only to those very lonely ones

det är väldigt betungande att gå omkring hem och bara längta hem sin buddy. dagarna i ända. tur för mig att detta är den sista kvällen, och att han imorgon är hemma. ni ska inte tro att jag är en vilsen, osjälvständig människa som blir ledsen och desperat över att vara ensam, grejen är bara den att vardagen känns så oändligt mycket roligare när han är en fysisk del av den. just nu är den delen... ganska avlägsen, men imorgon så!

lonely-doings:

dra på sig tights, stora yllestrumpor och en kofta som är för lång för att vara en kofta men för kort för att vara en klänning. och för skön för att inte få komma fram ur garderoben nu som då, idag var den perfekta dagen för det.

att stå framför kylskåpet i skönkläderna. jag är en sann tröstätare, som tycker synd om mig själv med hela meloner, chokladpuddingar, maränger och chokladkex och glass och ugnsgrönsaker och mer där till och mer där till och mer där till och mer där till.

sen kan man dricka bubbelsaft också, så mycket att man inte har tid med annat än med att sitta på damernas och läsa kalle anka. jag har då inte druckit saft sedan en sommar på det arla 2000-talets början, men sedan jag drack novelles fruity blåbär, har jag burit hem litervis med bubbligt mineralvatten och olika sorters saftkoncentrat. där lurade jag allt mig själv va. inte för att det någonsin skulle falla mig in att blanda till saften med vatten, det törs jag inte, men det smakar nästan som lääääsk såhär.

och så var sagan slut. jag har mest sovit middagslurer och kollat alla de där filmerna som jussi aldrig gått med på att se. saldo: Bröllopsduellen, Coraline, Ice Age 3, Wallace & Gromit, Sex and the City (finally liksom). två stycken tjejfilmer och tre gånger animation, det var seventh heaven det.

en förfärligt regnig dag

idag när jag cyklade till jobbet, var det regnigt och omkring 8 grader varmt. nu har det nog blivit höst, och det skänker mig rätten att börja längta efter julen, lite grann. dessutom gillar jag nog höstregnet ganska mycket, jag hör nog hemma i november trots allt, trots att sommaren har varit till min stora belåtenhet.

snow patrol - run

rosa tårtor

igår var var vi bjudna på kalas för att fira en 3-årig tjej. den lilla tjejen var hemskt nöjd med sitt kalas, och vi var hemskt nöjda med den magnifika tårtan. den smakade ju gudomligt! jag önskar att varje dag var en kalasdag, för jag tycker så mycket om sådana här speciellt goda tårtor och skulle vilja äta dem varje dag.

idag var min sista måndag på jobbet. imorgon är min sista tisdag, och på onsdag är det bara två dagar kvar av detta jobb for ever and for always. det är inte så att sörjer, för det är inte speciellt sorgligt att inte behöva klä sig i dom fula marinblåa teletubbiejobbkläderna dag ut och dag in, och inte är det speciellt sorgligt att inte behöva gå upp klockan fyra om morgnarna, och inte är det speciellt sorgligt att beöhva bli av med alla blåsor och ojämnheter på händerna heller som de där jädra kvastskaften orsakar. men jag blir bara så sjuhelskottas nervös när jag tänker på att börja skolan att jag nästan skiter på mig. hur ska det riktigt gåååå...

och denna vecka är bra mycket tragiskare än de flesta andra, eftersom min partner in this soup är på arbetsresa ända tills torsdagskväll. jag har då sannerligen inte bestämt mig för vad jag ska göra för att få veckan att gå lite snabbare, och hur jag ska få tag på sömnen med allt tomrum i sängen, och hur jag ska stå ut med att tämja vildkatterna ensam. ni kan inte förstå vilka vildsvin de där kattkrakarna är. eller har blivit till. det lilla vita knyttet hade minsann ett oförskämt dåligt inflytande på de två lata damerna.
jag måste nog helt enkelt ta tillfället till vara, och se alla tjejfilmer på filmuthyrningen som jussi aldrigaldrigaldrig vill se. och antagligen satsa på ganska goda filmsnacks.

