en rosa tröja

det är jätteviktigt att jag får ladda upp några skitfula bilder från min föregående helg. det var nämligen en skojig helg som bestod av pizzabak, cheesecakesbak, tårtkalas, långa sovmorgnar och tre mycket bra filmer. BRA VA! bilden uppe är ju cheesecaken som bakades duktigt efter midnatt på fredag. och det är daim i den! och det var gott att äta en bit av den. typiskt nog tyckte jussi inte om ostkaka, så jag fick äta upp hela tårtan. i did'nt make it. elfte biten smakade ap-arsle. resterna av den åkte i soporna i tisdags.

jag och jussi hade alltså en rolig helg. den gråa katten var lite deprimerad, dock på grund av att hennes polare var självmordsbenägen och jättedeprimerad hela tiden, medans hon fortfarande repade sig från operationen. fast nu är okej igen. hon har fått en helt ny personlighet, det är fascinerande. hon har bivit skvattgalen och helvild. och rivit mycket tapet. i sovrummet.
fast på bilden, som togs i onsdags eller torsdags, var det jättesynd om henne (kolla hennes superattraktiva helkroppsstrumpa som hon kunde klä av sig själv på femton minuter!):




det är fantastiskt skojigt att det är fredag imorgon igen. den här veckan har kilat ganska snabbt, och koras med morgondagens lönedag. jag har redan sjutusen saker jag måste investera min heeela lön i. till exempel världens största spargris och tusentals apelsiner. så i princip har jag inga pengar kvar av lönen som jag får först imorgon. pepp.

min sambo är en väldigt varm och kärlekstörstande man. han är snäll, han är trygg, han säger bra saker. ibland, fastän jag inte önskar eller behöver det, är han alldeles extremt översnäll. som till exempel idag då jag fick en tröja av honom. snälla pojke! sen bjöd han mig på en chokladbakelse & te i samband med vår mathandling. mmmm.

färgen är sällsynt i min garderob, men jag känner mig hemskt skön i den.
inte så värst snygg dock, men ni får ha överseende, hehe.

för övrigt är det ju alldeles jävla sorgligt att jag måste stiga upp om mindre än sju timmar.
och klockan är bara nio. typiskt.

att luskammas

iförrgår natt drömde jag att jag hade massa stora löss i mitt hår. och att de vimlade av dem, att jag inte kunde gå någonstans, att hela sängen var full av dem, att jussi plockade dem i plastpåsar rakt ur huvudet på mig.

sen dess har det kliat jättemycket i min hårbotten, och jussi har sagt att det är pyskosomatiskt, men för säkerhets skull hämtade jag en luskam på apoteket och kammade och kammade och kammade utan några tecken. men det kliar fortfarande, men bara när jag tänker på det och kommer ihåg drömmen.

men jag har snart kliat sönder min hårbotten eftersom den faktiskt svider. en gång beställde jag ett anti-mjäll-schampoo från avon i misstag, och tänkte nvända det för att återfukta min hårbotten lite grann. är det inte det mjällschampoo gör? hursomhelst innehöll schampoot mintextrakt som iiiiinte gjorde susen i min svidande hårbotten. typiskt va.

(för säkerhets skull kammade jag igenom jussis hår också. det var inte uppskattat och motviljan var påtaglig.)

önskandes

åh vad jag önskar att det snart vore vååååååår!

mister ågren

jag försöker lägga mycket energi på att gå igenom och tänka över olika alternativ för höstens skola och framtida utbildning. vad jag vill och var jag skulle kunna nå någon framgång och sådana saker.

det slutar med att jag blir galen och illamående av ångest. varje gång. i'm the man. not.

weekend chips!

