new life

ny vecka och nya tag. eftersom jag efter några gråtmilda dagar har börjat vänja mig vid mina nya, omänskliga, konstiga, fula pannlugg och eftersom jag äntligen har fått tag på en leopardmönstrad kofta som saknats i mitt liv och eftersom jag också vant in användandet av örhängen i vardagen och eftersom det lämpligt nog är måndag och eftersom jag är ledig och har all tid i världen på mig...

så är det definitivt, att för första gången på flera år, dags att påbörja ett nytt liv. på en måndag! dömt att misslyckas, jag vet, hurra! men den här gången är det liksom meningen att det nya livet ska förlänga mitt liv, göra det stadigare, tryggare, bättre och godare (mer godsmakade också!). det vill säga den svartvita motsatsen till börja-nytt-liv-varje-måndag-beteendet för några år sedan.

efter morgonens bravader, kan vi konstatera att
-ta blodprov på fastande mage fanimig är något av det värsta jag vet
-och att en morgon utan frukost är en fruktansvärt dålig morgon
-men att ett soligt väder kan höja kvalitén på morgonen ändå

i mitt nya liv ska jag börja äta kalktabletter och tillreda varm oboy i minst två muminkoppar om dagen (och även lapa i mig den där oboyn) och ta mig fan i kragen och lära mig äta joghurt utan att få avskyvärda kväljningar på direkten och springa i trappor och belasta skelettet till tusen. hurra, hurra. det kommer bli ett bra liv, hurra, hurra, hurra (extrapepp är inte skadligt, speciellt inte för en människa som lider av stora svårigheter att hålla motivationen uppe).

för att starta måndagen och veckan med en livstida lärdom alltså: drink milk! kroppen kommer med all säkerhet att tacka dig och ditt skelett kommer troligen inte vara några årtionden äldre än dig själv i ett senare läge i livet.

elviz haz zpoken and left the building, peace.

b w and c

för att göra hjärtat mjukt och själen gott en mycket mulen lördagseftermiddag:

tänk vilken fin kvinna Underbara Clara är. hon har fått ett så himla välförtjänt stipendie på 25.000 kronor och läs vad hon ska göra med pengar! tänk att det finns sådana bra människor här i världen. tänk. och en hönsgård med alldeles egna små kycklingar, åh.

att krypa ur en ful hatt

saker som jag gått och pantat på i en evighet:

av alla tusentals saker som hör hemma i denhär kategorin var nog 'besöka frisören' den mest krisartade. så när jag vaknade imorse och för femtioelfte morgonen i rad kände mig så förbannat ful i det risiga håret och i luggen som inte var en lugg längre, utan snarare ett moment i mitt ansikte som bara fanns där för att framhäva hur jävla hög panna och hur jävla högt hårfäste en människa kan ha, så bestämde jag mig för att det fick vara nog och att jag genast på momangen skulle uppsöka frisör.

det här med att ringa frisören en vecka eller så på förhand fungerar inte för mig. fenomenet går inte att förklaras, men det verkar vara en ren förbannelse i form av oföretagsamhet. och när man inte bokar frisören på förhand och plötsligt vaknar upp till ett akutbehov av den - vilka är alternativen? jo 1. det finns nästan alltid tider på stans dyraste frisörsalong. jag var där en gång och var närapå tvungen att skita ut pengarna när håret var fixat, jag var sannerligen inte förberedd på att det skulle kosta skjortan. men frisören var ung, trevlig och gjorde ett skitbra jobb med håret. alternativ 2. (om man nu mot förmodan inte skulle ha råd att punga ut en årsinkomst på frisörbesök) att vända sig till stans drop-in-salong! det har jag gjort de tre sista gångerna typ, för att v-a-r-j-e-j-ä-v-l-a gång komma ut därifrån och se ut e-x-a-k-t som jag inte velat se ut.

så drop-in it was.
frisören gjorde allt jag bad henne om att inte göra.
som vanligt.

feelisen är...
jag känner mig som en ful, handikappad töntupplaga av smeagel / gollum / mumintrollet som gömde sig i trollkarlens hatt och kröp ut därifrån i form av en spetelsk trollavkomma.
feelisen i min förjävligt korta pannlugg är alltså den BÄSTA! BÄSTA! BÄSTA! BÄSTA! FAN! BÄSTA!

