet eller om jag svimmat mitt i vigselceremonin), jag fick nästa skriva in mig på vila-nerverna-kliniken på söndag, haha.
men det gick helt okej, vill jag påstå. förutom att det förbannade kamerahelvetet har ett litet problem när det kommer till att fokusera som folk, så gick det över förväntningarna. bröllopet var mycket traditionellt, med allt som hör bröllopsnormen till. det hade utlovats en miljon droppar regn till hela lördagen, men vilken himla tur att regnskuren passade in sig precis när folket förflyttade sig från kyrkan till själv festplatsen! så med andra ord regnade det inte ett dugg (mycket lägligt med tanke på att jag höll på att dö av ångest när jag fick veta att bröllopsportättet skulle fotograferas inomhus i en mörk lokal om der regnade för mycket). mycket intressant att som helt utomstående komma till en okänd människas bröllop (bruden var jussis brors kompis' flickväns syster, vi träffades med flickvännen av en slump vid festligheter under en helg på vårvintern, och hon frågade i värsta alkoholberusningen om jag kände för att fotografera hennes syrras bröllop i juni. jag som kände mig extramodig efter två stycken cider svarade ju ja), mitt sentimentala jag fick hålla tillbaka tårarna bakom kamerasökaren varannan minut hehe, men sen bjöds det på hemskt mycket roligt program också, så jag var himla trött och avskrattad och klarpackad på bröllop när jag kom hem sent om sider på lördagskväll. så galet skönt att det över nu. bara knappa tusingen bilder (håhåjaja) att 'gå igenom' och sen är det klappat och klart.
men det gick helt okej, vill jag påstå. förutom att det förbannade kamerahelvetet har ett litet problem när det kommer till att fokusera som folk, så gick det över förväntningarna. bröllopet var mycket traditionellt, med allt som hör bröllopsnormen till. det hade utlovats en miljon droppar regn till hela lördagen, men vilken himla tur att regnskuren passade in sig precis när folket förflyttade sig från kyrkan till själv festplatsen! så med andra ord regnade det inte ett dugg (mycket lägligt med tanke på att jag höll på att dö av ångest när jag fick veta att bröllopsportättet skulle fotograferas inomhus i en mörk lokal om der regnade för mycket). mycket intressant att som helt utomstående komma till en okänd människas bröllop (bruden var jussis brors kompis' flickväns syster, vi träffades med flickvännen av en slump vid festligheter under en helg på vårvintern, och hon frågade i värsta alkoholberusningen om jag kände för att fotografera hennes syrras bröllop i juni. jag som kände mig extramodig efter två stycken cider svarade ju ja), mitt sentimentala jag fick hålla tillbaka tårarna bakom kamerasökaren varannan minut hehe, men sen bjöds det på hemskt mycket roligt program också, så jag var himla trött och avskrattad och klarpackad på bröllop när jag kom hem sent om sider på lördagskväll. så galet skönt att det över nu. bara knappa tusingen bilder (håhåjaja) att 'gå igenom' och sen är det klappat och klart.
jag undrar om inte herr johansson skulle kunna tänka sig att ta en tripp till altaret inom snar framtid? skoja! fast ibland om lördagsmorgnarna när jag vaknar tidigare än herr johansson (det vill säga alltid) ligger jag i smyg och planerar framtida bröllop. himla roligt tycker jag! det bästa är att vi delar 9/10 av åsikter med mannen, och att vi därmed kunnat tumma på magistratvigsel, vegetarisk bröllopsbuffé och att dresscoden är converse och att brudklänningen definitivt inte är vit och att jag inte byter efternamn (det om det). ett traditionellt bröllop ligger ljusår bort. därtill tänker jag att de flesta traditioner hör hemma någonstans i ett fack mellan islamen och medeltiden. vad ligger bakom att bruden leds in i kyrkan och fram till brudgummen av brudens far? ja, tanken att kvinnan tillhör mannen. och att kvinnan tar mannens efternamn? eller vad symboliserar morgongåvan? jo, det är nämligen en tackgåva åt bruden för hennes oskuld (hahaha, that's so last season). och så vidare. könsstereotypt med lite släng av kvinnoförtryck? ja. något för mig? nej. och så en intressant tråd att läsa på det: bröllop och feminism!
intressant var det, ja! nu ska jag åter parkera arslet i photoshops parkeringsruta i hopp om att bli klar med bilderna innan jag fyller femtio. tro det.
No comments:
Post a Comment