holly dolly

om ni vill bli goda och glada i maggropen kan ni dricka smoothie. gul smoothie. och sen kan ni dricka röd smoothie. och grön smoothie. och kryddsmoothie. och grönsakssmoothie. TACKA SKAPAREN FÖR SMOOTHIEN!

om ni vill bli skitledsna kan ni se till att er lön uteblir för två veckor på torsdag, att lönen dessförinnan varit knapp, och att sedan på fredag få hem en nota på 700 euro. DÅ, kära ni, DÅ finns det inte mycket att skratta åt. även om lönen kommit hade situationen inte blivit mer komisk för det.

om ni vill få livet att kännas meningslöst kan ni jobba veckans alla sju dagar med en tragiskt dålig helgersättning.

om ni vill se en film som får er låg för en livstid framöver, så kan ni se an American Crime. det hjälper inte att tycka att Ellen Page är en himla vacker kvinna, och inte hjälper det att tycka det samma om fostermamman heller, filmen är och förblir brutal och sinnessjuk, utan gränser.

om ni vill få livet att kännas alldeles bubblande underbart kan ni komma och låna sängen min, och på morgonen vända er mot mannen som hör sängen till och höra honom mumla "godmorgon, min fina trolovade".
det fanns nog inget värt att hänga läpp över imorse.

waffleparty

bland underskattade sakers 1000-i-topp-lista, finns nog något som heter "salta våfflor". inte särskilt högt i ordningen kanske, men i mina nästan 21 år har jag ätit det endast 2 gånger, varav en gång var igår. och det blir faktiskt så fantastiskt gott! och fina blir de också (inte minst för att våfflorna är disneyinspirerade)! det blev alltså spenatvåfflor med en fyllning på creme fraiche & grynost, samt gurka och majs och alla de där kryddorna som fortfarande bor bakom bakfoten på mig. tusen poäng till mig varje gång jag lyckas. under de senaste halvåret har faktiskt succétillfällen varit fler än flopparna.

an airopener

lite efter i trenden, så har jag äntligen fått upp ögonen för det här fina med hemmagjorda smoothies. det är fantastiskt hur lättlagat det är och hur hälsosam och belåten man känner sig efteråt.


gul kiwi och melon, bland annat, fick åka ner och brottas med stavmixern. efter cirka 10 sekunder som det tar att mixa frukten, hällde jag i en portion Actimel och lite mjölk och ett par matskedar vetekli och sen är det liksom... klart...


jo tjenare, det är verlkigen jättebetungande att tillaga. och man behöver inte tillsätta socker heller, och magen goes happy av alla fibrer och mjölksyrebakterierna, hurra! och titta på glaset! det är ett 100%-recycled-glass som jag blir glad i själen av.

jag kom just precis på mig själv med att vara så optimistisk att jag nästan kräks på mig.
ni vet, idag när jag kom hem från jobbet, gick jag in i köket, där jag såg att en knäpp kofta i ull låg på golvet. det var inte precis igår jag använt den, och den har legat låååååångt inne i garderobsdjungeln ett bra tag nu. den svarta bjässen till katt kom och la sig på koften som låg på golvet och började förnöjt tvätta sig. katterna har minsann haft ett litet äventyr i garderoben iadg. koftan var inte det enda undangömda plagget de hittat. och de flesta av kläderna som inte var undangömda, men som ändå fungerade som gömmor åt de undangömnda styckena, låg nere på graderobsgolvet i en salig blandning. jag var så jättelycklig. did i mention?

