femton

igår efter att prinsen äntligen kommit sig upp ur sängen och vi ätit frukost, och legat i sängen ett tag till och druckit mycket pepsimax och lyssnat många bra låtar, gav sig jussi ut på springrunda och jag gav mig ut på en skönpromenad. det blåste förbaskat mycket, men annars var vädret utmärkt och det yrde massa gula höstlov omkring. jag ringde ett långt och behövligt samtal till pärlan också.

jag kom hem innan jussi (som för övrigt sprang 25 kilometer för han tyckte det var roligt. ja, jätteroligt, eller hur, eheheheh...) och satte igång med att baka chokladbollar som jag gått och snålat på i en hel vecka nu. jag försökte ge dem lite extratouch och doppade ett tiotal av dem i choklad innan jag strödde på kokoset, men jag hade nog valt fel choklad och jag måste slipa receptet lite grann innan det blir bra. goda blev dom såklart, det blir ju chokladbollarna alltid, och det finns ju typ bara fyrtio stycken i kylen nu så, hehe...

och sen imorse hade jag sovmorgon till tio i sju (HALLELUJA LIKSOM, vilken finemang start på veckan!), och hade en konstig dag på jobbet. som sagt: denna vecka gäller städning av åldringshem, och det luktar alltid apa i dem och de dementa patienterna och döva åldringarna är snäppet mer än jag klarar av. som tur är, har jag en kollega med mig denna vecka, som sköter snacket väl.
jag menar, när en gammal dam för sjunde gången frågat vad sladden till dammsugaren är för något, och vad i helskotta dammsugaren riktigt är för nåt, eller när en annan dam sitter i en fåtölj och upprepar följande monolg för femtonde minuten i rad:
-jag går bort.
-jag går inte bort.
-jag går bort.
-jag går inte bort.
-jag är död.
-jag är inte död.
-jag är död.
-jag är inte död.
...vad ska man tänka då? en gubbe försöker sälja sin näsduk till mig. en dam går hela tiden vilse på avdelningen och tror att jag är hennes personliga sköterska. åååååååh....
fast för att peppa mig lite grann, hade lönekvittot trillat in genom brevluckan idag. imorgon väntas alltså en mycket trevlig lönedag och ett mycket trevligt klirr i plånboken.

nu ska jag iväg och handla mat och hämta ut mitt paket från h&m på posten. nice times!

chokladdoppade kokosbollar!

1-2-3

det är söndag igen, och helgen har passerat lite för snabbt. vi jobbade båda igår, jag var visserligen hemma ett och jussi var hemma runt tre, men att man blir tvungen att vakna tidigt och sen jobba... det gör att det känns som att hela lördagen faller bort. men inget mer med det, det blir väl hoppeligen snart ny helg.

och helgen i stora drag:
på fredag hade jag sovmorgon nästan, eftersom jag började jobbet först halv sju (eller skjutsen kom halv sju). det var städning av åldringshem på gång. och såhär är det, hjälplöst sant: dementa gamla människor är ungefär 175% mer än jag klarar av. jobbdagen tog i alla fall slut redan klockan två, jag kom hem till ett vardagsrum som var nyinrett med en 42" television! eh ja, hejdå lilla fina 26 tummare, och hej till det nya hemmabioliknande fenomenet. jag blev varm för tanken på den dyra dumburken först när den stolta/glada/ivriga/lyckliga herr johansson visade hur fina fotografierna såg ut från den stora skärmen. när jag sedan undrade vad fasiken detta ting kostat oss, snurrade han lite på huvudet/ögonen/händerna/fötterna/kroppen och sa att vi vunnit den i en tävling.
a) har jag deltagit i en tävling där man kunnat vinna en 42" tavelteve?
b) har han deltagit i en tävling där man kunnat vinna en 42" tavelteve?
c) brukar vi överhuvudtaget delta i tävlingar där man kan vinna saker?
d) brukar vi överhuvudtaget vinna tävlingar vi deltagit i? (sannolikhet 1/100000000)

efter mycket om men, framkom det hursomhelst att vi inte vunnit den (surprisingly), utan att herr johansson stoltserat med ett litet stycke mastercard och ett stort stycke cash vid butikskassan. MEN VAD GÖR VÄL DET ATT VI ÄR FATTIGA FÖR ETT ÅRTIONDE FRAMÅT - VI HAR JU EN NY TEVE!

