kent - noll

om jag förlorar dig så förlorar jag synen om jag förlorar dig då har jag ingenting kvar
förlåt mig men du är allt jag har

sportlovsdags!

läget är nästan för väl för att vara sanning. sportlov! det allra bästa med den kommande veckan är att jag inte behöver så mycket som att ens tänka på att lägga min fot på ett tåg. de föreviga förseningarna har börjat tära på mitt tålamod MYCKET, och det är faktiskt inte ett dugg lugnt eller skönt eller roligt att sitta på tåg längre. i tisdags exempelvis blev hemresan förlängd med över en timme, tre stycken närtåg till richmond som skulle avgå med cirka 30 minuters mellanrum, avgick ungefär samtidigt, och givetvis tog alla passagerar det tåget som gick först, det vill på ett ungefär säga att tre tåg trängdes i ett. god it was so varmt och kvavt!

den senaste tiden har den vita lillkillen till katt fått glädjedåndimpen när jussi vaknar till jobbet om morgnarna, det vill säga runt klockan kvart i sex. nån gång efter jul hajade den det fina i hämta-skinnet-av-det-som-en-gång-var-en-skallrande-leksaksmus-tillbaka-till-kastaren-leken. det är åkes allra käraste favoritlek klockan sex om morgnarna. den har även en liten inre klocka som påminner den att det är lekdags om lördagsmorgnarna mellan 5-7. det är guld. man kastar musen, den springer efter som ett tok, leker med det i en halv sekund och rusar tillbaka med det till sängen på momangen. om man drar täcket över huvudet och inte orkar kasta igen och igen och igen till gångerna kan räknas i miljoner och åke fortfarande är lika tokivrig, börjar den studsa två meter i luften på alla fyra med alla klor ute ovanpå täcket, och jag kan inte hjälpa det - det är allra jäkla mest irriterande som finns. jag gömmer musen. åke blir så sorgsen att den nästan gråter kattårar, och mitt samvete gråter människotårar, eftersom jag nyligen släckt glädjen i det lilla katthjärtat. och jag tar fram musen.

man kan inte förklara reaktionen. om man kan använda sig av uttrycket att en liten lyckognista tänds i de små glansiga kattögonen, så är det ett helt sjujävla fyrverkeriattentat som tänds i dem. han blir hejvild och börjar jama lcykligt i högan sky och hela hans utstrålning skriker "PAAAAARTEEEEEY!!!!!!!". summa sumarum, jag har vaknat klockan sex de flesta morgnar denna vecka.

även imorse, sportlovets första inofficiella morgon. jag gjorde det bästa av situationen, och började städa och polera den här lägenheten. efter att ha dammat av varje täcke och varje kudde och varje matta i lyan, är mina händer helt utan känsel efter denna extrema fysiska prövning. nu ska det packas, för det bär strax av upp mot österbotten och familjen. och efter det ska jag bara chilla järnet i en vecka framåt. exempel på hur det går till: (obs på katten som tar det lugnt mitt i sina egen mat hehehehe - things you just don't do, vol 1)

punkter

1. jussi har maginfluensa. sexigt värre. jag är så rädd för alla baciller i den här lägenheten just nu att jag knappt vågar se åt jussis håll för att inte bli smittad (för att ens tala om att befinna mig i samma rum som smittobäraren eller ens sova i samma säng!). gud, låt mig slippa, låt mig slippa! det är tur att jussi har berättat för mig att det säkert inte smittar. sure bacon.

2. igår åkte jag till skolan, satt och rullade tumme tillsammans med två (TVÅ!) andra från klassen, och väntade på läraren som aldrig kom. idag väntade så gott som hela klassen på läraren som dök upp däromkring ½ timme innan dagen var slut.

3. det värsta med tisdagar är att man måste bli kvar i skolan lite längre för att idka konsthistoria. jag hatar verkligen historia. allt från egyptisk fornhistoria till finlands historia efter självständigheten, för att ens tala om hur intresserad jag är av att lyssna på en kvinna som är helt jävla insnöad på sin konsthistoria. jag får liksom en miljon myror i brallan av att försöka sitta där och lyssna på hennes intensiva mässande om - konsthistoria. det är nästan som att hon skulle gå i en sorts trans när hon öppnar munnen, och börjar predika som en nyfrälst påve. dessutom vill hon sysselsätta oss med att måla av olika konstnärers verk. det är verkligen galet. att säga till mig att rita en sol / en katt / ett hus / med blyerts eller, ännu värre, måla något med akvareller och oljefärger är som att be en handlingsförlamad latinskolad get att rita av bottenplanen på buckingham palace. ungefär.

