såhär torsdagseftermiddagen till ära, tänkte jag köra en klagovisa på hur satans trött jag är! alltså what the heck's up with denhär slående tröttheten som jag håller på att förgås i precis varje eftermiddag denhär tiden? efter att jag fått i mig lunch efter morgonpasset på jobbet går jag in i ett sorts drogat komatillstånd där jag nästan måste hänga mig i en krok på väggen för att hållas upprätt.
fast på riktigt vill jag bara klaga på hur min kropp tog emot och reagerade på sommarens första myggbett. jag utsatte mig för dedär myggjävlarna i söndags, varpå min ben var småprickiga samma kväll av alla bett. sen blev det tisdag och då började benen klias något så fruktansvärt mycket, typ sådär att man håller på att sinnessjuk, ni vet. och igårkväll kunde jag finna nedanstående blemma pryda min högra vad. bilderna ger inte tillräcklig rättvisa, sjukt svårt att få med hur färggrant, fult och stort det är. what's up with THAT liksom!
inte nog med att det fortfarande kliar som synden, är fruktansvärt ömt och är ännu fulare idag än vad det var igår alltså. till all glädje kunde jag sedan googla upp att det kan ta upp till veckor innan blåmärket efter myggbettena försvinner.
whippieee, me so happy.
not.