igår tillbringade vi kvällen under en skållande dusch, efter att vi båda kommit från jobbet, städat lägenheten lite grann och gjort mat, och därefter framför teven. vi försökte kollade sex and the city filmen, men jussi tyckte den var tråkig som fan, så vi spolade vidare till följande, som var the strangers. och ååååååååååååååh: jag HATAR verkligen skräckfilmer. jag såg typ de fyrtio första minuterna av den med händerna för ögonen och satt och läste cosmopolitan med mp3 i öronen resten av tiden. det var en uppenbart dålig skräckfilm, men it doesn't take much för att få mig bakom soffan. vilken befrielse när bigbrother sedan börjde och jag fick pausa skitfilmen.

och idag: inga planer. J sover ännu (jag försökte väcka honom för en timme sedan, men han hyssjade mig och sa att morgonen är för arla för några diskussioner ännu. yeah right.) och frukosten skriker på mig i köket. jag ska skiva äpplen.

och last but not least: bildbevis på vad som skett i vardagsrummet!

jag gjorde en betydligt mindre investering i dessa drycksglas... de är gjorda av 100% återvunnet glas! fina och bra och vadheterdet, ekologiska?

pizzaperjantai!

vad ska jag skriva, jag vet inte

men imorgon är det jobb som gäller (skitjobb) och igår och idag har jag städat åldringshem (kill me), och hela nästa vecka ska jag lyssna på de dementa åldringarna med. oh herregud.

jag känner mig lite för stor förmitt skinn just nu
och det är en definitivt obekväm känsla. och åååh, det är ju fredag...

tant lotta på godisuppköp

sablar vilken dag. jag är galet trött, har ätit sjukt mycket och mera väntas, och imorgon är det redan torsdag, vilket innebär snar helg! det har varit en mycket vacker höstdag idag, och de flesta flaggstänger står i halvstång och det ser allmänt vackert men sorgligt ut.

innan jag kom hem, stannade jag upp vid butikens chokladhyllor. mamma plus liten pojke ska köpa tuggummi, jag hör pojken fråga: "varför köper tanten choklad?". jag ser mig runt för att komma fram till att vi är de enda vid godishyllorna. mamman svarar till pojken: "tanten vill säkert ha choklad! men vi tar bara tuggummi."
eh, okej:

är jag en tant?!

och som extra parentes här va: YESBOX, det är gratisfleecen man fick som gåva från H&M, och den är jäääääääääätteskön och jag har på mig den varje dag! antagligen är det den som ger mig "tant"influenser...

chilly and hot

höstvädret är alldeles fantastiskt! imorse när jag cyklade iväg hittade jag två röda plusgrader över nollstrecket på termometern, men när jag steg ut genom valios dörrar klockan halv två var det som att sommaren upprepat sig för ett tag igen. den mjuka värmen, samt alla röda och granngula träd gjorde mig till en lyklig_flika_på_cykel_88 :)

sen kom jag hem och fick på teven efter ett tag. sen fick jag på klart vad som hänt uppe i österbotten i förmiddags och hur förtvivlatjävlahjälplösthjärtlösa människor finns det egentligen??? jag hoppas att den förbannade massakern inte ska dö den här gången, utan att han ska ansvara för sitt och för sig när han får upp ögonen igen, för han har fanimig en förbaskat stor börda på sina axlar nu. och det inträffade ju bara 25 kilometer från hemstaden ändå, och det känns sorgligt hursomhelst.

från a till ö då, så var vi och hämtade klätterträdet åt kittysarna igår och monterade upp det i typ tre timmar. det är ju inte världens mest 'blingbling'-aktiga inredningselement men det torde hålla kattklorna borta från soffa & tapeter åtminstone, och då får det nog fungera, eheheh...
efter att vi fått upp trädet igår, hursom, var det redan lite mörkt och jussi ville ut på springrunda och jag följde med på cykel. hösthimlen är verkligen underbar, jag ääääääälskar stjärnorna. himlen var vacker imorse klockan halv sex också. himlen var mest alldeles mörk och stjärnklar, men där det började bli gryningen var den violett och lite persikofärgad. ni vet sånadär saker som man lever tusenlänge på. och varför har man aldrig med sig kameran när man verkligen behöver den som mest?