4. igår när jag klev ut genom dörren strax innan åtta på morgonen, var det alldeles klarljust ute. har jag missat nåt? håller det på att bli vår? är det verkligen ljust om morgnarna eller var det bara en slump? fantastiskt ifall den inte var en slump! jag börjar bli så less på den tråkiga vinterjackan och på de tråkiga eccoskorna. jag skulle behöva lite småskor och vårjackor genast, om möjligt.

5. var är min träningsbehå??? vem annan förutom jag själv använder den? och varför har jag isåfall satt den på ett sådant svårutluskat ställe att jag inte kan hitta den någonstans fastän jag vänt ut och in på hela huset?

6. min kamera har stått på hyllan i ett årtusende snart. vår relation är så sval att till och med helvetet kunde frysa till i den här atmosfären som råder oss emellan.

valentin

imorse när jag vaknade, vaknade jag till ett avskyvärt mående, och jag kom verkligen inte ihåg att det var valentin. men det är en bra dag, alla hjärtans dag. tiotusen livspessimister har svartmålat den här dagen på tusen håll runtomkring mig (99 procent av dessa klagotrutar är otroligt nog singlar med bra attityd, hoho), men tänk vad fint att någon tillägnat en hel kalenderdag åt att få vara glad över alla fina människor som man har i sitt liv, och åt att få reflektera över hur värdefulla dessa människor är och hur fantastiskt lyckligt lottad man är själv. för det är jag verkligen, verkligen, verkligen. förra året var vi och såg james blunt på valentin, i år kom vi ändå överens om att inte ge varandra några gåvor, så vi har bara ätit himla gott tre dagar på raken och haft en underbar helg ändå på ett underdrivet ungefär.

för att minnas min fina livskumpan lite grann, så är dessa saker några av de miljontals bra sakerna med honom:
-han är himla rolig och får mig jämt att skratta
-jag älskar hans tjocka burriga hår
-han är sjukt duktig på att lära sig olika saker, exempelvis spela gitarr
-han tycker alltid om maten jag lagat, fastän den inte ens är god
-han tar väl hand om sin fina kropp
-vi kryper alltid i säng samtidigt, det är dagens finaste sak att somna hos honom
-han är alltid förfärligt artig och snäll mot alla
-han klär sig skönt och klär sig bara i fula polotröjor när han skidar, haha
-han är hemskt öppensinnad och vill uppleva saker
-han är alltid noga med att jag inte ska behöva gå ute ensam om kvällarna, det är tacksamt
-han är trogen och pålitlig
-han är bra på att värdesätta yttepyttesmå saker i livet
-han är effektiv, och tar sig för att måla skåpdörrar eller tapetsera eller skaffa katt hursomhelst (hehe)
-han uppskattar viktiga saker, så som att tänka vegetariskt och prioritera ekologisk mat
-han är bra på att peppa mig när jag känner mig som allra mest värdelös
-och även om jag känner mig värdelös i en evighet, så tröttnar han aldrig på mig
-han tycker inte att hushållsfixerier är tjejgrejer, och är himla bra och hjälpsam i dem
-han säger alltid att jag är fin även om jag var fulast i världen nu som då

fina fina man, tack för att du finns i mitt liv. du är det allra viktigaste för mig.

oh i wish

gud ska veta att den här torsdagen inte precis varit en av dom bästa. morgonpassagerarna på tåget var ungefär av samma åtsikt, fy vilka sura gubbar som åkte ner till helsingfors imorse. sen önskar jag mig en ny människa på mitt ställe, kan du väl fixa, gud, eller hur? en god människa. en effektiv människa. en social människa. en rolig människa. en snygg människa. en duktig människa. en oblyg människa. en färggrann människa. en människa med personlighet och en människa med utstrålning och en människa med sociala talanger, en människa som inte ska vara så satans rädd för alla helvanliga vardagliga situationerna, en människa med konstnärliga begåvningar, en människa som inte blir ställd av att inte hitta vattnet eller bli erbjuden ett bröd (till!), en människa som inte får panik av att bli fotograferad, en människa som inte blir handikappad av rutinavvikelser eller minimala överraskningar, en människa som skulle vara en helt okej människa som fortfarande skulle känna sig helt okej efter en värdelös dag av tusen floppar. den ungefärliga motsatsen till undetecknad.

