cirkus finlandia in my bedroom

för omkring tre timmar sedan satte katterna igång med en djurcirkus. harribo började stå på händerna och rudy gjorde olika sorters stunttrick som mest gick ut på att ta fart och sedan hoppa upp mot dörrkarmarna och glida ner med klorna ylande mot karmen. åke igen började sälja popcorn och skrek med hög röst något i stil med "KOM OCH KÖÖÖÖÖÖP, KOM OCH KÖÖÖÖÖÖP" i ganska nära 300 decibel. det var galet och jag blev galen och var tvungen att avsluta kattcirkusen med buller och bång och servera katterna en brakmåltid som gjorde att de åt en lång stund, därefter tvättade sig en lång stund och sedan ville vila på maten lite grann. jag var tyvärr klarvaken vid det här laget.

grejen med åke och hans användning av sin egen röst är att han mer än gärna vill snacka skit med en hela dagen lång om det är möjligt. på 75% av alla bilder som togs på honom när han var ny i huset ser han ut som på ovanstående bild. väldigt attraktiv, med andra ord. när man talar med honom om morgnarna svarar han på varje tilltal med att jama högt och länge och menande och med varierande toner och läten. till skillnad från rudy som endast jamar när det är jätteuttråkad (där omkring 5 snåret på morgnarna) men tyvärr inte kan jama som en riktig katt utan snarare låter som telefonens väckningslarm, med såna där digitala små pipläten.

dagens frukost: en minibox amerikanska pastiller
dagens next-thing-to-do: hoppa apa i sängen och väcka herr johansson

bloody dog

saker som är fasligt viktiga och borde uppfyllas på momangen:
-att jag får i mig någon typ av lunch innan mitt blodsockerhumör exploderar ut i ett världskrig som inte är nådigt för någon i min närhet
-att jag får i mig en stor dos koffein innan jag sover bort hela resterande fredagen
-att den vita buskatten genast låter blomman i vardagsrummet stå utan att välta den fem gånger i timmen
-att h&m-paketet inte sänts tillbaka bara för att jag glömt att hämta det på posten
-att jag får konsumera en kunglig sats chokladtårta/ chokladbakelse/ morotskaka / cupcakes/ vitchokladostkaka eller annat dylikt bakverk.

och det är verkligen bäst att dessa krav uppfylls illa kvickt.

bananas

den här veckan har gått så snabbt och det är fredag redan imorgon, men ja ä int bitter, det känns gott åt min själ det. jag vill hemskt gärna gå på bio och hemskt gärna sova klockan runt och hemskt gärna baka en stor fet chokladkaka att livnära mig på. meeeen min ekonomi fortsätter överraska mig och ger mig inte ett dugg lösa tyglar, ohnej, den här helgen blir det nog inte gå på bio och inte att ens hyra film, på höjden får jag nog se någon gammal inbandad film på digiboxen (om man inte vill spara in på elräkningen också, då är det att rulla tummar som gäller). och vad beträffar chokladkakan kan jag nog glömma den också eftersom mina sista pengar gick åt till att köpa makaroner (för 29 cent) igår. hahaha, ja hörni, livet är lättja och lajbans.

på söndag ska man ju vrida klockan åt nåt håll, vi slog just vad om detta med jussi. jag var tvärsäker på att det var framåt man skulle vända den, jussi var stenhård på bakåt, och han hade såklart rätt men jag var ändå helt säker på att det var jag som skulle dra hem jackpotten om jag slog vad om 50 euro att det var framåt som var den rätta riktningen.

nu är jag femtio euro fattigare och femtio gånger ledsnare. jag förlorade nyligen sex biobiljetter alternativt tusen chokladkakor.

fast en gång kivades vi om vilket rör hönans ägg kommer från. jag sa att hönan liksom skiter ut det, att den använder ett enda rör till både värpning och naturliga behov. jussi slog typ vad om 500 euro att det absolut inte var så, 500 euro som jag dessvidare lämnat att sakna, så i princip kunde jag tänka att jag fortfarande ligger 450 euro på plus. ja, eftersom det var jag som hade rätt, och att det röret på hönan heter kloak (som jag dock inte visste, men som wikipedia talade om).

det finns tiotals exempel till, men ingen av oss har någonsin hjärta att begära pengarna av förloraren eller stolthet att ge pengarna åt vinnaren, och vad skulle det ändå tjäna till eftersom om jag gav jussi 50 euro vore jag ändå tvungen att låna tillbaka summan av honom nästa sekund.

