vind

det är såhär att jag
-hatar måndagar
-hatar motvind.
som att motvind skulle vara det man önskar sig mest av allt i hela världen när man sätter sig på cykeln när arbetsdagen ÄNTLIGEN (läs: ÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGENÄNTLIGEN) tar slut och man får gå hem. speciellt motvind på 105m/s. åh, jag blev tvärilsken och ville slänga cykeln i backen och visa finger uppåt och beställa taxi hem. tur som fucking är, så är jag småpank tills fredag (=lönedag) så det var bara att svära av all helvetes fart och trampa hemåt.

J har varit tvungen att jobba övertid hela förra veckan (förutom fredag, okej), och hela helgen, och idag och imorgon. och jag tycker synd om honom och vill ha honom hem, eftersom tråkiga hemmakvällar ENSAM är så himla dryga. i söndags tröstade han min sjuka dag+medicinkur med en ny nyckelring från marc o'polo och det var ju så himla snällt gjort av honom. sen låg vi i soffan och kollade två avsnitt dexter och season2, och han masserade min nacke mjuk igen.

idag ringde han och sa att han har himla dåligt samvete över att han var tvungen att jobba igen, och sa att han skulle komma hem på middagspaus. så kom han hem med spenatpasta och en förlåt-att-jag-jobbar-jämt-present. hallå, hugo boss' intense parfym! jag blev jättetårögd och ville hellre pussa på honom än äta middag, men vi hann göra både och. som tur är.
han är snällaste pojken i världen!

nu ska jag mmm diska lite grann och sedan kila iväg och köpa vad som behövs för att få ihop äppeltosca. det är godast!