en söndagsmorgon

vi sov elva timmar på raken och jag gick upp och hämtade dricka till sängen och sen låg vi bara kvar och lyssnade damien rice' 0-skiva om igen. prinsens armar är alltid så varma och starka och jag blir så lugn och trygg och nästan gråtfärdigt lycklig när jag kan krypa upp tätt intill honom och bara bli kvar där, hur länge som helst.

söndagseftermiddag, och jag tror jag ska baka morotskaka idag. morotskaka är det bästa.

saturday night

sköna lördagskväll och vi sitter hemma och äter fazers röda choklad och dricker rödvin. fastän jag inte gillar rödvin speciellt mycket, men vi prövade något nytt rekommenderat från sydafrika och jag har smuttat på samma glas i två timmar nu. vinet = inte så jättegott.

mitt besök hos frisören gick mycket bra, och jag kom undan med 90 euro. oh herregud. jag kom hem och betalade ytterligare 130 euro för ett nytt från-golv-till-tak-klätterträd åt våra katter, som borde anlända till vårt postkontor senast på tisdag. detta berättade jag för katterna och kliade båda lite extra bakom öronen så att dom skulle förstå hur snälla de borde vara de kommande tio åren för att visa sin tacksamhet för det fina nya (kommande) klätterträdet. såhär visade rudy sin tacksamhet: hon blev vild som en sate, rusade runt i hela lägenheten och klöste på tio sekunder sönder en bit tapet i sovrummet. sovrummet som var det enda rummet vi inte behövt tapetsera eller göra något åt. vi satte oss på sängen med jussi och grät en liten skvätt och var asförbannade och jussi ville köra katterna till katthuset i tavastehus genast följande morgon. han skrek till och med i högan sky hur mycket han önskade att vi istället haft barn som fattat att man inte kan göra så (J = verkligen jättearg och utom sig av ilska när han till och vill ha barn!). jag vaknade mittinatten och båda katterna låg bredvid mig i sängen och spann högt, och jag ville absolut inte ge bort dem längre, och det ville inte jussi heller göra när de varit duktigt tacksamma hela dagen nu.

nu ska vi hämta pizza, hurra va!

the cat from hell - rudy.

det har blivit höst

tiden rusar iväg liksom, och imorgon är redan sista vakna- klockan- fyra- fyrtiofem- morgonen.
vad jag ska göra nästa vecka har jag såklart ingen aning om, och ingen annan vet heller, men ifall någon skulle vilja ge mig ett nytt trevligt jobb, så tackar jag gärna ja. ett trevligt jobb torde vara ett sådant där jag kan jobba måndag-fredag, sju till halv fyra, och där underchefen inte är en jävla surkärring som ringer varje måndag och vill att jag ska jobba på lördag. för det gjorde nämligen surkärringen i måndags, och fyra veckor på raken nu har jag alltid haft (de totalininbillade) lördagsplanerna på klart på måndagsmorgon när hon ringt. inte denna gång. jag tog en liten replay i huvudet, där jag intalade mig själv att jag gått upp tidigare än henne varje morgon, eftersom hon jobbar mellan sju och halv fyra, och jag mellan sex och tre, samt att jag gjort min fullpliktiga arbetsvecka som är angiven i arbetskontraket, och att jag inte är den enda arbetstagaren inom företaget som kunde sättas på jobb på lördag. surkärringen kan väl lika gärna göra skitjobbet själv, tänkte jag, och sa att jag verkligen inte förmådde mig till att tacka ja till det fantastiska erbjudandet för att jag var tvungen att motarbeta magsår den hela kommande helgen.

