one day in early summer (2)

när det fortfarande var så hett så man small av, åkte vi bil nånstans in i karelen där den där nedrans stormen hade gått an. skogen såg lite risig ut eftersom vart och vartannat träd hade blåst av på mitten, alternativt blåst omkull helt.

bland alla stormträd fanns dock min familj (och tusen andra familjer också!). det var frågan om festligheter, eftersom mamma och J firade bröllopsdag och lät nyvälsigna äktenskapet dagen till ära.

jag skulle agera kameraman, men kom fram till att spegel-bilder-på-sig-själv-bilderna var så roliga att det nog inte blev speciellt mycket övriga foton. ungefär. men det gjorde egentligen inget, för det kryllade av kameror överallt, så någon måste ju antagligen ha fått bra bilder.

vi fick sova över i deras stora och mysiga semesterstuga, stugen rymde cirka trettio sovande pers, så det var lugnt om utrymmet, hehe. jag satt på långfrukost och käkade festkvällens rester av prinsesstårtan, även om det som blev kvar nog hade räckt åt tio personer minst egentligen.


och den sista bilden är från i lördags, i lördags då det redan hade blivit höst och som därmed egentligen inte har nåt att göra med sommarmemoarerna. vi skulle köra upp till tammerfors på kvälln, och vädret var kalasdåligt, man kunde gnata fram i 50km i timmen typ. och vi råkade köra upp precis samtidigt med den första brandbilen till platsen där helgens ödesdigra bilkrasch hade skett. vi körde in precis i smeten och blev fast på olycksplatsen i en liten evighet. tacka vet jag trafikens alla yxskaft och jubelidioter, det är inte riktigt klokt.

sudda ut din sura min

denna briljanta söndag har vi helhjärtat ägnat åt världens största fuck-you-göra, nämligen tvättat mattor. att köra på laundry service är väl för överskattat, så tacka vet jag några liter tallsåpa, två stycken skrubborstar och en hel massa poletter till vattenautomaterna. jussi ansåg att hushållshandskar är tjejgrejer och skrubbade på barhänt (hans fingrar lär vara russinhudade ännu vid hans femtioårsdag), jag förlitade mig på ett par mycket illrosa handskar. operationen till ära, ställde vi till med en maskerad med temat "bonden behövs" (se bild nr 1). därtill otippat, att jag var drypande blöt när vi var klara, att poletterna tog slut mitt i allt och att det (för stunden) känns som att mina bi- och triceps på ett mycket smärtsamt vis kommit till liv igen.

one day in early summer

den här historien hör till kapitlet som hänt i somras men som inte fått se dagsljuset än. vi blev erbjudna en liten grå kattunge, men eftersom mina logiskt tänkande hjärnceller återkommit från sin sommarsemester, kunde jag på egen hand klura ut att en till katt i den lilla lyan inte var en lysande idé. tre katter är lagom just nu. även om det lilla gråa mjukisknyttet var så fint, så fint. vi åkte i alla fall iväg och kikade på kittysarna, herr johansson ångrade nästan vårt nekande beslut och började tänka över möjligheten att ändå ta med sig gråbollen hem, haha. men det gjorde vi inte. vi satt bara och oooh:ade och ååååååååh:ade när minikatterna utövade massa partytrick som smälte hjärtat 100-0 ungefär. brusiga bilder är ett helt annat kapitel man måste stå ut med.

om jag skulle bli erbjuden pengar till ett välgörenhetsprojekt, skulle jag nog bygga upp värsta fina katthuset och ta hand om varje hemlös katt i hela världen.

sweet kitty

nej hörni, fy på mig. det är faktiskt riktigt primavista mitt i livet för tillfället, det är ett alldeles glaet bra minijobb jag fått på en butik som säljer barnkläder. alla är hemskt trevliga och det är mycket terapeutiskt att vika in små barnkläder i storlek 50-128 i hyllorna dagarna i ända. och kunderna är ju nästan jämt heltrevliga mammor som vill köpa skor eller overaller eller whatever till sina kids. mitt i hela barnklädesdjungeln känns det nästan synd att jag inte själv har en unge att köpa hem alla kalassöta småplagg åt, haha. när jag uttryckte min besvikelse för herr johansson en kväll, blev han jättetaggad. " va? barn? vill du det, braaaa älskling, nämen då kör vi! kom! kom, kom, kom, nu gör vi barn!" eh okej men att vi ses i nästa liv då, kära herr johansson, eller sen kan vi också vänta in det i det här livet med sisådär fyrtio år. hehe.

vardagen går himla mycket snabbare när man har något att ta sig till på dagarna, det kan vi lugnt konstatera. när jag inte jobbar, tänker jag mest på vår nya och tusentjusiga lägenhet. om en dryg månad ska vi flytta, tänk vilken grej! jag som trodde vi aldrig skulle hitta en bra lägenhet utan att nöja oss med för litet, och plötsligt damp ett mejl in hos mig där det stod att en lägenhet var reserverad bara för oss. och vilken lägenhet sen, partey!

och därtill, katten som hade värsta kräkkalaset för sig efter kastrationen, blev i topp skick igen efter en fastande dag (hoho, det skulle jag aldrig ha trott när veterinären rådde mig om det, jag höll på att slita håret av henne mitt i min oro). ja, primavista, minsann. och bilder som jag inte kommit mig för att få upp tidigare men som lämpar sig till temat.

