i söndags började den vita härskaren i huset (åke) sprida små blodiga kissdroppar (sexigt, jag vet) runt omkring lägenheten. det var väldigt sorgligt eftersom jag inte fick tag på veterinären som enligt uppgift skulle joura och eftersom det faktiskt är jättehemskt när det händer katterna något, eftersom de ungefär kan gå omkring och våndas i rabies utan att kunna tala om hur ont de har och på vilka ställen.
så jag gick upp tidigt på måndagsmorgon och ringde vår bästa veterinär och fick en akuttid någon timme senare. veterinären trodde att åke hade urinsten och jag blev himla ledsen. tänk om han haft dem i en evighet redan och han haft skitont och jag inte märkt något. speciellt när ma själv vet hur bara en urinvägsinfektion känns (som att fan och hans släkt flyttat in i de nedre regionerna och tänt helvetets sista skärseld med hjälp av tändstickor och bensin). väl hos veterinären (billigt) fick han antibiotika injicerad (billigt) och en påse specialtorrfoder (satans billigt) som skulle lösa upp stenarna snarast. samt att veterinären i en evighet berättade om hur syndigt det är att bara låta katterna äta torrfoder, ÄVEN om det kostat oss skjortan när vi satsat på djuraffärens kvalitévariant som jag trodde var bra. men där fick jag.
istället ska katterna få färskt kött i form av nötkött i alla dess slag och grishjärta och kokt kyckling och sådana saker. som den köttälskande individ jag råkar vara, kändes tanken mer än okej. hehe. när vi var och spanade på kötthyllorna igår i samband med mathandlandet, höll jag på att svimma. VET NI HUR EN RÅ, DÖD KYCKLING SER UT?? det är tur att jussi lovat vara köttmästare, för annars hade jag fått anställa en kattmatsansvarig till det här hushållet.
men katten mår redan bättre. och det är huvudsaken. amen.
p.s. katten på bilden har jussis lillasyster målat, och det blev en bra stor kylskåpsmagnet av det. kylskåpspoesin har dock inte jag lagt. den borde censureras.
så jag gick upp tidigt på måndagsmorgon och ringde vår bästa veterinär och fick en akuttid någon timme senare. veterinären trodde att åke hade urinsten och jag blev himla ledsen. tänk om han haft dem i en evighet redan och han haft skitont och jag inte märkt något. speciellt när ma själv vet hur bara en urinvägsinfektion känns (som att fan och hans släkt flyttat in i de nedre regionerna och tänt helvetets sista skärseld med hjälp av tändstickor och bensin). väl hos veterinären (billigt) fick han antibiotika injicerad (billigt) och en påse specialtorrfoder (satans billigt) som skulle lösa upp stenarna snarast. samt att veterinären i en evighet berättade om hur syndigt det är att bara låta katterna äta torrfoder, ÄVEN om det kostat oss skjortan när vi satsat på djuraffärens kvalitévariant som jag trodde var bra. men där fick jag.
istället ska katterna få färskt kött i form av nötkött i alla dess slag och grishjärta och kokt kyckling och sådana saker. som den köttälskande individ jag råkar vara, kändes tanken mer än okej. hehe. när vi var och spanade på kötthyllorna igår i samband med mathandlandet, höll jag på att svimma. VET NI HUR EN RÅ, DÖD KYCKLING SER UT?? det är tur att jussi lovat vara köttmästare, för annars hade jag fått anställa en kattmatsansvarig till det här hushållet.
men katten mår redan bättre. och det är huvudsaken. amen.
p.s. katten på bilden har jussis lillasyster målat, och det blev en bra stor kylskåpsmagnet av det. kylskåpspoesin har dock inte jag lagt. den borde censureras.
No comments:
Post a Comment