mitt tankesystem börjar samla ihop sig igen, lite grann. de bästa sätten att undvika kollisioner i den privata atmostfären är mormorsrutor! fantastiskt tidsfördriv. man kan sitta i soffan och nynna med till sjuttioelva låtar på raken, eller sen kan man dra täcket över huvudet och virka rutor ihop med en ficklampa och 1-3 kurrande katter. hursomhelst. jag har alldeles, alldeles snart virkat klart alla 200 rutor jag behöver till en riktigt bra och lagomstor filt. och det är ju förstås lite synd, för vad sjutton ska jag fördriva tiden med efter det? jag tror att jag ska lära mig sticka yllestrumpor, jag går ju i yllestrumpor sommar ut och vinter in, och vad vore väl inte bättre än ett evighetsstort förråd av randiga eller prickiga eller whatever mönstrade tjocka yllestrumpor. fast nästa omgång med virknålen blir ju faktiskt en babyblue-färgad pläd - till systern. inom några månader tippar jag på att den nog kommer komma i god använding. men det om det.
Handarbete är definitivt den bästa medicinen mot ensamhet och ångest samt andra åkommor. Tacka vet jag stickor och garn! ;)
ReplyDeletevirkning har jag aldrig förstått mig på, stickning däremot... (en gång i tiden, för inte alls så länge sedan, försökte jag mig på att virka mormorsrutor för att göra en pläd, men efter 7 rutor lade jag projektet på hyllan)
ReplyDelete