lajbans var det. jag ska dra mig till sovrummet strax och tänka över chokladkakan. till exempel vilka ingredienser jag under ekonomikrisen måste smuggla ut ur citymarket under jussis oversizejacka eller några baggy adidaspants, alternativt låna en zigenarkjol nånstans ifrån. fy på mig.

coaching

den där panoramabilden va. som hade total avsaknad på fantasi, fina färger och proportioner. jag hade gjort en rejäl miss någonstans och fått horisonten att gå i typ 85 graders vinkel nedåt. himla lyckat. att försöka satsa på en ny bild idag innan utskrivningsdags imorgon var dömt att misslyckat eftersom det nästan var nattsvart innan jag kommit mig hem.

jussi fick agera tålmodig humörcoach åt mig där ett tag, när jag låg som allra grinigast till. han botade min illa-till-mods-status med vegepyttipanna, med sojaknackkorv och sjuhelsikes mycket lök. den var så god att jag var tvungen att dra på mungiporna lite grann faktiskt.

men gud vad jag blir ledsen när jag tänker på den där jävla bilden. jag vill aldrig mer ta en så ful bild i hela mitt liv. aldrig. varje gång jag tänker på den måste jag grina lite till, jag antar att det var därför jussi nyss gav upp lite grann och var och köpte sig ett bra duktigt stora hörlurar, som han nu sitter och spelar keyboard med. det är inte ens säkert att det heter keyboard, det vet jag faktiskt tamigtusan inte, men det är en minipianoliknande tingest som hör hemma till 80-talet, lika gammal som vilket arvegods som helst.

följande bild är gammal som gatan i lissabon, nästan, men den föreställer (delvis åtminstone) faktiskt min tålmodige och godhjärtade sambo. om jag vore han hade jag sedan länge skickat mig till den där förbannade gatan i lissabon för att riktigt gro in i den och för att aldrig behöva se mig mer.

t like a shirt

saker som kan hända en sovmorgon som denna är att man i all glömska ändå går upp klockan sju, och fattar situationen när det är för sent att få tag på sömnen mer. man chillar hemma, gör saker som att städa ur kylskåpet och gallra bort bör-föras-till-pappersinsamlings-material från tidningskorgen och så vidare. sen missar man tåget som går klockan tio, första gången jag missar tåget i och för sig, men nu, när man haft tre timmar på sig att komma i tid. som tur är går det ett tåg en kvart senare som gör att jag bara blir en halv timme sen från lektionen. sen sitter man i skolan i 1½ timme och försöker handskas med ett program som ändå inte fungerar, och därefter sitte rman två timmar till på tåget hem.

näe. man kan inte klaga. sen kommer man hem och försöker fota panorama som blir så sjuhelvetiskt snett och vindt och olikagradsfärgat att man lika gärna kunnat låta bli. jajjamän. sen kryper man ner i soffan med möjlig manlig varelse och äter nudlar med majs och ketchup (legendariskt) och ser på america's funniest homevideos och skäms å programledarnas vägnar eftersom de är så jävla oskojiga och pinsamma.

sen gör man inget. tänker på hur snabbt dagarna går och att det snart är helg igen och att man snart passerar gränsen till ryssland och sedan kommer på hur förfärligt mycket man redan saknar den manliga varelsen fast han är så nära inom räckhåll, just nu, ännu, åtminstone.

och sen tänker man på att katten antagligen har fått en ögoninflammation eftersom det rinner vattentårar ur hennes gula ögon och hon ser så fasligt ledsen ut hela tiden. tuesday.

borschsoppa!

en ganska stor procent av googlesökningarna som träffar denna blogg, har sökts på orden "borschsoppa" eller "recept borschsoppa" eller något liknande alternativ. det som faktiskt utgör sökträffen är ett kalt enstaka uttalande om själva soppan, samt en länkning till ett recept på snickers.

höhö, och orsaken till att jag är en träff på ordet borschsoppa är nog för att det bara är jag och korv-göran som inte vet att det egentligen stavas borsjtj. det hade jag nog inte gissat mig till i första taget..! därför borde jag nog bjuda på en hederlig träff för dem som söker, haha. rödbetssoppan är galet god, har en skön färg, värmer mycket i höstkylan och är inte speciellt dyr. portionspriset kan till och med uppgå till 0,5 cent, my god!