och igår såg vi den tragiska Revolutionary Road. den kan ni väl se en regnig söndag, men inte en solig måndag, och speciellt inte då ni är trötta, för den är väl inte så himla spännande, utan mest bara lite sorgsam och olycklig. och leonardo dicaprio är faktiskt inte så snygg. vem tyckte seriöst att han var snygg på 90-talet? vem hade seriöst Leo Dicaprio-posters på väggarna? jag.

blueberry white

blåbärs-citron-muffins-med-vitchokladtopping, GOTT. annars så har helgen gått ytterst snabbt som vanligt. sent på fredagsnatt ärades vi av att mina föräldrar kom på besök från österbotten. därtill har helgen bestått av lite middagssömn, mycket mat, lite sol, mycket busiga katter och ett himmelskt magknip när jag tänker på att min skola snart börjar. hur sjutton ska jag klara det?

roadtrippen, del 3.

den snåriga vägen forsatte, och vi var så sjukt högt uppe att jag fick höjdskräck när jag efter just den här kurven såg rakt ner på yttepyttesmå träd någonstans i avgrunderna. men all den där dimman är fortfarande moln!

plötsligt kände jag efter i fickorna och fann fortfarande många långa norska kronor på fickbottnen. jag krävde genast att vi skulle stanna innan finska gränsen, så jag skulle kunna ge mina sista kronor till lite självgörenhet, dvs bruka upp dem på saker som choklad och läsk. vi hittade ett ställe som möjligen hette Apaja? jag kan inte lägga huvudet i pant på att det är rätt, men jag kan slåss om det!

men även här ser ni molntäcket alldeles nära i bakgrunden. på bilden ser vi ju för övrigt mannen i mitt liv och vårt semesterhotell på fyra hjul...!

väl över på finska gränsen blev naturen fylld av många djur av många olika slag. exempelvis dessa renar. de sprang fram och tillbaka över vägen och irrade som vettvillingar, och om jag innan den här bilresan sett EN älg EN gång ungefär 200 meter från bilen, så har jag sett ungefär 10 älgar som sprungit både närmre och längre bort från bilen under dagarna i lappland. och ett särskilt antal renar också, såklart.

plötsligt efter att vi åkt förbi gränsen, slutade alla civilisation upp. ingenting på miltals avstånd! min mage bullrade djurisk och mitt blodsocker började utgöra en risk för vår parrelation.efter att vi kört undan ösregnet i ett miltal till, stannade vi för att göra de där knäppa snabbnudlarna i någon buske vid en vägkant. regnet hann ikapp oss på cirka 3 minuter, och gjorde det snäppet svårare att tända trangian än annars. när vi i en evighet väntat på att vattnet skulle koka upp, hade elden slocknat såklart, och vi började om. och inte hade vi tid att låta nudlarna dra sig mjuka i vattnet heller, och min nudeltallrik var på ett ögonblick fylld av iskallt regnvatten. en mycket givande måltid faktiskt! helig nästan! vi satte oss i bilen i bara kallingarna typ och frös skiten ur oss och gasade iväg.

på kvällskvisten kom vi till muonio. jag fick låna gudasnygga kläder av jussi, som hade väskan allra närmast till hands. hela stan var öde, men mest öde var nog badhusparkeringen vi stannade vid för att tillreda en lite mer lyckad kvällsvard. vi skulle egentligen sova här, men jussi ville köra neråt, och vi körde ända ner till torneå igen, cirkeln sluten alltså, och var framme runt kvart i två på natten till fredag. dagens kilometersaldo: 716 km.

och här är bildbeviset på Hotel de 4Wheels! HUR bra man än försökte parkera bilen på kvällen, så sken ALLTID morgonsolen in några timmar senare och gjorde luften inne i bilen så sjukt kvav och het. men inte att klaga på. jag skulle ta bild på en sovande man den där morgonen i torneå, men kameran immade igen genast jag fick på den, and the outcome was... vi besökte simhallen the first thing och åt frukost, för att sedan besöka ICA i haparanda och köpa hem mycket läsk och mycket choklad och lite läsk till och... för vi hade ju kvar svenska kronor ännu eftersom originala planen var att övernatta en natt i arvidsjaur och en följande i luleå, men så blev det alltså inte. och glada var vi ändå!

på fredagskväll hade vi kommit oss ner till kurikka igen. skönt för benen som hade samlat på sig en hel del myror efter allt sittande i bilen. hemma hos familjen firade vi...

