det har blivit höst

tiden rusar iväg liksom, och imorgon är redan sista vakna- klockan- fyra- fyrtiofem- morgonen.
vad jag ska göra nästa vecka har jag såklart ingen aning om, och ingen annan vet heller, men ifall någon skulle vilja ge mig ett nytt trevligt jobb, så tackar jag gärna ja. ett trevligt jobb torde vara ett sådant där jag kan jobba måndag-fredag, sju till halv fyra, och där underchefen inte är en jävla surkärring som ringer varje måndag och vill att jag ska jobba på lördag. för det gjorde nämligen surkärringen i måndags, och fyra veckor på raken nu har jag alltid haft (de totalininbillade) lördagsplanerna på klart på måndagsmorgon när hon ringt. inte denna gång. jag tog en liten replay i huvudet, där jag intalade mig själv att jag gått upp tidigare än henne varje morgon, eftersom hon jobbar mellan sju och halv fyra, och jag mellan sex och tre, samt att jag gjort min fullpliktiga arbetsvecka som är angiven i arbetskontraket, och att jag inte är den enda arbetstagaren inom företaget som kunde sättas på jobb på lördag. surkärringen kan väl lika gärna göra skitjobbet själv, tänkte jag, och sa att jag verkligen inte förmådde mig till att tacka ja till det fantastiska erbjudandet för att jag var tvungen att motarbeta magsår den hela kommande helgen.

dagens orsak till depression hursomhelst: coldplay spelar i globen om, vadå, en timme eller så, och infinner jag mig där? NÄ. och varför inte? för jag sitter hemma och har nyligen käkat rispiroger. bra orsak eller? NÄ. (käregodegud,gemigenandrachanstillattsedemjagkanjuintedöinnandetellerhur?)
och den som utstrålar någonslags skadeglädje angående detta gentemot mig ska fanimig få se på andra bullar.

dagens följande orsak till depression: det har blivit höst och jag behöver en braskönvarmfin kofta, men jag hittar ingen någonstans! och var hittar jag lämpliga skor? och mitt hår ser ut som en ihopräfsad lövhög, och min kropp ser ut som en ihopknådad semledeg (men detta bryr jag mig inte i, eftersom bikinisäsongen är över för ett år framåt nästan och jag har ett helt halvår på mig på att fortsätta göra ingenting åt saken. sablar.), och min garberob ser ut som ETT JÄVLA PRAKTEXPEMPLAR PÅ FULA KLÄDER FRÅN NITTIOTALET. ge mig mycket pengar och massa nya kläder, så skulle jag vara så jättetacksam tack!

istället för att investera lite i min nödbeklädda garderob, så måste jag först ta itu med mitt hår. i tisdags fattade jag att jag var tvungen att fixa håret illa kvickt, inom cirka fyra dagar. efter att med min citycykel ha rundat varje frisörsalong i stadskärnans närliggande områden, listade jag upp de billigaste och gick intill två stycken för att be om en snabb tid för en totalmakeover. nästa snabba tid som utlovades var antingen sjunde oktober eller sextonde oktober. mitt på dagen. eh, va, tänkte jag, tog ett visitkort på vardera ställe och sa att jag återkommer. sen ringde jag runt till de tre följande på min billiga lista. HAHA, vilken dålig framgång. till slut gav jag upp och tänkte att jag får fixa luggen själv och jussi får färga håret. idag såg jag mig i spegeln och fattade att jag verkligen måset uppsöka en frisör, om det så vore det sista jag gjorde och var tvungen att gå i evig pengaskuld efter det. jag ringde upp hairstore, som absolut är i den dyraste ändan av hårservicerna i stan och fick en tid till imorgon, genast efter jobbet.

fast jag vet inte vad jag ska göra med mitt hår, så om frisören ser god och pålitlig ut, får jag ge henne fria händer. det blir alltid spännande! en gång gav jag en konstig gammal dam fria händer, men var tvungen att stoppa henne eftersom hennes vision var att lägga violetta och orange slingor i mitt svarta hår. HALLÅ...?? hoppas det inte kostar över hundringen, så är jag så nöjd så.

nu ska jag slänga mig i duschen och sedan slänga i soffan och se på idol. därefter slänga mig i sängen och slänga tanken på den tidiga väckningen åt sidan. imorgon är det fredag och det är en skönskönskön helg som väntar. utan några planer. sånt gillar vi.