dagens orsak till depression hursomhelst: coldplay spelar i globen om, vadå, en timme eller så, och infinner jag mig där? NÄ. och varför inte? för jag sitter hemma och har nyligen käkat rispiroger. bra orsak eller? NÄ. (käregodegud,gemigenandrachanstillattsedemjagkanjuintedöinnandetellerhur?)
och den som utstrålar någonslags skadeglädje angående detta gentemot mig ska fanimig få se på andra bullar.

dagens följande orsak till depression: det har blivit höst och jag behöver en braskönvarmfin kofta, men jag hittar ingen någonstans! och var hittar jag lämpliga skor? och mitt hår ser ut som en ihopräfsad lövhög, och min kropp ser ut som en ihopknådad semledeg (men detta bryr jag mig inte i, eftersom bikinisäsongen är över för ett år framåt nästan och jag har ett helt halvår på mig på att fortsätta göra ingenting åt saken. sablar.), och min garberob ser ut som ETT JÄVLA PRAKTEXPEMPLAR PÅ FULA KLÄDER FRÅN NITTIOTALET. ge mig mycket pengar och massa nya kläder, så skulle jag vara så jättetacksam tack!

istället för att investera lite i min nödbeklädda garderob, så måste jag först ta itu med mitt hår. i tisdags fattade jag att jag var tvungen att fixa håret illa kvickt, inom cirka fyra dagar. efter att med min citycykel ha rundat varje frisörsalong i stadskärnans närliggande områden, listade jag upp de billigaste och gick intill två stycken för att be om en snabb tid för en totalmakeover. nästa snabba tid som utlovades var antingen sjunde oktober eller sextonde oktober. mitt på dagen. eh, va, tänkte jag, tog ett visitkort på vardera ställe och sa att jag återkommer. sen ringde jag runt till de tre följande på min billiga lista. HAHA, vilken dålig framgång. till slut gav jag upp och tänkte att jag får fixa luggen själv och jussi får färga håret. idag såg jag mig i spegeln och fattade att jag verkligen måset uppsöka en frisör, om det så vore det sista jag gjorde och var tvungen att gå i evig pengaskuld efter det. jag ringde upp hairstore, som absolut är i den dyraste ändan av hårservicerna i stan och fick en tid till imorgon, genast efter jobbet.

fast jag vet inte vad jag ska göra med mitt hår, så om frisören ser god och pålitlig ut, får jag ge henne fria händer. det blir alltid spännande! en gång gav jag en konstig gammal dam fria händer, men var tvungen att stoppa henne eftersom hennes vision var att lägga violetta och orange slingor i mitt svarta hår. HALLÅ...?? hoppas det inte kostar över hundringen, så är jag så nöjd så.

nu ska jag slänga mig i duschen och sedan slänga i soffan och se på idol. därefter slänga mig i sängen och slänga tanken på den tidiga väckningen åt sidan. imorgon är det fredag och det är en skönskönskön helg som väntar. utan några planer. sånt gillar vi.

...

feber
och
dödlig
huvudvärk.


trevlig helg.

abcde

a. det har ÄTNLIGEN blivit fredag.

b. eftersom i have to blow my nose varannan minut, och jag valt vanligt handpapper till genomförande redskap så är allt mellan ögonen och överläppen torrt, rött och sårigt. jag ser sådär jättesexig ut, speciellt nu som jag lagt på massa blänkande vaselin (vi hade inget annat!) som framhäver det hela.

c. den jävla kedjan på den jävla cykel hoppade av idag på den jävla hemvägen. och jag var så förbannat arg när jag trodde jag var tvungen att gå och leda cykeln de sista 4 kilometrarna, eftersom jag inte fick på det oljiga helvetet själv. men som tur var, hade jussi slutat jobbet tidigare idag och rusade iväg för att hjälpa mig. snäll pojke. sur (men dock tacksam) lotta.

d. jag kom mig hem och la mat åt katterna. på eftermiddagrna brukar dom nämligen vara vråååålhungriga, och jamar och klättar sig upp längs benen och får ett himla liv, men av någon anledning så var dom inte hungriga idag, den svarta smakade och den gråa la sig och sov. orsak: de hade hittat väskan jag haft upp till österbotten i helgen, som fortfarande innehöll deras koppel, deras handdukar samt en nästan ny burk kattgodis. och på ett magiskt vis hade de krälat burken ur väskan, fått upp locket (it doesn't take much å andra sidan) och ätit upp innehållet. de hade lämnat en godis i den skramlande burken. jaså. den svarta katten har kväljningar, men den grå ser allt bra nöjd ut.