laprika

fyllda paprikor is my new black. när man fyller dem med typ currycouscous, soyakross, tomat, färskost och så inihelvetes med lök och vitlök, så blir det inte annat än bra. bäst, kanske. speciellt bra är att paprikorna på prisma är alldeles yttepyttesmå och säta och alldeles perfekta och kostar ungefär ingenting.

club of agony

det var galet mulet imorse. jag var förkyld som sjutton och min kropp var mörbultad. jag hade liksom ganska mycket lust att stanna i säng och dricka te tills dagen var slut, men jag kom mig upp ändå för att dricka några koppar te och badda halsen, samt äta det torraste rågbrödet man kan tänka sig. det smakade så illa att jag blev illamående. min intressanta dag fortsatte med att jag köade in mig till labbet för blodprov i 1 timme och 10 minuter, för att sedan höra att provet måste tas på fastande mage. bloody hell, can't describe that feeling! wooho!

som tur var, skingrades molnen på den mulna himmelen lite grann, och solen sken ett litet tag. jag var hemskt lättad över detta. och en promenad satt finast som fisken, även om jag var så dödligt trött att jag ville promenera med ögonen slutna och bara "vila dem lite grann", som man sa när man var liten.

intresseklubben - klart, slut.

saker som händer en vacker dag

man vaknar upp tidigt -mest tack vare att "operation: riva upp asfalten och gräva en förbaskat stora gropar överallt" börjar redan klockan 06:30 och det därefter är mer eller mindre omöjligt att sova. om man inte råkar ha öronproppar förstås. inte ens det hjälper säkert. oljudet är nämligen next to galenskap. man missar inte något av den fina soliga dagen på det här sättet iallafall!



man åker till stranden och myser i sitt stilla sinne åt att klockan (som på bilden för övrigt är ur funktion, obs obs!) bara är elva och det redan är 35 grader i solskenet.



man tänker på förra sommaren då man bokstavligen tiggde om att solskada huden med UV-strålning, ryser vid blotta tanken, och smor därefter in i sig i solskyddsfaktor 20 (för speciellt solkänslig hud). (note: det är hemskt lätt att börja sura tredje dagen och känna att man vill kasta solkrämen åt helvetet, då man pressat som sjutton i solen men brännan bygger upp sig i den trögaste och drygaste snigelfarten. exempel på tankar som tröstar: "jag kommer troligen inte att vara i den extremaste riskzonen för melanom där sommaren är slut" och "easy come, easy go!" så bre på med krämen vettja!)



man äter glass för glada livet. och det är helt okej att äta tre glassar om dagen! speciellt isglass. speciellt isglassen på bilden. MMM ALLTSÅ guds godhet på en glasspinne kind of.



man använder solbrillorna som ett sorts sepiafilter för att fotografera en massa töntiga saker, hehe.



man försöker få katten att rycka upp sig och också njuta av det strålande goda vädret - genom att sätta en blomma på dens hjässa. himla ouppskattat.



man brer ut en filt i en park och leker picnic med baguetter och köret!



på picnicfilten kan man också avnjuta den bästa drycken av alla, nämligen cranberry lonkeron.



på den där filten kan man också ligga och gilla läget upp till nivå tusen (tillsammans med den bästa människan såklart).

blues skies

efter ganska många långa dagar av värme, kom det regn. under den varma veckan hann jag dock njuta till fullo av solen, jag var glad som en gök varje minut om dagen ungefär. när det sedan började regna igår om kvällen, kom jag mig äntligen för att flytta över ett lagom stort hundratal bilder på datorn och parkera mitt nördliv i adobe photoshops parkeringsruta.

det problematiska med +25 värmegrader och strålande fint väder är faktiskt att
a) man har ingen som helst lust i världen att lägga två timmar på att städa sitt hem när solen gassar utanför och det ser ut som värsta paradiset. outcome is att den här lyan skulle fungera som ett skott i pannan för en hypoallergiker. man behöver nog inte ens vara hypo för det här tillståndet. jag är glad att jag fortfarande lever och inte kvävts av katthår! obs. imorgon blir det nog andra bullar liksom. dammsugarens sommarsemester tar slut och den åker fram ur sitt skåp.

