jag skrev nyss färdig min vad det kändes som hundranittioelfte jobbansökan. på mänskligt plan finns det väl inget taskigare än att plita ihop en jobbansökan till ett jobb man för allt i världen önskar att man inte får...? och det är faktiskt lika taskigt att dikta ihop en ansökan till ett mycket intressant jobb, det olidligt obekväma i det hela är att smöra ihop en inledning som ska kännas "personlig och få arbetsgivaren att bli intresserad och vilja fortsätta läsa" och sedan fortsätta brevet med hur duktig och motiverad man är av det här och det där.
"HEJ HEJ! jag är superintresserad av er annons om jobbet som personlig assistent åt elva stycken åldringar. jag är jättesnäll, jättesocial, jättepåhittig, jag har ett hypertöjande tålamod, jag tycker om att byta tena ladies for men på alla människor i hela världen, jag är bekväm med att tvätta av en helt okänd människa av motsatt kön som kan ha tendenser till åldersperversitet. jag är jättepålitlig och stjäl inte ur kassan. jag är fritidsinstruktör, så jag tänkte att det kanske kunde vara en förmån i jobbet på ålderingshemmet! jag har också tidigare städat på pensionärhemmets demensavdelning och jag fann att det var mitt kall här i livet. jag är så jätteduktig på att komma överens med olika typer av människor, jag är jättejättejätteduktig på att lyssna, jag har gått första-hjälpen-kursen och alkoholpasset och hygienpasset och you name it med toppbetyg och guldstjärna! och sen är jag så jättebra på datorer, bästa kunnigheten har jag i excel och word och facebook och jag kan använda alla datorsorter. också apple! kan verkligen jättemånga språk.
om ni väljer mig, kommer ni inte bli besvikna! hälsningar (super)lotta (hehe)!
OBS!!! är vegetarian och tillagar inte köttmåltider!!! kan inte heller koka kaffe!"
all my respect till alla som verkligen jobbar med sådant här, jag skulle aldrig i mitt lilla liv palla det. att söka jobb är verkligen inget som höjer livskvalitén, troligtivs känns det lajbans sen när det nappar en riktigt stor roligt-jobb-firre på jobbsökarmetspöt, men den stunden känns ljusår bort just nu. really.
"HEJ HEJ! jag är superintresserad av er annons om jobbet som personlig assistent åt elva stycken åldringar. jag är jättesnäll, jättesocial, jättepåhittig, jag har ett hypertöjande tålamod, jag tycker om att byta tena ladies for men på alla människor i hela världen, jag är bekväm med att tvätta av en helt okänd människa av motsatt kön som kan ha tendenser till åldersperversitet. jag är jättepålitlig och stjäl inte ur kassan. jag är fritidsinstruktör, så jag tänkte att det kanske kunde vara en förmån i jobbet på ålderingshemmet! jag har också tidigare städat på pensionärhemmets demensavdelning och jag fann att det var mitt kall här i livet. jag är så jätteduktig på att komma överens med olika typer av människor, jag är jättejättejätteduktig på att lyssna, jag har gått första-hjälpen-kursen och alkoholpasset och hygienpasset och you name it med toppbetyg och guldstjärna! och sen är jag så jättebra på datorer, bästa kunnigheten har jag i excel och word och facebook och jag kan använda alla datorsorter. också apple! kan verkligen jättemånga språk.
om ni väljer mig, kommer ni inte bli besvikna! hälsningar (super)lotta (hehe)!
OBS!!! är vegetarian och tillagar inte köttmåltider!!! kan inte heller koka kaffe!"
all my respect till alla som verkligen jobbar med sådant här, jag skulle aldrig i mitt lilla liv palla det. att söka jobb är verkligen inget som höjer livskvalitén, troligtivs känns det lajbans sen när det nappar en riktigt stor roligt-jobb-firre på jobbsökarmetspöt, men den stunden känns ljusår bort just nu. really.
I can feel you, hade samma ansökningshelvete då när jag nyss flyttade hit - kändes som jag hade sökt jobb överallt och mest dit det inte alls smaka att fara.. Men du, jag tycker du skall söka jobb inom något att skriva, du är så jäkla bra på att skriva på ett underhållande sätt! :D
ReplyDeleteefter att ha gått igenom några stycken ansökningar (till min bror, pers.ass. där med) kan jag glatt meddela att du tordes komma ganska långt i jobbsökandet bara du STAVAR RÄTT och inte framställer dig själv som en ytterst märklig person med diverse fetischer! språket har du redan och jag råkar redan veta, som den människokännare jag är, att du t ex inte har en fabless för att skända gravar eller sätta på träd. dessutom har det känts extra trevligt och seriöst när dom bifogat en liten bild på sig själva längst opp i ansökan! bara en liten, liksom, på ansiktet. hehe. vad jag kan.
ReplyDelete