... saker och ting! i ett himla trevligt sällskap.
och denna bilden är dedikerad till: jååle.
happy end, och den största tacken till den bäste mannen i hela världen.

roadtrip, del 2

här ska ni se på mer bilder!

vi åkte alltså vidare från kalix till kiruna, där vi planerat in följande mellanlandning. kiruna var en rätt fin liten stad, där jussi genast ville klättra på ganska höga toppar. sagt och gjort, because i'm no loser.

det går inte att förstå hur högt vi klättrade. kanske 8000 meter. kanske! (eller kanske bara 3 procent av det, meeeen i alla fall). mr prince hade klätt sig i ordentliga skor och kläder, jag svettades ihjäl i min långärmade och i mina tajta jeans. och behöver jag säga hur helvetiskt mycket conversen skavde...?

på väg ner för branten ville jag lägga mig på marken och rulla ner hela vägen lång. och efter svettpasset aka mountainclimbing var vi i ganska stort behov av dusch. too bad att vi inte hade tillgång till sånt, även om vi till och med försökte se oss runt lite grann. då satte vi oss i bilen och gnuggade oss med våtservetter all over. jussi fick alldeles galen eksem av det! jag skrattade såklart.

hungriga som få, hittade vi oss ett lämpligt ställe rätt långt utanför stan, där vi utnyttjade allemansrätten och lagade mat. det var hemskt fint väder och vi åt en himla god spenatpasta och soyaschnitzlar. sen körde vi tillbaka till kiruna och sökte efter en trygg campingplats att sova på.

frukostpicnic på en gul matta på en bilparkering...
vad mer kan man begära, haha.
fast innan frukosten besökte vi kirunas simhall. det kan har varit bland det sliskigaste jag någonsin sett, och risken att drabbas av fotsvamp var... jävligt påtaglig. men en dusch och hygiensk kropp rikare var vi båda.

när vi åkte från kiruna såg vädret i högsta grad lovande ut.

vägen från kiruna till narvik trodde jag skulle bli min sista, efter de smala vägarna slingrade sig utefter bergsväggarna ungefär (nästan, alltså). och fartbegränsningen var bekymmerslös - 90km/h, och det var ungefär livsfarligt...

det är sant, jag var nästan gråtfärdig.
jussi sa att han haft det såhär roligt senast sommaren 1889, och rejsade på som kimi räikkönen. jag rejsade nästan i brallorna.

men det fanns så mycket fina saker att se på.
på andra sidan stängslet var det fritt fall på 10 meter ner i vattnet. vattnet och den branta kanten fortsatte, men stängslet slutade plötsligt och fartbegränsningen fortsatte i 90 ändå. i was kind of a frozen shit.

en söt by - mitt ute i ingenstans.

efter en inte så lång men dubbelt så spännande bilresa kom vi till narvik. narvik var en himla fin stad.

det fanns tusen fina saker att fotogradera där, men det här var ungefär den enda bilden jag tog. bra jobbat, jag ångrade inte alls min kameras inaktivitet senare, inte alls. det är ju så ofta man får åka till norge! not.

titta! halva staden ligger ju inne i molnet!
jussi ville kliva upp på de där topparna också, men jag tvärvägrade.
och lovade såklart att vi kunde återkomma nästa sommar enkom för att bergsklättra. hoho, not gonna happen.

vi checkade in på hotell som planerat! tillgång till dusch och riktig säng är alltid ett plus..

toapappret hade till och med vikning, intresseklubben, obs.