b) man inte har lust att käka choklad, utan att man mycket hellre väljer en svalkande isglass. och ifall man råkar se marabous otestade polkachoklad och man faktiskt får lust att köpa den, så går det egentligen inte, för man är ju på väg till parken för att läsa en bok i cirka 4 timmar framåt och chokladen kommer troligtvis smälta rakt av på sekunden man kommer ut i solen. idag var det dags för en rejäl 200 grams piece of chocolate, regn och hela 13 grader som det var ute. ååååh som jag saknat chokladen!

värmen skulle nog få hitta sin väg tillbaka hit fort som attan. vad jag återigen kunnat konstatera är att femhundra jobbiga saker inte alls känns så jobbiga när sommaren kommer omkring. love that.

kent & du är ånga

precis när dammet lagt sig ner / en meningslös tid / exakt en tusendel försent / och visst bor det ett skrik / nånstans i lugna, tysta liv / en vild fantasi

försommar

det är bara litegranna svårt att tro att
a) det är så himla varmt ute att jag håller på att bli knäpp av lycka
b) jag kommer vara ledig i minst två månader framåt! that's something!

flyttfågel

skolåret är finito. det känns så konstigt att nio månader har gått så snabbt, att det var augusti för ett tag sen och jag tog mitt första foto med en riktig digitalsystemkamera. det är lite knasigt att bläddra tillbaka i augustibilderna, eftersom bilderna är mer eller mindre kritiska på alla vis. jag fattade inte ett enda dugg om slutartid och bländartal, eller rättexponeringar eller ISO-tal. ja. jag ska inte påstå att jag inte lärt mig något under skolåret. den första bilden var den allra första uppgiften på ett självportätt, bilden är så feltagen att den knappt är redigerbar. den andra bilden, en av de första praktiska övningarna på att fota vatten i fiskars, jag höll på att skita på mig när jag skulle montera upp ett stativ till använding. haha. jaja. och den tredje bilden, på ekenäsmarknad vid en lustiga-huset-spegel. suvi ser ut som harry potter och jag ser ut som en förståndshandikappad mangafigur.

innan jag åkte hem igår, efter avslutningen, skulle jag panikprinta några sista bilder medan möjlighet ännu fanns. detta dröjde dock länge, samt att jag fick överraskande besök till självaste karis. efter en liten lonkero på ett utomordentligt fint ställe, skulle jag ta mig till tåget klockan sex. tåget var dock en timme försenat (eller rättare sagt: tåget var 59 minuter försenat, och berättigade icke passagerarna till någon ersättning för biljetten. moget, frågan om en minut!) och jag var hemma först klockan nio. mitt i dom allra mest spännande minuterna i finland-usa matchen, däckade jag i soffan. nu ska jag snabbt kila på mig lite okej-kläder och sedan försöka hitta mig själv på en uteservering med en lonkero (igen). vädret, alltså vädret...

time runs and... yeah.

det är så lagom konstigt att ett helt skolår är förbi. men imorgon är det det. och det har gått snabbt. jag ska tåga min sista resa till karis och hem tillbaka imorgon, och kyssa VR farväl för ett tag. åtminstone kommer jag inte vara halvgift med det kompaniet längre, och jag vill inte påstå att jag skulle vara speciellt ledsen.

övrig information: av en konstig anledning bjöd skolan på macarons till lunchen idag! det var en knasig överraskning faktiskt. chokladmacaronsen smakade precis som små kladdkakor, jag hade kunnat äta några tusen stycken.

annan information: det verkar som att jag och vintermyssen inte kommer kunna gå skilda vägar efter vintern som varit. idag är det den elfte maj, och jag hade minsann min stickade och fleecefodrade luva över huvudet imorse, precis som igår och dagen innan det också, och hade inte ett dugg kallt. och inte hade jag varmt heller, för den delen. jag blev dock lite granna glad över att se att temperaturen skulle börja klättra upp emot 20 grader från och med imorgon, men sen ilsknade jag lite när jag såg att exempelvis torsdagens varma tjugo plus grader skulle prydas med ösregn. det är inte ett dugg typiskt, nää'rå.

det tar sig, sa våren!