BORSCHSOPPA (3-4 pers)

500 gram rödbetor (cirka tre medelsmå vill säga)
2 potatisar
1 lök
100 gram vitkål (kan utelämnas, men det går man i miste om i smakväg!)
3 vitlöksklyftor
1 liter grönsaksbuljong
1 lagerblad
0,5 tsk timjan
1 krm vitpeppar
salt

1. riv rödbetorna grovt med rivjärn,
skär potatisen i ganska pyttesmå bitar,
löken och vitlöken likaså,
strimla vitkålen

2. låt grönsakerna koka i grönsaksbuljongen
(1 liter vatten + 2 buljongtärningar) i cirka 30-45 minuter

3. sätt till kryddorna
och låt koka ytterligare 15 minuter

4. soppan har fått en fantastiskt fin färg
och borde osa gott, nu gäller bara att
salta lite till och avsmaka för att sedan
servera den tillsammans med tjock naturell yoghurt
(icke gräddfil, den skär sig när den värms)

första snön for gods sake!

ÖH HEJ.
att det är snö ute! SNÖ!
och gott om det också för den delen, inte fem flingor. det snöade igår också, men bara yttepyttelite snö och allra mest slask, som smälte sin väg genast, och det gjorde all genomborrande kyla lite enklare att stå ut med, men just nu vill jag inte alls stå ut. ohnej. jag måste inhandla vinterns tjockaste vinterjacka med mycket mudd och rikligt med värmeisolering, som kunde ha en en likadan funktion som en vetekudde. uppvärmbar. som håller värmen ett tag. det gör inget fastän jackan vore milleniets fulaste och förfärligaste skapelse, bara den kunde tjäna även om världen gick under av vinterkylan. jag kommer då sannerligen frysa ihjäl i vinter.

från a till ö. när vår vita katt kom till the hoods and the woods, hade jag bestämt för länge sedan tillbaka att han skulle heta åke. jussi tyckte dock att han gärna kunde heta gunvald larsson (som i beck, ni vet) för det skulle låta skitcoolt, och det gick jag nästan med på, för gunvald larsson är ett bra namn och en himla bra typ. fast sen igår läste jag någonstans att mikael persbrandts yngste son heter Åke Lo! hiho vilket namn. fast jussi blev hemskt nöjd när han fick höra nyheten. tänk vilket sammanträffande.

keep me out of it all

det är illa att det har blivit så kallt. jag tar mig för huvudet ett duktig antal gånger om dagen och undrar över hur sjutton jag ska klara mig minst fem månader till med denna smärtsamma köld. jag fryser häcken av mig! saker som hjälper A: varm lång dusch, saker som hjälper B: vetekudden! tacka skaparen för vetekudden. den har legat i dvala hela sommaren nästan, men nu har dens säsong definitivt börjat. jag önskat att den höll sig varm i flera timmar på raken. det nuvarande exemplaret börjar bli lite sönderbränt och håller sig tillräckligt varm i högst 20 minuter, sen blir det ljummet. picture is old.

en bokehtest

i onsdags bestämde vi oss för att åka till borgbacken och kolla in ljuskarnevalen på fredag. igår var det fredag och borgbacken öppnade sina dörrar klockan 17. vi siktade in oss på att vara på plats runtomkring klockan sex, fast klockan sex var vi fortfarande i matbutiken, alldeles utsvultna av näringsfattiga makaroner. vi hade osm mål att komma på 19:14-tåget, som vi i princip hann till bara för att alla tåg mot helsingfors var tio minuter sena. innan vi kom till tågstationen
-körde vi in två ristorante i ugnen och kom fram till att vi aldrig skulle hinna äta dem OCH hinna till tåget. sanningen att säga hade vi inte ens tid att vänta dem ur ugnen så vi var tvugna att ta ut dem när osten var halvsmält. sen packade vi dem i folie och i en papperspåse och tog den med oss till tåget
-sprang vi 75% av vägen till tågstationen.

när tåget sedan kom, öppnade vi pizzafolierna och åt för glatta livet. tyvärr så hade all min pizzafyllning smält fast i folien, så jag åt mest en knaprig botten med lite vattning tomatsås.

inte att förglömma. jussi hade en ryggsäck på ryggen som innehöll någa cranberry longdrinkar till mig och några öl till jussi, samt en halvfull salmiak kossu. vi drack dem inte på tåget dock, utan när vi promenerade från ändstationen till borgbacken. dock inte alla. när vi skulle in till nöjesfältet, med min stora kamerabag som såg ut att rymma tio liter sprit, stativbaggen som såg ut att rymma tio flaskor vin, papperspåsen med pizzaresterna som såg ut att rymma hundra miniflaskor och jussis ryggsäck som såg ut att rymma minst en miljon liter alkoholhaltig dryck frågade portvakten om vi hade alkohol med oss. just som jag skulle säga ja, sa jussi
-åh nej då! nej! nej!
-jasså, då antar jag att ni inte har något emot att vi kollar igenom alla era väskor?
-öh, jahaja. då är det väl bara att erkänna att hela den här ryggsäcken är full av öl, sa jussi med ett ton is i hatten, och vi vände på klacken och gömde ryggsäcken bakom lite stenar, lite gräs, och lite kvistar (ryggsäcken fanns kvar när vi kom tillbaka för att hämta den).