vi strosade runt i stan mest hela dagen och förfärades över de dyra norska priserna. sen handlade vi i massa exotiska affärer så som H&M och Dressman! och efter att ha sökt i någon timme, hittade vi till och med en restaurang OCH vinmonopolet. med oss till hotellet kom en flaska bubbel och två belåtna pizzafyllda magar.

frukosten nästa morgon!
inte att klaga på denna gång heller. jag åt nästan en hel melon och jussi åt bacon och ägg. BLAND ANNAT.

strax efter frukosten och lite sistahands shopping, skulle vi fortsätta bilfärden söderut. arvidsjaur hade vi i kikaren, men efter att vi meckat lite extra med navigatorn var vi plötsligt på väg norrut, omedvetet. himla tråksamt. eftersom vi kom fram till att vi körde åt heeelt fel håll först 170 kilometer från narvik, var det inte värt att vända. dessutom, när vi såg lite noggrannare på papperskartan, befann vi oss bara en pytteliten bit från finska armen. NICE TRY, but NOT nice enough!
ju mer norrut vi kom, ju högre var vi från havsytan, och nu som då befann vi oss mitt uppe i molnen själva. vädret var ju dock blåsigt och regnigt, men det bromsade varken resan eller utsikterna, som tur var.

och de sista bilderna kommer också. snart.

roadtrippen, del 1

överväldigande och överraskande, men här kommer några utav bilderna från roadtrippen! det var ju bara tre veckor sedan... bättre sent än aldrig!

själva semestern började med att jag först kom mig upp till kristinestad för att se mig lite omkring på sommarmarknaden. jag skulle köpa en endaste liten pryl, och det var en liten hantverksödla åt min syster för 2 euro. jag hade inte en enda killing cash på mig, och stod därför i bankautomatskön i 35 minuter, eftersom torgförsäljarna -surprise, surprise- inte hyvlar visa electron i sina stånd. och i den kön stod jag och beundrade dessa drakar.


när jag cirka 30 minuter senare blivit trött på marknadsträngseln, åkte jag via en omväg till denna dam. hon var strängt upptagen med att sminka sig, eftersom vi skulle ut och kika på kristinestads vilda nattliv (=galablåsan på, minst! not).

efter en lika gemytlig söndag, hos samma dam, kom jussi och hämtade mig och vi gasade iväg norrut!

med detta i bakfickan var vi ivriga till att bestiga svensk mark...

...men eftersom avfärden dröjde ut med cirka 3 timmar, så orkade vi inte köra hela vägen till gränsen, utan mellanlandade i kalajoki vid sanddynerna. vi kom ganska lagom till solnedgången, och stranden bjöd på mycket fina utsikter!


jussi!
ni kan tro att den där sanden fanns överallt efter att vi rullat omkring i den ett litet tag - i bilen, i håret, i maten, mellan tårna - you name it!


vi startade mjukt med trangian, och kokade endast upp vattnet med den - avancerat! men av vattnet fick vi både våra snabbnudlar och himla god varm choklad tillagade. titta vilka fina muggar sen!

finfina vyer!

vi sov i bilden den här natten, jag var rädd att vi skulle kvävas där inne, eftersom det blev GANSKA kvavt i bilen på typ noll sekunder. men jag somnade i all panik, och vaknade glatt upp nästa morgon till att solen klockan 07:45 störtsken in i bilen och temperaturen var cirka +45 grader. we're alive, great success! vi satte av mot uleåborg, där vi fann oss en simhall att utföra hygienska handlingar i, och sedan vidare mot torneå/haparanda. efter lite shopping på både finsk och svensk mark, fortsatte vi framåt och landade i kalix!

detta är ett vackert porträtt, måste ni hålla med om va. inte minst för att minen är så ful att den måste bli censurerad, men också för att det står en hel rad av soptunnor bakom mig. den här bilden måste få va med eftersom det är den enda tagna bilden i kalix typ, hehehe...


