paraply, anyone?

1. helgen är förbi och kräftskivan ligger BAKOM. det blev inte heelt alkoholfritt för min del, men jag var i den klaraste ändan av oss alla... det var en lyckad skiva hursomhelst, det började med att vi hade tusen problem med att fixa en kattvakt till den tiden vi var borta, och efter mycket om och med, satt katterna med oss i bilen 350 kilometer upp. jo tjena vilken cirkus. katterna tyckte antagligen att inget någonsin varit så roligt som att sitta i baksätet i den lilla transportburen jättelänge. men we made it, och vi är home safe igen.
vi gick och la oss runt halv fem på lördagsnatten/söndagsmorgonen och var uppe på benen efter nio, och jag kände iiiinget av förra veckans långa skönhetssömn. jag var alldeles finito, och det var jussi (aka chaffisen) med. nu har han lovat vara nykter tills han dör.

2. eftersom jag inte längre är sjukskriven, jobbar jag givetvis igen. men jag har bytt jobbplan IGEN och är så stressad att jag ungefär får magsår. jag måste hitta ett nytt jobb snart. nu och två veckor framåt är jag fortfarande på valio, gör ett riktigt pissjobb, cyklar till jobbet till klockan sex varje morgon, och jag haaaaataaaaaar att vakna så jävla tidigt som kvart i fem om morgnarna. det betyder att jag måste lägga mig senast halv tio, och därmed missa BigBrother (ja jag vet: det är skitskoj att skratta åt andra människors dumhet och misstag).

3. igår var vi och gjorde en 30 mils chaffisrunda åt Js bror, och var hemma igen exakt 23:55. och när man efter kvällsmål, kvällsdusch, teeth brushing och kattmatsservering kommer i säng tjugo i ett, och man ska vakna kvart i fem, så DÅ kära vänner, börjar en sådan ångest stegra i bröstet att man knappt kan andas, för att ens tala om att sova. men till slut somnar man av utmattning, men fortfarande i tron om att man ska försova sig följande morgon, och man är på sin vakt hela natten. NICENIGHT.COM. jag var pigg som en mört ett tag när jag vaknade, men det var övergående. klockan halv nio höll jag på att somna stående.

4. förutom den äran att vakna mitt i natten idag och tanken på att göra det i två veckor framåt, drabbades jag av en sådan sjuklig längtan att göra en brasa av min cykel idag att jag nästan blev rädd! som sagt: när klockan äntligen börjar närma sig två, och man börjar ha jobbet gjort och man äntligenäntligenäntligeäntligen får gå hem, DÅ ÄR INTE ÖSREGN något man önskar sig sådär mest av allt i världen. men idag bjöd himlen på ösregn och jag drog huvan på mig, för vad kan man ändå? -inget annat än sura som fan, och det hjäper ändå inte ett dugg. jag sadlade min tvåhjulade häst och satte av hemåt. på sex kilometer hade jag medvind EN gång i två sekunder och det var när jag korsade en väg.

efter en dålig dag på jobbet, är alltså INTE ÖSREGN OCH EN HELVETES MOTVIND något man önskar sig. och jag var jätteförargad och tänkte att "duktigt jobbat, jesus, dethär fixade du fint". sen kom jag hem, och ville genast göra iordning min fina cykelbrasa. brasan blev inte av, jag la mig genast på soffan och läste dagens post, J kom hem och vi crunchade lite grann, varpå vi la oss i sängen och powernappade. i över två timmar. BRA JOBBAT!


5. under tiden som jag skrivit detta, har min svarta katt gjort allt för att distrahera mig, eller alternativt förstöra mitt liv. den har exempelvis tuggat på alla elsladdar i hela vardagsrummet, försökt riva ner tapeterna, försökt kväva sig själv i en plastpåse, klättrat på TVn (den förbaskade katten är ganska för jävla stor för att kunna klättra på våran tavelteve och samtidigt se ut som en smidig gasell som inte aaaalls kommer förstöra hela teven på fem sekunder), bitit mig i nacken, i håret, i tårna, i armen, samt hoppat med dens femton centimeter långa vassa klor RÄTT i ryggen på mig. och nu är den svarta katten hjälplöst inlåst på toaletten där den banne mig får lugna ner sig ett tag nu. tur som är, så är det ändå en katt och inte ett riktigt barn, då hade vi ju redan gråtit och hittat på annat man kunnat göra en brasa av än en cykel.