F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T att det ÄNTLIGEN är fredag. oh himmel, vilken lång vecka som ligger bakom. imorse lyckades jag (surprise, surprise) försova mig alldeles fasligt mycket. jag hade sovit förbi (eller alternativt omedvetet i djupt sömnstadie stängt av) fem väckningar. utan frukost, utan lunchmatsäck, med håret på ända och med suddiga ögon sprang jag iväg till jobbet och gjorde några trolleritrick per ställe i en hypersnabb fart.

varför blir det så att man försöver sig i stort sett varje morgon sedan när man lyckas försova sig en dag. ett gammalt och nött mönster i mitt liv dock.

när jag fått ikapp tidtabellen, ringer plötsligt chefen. och jag får nog ta och ursäkta all förargelse jag tog ut på henne häromdagen, men jag varken ångrar den eller tar tillbaka den. förutom att hon är en väldigt svår person (snällt sagt nu va, yttepytteliiite närmare sanningen vore ju att säga 'jävligt irriterande'), så är hon inget vidare dejtsällskap heller. så att dejta chefen: dissas.
av okänd orsak hade hon med sig ett väldigt trevligt fredagshumör och ville underlätta mitt jobb med torktumlare och mina lunchraster med en microvågsugn. jag tackade nej till båda, varpå hon verkligen insisterade på att jag behövde BÅDE torktumlaren OCH micron. till slut var jag nästan tvungen att ryta till med "men NEJ TACK, förihelvete! torktumlaren innebär för mycket tid för att jag ska hinna med den under arbetsdagen, och med en lunchlåda på enbart frukt behööööövs ingen micro". fast jag använde vänligare termer. men underströk noga att jag vekligen tycker att det är slöseri på energi och resurser.
för torktumlare tillhör faktiskt samhällets mest onödiga prylar. den kommer genast efter äggkokaren.

vilken himla lättnad när hon 55 minuter senare var tvungen att fortsätta sin färd. och vilken HIMLA otur att hon skulle glömma sin kalender hos mig så jag var tvungen att ringa tillbaka henne och dejta lite till. typiskt alltså.

en fredag som denna innebär
-himla mycket chill
-himla mycket choklad
&
-himla mycket hembakad pizza

och made-my-day-ögonblicket igår:
mamma skickade en facebook-vänförfrågan åt mig! HAHA, hon är alltså medlem på fejjan!

superman's day

just nu:

-är det jättejättejättesynd om min katt som knappt kan stå på benen, inte orkar äta eller dricka och har ett jättetaskigt sår tvärs på magen och är iklädd en helkroppsstrumpa.

-kan jag med grov underdrift i orden lova att jag avskyr min jävla kärringshagga till chef så in i helvete. hon är en omänsklig, självgod, egenkär och förbannat självupptagen människa.

jag rusade från jobbet så fort jag bara var klar och var så asförbannad på the-bitch-of-the-year-chefen att jag inte kunde hålla mig från att böla lite ilsket (så lite att tårarna sprutade som flodvågor, hehehe) och lätta på känslorna. sen kom jag hem och såg den stackars kattkraken ligga i exakt samma ställning som fyra timmar tidigare, och det enda den orkade göra var att blinka lite grann och sedan somna om, och den såg förfärligt lidande ut. då kunde jag nog inte hålla mig från att gråta en liten skvätt till bara för att jag tyckte så synd om katten.

nu tycker jag nog mest synd om mig själv som haft en himla dryg onsdag. ovärt.

tisdag

veterinären som jag ringt sjutton gånger nu under 9 dagar, känns det som, som lovat ringa upp "senare, vid lämpligt tillfälle", och som bett mig ringa om tjugo minuter och om två timmar, och som aldrig själv ringde upp som lovat sedan, ringde jag igår för sista gången för att få höra att hon nog inte kan ta emot oss ändå på ganska många veckor. JAMEN SATE! SKULLE HON HA SAGT REDAN FÖRRA VECKAN!

idag ringde jag till nummerupplysningen cirka tio gånger (hej-på-dig-nästa-månads-telefonräkning-heheheheh) och ringde igenom en hel drös med veterinärer och djurkliniker. för det är verkligen brått med den där jäkla steriliseringen, både jag, jussi och de löpande katterna blir galna på varann. cirka sjunde stället jag ringde till hade en tid tills imorgon, jag blev eld och lågor och ville genast reservera den, och det jag gjorde jag också innan jag kom mig för att fråga hur mycket det kostade för de två katterna sammanlagt.

