an airopener

lite efter i trenden, så har jag äntligen fått upp ögonen för det här fina med hemmagjorda smoothies. det är fantastiskt hur lättlagat det är och hur hälsosam och belåten man känner sig efteråt.


gul kiwi och melon, bland annat, fick åka ner och brottas med stavmixern. efter cirka 10 sekunder som det tar att mixa frukten, hällde jag i en portion Actimel och lite mjölk och ett par matskedar vetekli och sen är det liksom... klart...


jo tjenare, det är verlkigen jättebetungande att tillaga. och man behöver inte tillsätta socker heller, och magen goes happy av alla fibrer och mjölksyrebakterierna, hurra! och titta på glaset! det är ett 100%-recycled-glass som jag blir glad i själen av.

jag kom just precis på mig själv med att vara så optimistisk att jag nästan kräks på mig.
ni vet, idag när jag kom hem från jobbet, gick jag in i köket, där jag såg att en knäpp kofta i ull låg på golvet. det var inte precis igår jag använt den, och den har legat låååååångt inne i garderobsdjungeln ett bra tag nu. den svarta bjässen till katt kom och la sig på koften som låg på golvet och började förnöjt tvätta sig. katterna har minsann haft ett litet äventyr i garderoben iadg. koftan var inte det enda undangömda plagget de hittat. och de flesta av kläderna som inte var undangömda, men som ändå fungerade som gömmor åt de undangömnda styckena, låg nere på graderobsgolvet i en salig blandning. jag var så jättelycklig. did i mention?

och igår såg vi den tragiska Revolutionary Road. den kan ni väl se en regnig söndag, men inte en solig måndag, och speciellt inte då ni är trötta, för den är väl inte så himla spännande, utan mest bara lite sorgsam och olycklig. och leonardo dicaprio är faktiskt inte så snygg. vem tyckte seriöst att han var snygg på 90-talet? vem hade seriöst Leo Dicaprio-posters på väggarna? jag.