e. idag skulle vi ha texmex, men vi backade ur, eftersom mitt smaksinne är ur funktion för tillfället, vilket i sin tur betyder att jag skulle ha missat den euforiska smakupplevelsen i hela texmex-kalaset. eh, så nu käkar vi spenatsoppa istället. köpt spenatsoppa. direkt i micron och ut igen. smarrig fredagsmiddag va. NOOT.

blow

okej, it can always get worse. jämfört med idag, kan man knappt kalla gårdagens motvind för blåst överhuvudtaget. den hade duktigt kämpat sig starkare under natten och blåste inte längre 100m/s, UTAN MILJONER METER I SEKUNDEN. till och med nedförsbackarna kändes som uppförsbackar och min timhastighet var cirka 200 meter i timmen.

det allra värsta med att cykla i en galen motvind, är cyklisterna man MÖTER. för dem ser cyklandet ut som en dans på rosor, de kommer i ilfart emot mig, förbi mig, och de behöver knappt använda pedalerna! sånt blir man ju jättepepp av!

hälften av vägen cyklade jag bakom en dam hade klätt sig mycket besynnerligt. denna dam, runtomkring femtio kanske (ja, jag såg henne framifrån och bakifrån, eftersom vi stannade i samma röda trafikljus), med övervikt på sisådär 10-15 kilogram, hade klätt sig i en pastellrosa OVERALL, som tagen ur the 80's. VEM klär sig i en overall redan i september, och vilken icke-för-stunden-slalom-åkande eller över-tio-årig människa drar på sig en overall och tar en cyekltur iklädd den... frivilligt??
jovars, som att den rosa overallen som satt lite för tajt på själva damen inte hade räckt, för hela kombinationen var ett kaos: på fötterna hade guldfärgade ballerinaskor (!!!!!) och hon hade kavlat upp byxbenen på sin all-over-dräkt. det såg ju snärtigt ut. barfota i en vinteroverall. sen hade hon dragit en halsduk runt huvudet, så att den fungerade som ett pannband, men resten av den på tok för långa halsduken fladdrade i ryggen på henne. haha, men fatta ballerinaskorna...

och för övrigt så är det ju onsdag, vilket innebar att min kalle anka väntade på mig hemma när jag kom hem från jobbet. jag har gjort en feta-pastasallad och väntar på att herr johansson ska komma hem med lite rispiroger till salladen. för vad är väl inte godare än rispiroger med smält ost...? ah, i like it! sen ska jag sova middag tills imorgon bitti typ.
tack
och
hej!

paraply, anyone?

1. helgen är förbi och kräftskivan ligger BAKOM. det blev inte heelt alkoholfritt för min del, men jag var i den klaraste ändan av oss alla... det var en lyckad skiva hursomhelst, det började med att vi hade tusen problem med att fixa en kattvakt till den tiden vi var borta, och efter mycket om och med, satt katterna med oss i bilen 350 kilometer upp. jo tjena vilken cirkus. katterna tyckte antagligen att inget någonsin varit så roligt som att sitta i baksätet i den lilla transportburen jättelänge. men we made it, och vi är home safe igen.
vi gick och la oss runt halv fem på lördagsnatten/söndagsmorgonen och var uppe på benen efter nio, och jag kände iiiinget av förra veckans långa skönhetssömn. jag var alldeles finito, och det var jussi (aka chaffisen) med. nu har han lovat vara nykter tills han dör.

2. eftersom jag inte längre är sjukskriven, jobbar jag givetvis igen. men jag har bytt jobbplan IGEN och är så stressad att jag ungefär får magsår. jag måste hitta ett nytt jobb snart. nu och två veckor framåt är jag fortfarande på valio, gör ett riktigt pissjobb, cyklar till jobbet till klockan sex varje morgon, och jag haaaaataaaaaar att vakna så jävla tidigt som kvart i fem om morgnarna. det betyder att jag måste lägga mig senast halv tio, och därmed missa BigBrother (ja jag vet: det är skitskoj att skratta åt andra människors dumhet och misstag).

