6 May 2011

rich kid's blues

veronica maggio jag kommer

jag har slutat upp med att fungera som en normal människa, och har därför lagt både det ena och det andra på översta hyllan för att damma igen. lagom till värmen. under dammet vilar bland annat våkänslorna, sommarkläderna, kameran, självrespekten och det goda immunförsvaret.

nej, jag sitter inne i värmekoftor, i soffan och kanalzappar och slötittar på de mest tragiska teveserierna, förbrukar en miljon näsdukar, dricker litervis med hett te att lindra hostattack efterhostattack med och virkar mormorsrutor.

igår gjorde jag värsta självaktiveringen och ställde till med värsta cheesecakebaket, eftersom min favoritbakbloggerska äntligen hade publicerat receptet på chokladcheesecaken. till min stora besvikelse funkade den inte alls som jag trott, en halv deciliter kaffe i färskostfyllningen var helt enkelt en halv deciliter kaffe för mycket, det skulle varit gräddlikör eller grejer istället, och en knapp deciliter socker var ungefär 1,5 deciliter socker för lite. fast besvikelsen berodde inte på dåligt recept, utan snarare på att jag trott att det skulle vara värsta chokladiga sötmaexplosionen - för det värsta jag vet är bittra kakor, hälsokakor, osockrade kakor eller kakor där sockermängden över huvudtaget försökt begränsas till något så när sofistikerad mängd. jag lappade över missen med att servera vitchokladgrädde till cheesecaken. det fungerade hjälpligt!

därtill sitter jag ibland i fåtöljen och vilar det tjocka huvudet till fantastiska spotify. de bästa albumena just nu är definitivt veronica maggios Satan i Gatan, cate le bons Me oh My och lykke lis Wounded Rhymes. veckoslut och morsdag nästa.

No comments:

Post a Comment