jag önskar att det skulle bli vår, och jag önskar att sommaren skulle få plats i samma önskeleverans. jag önskar att jag vore stressfri och pressfri, och jag önskar tusen saker till. men mest av allt vill jag bara återkomma. mycket mycket mycket mycket mycket senare.

du vill bara ha och ha

efter en natt med en galen katt som lekt polis-och-tjuv med en sliten tygråtta i sängen runt 3-snåret, efter en rekordkonsumtion av näsdukar och därav även en nos som känns som att dens sista levnadsdag var igår samt en återigen ny omgång lakan i sängen efter en febersvettig natt - you name it! jag är uttröttad. jag behöver en ny näsa.

jag har legat i sängen tillsammans med den vita katten som efter nattens tokvilda strapatser är minst lika trött som jag är. jag har försökt läsa och strötitta igenom massvis av gamla bra tidningar, samtidigt som den svarta och grå katten turvis kommit och lagt sig mitt på tidningsuppslaget och velat bli ompysslade i minst en evighet per var. att läsa inredningstidningar är sjukt inspirerande. det är troligtvis det bästa botet mot avsaknad på livslust. fast det saknar jag inte nu! men man vill ändå spola framåt tiden lite grann, förbi den här fattiga tiden av studier, till den tiden då man jobbar och har råd att köpa ett hus exempelvis, som har tjugo olika rum som man inreda på tjugo olika vis!
tills dess får jag drömma i lite mindre perspektiv.

...om en servis från marimekkos halvnya siirtolapuutarhakollektion. de allra finaste sakerna är den stura temuggen med bollarna och tallriken med det lilla bollmönstret. jag behöver inte ha råd till ett helt hus för att kunna investera i denna fina samling kärl, men jag kan definitivt inte köpa dem nu heller, med den här rostiga och torra studerandeplånboken, typiskt!

källa

...eller om en bra plats någonstans söderut där man inte behövde frysa häcken av sig för jämnan. och där man kunde odla både fräknar och solbränna. och där man kunde dricka läsk dagarna i ända utan att tänderna skulle trilla ur munnen.

källa

...eller något sådant, som att gud skulle uppenbara sig för mig i form av ett fantastiskt volymrikt och finfärgat hår, som lily coles ungefär! det vill säga motsatsen till djävulskapet som sitter på mitt huvud. det vore... otroligt.

källa

...eller ett gymkort till en bra gym (allt annat än gubbgymmet i den här stan skulle funka, alltså). det får nog också vänta till sommarn. gymkort + bra kropp alltså.

källa

...fast jag kunde också skita i beachkroppen och önska mig ett helt konditori av cupcakes istället. jag försöker ransonera ner min chokladförbrukning, men det är klappat och klart med det faktumet att det tamigsjutton inte går så bra. när jag försöker låta bli att knapra choklad på cirka fyra timmar håller jag på att gå under i sockercavings. det är förbaskat bra och praktiskt det! jag tänker på alla dåliga kolhydrater som borde ersättas med något bättre, och jag tänker på framtanden och tja. och kom inte och säg att jag ska äta nötter och torkad frukt när jag vill ha choklad, för jag hatar nötter och torkad frukt och jag vill bara ha choklad! nu måste jag nog gråta en skvätt över mitt dåliga öde.

källa

sunday night fever

håjaja, det är inte lätt att vara sjuk. haha. igår hade jag visserligen yttepyttelite stegring, men annars har jag inte fått några direkta orsaker att tycka synd om mig själv för att jag varit brännhet och smådöende i feber. till skillnad från jussi. trots all tråkig sjuklighet, har det varit en skönskön helg. vi har legat mestadels i sängen tillsammans med jussis telefon vars spotifyfunktion gått på högvarv OCH mina provpapper till morgondagens prov. inte illa. därtill har vi konsumerat varm oboy, candy king och miljoner och åter miljoner näsdukar.

