håjaja, det är inte lätt att vara sjuk. haha. igår hade jag visserligen yttepyttelite stegring, men annars har jag inte fått några direkta orsaker att tycka synd om mig själv för att jag varit brännhet och smådöende i feber. till skillnad från jussi. trots all tråkig sjuklighet, har det varit en skönskön helg. vi har legat mestadels i sängen tillsammans med jussis telefon vars spotifyfunktion gått på högvarv OCH mina provpapper till morgondagens prov. inte illa. därtill har vi konsumerat varm oboy, candy king och miljoner och åter miljoner näsdukar.
även om jag kom undan febern, så är mitt huvud tungt som synden och alla mina luftvägar är så täppta att jag knappt kan andas. jag hade glömt hur illa det är att gå och ta natten när man måste lasta i sju stycken extra kuddar under huvudet och sova i sittande ställning, för att inte kvävas under natten. och om man i misstag råkar vakna till, så är det kört för flera timmar efteråt, eftersom man vaknar med två gånger sahara i käften efter att ha andats munvägen och eftersom man en gång på tusen hittar den rätta positionen att åter somna i.
jussi, as known, kom inte undan febern så enkelt och vill fortfarande sova 100% av dagen. när han låg och snoozade i sann feberanda för nån timme sen och jag låg brevid och pluggade, vaknade han plötsligt upp och yrade om tusen olika saker. såhär:
jussi: -vad är det för en liten bit?
-vilken bit?
-men den här lilla biten, är det banan du försöker ge mig?
-HAHAHAHAHA, FAN VAD DU ÄR ROLIG! här finns ingen banan, du sover.
-eller hur?
-vill du ha banan eller...?
-förlåt, jag råkade missupfatta vad dom sa. (varpå hans huvud dänger tillbaka i kudden och hans fortsätter sova i växel 100 som om det aldrig varit)
följande, fem minuter senare, när han plötsligt slår upp ögonen och säger:
-wow!
-är du vaken nu?
-fan, dom var radiostyrda.
-vilka?
-på radion var dom.
-vilka är på radion?
-mina radiostyrda skidor. oj. det var visst en dröm! (sen bangade hans huvud åter tillbaka mot kudden, och när jag väckte honom halvtimmen senare, kom han inte ihåg ett dugg. i laughed my ass off.)
även om jag kom undan febern, så är mitt huvud tungt som synden och alla mina luftvägar är så täppta att jag knappt kan andas. jag hade glömt hur illa det är att gå och ta natten när man måste lasta i sju stycken extra kuddar under huvudet och sova i sittande ställning, för att inte kvävas under natten. och om man i misstag råkar vakna till, så är det kört för flera timmar efteråt, eftersom man vaknar med två gånger sahara i käften efter att ha andats munvägen och eftersom man en gång på tusen hittar den rätta positionen att åter somna i.
jussi, as known, kom inte undan febern så enkelt och vill fortfarande sova 100% av dagen. när han låg och snoozade i sann feberanda för nån timme sen och jag låg brevid och pluggade, vaknade han plötsligt upp och yrade om tusen olika saker. såhär:
jussi: -vad är det för en liten bit?
-vilken bit?
-men den här lilla biten, är det banan du försöker ge mig?
-HAHAHAHAHA, FAN VAD DU ÄR ROLIG! här finns ingen banan, du sover.
-eller hur?
-vill du ha banan eller...?
-förlåt, jag råkade missupfatta vad dom sa. (varpå hans huvud dänger tillbaka i kudden och hans fortsätter sova i växel 100 som om det aldrig varit)
följande, fem minuter senare, när han plötsligt slår upp ögonen och säger:
-wow!
-är du vaken nu?
-fan, dom var radiostyrda.
-vilka?
-på radion var dom.
-vilka är på radion?
-mina radiostyrda skidor. oj. det var visst en dröm! (sen bangade hans huvud åter tillbaka mot kudden, och när jag väckte honom halvtimmen senare, kom han inte ihåg ett dugg. i laughed my ass off.)
haha, folk som drömpratar är ju roligast i hela världen!!
ReplyDeleteTACK för gratulationerna sötnos!
Hahah :D "men den här lilla biten, är det banan du försöker ge mig?" bäst
ReplyDelete