nutshell

bästa läsare, idag har jag ungefär haft den sämsta dagen i hela mitt liv. jag glömde att skaffa fram kalkylatorn, var tvungen att köpa en på två minuter imorse, tack vare detta missade jag tåget och var tvungen att ta nästa pendolino som bara kostade dubbelt upp. väl i helsingfors var jag sjukt hungrig, men missade därtill även bussen (givetvis). sen var jag tvungen att ta taxi, som blev att kosta så vidrigt mycket pengar att jag började undra ifall den här resan var värd sitt syfte. provet satt jag och skrev samtidigt som jag led av en förunderlig socialfobi och social inkompetens. därtill undrade jag vart den ädla konsten att skriva 9 poängs essäsvar hade försvunnit. när jag var klar, missade jag spårvagnen som några andra tog, kom mig ändå (av en jävligt mystisk anledning) på en buss mot rätt destination lite senare, kom mig till helsingfors och hade livslusten på nivå noll. köpte en riktigt smörig och äcklig baguette att käka på ett tag, hoppade på tåget hem, kom mig hem, är hemma. och just nu har jag och den svarta pantern något gemensamt: vi tycker förfärligt synd om oss själva. varför rudy tycker synd om sig själv är fortfarande lite öppet, men vad mig beträffar, är allt klart som korvspad. undras om vi inte ska dricka lite öl för självömkan, jag och katten.