3. igår var vi och gjorde en 30 mils chaffisrunda åt Js bror, och var hemma igen exakt 23:55. och när man efter kvällsmål, kvällsdusch, teeth brushing och kattmatsservering kommer i säng tjugo i ett, och man ska vakna kvart i fem, så DÅ kära vänner, börjar en sådan ångest stegra i bröstet att man knappt kan andas, för att ens tala om att sova. men till slut somnar man av utmattning, men fortfarande i tron om att man ska försova sig följande morgon, och man är på sin vakt hela natten. NICENIGHT.COM. jag var pigg som en mört ett tag när jag vaknade, men det var övergående. klockan halv nio höll jag på att somna stående.

4. förutom den äran att vakna mitt i natten idag och tanken på att göra det i två veckor framåt, drabbades jag av en sådan sjuklig längtan att göra en brasa av min cykel idag att jag nästan blev rädd! som sagt: när klockan äntligen börjar närma sig två, och man börjar ha jobbet gjort och man äntligenäntligenäntligeäntligen får gå hem, DÅ ÄR INTE ÖSREGN något man önskar sig sådär mest av allt i världen. men idag bjöd himlen på ösregn och jag drog huvan på mig, för vad kan man ändå? -inget annat än sura som fan, och det hjäper ändå inte ett dugg. jag sadlade min tvåhjulade häst och satte av hemåt. på sex kilometer hade jag medvind EN gång i två sekunder och det var när jag korsade en väg.

efter en dålig dag på jobbet, är alltså INTE ÖSREGN OCH EN HELVETES MOTVIND något man önskar sig. och jag var jätteförargad och tänkte att "duktigt jobbat, jesus, dethär fixade du fint". sen kom jag hem, och ville genast göra iordning min fina cykelbrasa. brasan blev inte av, jag la mig genast på soffan och läste dagens post, J kom hem och vi crunchade lite grann, varpå vi la oss i sängen och powernappade. i över två timmar. BRA JOBBAT!


5. under tiden som jag skrivit detta, har min svarta katt gjort allt för att distrahera mig, eller alternativt förstöra mitt liv. den har exempelvis tuggat på alla elsladdar i hela vardagsrummet, försökt riva ner tapeterna, försökt kväva sig själv i en plastpåse, klättrat på TVn (den förbaskade katten är ganska för jävla stor för att kunna klättra på våran tavelteve och samtidigt se ut som en smidig gasell som inte aaaalls kommer förstöra hela teven på fem sekunder), bitit mig i nacken, i håret, i tårna, i armen, samt hoppat med dens femton centimeter långa vassa klor RÄTT i ryggen på mig. och nu är den svarta katten hjälplöst inlåst på toaletten där den banne mig får lugna ner sig ett tag nu. tur som är, så är det ändå en katt och inte ett riktigt barn, då hade vi ju redan gråtit och hittat på annat man kunnat göra en brasa av än en cykel.

whoopie

jag vaknade för ½ timme sedan! hur kan det komma sig att en människa verkligen är kapabel till att sova över tio timmar flera nätter irad? nu när jag varit sjuk har jag bara legat och slappat, en dag sov jag 17 timmar av dygnets 24! i på raken, men i flera omgångar. men jag är ju åtminstone utvilad till jobbet nästa vecka och inför helgen också. och så har jag hoppeligen tillräckligt med speed för att städa ren lägenheten jättesnabbt idag, innan jussi är hemma från jobbet.

men time to få igång dagen. nu ska jag ge katterna en liten stund utomhus och därefter tar jag dammtrasan i näven. ha en bra dag!

det är gött!

