roadtrippen, del 3.

den snåriga vägen forsatte, och vi var så sjukt högt uppe att jag fick höjdskräck när jag efter just den här kurven såg rakt ner på yttepyttesmå träd någonstans i avgrunderna. men all den där dimman är fortfarande moln!

plötsligt kände jag efter i fickorna och fann fortfarande många långa norska kronor på fickbottnen. jag krävde genast att vi skulle stanna innan finska gränsen, så jag skulle kunna ge mina sista kronor till lite självgörenhet, dvs bruka upp dem på saker som choklad och läsk. vi hittade ett ställe som möjligen hette Apaja? jag kan inte lägga huvudet i pant på att det är rätt, men jag kan slåss om det!

men även här ser ni molntäcket alldeles nära i bakgrunden. på bilden ser vi ju för övrigt mannen i mitt liv och vårt semesterhotell på fyra hjul...!

väl över på finska gränsen blev naturen fylld av många djur av många olika slag. exempelvis dessa renar. de sprang fram och tillbaka över vägen och irrade som vettvillingar, och om jag innan den här bilresan sett EN älg EN gång ungefär 200 meter från bilen, så har jag sett ungefär 10 älgar som sprungit både närmre och längre bort från bilen under dagarna i lappland. och ett särskilt antal renar också, såklart.

plötsligt efter att vi åkt förbi gränsen, slutade alla civilisation upp. ingenting på miltals avstånd! min mage bullrade djurisk och mitt blodsocker började utgöra en risk för vår parrelation.efter att vi kört undan ösregnet i ett miltal till, stannade vi för att göra de där knäppa snabbnudlarna i någon buske vid en vägkant. regnet hann ikapp oss på cirka 3 minuter, och gjorde det snäppet svårare att tända trangian än annars. när vi i en evighet väntat på att vattnet skulle koka upp, hade elden slocknat såklart, och vi började om. och inte hade vi tid att låta nudlarna dra sig mjuka i vattnet heller, och min nudeltallrik var på ett ögonblick fylld av iskallt regnvatten. en mycket givande måltid faktiskt! helig nästan! vi satte oss i bilen i bara kallingarna typ och frös skiten ur oss och gasade iväg.

på kvällskvisten kom vi till muonio. jag fick låna gudasnygga kläder av jussi, som hade väskan allra närmast till hands. hela stan var öde, men mest öde var nog badhusparkeringen vi stannade vid för att tillreda en lite mer lyckad kvällsvard. vi skulle egentligen sova här, men jussi ville köra neråt, och vi körde ända ner till torneå igen, cirkeln sluten alltså, och var framme runt kvart i två på natten till fredag. dagens kilometersaldo: 716 km.

och här är bildbeviset på Hotel de 4Wheels! HUR bra man än försökte parkera bilen på kvällen, så sken ALLTID morgonsolen in några timmar senare och gjorde luften inne i bilen så sjukt kvav och het. men inte att klaga på. jag skulle ta bild på en sovande man den där morgonen i torneå, men kameran immade igen genast jag fick på den, and the outcome was... vi besökte simhallen the first thing och åt frukost, för att sedan besöka ICA i haparanda och köpa hem mycket läsk och mycket choklad och lite läsk till och... för vi hade ju kvar svenska kronor ännu eftersom originala planen var att övernatta en natt i arvidsjaur och en följande i luleå, men så blev det alltså inte. och glada var vi ändå!

på fredagskväll hade vi kommit oss ner till kurikka igen. skönt för benen som hade samlat på sig en hel del myror efter allt sittande i bilen. hemma hos familjen firade vi...

... saker och ting! i ett himla trevligt sällskap.
och denna bilden är dedikerad till: jååle.
happy end, och den största tacken till den bäste mannen i hela världen.