totalvädring

sprickfärdig av iver sitter jag på pumpviken 3 och väntar på att lektionen ska börja. ja, hurra, skola, lördag som det faktiskt är, it's fantastic! men lugna puckar, lugna puckar... det var behagligt att åka tåg imorse. på lördagarna existerar inte alls så mycket brådska på tågperrongerna som på måndagsmorgnarna (wonder why, eller hur), inga armbågetaktiker och inga stressade kärringar och inte alls lika mycket skrikiga barn. och dubbelt så lite människor all over. till på köpet var ju vädret rätt behagligt det med. igår tänkte jag avsluta tunnatightssäsongen för i år, och stegade ut genom dörren klockan 07:55 och möttes av korvatunturi och snöfjällen. TYP NOLL GRADER. i september. jag blev så chockad att jag kippade efter andan så länge att jag nästan missade tåget.

det har hänt fantastiska saker på senaste tiden. not. jag har så grav prestationsångest att jag knappt vågar ens se åt kameran, rädd till döden för att ta en misslyckad bild. när grejen är den att man knäpper 100 bilder av vilka 5-10 är okej och 0-1 är en lyckade, så står jag inte ut. jag står inte ut med att den första bilden inte lyckas och sen tappar jag gnistan och sen vill jag lägga mig ner under en flugsvamp och förgiftas till döds och bli en tråkig morotsodlare utan prestationsmåsten i mitt nästa liv. ja gud. i torsdags hade vi ett fotoprojekt på marknaden i ekenäs och det var illa. det ska komma bilder på evenemanget inom kort. och inom kort ska marknadsbilderna behandlas i en gruppkritik på 30 personer och jag blir verkligen illamående av nervositet.

när jag bläddrar igenom gamla bilder blir jag dessutom knäpp på att jag inte vet vad jag måste ändra på för att liksom, få ställa mig till rätta igen, i allting som tidigare var rätt. jag har en hel höst på mig att sparka mig i arslet och rycka mig i håret och gaska upp mig och ta mig själv i nacken och piska upp mig själv. på ett bra sätt. på ett annat sätt än att kasta mitt lilla ego över broräcket och trycka upp mig i ett mörkt hörn och inte komma fram på ett årtioende framåt.

nu har jag vädrat färdigt, så jag tackar för mig.