nu börjar det ljusna i horisonten! idag mår jag nästan helt suverääänt. det tänkte jag imorse också när jag vaknade, första morgonen på nio dagar som jag vaknar utan mag/svalg/bröstsmärtan. fantastiskt! jag blev så pepp på momangen att jag var tvungen att rusa köket och hälla upp ett glas iskall (och kolsyrefri, typiskt nog) fanta free och dricka i STOOORA klunkar bara för att bevisa att jag var botad. helt botad var jag nog inte, eftersom de stora klunkarna fortfarande inte passade magen, men imorgon är jag helt säker på att jag kan köra till med en tortillakväll med alla tillbehör och efterrätt! jag är faktiskt vrålhungrig hela tiden efter en vecka i total fasta, och vill ha det mesta att frossa i matväg just nu, heheh... till och med ostbågar, som sagt, och that's not OK!

vad som hållit mig till sinnes under den senaste veckan har varit min hängivne prins, som haft hand om mitt näringsintag. han har fixat hem naturdiets kaloridrycker och apotekets egna näringsdrycker, samt mineralvatten och actimel med mjölksyrebakterier. så det lilla jag fått svalt, har åtminstone varit näring. utöver detta har även vindruvor och isglass hört kosten till, även om det sammanlagda antalet vindruvor var ungefär åtta och isglassarna bara kunde avnjutas till en femtedel åt gången.




men jag är sjukskriven veckan ut, och imorgon är jag troligtvis inte så sjuk längre att jag inte skulle orka städa upp och damma av den här lyan under förmiddagen. det ska bli skönt med helg, vi ska åka upp till österbotten på kräftskiva hemma hos familjen på lördag. jag får ta hela kalaset alkoholfritt, men bättre än inget, jag har ju åtminstone frisknat till tills helgen så :)

ett ord till

det är bra att gå in och se hur ens bankkonto mår ibland också. OCH JAG MÅR BANNE MIG INTE BRA EFTER ATT HA SETT HUR MIN EKONOMISKA SITUATION MÅR. och precis som man verkligen måste hålla in med pengarna, måste man gå till hälsocentralen, betala ÄNNU en gång för att träffa doktorn, för att få ÄNNU en remiss till labbet, för att sedan gå till labbet, bli omvänd i dörren och få orden "kom tillbaka om två veckor när antibioten gått ur kroppen". den FÖRBASKADE TVÅ-VECKOR-LÅNGA ANTIBIOTEN JAG KÖPTE ALLDELES I ONÖDAN som "vi skulle testa ifall det funkar" SOM KOSTADE ALLT BRA MYCKET OCH SOM JAG ÅT TVÅ DOSER AV OCH SOM (surprise, surprise) INTE FUNGERADE OCH SOM FÖRSTÖRDE ETT HELT LABBPROV TILL OCH MED TVÅ VECKOR FRAMÅT.

åt helvete.

hursomhelst,
så har jag inte råd att lägga ut en endaste cent på den ryske läkaren eller hennes halvryska recept mer förräns om två veckor ungefär. hurrahurrahurrahurradödenhurra.

fortfarande

det har snart gått en vecka sedan jag var och träffade läkaren första gången. hon och jag kunde faktiskt uppdatera vår status till "nära bekanta" eller rent av "bästisar" snart, om det inte vore för personkemin som inte fungerar alldeles konfliktfritt mellan oss. under fem dagar träffade jag henne tre gånger, den fjärde gången välsignades jag med en manlig läkare som kunde tala modersmålet korrekt. hon kan ju tala med rysk accent och lite ryska låneord här och där (=inte så himla lättförståeligt).

efter fyra dagar, när jag fått i mig tio vindruvor, en näringsdryck (jaminsann, de har varit min enda räddning nu och prinsen har hämtat dem åt mig på apoteket) och ungefär två glas vatten, fattade den stendumma läkaren att jag behövde lite hjälp i min situation. så nu har jag äntligen fått magen grundligt granskad och jag väntar på flera provsvar från labbet. jag har även lagt ut en bra summa pengar på receptmediciner som "möjligtvis kunde hjälpa", men som självfallet inte hjälpt ett dugg. så det skulle sitta bra med en lösning på gåtan.

de två senaste dagarna har iallafall varit en boost uppåt, och min mage har varit så lugn att jag inte kräkts åtminstone, men jag är fortfarande sjukskriven eftersom att äta & svälja är ett komplicerat kapitel för sig. varje gång jag sväljer hugger liemannen tag om matstrupen och framkallar fruktansvärda magsmärtor.

så hej för mig.