-260 euro.

jag bleknade på en halv sekund och undrade för mig själv hur jag skulle få det att gå ihop med mina slantar. TVÅHUNDRASEXTIO EURO! med tanke på den feta telefonräkningen hemma i lådan och de två veckorna som ska levas innan nästa lön trillar in. not good.

men tiden är avbokad. och den vildare katten får skåda fertilitetens domedag imorgon på ett annat ställe (som inte är en privatklinik, hrm). och jag kan bara tala om hur förbaskat skönt det känns, om allt bara går bra och hon repar sig bra efteråt.

förövrigt: jag åt världens godaste och saftigaste och orangasta (hur stavar man det?) apelsin idag på jobbet. och lyckades med mina fetaost-spenatpastejer idag. bra jobbat.

orange

den här veckan fick också en flygande start: jag försov mig imorse, hann inte käka frukost, fick springa till jobbet, och en hel dag utan käk är verkligen inte nåt jag nappar på. men jag gjorde mitt bästa, kom hem och åt cirka femtiotvå plättar med en deciliter grädde emellan, mer plätt. mitt hungrande tillstånd stabiliserades efter ett tag.

sen blev jag en effektiv hemmafru och tvättade lakan och diskade och kilade runt på alla få kvadrater och busade med katterna och fixade ihop käk tills jussi kom hem från jobbet. en illustrerande ledtråd för vad som fanns på middagsbordet:


jag hade gissat på att de tre objekten på bilden (tänk er att jag hade en hel förpackning av dem!) varit något i stil träpelletter eller djuravföring, högst sannolikt koskit, haha! ja, vadsomhelst, men inte fan hade jag gissat att det var falafel, som det faktiskt är...! det var Pirkkas egna falafelbullar, de smakade mycket citron och mycket salt, och var inte mycket att hurra för. Findus bjuder nog på de bästa.

jussi tog en löprunda senare, och jag gick en liten promenad till das mataffär och inhandlade apelsiner och blodgrape. MMMMM för apelsinerna just nu! jag konsumerar lugnt över fyra apelsiner om dagen; till frukost, till lunch, till efterrätt på middagen, till kvällsmål... vädret är vintrigt, och jag längtar efter en solskensdag. jag längtar faktiskt ganska himla mycket efter våren också. inte mycket kvar nu.


dagens låt: anna puustjärvis version av Gnarls Barkley - Crazy (youtube!)

sju dagar

jag är värstingen på att uppdatera bloggen, märker jag. poäng till mig alltså!

den här veckan har minsann varit fylld av olustiga händelser. tiden sniglade sig framåt från måndagsmorgon till fredagseftermiddag, men självklart har helgen gått så snabbt att jag inte riktigt kan förstå att den är slut redan.

måndagsmorgonen, klockan 04:35, började ju med att min cykelnyckel gick itu. icke välsignad morgon och icke välsignat morgonhumör, WELCOME MONDAY MORNING!!!. jag powerwalkade till jobbet, jobbade ett tag och kräktes som fan därefter. fresh and tasty. jag = sjukskriven.

igår tände jag eld på mitt hår och på en halv sekund rök cirka fyra centimeter av hästsvansen "sådärbara". men det är lugna puckar. topparna ser trasiga ut och luktar lite bränt fortfarande fastän jag tvättat håret. jag = ledsen hest.

veckan i övrigt har fyllts av dom löpande katterna, försovning från jobbet, glömda plånböcker, borttappade nycklar och en hel drös med negativa känslor som hållit mig vaken några kvällar. PLUS att min älskade och livsnödvändiga vetekudde/värmekudde gick sönder på onsdag typ. för det första la jag den av okänd anledning i micron på TIO MINUTERS UPPVÄRMING. full effekt. kudden stank bränt som fan. under natten hade det gått hål på den och på torsdagsmorgon var hela sängen full av småsmå korn och min kära vetekudde var platt som en pannkaka och tom en plastpåse. highscore!