vi övernattade på ett gästeri, som bjöd på en skön säng, ett eget badrum och en finemang frukost följande morgon. titta bara! de hade dukat ett frukostbord åt oss i restaurangen, och det såg fint ut. inte att klaga på!

från kalix skulle vi egentligen har fortsatt resan mot trondheim, men jussi ville så gärna se alla berg högre upp, haha, så vi bestämde oss för att besöka narvik istället. och fortsatte alltså resan norrut.

uppdrag: tanka bilen i sverige. efter mycket om och men och omvägar, var vi i överkalix. 424 låter som en sjukt stor summa pengar att lägga på vadsomhelst! men när man dividerade rätt kom man fram till att det inte alls var så mycket pengar, och att det som lät dyrt faktiskt var rätt billigt i förhållande till vad som fanns i hemlandet, hoho.

medan jussi koncentrerade sig på att hålla bilen på vägen och med kosan styrd mot rätt håll, var jag en exemplarisk medpassagerare och underhöll chauffören med dåliga skämt. nånstans mellan kalix och kiruna var vägasfalten såhär röd. varför kan inte all asfalt vara röd? det ser ju mycket charmigare ut.


någonstans i det svenska landet fanns det MYCKET insekter. registerplåten och vindrutan var alldeles blodiga. alla insekter som dog på vår bil den dagen hade förtjänat det, amen.


och mer bilder kommer!

violettkväll

igår morse slog jag upp tidningen och hittade en intressant grej om ett våldtäktsförsök i stans centrum på torsdagskväll klockan 21:30. gärningsmannen var en skallig man i 20-25-års ålder och offret var en 38 årig kvinna som var på väg hem från ett restaurangbesök. MAN BLIR JU GALEN. och inte nog med det, jag blir ju kallsvettig när jag tänker på att sådana saker inträffar på mindre än en kilometers avstånd från mitt hem. jag blir kallsvettig när jag tänker på att jag lika gärna kunde varit offret, och jag blir nästan panikfylld när jag tänker på faktumet att jag med min klena kvinnostyrka aldrig hade kommit mig loss. så kvinnan hade tur den här gången. men det låter så lagom desperat att utföra en våldtäkt efter klockan 21, mitt i veckan, mitt i stans centrum, på ett så mycket äldre offer. inte sant.

imorse vaknade jag klockan 12:30. vi åt pizza till frukost. och bakfulla var vi också.

en hemskt vacker kvinna

om det var ruttet att gå i regnet igår i 50 minuter, så var vi ute på stavgångsexpedition i 1 timme och 50 minuter idag, varav 55 minuter spenderades i totalt ösregn. jussi hade på sig t-shirt och temperaturen sjönk runtom fem grader på en sekund, så han var dyblöt och iskall. dessutom hade vi gått vilse, haha. till slut fick jag svälja min stolthet, ta stavarna i ena handen och jogga mot en okänd direktion, för att hoppeligen komma oss närmare parkeringen där bilen stod, men mest för att jussi skulle få upp värmen lite grann. jag var inte alls så kass som jag trodde, och det gjorde ju mig himla glad! fast jag hatar löpning i smyg. jag hatar det jättemycket. träningsvärken var omedelbar, så jag är ju inte alls rostig i kanterna, nej...!

genast vi kom hem, tog vi en halvt om halvt skållande dusch. sedan reparerade jag min nästan brutalt stora energiförbrukning med att äta texmexresterna från igår, och avsluta måltiden med ganska mycket glass. jag var jättenöjd.

vi hyrde två filmer igår också. audrey tatou var huvudskådespelerska i båda. hon är en underbar kvinna, och franska filmer är mycket charmiga och mycket underskattade. nummer ett var a Very Long Engagement och nummer två var Hors de Prix. den sistnämnda rekommenderas varmt. audrey tatou kan nog inte bli så mycket vackrare än vad hon är där.

bildkälla