köp något. köp en sak!

nu har jag äntligen fått färg...

ett par vita lår med avtryck av underlaget INNAN katastrofen...

katastrofen!

HEJ! som ni förstår, så fick vi faktiskt sol i söndags. lördagen tillbringade vi inomhus med jussis bror som guesting star, satt och käkade nypotatis och ostbågar och glass och såg på beck och drack den där gudagoda gin cranberryn. kvällen spenderade vi dels på en irländsk pub med hemskt fin livemusik, dels på en terass under ett solparasoll - det ösregnade ju, life's good!

på söndag vaknade jag till att sovrummet badade av sol och jag hade svettat ner min pyjamas, våra sängkläder och hela sambon med, för den delen. jag fick snabbt liv i sjusovarna till grabbar och sen slängde vi ihop beachpackningen och fräste fort som fasiken till stranden i tavastehus. hurra! det var mycket folk och solen var så varm och himlen var så molnfri och solskyddskrämen hade gått ut redan i slutet på förra året...

fem timmar senare, när vi fortsatte färden, var vi alla totalbrända. det var och är fortfarande katastrofalt. jussis bror hade väl mest bränt ansiktet (han hade solglasögonen på sig största delen av tiden, så han kommer ha dem intatuerade för en god tid framåt, hehehe), jussi själv hade grillat ryggen helröd, och vad mig beträffar... JA! jag har bränt ryggen och låren både bak och fram, bröstkorgen och magen och... det gör så jävla ont att jag knappt kunnat sova i natt och fått hålla tillbaka gråten på jobbet för att de sjutusans fula och obekväma arbetskläderna skavt i det brända skinnet hela dagen. när jag kom baddade jag min hud med en kall handduk. det tog inte många stunder innan den iskalla handduken var mycket varmare än ljummen. sen har jag också badat magen och låren med naturell yoghurt (för det hjälper, fastän det stinker och känns förjävligt). och när jag kom drog jag genast på mig mina mjuka hudvänliga pyjamasbyxor. min busiga katt såg genast de oknutna banden i midjan och tog sats och hoppade med klorna rakt i låret på mig. ni kan ge er på att katten fick höra på en rad dumma ord och därefter tyckte jag himla synd om mig själv och grät en skvätt.

så detta om min skamsna solbadsdebut för i år. om jag vill vistas i solen igen under de kommande veckorna, kommer jag vara tvungen att använda mig av solskyddsfaktor, vadå, 90? 35 minst. jag kan lova att tanken på hudcancer håller mig vaken även inatt.