03 - mina föräldrar

det här är min förälder, min mamma.

och jag tycker precis som alla andra om sina mammor, hon är det bästa man kan tänka sig.

hon är en självständig, behändig kvinna, som lätt som en plätt kan tapetsera om ett rum, montera upp en miljon hyllor på väggen och fylla på spolarvätska i bilen (fast ibland misstar hon sig för att hälla i dubbelbubbligt vichyvatten, hahahahaha). därtill är hon fenomenal på att baka kakor, bröd och allehanda andra sorters grejer. ja, min mamma, hon kan allt (som inte jag kan, haha).

ibland undrar jag hur det kommer sig att mamma inte blivit knäpp av alla oss ungar, men så fantastiskt som det är, så är hon fortfarande helt klartänkt och inte ett dugg galen, hehe. mamma var lika gammal som jag är nu (galna tanke!) när jag föddes, och är således inte speciellt gammal. hon blir sömnig av ett glas vin, somnar i soffan när man ser på film och somnar också ofta när hon ligger och läser tidningen, sådär att tidningen till slut faller över ansiktet på henne.

hon är väldigt passionerad och känslosam, gråter till "julen är här" med tommy körberg och sissel kyrkjebo, och tycker mycket om att kramas, om att pratas vid och om att pyssla och pynta. ibland är hon galet envis och olydig, såsom "ibland" när hon "glömmer" hastighetsbegränsingen på vägen, eller när solen lyser och hon inte orkar använda solkräm "för hon blir ju aldrig solbränd". ändå slutar varje sommar med att mamma är rödbränd och ond som tusan. hon är förresten en riktig argbigga i trafiken. inte vild och farlig, men fruktansvärt lättirriterad av folk som kör fel / sakta / dåligt. som barn har jag hört många barnvänliga varianter av ett "förbannade jävla snigelfartskörande gubbhelvete", haha.

mamma har alltid sett till familjen. hon ser till att alla har det bra, att alla har mössa på huvudet när man går till skolan, att alla har ätit frukost, att alla tackat för maten, att alla kommit hem vid överenskommet klockslag, att ingen skolkat, att alla rättvist sköter om hemmet och ser till sina syskon. mamma betalade mina gitarrlektioner och mina ryskastudier i lågstadiet, peppade alltid, och det var mamma som föreslog att jag skulle bli vegetarian när jag gick i sexan och tyckte kött var fruktansvärt obehagligt.

första gången jag var ensam hemma var jag säkert halvt om halvt vuxen redan, haha. inte då, men mamma var alltid hemma med oss, och var hon borta, fixade hon alltid barnvakt. jag minns när hon jobbade på en pizzarestaurang för många långa år sedan, när hon kom och hem och kramade om oss i tur och ordning och hennes jacka alltid doftade en blandning av pizzeria, cigarettrök och hugo boss. minnet av den doften gör mig fortfarande alldeles varm i magen.

och det var mamma som körde över 400 kilometer för att jag skulle få den bästa tänkbara ätstörningsvården. 400 kilometer per besök, som hon tog ledigt från jobbet, som hon körde med min alldeles nyfödda lillasyster, ja, som hon körde i ur och skur, i flera års tid. ibland känner jag att jag är skyldig mamma så mycket, jag är så tacksam för att hon gjort mig till den jag är idag. hon har offrat så mycket, hon har villkorslöst älskat, hon står fortfarande där. jag kan inte ens tänka mig hur många tuffa år hon tagit sig igenom, hur många hårda år vi tagit oss igenom. och det är så skönt att se att hon är lycklig nu, på ett roligt jobb, med storfamiljen hon önskat sig och med en fantastisk man (den fantastiska styvpappan för mig, vill säga, men i den här historien får mamma den här gången ta all ära).

ursprungslistan