dagiskärlek? tonårskärlek? jag tycker det är så himla krångligt att veta det där med kärlek. i dagis räknades det inte ens, A var ju bara snällaste pojken och alla andra var ju kära i någon, så det var lika bra att vara det själv också. aaron carter-kärlek? nej. och i tonårskärlek, det känns fel att kalla det kärlek, eftersom jag så brinnande bara sökte uppskattning, ersättning, undanflykt i tonårspojkarna som flöt förbi. nej, det ger mig bara hemskt mycket ångest att tänka på det. på ett tragiskt sätt kanske anorexin var min första kärlek.
men jag vill ju bara tänka på herr johansson. för det är bara han som räknas.
och det var honom jag faktiskt vågade börja älska.
(ursprungslistan)
lotta jag lever(!) jag fick ditt brev, förstår du hur glad jag blev? jag håller på med ditt just nu, tro inte jag glömt det <3 (jaa jag vet, sådana hjärtat är så fåniga. men jag är corny). det är märkligt. när jag mår uselt blir jag nästan paralyserad...svara på ett simpelt meddelande bara..går inte. error i hjärnan. undrar varför, det är verkligen inte med flit. har en bra dag idag. din blogg är en av mina favoriter. hela du är. gud, jag får inte till några vettiga meningar märker jag. bara..gillar dig. <3 igen.
ReplyDelete