vi kom till borgbacken klockan 20:55 och var tvugna att avlägsna oss 21:55. det blev inte mycket tid övers till något annat än till ett par, tre slagsmål med mitt nya stativ. så därför måste vi nog göra om denna resa någon annan gång, i veckan troligtvis. nöjesfältet med alla ljusen var fint, och gav lite höstkänsla, lite julkänsla och mycket willy-wonka-känsla. åtminstone fick jag testa lite bokehfotografering som nog var det största ändamålet med besöket. och glad är jag över att jag lyckades åtminstone lite grann. lite grann.



på tåget hem satt en berusad businesman i samma tågvagn som oss. hade hade tappat sin plånbok på hesburger för tio minuter sedan, var han bergis på. hela tågvagnen fick ta del av det högljudda samtalet.
-nu har ni för fan sex minuter på er att hitta min plånbok! den är tamigfan en moljon gånger viktigare än någon av de beställande hamburgarkunderna just nu! om inte plånboken hittas om sex minuter ringer jag polisen! MEN SÖK EFTER DEN FÖRIHELVETE! ge mig namnet på din arbetsgivare så ska han få höra! BAH! det namnet finns inte i någon telefonbok överhuvudtaget! nu lyssnar du: jag har aldrig någonsin tappat bort något! inte mina pengar, inte min plånbok, inte mitt pass, jag har för fan ens aldrig tappat bort min jävla morsa!

misstänkt

kära intresseklubben! jag önskar härmed att ni tar er an denna notering.

idag är jag ledig, och idag är även jussi ledig. detta är lajbans.

igår åt vi varsin hamburgare. vi hade visserligen även beställt poms, men dessa friterade potatispinnar var så kalla, taskiga och sega att ingen av oss ville äta dem. i tisdags åt vi nudlar och konservmajs, i onsdags åt vi makaroner med vita bönor och ketchup, idag lunchade vi på makaroner med smör och ketchup, samt lite chips&dipp som aptitretare. tack vare dessa snål-budget-dagarna var vi allt värda de skabbiga hamburgarna igår (som gjorde mig alldeles förfärligt illamående eftersom den innehöll en konstig mjuk tomat, en sval vegebiff och lite gulnad sallad). bästa intresseklubben, detta måste ni väl förstå? ni är närsomhelst välkomna att intaga en måltid i mitt mitt glamorösa kök.

nyligen, för ungefär tre timmar sedan, somnade jussi eftersom han antagligen var lite snål på en powernap. nu har han i och för sig snart sovit igen en hal natts sömn, men det hände något alldeles beklagligt för en timme eller så, då till och med alla tre katterna låg och sov i en vacker rad tvärs över sängen. utanför började plötsligt en bil tuta så in i helvete länge och in i helvete hårt. kattstackarna blev givetvis livrädda över detta oväsen och for fram och tillbaka i lägenheten med klorna skrikande och gnistande mot parkettgolvet. jag antog att hiphopkillen på tredje våningen hade en andel i detta. men när jag kom till fönstret, stod en röd volvo utanför följande trappuppgång. i volvon satt en förbannat sur kärring och tutade för glatta livet.
TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT.
TUTUTUTUTUTUTUTUTUTUT.
TUUUUUUUTUTUTUTUTUT.
strax därpå kom en annan gammal tant ut ur huset och satte sig i bilen och de kurvade iväg.
orsak till varför gamla människor inte kan skaffa en jävla mobiltelefon: OKÄND

nu måste jag väcka jussi eftersom jag ringde till dongygongybutiken och reserverade en förrådshylla till vårt källarförråd som ser ut som ett sophanteringsställe för avfall från slutet av andra världskriget. detta vet dock inte den sovande mannen om, och jag är inte inställd på att han kommer rågilla idén när jag avslöjar den för honom, eftersom jag inväntat de där hyllorna till butiken i två veckor nu och han förbannat den lika mycket varje gång jag fört den på tal.

härmed, bästa intresseklubben, avslutar jag min notering.
hoppas ni haft en bra dag. vädret är ju strålande.
mvh, anonym (mitt namn börjar på L)

minus trettio

klockan är strax halv åtta, jag borde kila, men jag måste varna: vintern har uppenbarligen kommit! mitt i oktober. jag sitter inne och fryser häcken av mig och är lika sömnig som en igelkott som väckts ur evighetssömnen. ute ser det ut att vara minst 30 grader minus, fastän termometern visar på plus fyra. det är inte klokt.

