igår var var vi bjudna på kalas för att fira en 3-årig tjej. den lilla tjejen var hemskt nöjd med sitt kalas, och vi var hemskt nöjda med den magnifika tårtan. den smakade ju gudomligt! jag önskar att varje dag var en kalasdag, för jag tycker så mycket om sådana här speciellt goda tårtor och skulle vilja äta dem varje dag.
idag var min sista måndag på jobbet. imorgon är min sista tisdag, och på onsdag är det bara två dagar kvar av detta jobb for ever and for always. det är inte så att sörjer, för det är inte speciellt sorgligt att inte behöva klä sig i dom fula marinblåa teletubbiejobbkläderna dag ut och dag in, och inte är det speciellt sorgligt att inte behöva gå upp klockan fyra om morgnarna, och inte är det speciellt sorgligt att beöhva bli av med alla blåsor och ojämnheter på händerna heller som de där jädra kvastskaften orsakar. men jag blir bara så sjuhelskottas nervös när jag tänker på att börja skolan att jag nästan skiter på mig. hur ska det riktigt gåååå...
och denna vecka är bra mycket tragiskare än de flesta andra, eftersom min partner in this soup är på arbetsresa ända tills torsdagskväll. jag har då sannerligen inte bestämt mig för vad jag ska göra för att få veckan att gå lite snabbare, och hur jag ska få tag på sömnen med allt tomrum i sängen, och hur jag ska stå ut med att tämja vildkatterna ensam. ni kan inte förstå vilka vildsvin de där kattkrakarna är. eller har blivit till. det lilla vita knyttet hade minsann ett oförskämt dåligt inflytande på de två lata damerna.
jag måste nog helt enkelt ta tillfället till vara, och se alla tjejfilmer på filmuthyrningen som jussi aldrigaldrigaldrig vill se. och antagligen satsa på ganska goda filmsnacks.
No comments:
Post a Comment