men det har inte nappat botten heeela tiden.
igår var en speciellt bra dag som vi tillbringade i helsingfors med suveränt billig shopping och ett par goda drinkar, världens bästa sacherkaka och en fantastiskt god panpizza. MMMMMMM!
och så inhandlade jag äntligen ett par nya skor, från ecco. dom är gudomligt sköna på foten, och mycket behövliga på jobbet.

jussi är ute på löprunda, jag ska snart börja steka plättar och tillreda ärtsoppa. söndagsmiddag, och det finns väl inget bättre än plättar med grädde och sylt... och hett tips: den nya jordgubbssylten med vaniljessans, sjukt god!

mycket söndrig cykelnyckel. andra halvan vilar ju tryggt inne i själva låset och gör därmed även låset och heeela cykeln oanvändbart...

ECCO!

MAYA! detta är en rispirog. den kanske har något annat namn också som du kanske känt igen den vid? med rågbotten och risfyllning - himla gott alltså!

leaping cat

mina båda katter löper IGEN. det är tredje dagen idag, fyra dagar kvar att räkna ner då, vill säga. jag kan inte sova om nätterna eftersom det gälla jamandet håller mig vaken. det gick ju bara sju dagar exakt emellan och nu kör de på igen. gud måste hata mig.
och så blev det ju att avboka veterinären för andra gången i rad alltså. för det är inte okej att sterilisera under löptiden, förståeligt nog. men den nuvarande situationen är inte heller okej.
SPECIELLT SOM RUDY BLIR DEMENT UNDER LÖPTIDEN OCH TROR ATT DET ÄR OKEJ ATT VÄSSA KLORNA I SOFFAN OCH TAPETERNA ISTÄLLET FÖR KLÖSTRÄDER OCH OKEJ ATT KISSA I SÄNGEN ISTÄLLET FÖR PÅ KATTOALETTEN.

MEN DET ÄR INTE OKEJ. INTE OKEJ!!! jaha, jag blir galen vilken sekund som helst, tror jag.

den förstörda hårdagen

min bästa fredag började såhär:
-sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova....
-plötsligt vakna till liv, kolla klockan och fatta att jag borde vara på jobbet om två minuter.
-inse följande faktum: mission impossible.

-dra på sig tröjan på avigan, och strula runt efter två likafärgade strumpor i en mörk lägenhet, hitta alla olika nyckelknippena, hitta cykelnyckeln, rusa ut och låsa upp cykeln.
-inse följande faktum: miljontals kilogram snö har trillat ner på alla trottoarer under natten. min heta terrängcykels superduperhjul drunknar i snömassorna och glider på en sekund i vågrät ställning. med mig på ryggen.
-komma till jobbet och se ut som att jag vaknat för fjorton minuter sedan. korrekt.

när jag sedan ett antal timmar senare stirrade stirrar mig själv i spegeln och förvånas över hur nära ett rövhål man utseendemässigt kan komma, kommer jag på att ETT: ikväll ska jag UT och helst se mer sofistikerad än ragglig ut, men mitt hår ser ut som en långväxt och jätteelektrisk fläderblomsäng, och TVÅ: på söndag ska jag på dop och då ska jag ALLRA HELST se GANSKA okej ut, men med min jävla frisyr så går det ju inte. fyra timmar to go innan tåget till helsingfors avgår och jag ringer genast till de två hårsalongerna jag vet namnet på, och en av dem har en tid att erbjuda klockan fem, sju minuter innan jag ska köpa tågbiljett. det går inte.

när jag sedan äntligen slipper från jobbet, går jag igenom huvudgatans ALLA hårsalonger, utan framgång. vadå att det lönar sig att hugga till i sista minuten.

när jag med huvudet hängande släpar mig hemåt, talar gud till mig:
"lotta! fixa inte luggen själv när du kommer hem!"
detta upprepas i cirka fem minuter.

jag kommer hem och greppar mina verktyg (rakhyvel och nagelsax). efter trettio sekunder vaknar jag till liv och förstår vad jag håller på med. det är inte alldeles för sent att rädda situationen, men det känns förjävligt. bättre hut borde jag väl veta efter att nästan ha dragit mig själv skallig för sådär två år sedan när jag skulle fixa till håret "lite".

elvis has spoken.