vädret var perfekt idag. varmt som sjutton alltså, och en halvlång promenad var minst lika perfekt till det. det blev hett under skinnjackan och mitt hår som inte sett av en frisör på hundra år, blåste i ansiktet på mig hela tiden. alltså min lugg är så förbaskat ful och den gör mig så knäpp. men det var livet. livat igen är att det börjar bli så grönt ute överallt. fantastiskt. jag är dock inte helt säker på om alla bilder är lämpliga för publicering. kanske. inte.

därtill trotsade jag naturens lagar och tog min cykel som saknar lås och cyklade till cittari och diverse småbutiker och lämnade cykeln utanför butiken olåst. ett lås kostar minst 1,50 ege så jag har inte råd att köpa ett. eller hur. och eftersom jag bor i en hemsk stad så är naturens lag att låta den olåsta cykeln bli stulen! och shit the same, låst cykel är ett minst lika gott tjyvobjekt. men naturens makter var på min sida och jag är fortfarande ägare till en cykel. i det maffiga shoppingkomplexet skulle jag hursomhelst ha tag på två stycken morsdagspresenter. skörden var klen, jag kom hem med lite läsk som verkligen inte var till för något annat än att tjäna min egen törst.

imorgon får det gärna regna, jag måste ta mig an att städa. det vore väldigt praktiskt ifall alla katter kunde fälla sina hår alla samtidigt, men jag förstår att det är mycket att önska. därför har den svarta hårat i typ två månader och just lagt av, jag pustade av lättnad, men genast som det lättade började åke lägga päls omkring sig som ett jehu. olyckligtvis hatar åke att bli borstad. det är en mycket blodig pärs att ta sig igenom den där kamma-lilla-håret-på-lilla-lilla-kissemissen-visan.

marabou passion

jag har varit lite orolig för att marabous nyheter inte skulle stranda i finland. jag var dock ganska tröstad av tanken att jag lätt skulle kunna köpa hem dem ifall vi skulle komma upp upp till haparanda någon sväng under sommaren. en dag råkade jag stå precis framför både polka- och passionschokladen, vilken glädje! jag valde nästan polkachokladen, men eftersom den var ett så självklart val, tog jag ändå passionschokladen. jag tänkte att chilin bland passionsfrukten säkert passar som handen i handsken.

eh. ja.

jag undrar bara lite grann över vem fan som sitter i produktutvecklingen på marabou och tycker att detta är en lämplig produkt att lansera. jag har aldrig ätit något så taskigt i hela mitt liv, den smakade exakt som en ljummen rosafärgad medicin jag åt mot någon krämpa som 3-åring. och luktade precis lika. är det någon som minns den fantastiskt goda kokoschokladen som marabou hade nån gång... år 2005? i slutet av sommaren kunde man köpa den på slutsäljning för 1 euro per platta. det var tider av chokladkonsumtion det.

och angående chilin i chokladen, jag undrar ifall det bara var mitt stycke choklad som saknade chilin, eller ifall den faktiskt bara är där för... namnets skull? den smakade icke chili. hursomhelst så kunde varken jag eller herr johansson avnjuta den, och jag skulle just till att slänga bort hela skiten när jag istället kom mig för att riva ner den i en muffinsmet. hallonmuffins är det godaste som finns när dom fortfarande är alldeles färska och ugnsvarma, men till och med dessa lyckades den galna chokladen smitta sin pest på. lite grann åtminstone.

brunch på en tisdag

det har ösregnat i princip hela dagen, det var kallt till förbannelsen där ute. av mina fötter återstår bara stora köttsår, efter mycket försening, mycket vilsegående och MYCKET raskt och långväga kilande i mina converse. jag och dom knäppa conversedojorna har aldrig kommit överens så bra som jag hoppats att vi hade gjort. inga andra skor skaver som dem gör!

jag har ätit mozzarellabaguetter och druckit (några koppar) varmchoklad för att glädja både magen och själen. även stått på tågperrongen i det värsta regnet under paraplyt och knaprat på en magnum temptation.

nu ska jag fortsätta fundera. jag funderar mycket. varannan tanke får mina tårkanaler att aktiveras, inte för att det vore speciellt sorgligt, men för att jag inte fattar vad som tagit åt mig.