att salta händerna

en ny spännande måndag efter en spännande helg. yes, yes. den spännande helgen gick ut på att avnjuta många långa cranberry longdrinkar med syster i deras bastu. ja, för all del - jag badade i bastu i sammanlagt kanske 40 minuter som inte kan vara långt ifrån världsrekordet, kan det?! under dessa 40 minuter tog vi dock tre stycken långa ciggpauser ute på terassen. och under de 40 minuterna höll jag på att kola vippen så fort bastutemperaturen översteg 25 grader celcius. men fan så jag svettades.

därefter så har vi sovit hemma på vår gata. och kollat film. och kollat ett och annat övrigt program på teve också. och tagit en ruskigt höstig promenad i den isande utekylan bland ett miljontal virvlande löv. eller ja, hoppsan, det var visst bara jag som tog den promenaden eftersom jussi mycket hellre ville gå till gubbgymmet dit jag absolut inte vill gå.

imorse vaknade jag till att väckningslarmet på telefonen, den absolut sista väckningen av alla fem jag har aktiverade för att undgå att försova mig om morgnarna, hade knasat till sig och ylade som ett riktigt brandbilslarm en centimeter från mitt öra, och vägrade gå med på att stängas av. därmed var jag tvungen att hårdhänt få batteriet ur telefonen för att få tyst på den. tur nog att den gått i baklås, telefonen, annars hade jag lätt försovit mig och missat tåget, men otur i den turen att när jag väl kommit mig på tåget fick jag sms från min lärare att lektionerna var inställda. hahahahaha. hurra, hurra, hurra. jag trashade omkring i helsingfors lite grann, köpte mig lite nya böcker och satt och drack en iskall smoothie som fick min hjärna att frysa till och därmed även fick min hjärnkapacitet att stanna upp ett tag.

som följd av detta, gick min fastfrusna sepehjärna på att testa ett medelhavssalt att peela kroppen med och en medelhavskräm att fukta huden med efter peelingen. ni vet de där som står i alla köpcentren i hela helsingfors och vill sminka en eller fixa håret på en eller styla naglarna på en med en alldeles supersuverän ny produkt. en sådan som man absolut inte stannar vid. OBSOBS jag peelade förstås inte kroppen med saltpeelingen, utan händerna. den unga mannen som med dålig engelska och stark fransk accent och som snackade i typ 15 minuter i en hastighet på 200 ord/sekund liksom... nästan för illa att bekännas... övertygade mig lite grann och jag höll fanmig på att köpa den jävla peeling-salt-burken på typ 100 ml för endast 45 euro. då började min hjärna smälta upp. jag tackade nej. ha sa ja. jag tackade nej. han sa ja. jag tackade nej. han sa ja. och.så.vidare. till slut bad han mig att ställa mig lite vid sidan om, tänka över det i två minuter, komma tillbaka och köpa den fantastiska burken. sen skulle jag få en två på köpet isåfall (en tvål i myrstorlek). jag la fötterna på ryggen och sprang iväg som en panikfylld gasell, såklart. och lyfte givetvis ett tacksamt öga mot himlen för att jag inte lag tut hela min årsekonomi på den där burken.

nu, väl hemma, förbannar min hud den jäkla salten. han sa att det var den bästa lösningen på atopisk hud, den bästa medicinen, och att det skulle göra underverk på mina händer (som icke äro atopiska, och som inte ens var speciellt torra innan behandlingen). i cirka tio minuter efter saltbehandlingen och medelhavskrämen kändes det som att mina händer fått ett nytt liv, men just nu är de så förfärligt torra att jag inte sett på maken sedan förra vinterns köldtorra hud. kommer säkerligen fungera fantastiskt på atopisk hud, slår jag mig i backen på.

och ännu en tacksam blick mot höjderna. tack, tack.

tivolibilder

idag har jag klarat mig genom gruppkritiken om fotoserien från ekenäsmarknaden, utan utgång:döden, därav några extra poäng till mig.

några andra goda saker med denna dagen är hemlagade quesadillas med salsa och cheddarfyllning, några minusgrader kallt imorse, vetskapen om morgondagens slöa skoldag som går ut på några fotouställningar i helsingfors och sist men inte minst,
en ångande och trevligt värre blåbärspaj som står i köket och väntar på att prydas med vaniljsås och därefter avnjutas denna småsköna torsdagskväll till ära. everyone's invited, men det är bara vi som får komma.