bedside story

downcounten till resan har börjat... exemplariskt. förutom den där frisyrkatastrofen som blev till i måndags, så blev herr johansson också sjuk i måndags, för en vecka sen. alltså så han låg i skyhög feber i fem dagar, och hade endast stegring den sjätte dagen, för att sedan vara feberfri den sjunde dagen (det vill säga, igår). läkaren trodde på svininfluensa, men det tror inte jag, för jag blev inte smittad sådär exakt. efter den sex-dagar-långa smittoriskstiden, fick jag också feber den sjätte dagen. och precis som jag börjat återhämta mig från århundradets förkylning, kom den tillbaka med en fanskapsfaktor på 100/10. ni förstår säkert att drömscenariot nu vore att inte hinna bli frisk innan onsdag klockan 14 då flyget har för avsikt att lyfta från tammerfors.

för övrigt fattar jag inte det här med febern, tempen slänger hit och dit och upp och ner hela tiden. först fryser man häcken av sig, hämtar tre stycken yllekoftor att sno in gåshuden i, en minut senare kommer en sån brutal mummokuumeattack och man håller på att svettas huten ur sig. man rycker av sig all extrabeklädnad för att sedan återgå till istidsfeelisen, och sen gå igenom samma hot-cold-hot-cold-hot-cold-rumba igen och igen. hur många gånger jag bytt genomsvettiga lakan?, nattlinnen?, underkläder?, den senaste veckan?

och alla är på det klara med att om man har en kroppstemperatur som ungefär vartannat år bemödar sig att stiga upp till över hela 37 grader, så måste tidpunkten för temperaturstigningen givetvis inträffa några dagar innan en flygresa, som inträffar i tur-retur cirka en gång vart femte år. jag är ju förstås inte rädd för att inte orka resa på grund av tillståndet, utan för att bihålorna och trumhinnorna som just nu befinner sig i ganska känsligt tillstånd ska explodera på flyget och göra allt till ett bloody chaos. så jag blir... döv? död?! hehe. hehehehehe (hispigt hysterifniss). det här med att flyga var ju ett harmoniskt easy piecy-kapitel sådär utan några övriga utomstående faktorer också, såatteeeh...