saker som jag gått och pantat på i en evighet:
av alla tusentals saker som hör hemma i denhär kategorin var nog 'besöka frisören' den mest krisartade. så när jag vaknade imorse och för femtioelfte morgonen i rad kände mig så förbannat ful i det risiga håret och i luggen som inte var en lugg längre, utan snarare ett moment i mitt ansikte som bara fanns där för att framhäva hur jävla hög panna och hur jävla högt hårfäste en människa kan ha, så bestämde jag mig för att det fick vara nog och att jag genast på momangen skulle uppsöka frisör.
det här med att ringa frisören en vecka eller så på förhand fungerar inte för mig. fenomenet går inte att förklaras, men det verkar vara en ren förbannelse i form av oföretagsamhet. och när man inte bokar frisören på förhand och plötsligt vaknar upp till ett akutbehov av den - vilka är alternativen? jo 1. det finns nästan alltid tider på stans dyraste frisörsalong. jag var där en gång och var närapå tvungen att skita ut pengarna när håret var fixat, jag var sannerligen inte förberedd på att det skulle kosta skjortan. men frisören var ung, trevlig och gjorde ett skitbra jobb med håret. alternativ 2. (om man nu mot förmodan inte skulle ha råd att punga ut en årsinkomst på frisörbesök) att vända sig till stans drop-in-salong! det har jag gjort de tre sista gångerna typ, för att v-a-r-j-e-j-ä-v-l-a gång komma ut därifrån och se ut e-x-a-k-t som jag inte velat se ut.
så drop-in it was.
frisören gjorde allt jag bad henne om att inte göra.
som vanligt.
feelisen är...
jag känner mig som en ful, handikappad töntupplaga av smeagel / gollum / mumintrollet som gömde sig i trollkarlens hatt och kröp ut därifrån i form av en spetelsk trollavkomma.
feelisen i min förjävligt korta pannlugg är alltså den BÄSTA! BÄSTA! BÄSTA! BÄSTA! FAN! BÄSTA!
av alla tusentals saker som hör hemma i denhär kategorin var nog 'besöka frisören' den mest krisartade. så när jag vaknade imorse och för femtioelfte morgonen i rad kände mig så förbannat ful i det risiga håret och i luggen som inte var en lugg längre, utan snarare ett moment i mitt ansikte som bara fanns där för att framhäva hur jävla hög panna och hur jävla högt hårfäste en människa kan ha, så bestämde jag mig för att det fick vara nog och att jag genast på momangen skulle uppsöka frisör.
det här med att ringa frisören en vecka eller så på förhand fungerar inte för mig. fenomenet går inte att förklaras, men det verkar vara en ren förbannelse i form av oföretagsamhet. och när man inte bokar frisören på förhand och plötsligt vaknar upp till ett akutbehov av den - vilka är alternativen? jo 1. det finns nästan alltid tider på stans dyraste frisörsalong. jag var där en gång och var närapå tvungen att skita ut pengarna när håret var fixat, jag var sannerligen inte förberedd på att det skulle kosta skjortan. men frisören var ung, trevlig och gjorde ett skitbra jobb med håret. alternativ 2. (om man nu mot förmodan inte skulle ha råd att punga ut en årsinkomst på frisörbesök) att vända sig till stans drop-in-salong! det har jag gjort de tre sista gångerna typ, för att v-a-r-j-e-j-ä-v-l-a gång komma ut därifrån och se ut e-x-a-k-t som jag inte velat se ut.
så drop-in it was.
frisören gjorde allt jag bad henne om att inte göra.
som vanligt.
feelisen är...
jag känner mig som en ful, handikappad töntupplaga av smeagel / gollum / mumintrollet som gömde sig i trollkarlens hatt och kröp ut därifrån i form av en spetelsk trollavkomma.
feelisen i min förjävligt korta pannlugg är alltså den BÄSTA! BÄSTA! BÄSTA! BÄSTA! FAN! BÄSTA!
du kan skriva
ReplyDelete