även om jag kom undan febern, så är mitt huvud tungt som synden och alla mina luftvägar är så täppta att jag knappt kan andas. jag hade glömt hur illa det är att gå och ta natten när man måste lasta i sju stycken extra kuddar under huvudet och sova i sittande ställning, för att inte kvävas under natten. och om man i misstag råkar vakna till, så är det kört för flera timmar efteråt, eftersom man vaknar med två gånger sahara i käften efter att ha andats munvägen och eftersom man en gång på tusen hittar den rätta positionen att åter somna i.

jussi, as known, kom inte undan febern så enkelt och vill fortfarande sova 100% av dagen. när han låg och snoozade i sann feberanda för nån timme sen och jag låg brevid och pluggade, vaknade han plötsligt upp och yrade om tusen olika saker. såhär:
jussi: -vad är det för en liten bit?
-vilken bit?
-men den här lilla biten, är det banan du försöker ge mig?
-HAHAHAHAHA, FAN VAD DU ÄR ROLIG! här finns ingen banan, du sover.
-eller hur?
-vill du ha banan eller...?
-förlåt, jag råkade missupfatta vad dom sa. (varpå hans huvud dänger tillbaka i kudden och hans fortsätter sova i växel 100 som om det aldrig varit)

följande, fem minuter senare, när han plötsligt slår upp ögonen och säger:
-wow!
-är du vaken nu?
-fan, dom var radiostyrda.
-vilka?
-på radion var dom.
-vilka är på radion?
-mina radiostyrda skidor. oj. det var visst en dröm! (sen bangade hans huvud åter tillbaka mot kudden, och när jag väckte honom halvtimmen senare, kom han inte ihåg ett dugg. i laughed my ass off.)

sjuklig

här har jag hela vintern ätit frukter och c-vitamin och vitlök i lite granna omänskliga mängder, för att inte råka ut för någon vinterinfluensa. jag har till och med tagit itu med min fobi för bananer och tvättat händerna och varit överhygiensk på allmänna ställen. jag har klätt mig sjukligt varmt. och sen blir jussi sjuk såklart. och jag blir genast smittad! genast! förra gången (dvs för två år sedan på pricken genast) när jussi låg i feber i en he vecka nästan, och jag var med honom 24/7 blev jag inte ens förkyld. jag litade på att det skulle hålla den gång också, men förgäves. jag sitter här med ett miljonpack närsdukar, öm näsa, en fruktansvärt sjuk hals, uppsvällda halskörtlar, sjuka bihålor och värk i alla lemmar.

att jussi har sjuk, är tråkigt. har orkar inte busa, utan vill bara sova eller se på en rutten film. däremot är han den bästa sängkompisen om nätterna, för han är het som ett personal-värmelement under täcket och det är skönt att somna och sova intill den varma mannen. DÄREMOT var det inte lika fruktansvärt skönt imorse, exakt klockan 06:43, när hans feber började sjunka och han blev fuktig som niagarafallet. japp. därefter kunde jag inte sova längre, mest eftersom min hals var så djävulskt ond att jag knappt kunde andas.

en sökträff på "äta blodgrape" fanns i listan, och därför kan jag berätta att mitt bästa sätt att äta blodgrape på är att dela den på mitten så att klyftorna liksom också blir itudelade, och sedan enkelt äta fruktköttet och fruktsaften med sked. behändigt. och saftigt som sjutton. en bild på grapen alltså och en annan bild på bananen - som har en mycket mystisk roll i mitt liv just nu som ett storprojekt - som blev sammanställd till en skoluppgift på en gif-animation. fancy höhö.

lack of faces

yksi kissa ja yksi top model är livets bästa krydda. åke har liksom hajat det här med att stå framför kameran. han har rent av börjat gilla det. älska det. vilja göra det hela tiden. han tränar på den intensiva blicken dagligen, SOM MAN KAN SE PÅ BILDERNA, han tränar på poser, han tränar sin kropp, han vill helt enkelt bli den hetaste katt-malemodellen on earth. han vill bli rik.

men nu är det real life, och jag har sagt åt åke att han inte kan använda sig av samma jävla blick på varje bild ifall han vill komma framåt i sin karriär. om det här var riktiga topmodel och jag var riktiga tyra banks, skulle jag säga något i stil med "you just come up with the same face and the same impressions on every picture, week after week". men det är tur att jag inte är tyra banks, tur för både åke och mig, men mest för mig alltså, för jag tycker inte hon är någon vidare sjysst eller skojig person.

señorita, en exotisk pose där han svänger lite med höfterna och håller huvudet på ett förunderligt sätt, impression 1, typ (a)


impression 1, typ (b)


impression 1, typ (c)


impression 1, typ (d)


impression 1, typ (e)


impression 1, typ (f)


och här fick han helt enkelt i uppgift att försöka "längta sig bort" och "se drömmande ut". mission accomplished!, med impression 1, typ (g)

JAPP. ni fattar ensidigheten, antar jag. det är en liten bråkdel av allt liknande material, och alla bilder bjuder på unika situationer vid unika tillfällen under loppet av det senaste halvåret. the one-impression-cat.