it's tuesday again

katten som kastrerats har kräkts i några dagar, men veterinären vill avvakta och jag blir bara lite galen av oro och sådär men jag vet ju inte bäst heller, så det bästa är nog att lyda order och bara -. dessutom är det mitt lilla jobb som jag alldeles strax ska infinna mig på, som gör mig så nervös i magen att jag nästan går i tusen bitar av oro där också. det handlar om en ganska liten barnklädsbutik där jag kan göra massa små saker och assistera och sådär, men eftersom mina sociala talanger är på nivå underkänd, så känns det lite kaotiskt med massa människor, ja, precis det, och därför är det ganska tur att de flesta av människorna är små varelser i storlek under 120 centimeter. inte så förfärligt trots allt. dag två på kommande och jag håller tummar och tår för att det ska bli en alldeles alldeles alldeles alldeles brabra dag.

galen natt (katt)

vaknade i natt av en hysterisk känsla som gick ut på att mitt ben brann i helvetet. jag var så sömndrucken att jag trodde jag fortfarande drömde och tänkte glasklart att det onda som tur var inte var på riktigt. otursamt nog, sved det så förfärligt mycket i benet att jag frenetiskt började gnida det onda stället med handen. efter ett tag började jag slitas från min teori om att jag befann mig mitt i REM-sömnen, eftersom min gnidande hand började kännas misstänksamt klibbig av främmande substans.

väl inne på toaletten kunde jag konstatera att kåte-åke hade filéat hela min lårmuskel med hela tassens fem klor. tre stycken klor hade fått hedersjobbet att sjunka minst två decimeter djupt i skinnet. han kunde lika gärna ha ristat in "there will be bloooood" och skrattat djävulskt när han ändå var i farten, för mängden blod var ungefär den samma som jag donerade förra veckan, förutom att jag nu skulle få en sårinfektion på köpet.

mitt ben gör så sjujävla ont att det var frågan om rekord i svordomar imorse när jag skulle få på mig ett par brallor. de mjuka och lediga harembyxorna hade varit ett ypperligt alternativ om det inte varit cirka 8 grader varmt utomhus när jag skulle iväg.

jag ska nu: gå till apoteket och gottgöra min blodförlust med en drickbar järnkur.
åke ska nu: be sin sista bön, för om två timmar ligger han på britsen och blir av med sin förgrymmade familjelycka.

(fotnot: jag + vältrar mig i självömkan = sant)

åke har blivit man

jag har nyss tvingat åke att själv ringa veterinären och be om att få bli av med sina kitty-balls. helst en akuttid i detta fall!!! jag pistolhotade honom hela samtalet igenom. och på torsdag. på torsdag ska den här könsmogne kattjäveln bli en asexuell varelse. hoppas jag. att kasterara honom är verkligen inget i jämförelse med vad han gjort. han borde avtjäna ett livslångt straff på en rävfarm istället, det vore just rätt åt honom!!!

inatt hade han markerat revir i vardagsrumsknuten... och i soffan, över en hög med ren vittvätt som jag inte orkade vika igår! satan i gatan vad jag är arg, så arg att jag håller på att tappa förståndet, nästan. egentligen är det ju inte kattkräkets fel, det kommer ju naturligt för honom det här med revirmarkering, men ändååå... jag ska strax ta till citron och ättika och carwashsponge och fan och hans mormor för att försöka bli kvitt den där sabla stanken som har lagt sig att gro i vår soffa. end of chapter, not end of story.

kids on the block

måndag! jag sitter hemma i någon minut till med en miljon fjärilar i magen för att strax skynda till tåget som ska ta mig ända bort till en lägenhetsvisning. det är så spännande att jag dör! jag försöker komma ner på jorden mellan varven och inte hoppas på för mycket, men så många saker hänger på om den här lyan är bra eller inte, och jag känner att kommer bli evigt manodepressiv om den visar sig vara motsatsen till vad jag sitter och förväntar mig, haha. för jag förväntar mig ett litet kungarike, även om den logiska minoriteten hjärnceller i mitt huvud försöker påminna mig om att det nog inte är ett paradis jag går till mötes. snarare än helt vanlig höghuslägenhet som antingen är bra eller dålig, ka-ching eller ka-boom.

i lördags var vi och gjorde barnvaktskarriär hos jussis bror, så vi spenderade större delen av dagen tillsammans med en toksöt 1½-årig tjej och hennes lite äldre bror. lilltösen ansåg att det allra viktigaste för ett bra utgångsläge till dagen var att presentera alla sina leksaker och böcker för herr johansson, haha. det var bara frågan om ett tusental prylar, så det var piece of cake.

på söndagen fortsatte vi barntemat med ett barnkalas för en annan ganska liten tjej. på vår hitta-lämplig-födelsedagsgåva-åt-4-årig-tjej-mission hittade vi den allra sötaste klänningen med mumintryck, den var så fin att jag knappt kunde finna mig i tanken att den var cirka tjugo storlekar för liten för att rymmas på mig. jag kalasade ändå järnet på rosa marshmallows och my-little-pony-tårta.

men nu gäller det, lägenhetsvisning! låt den vara bra, låt den vara bra!

goda gärningar

jag donerade blod för andra gången, och det gick mycket bättre än förra gången. jag slapp dricka två liter apelsinjos, drack bara en liten den här gången nämligen, hehehe. förra gången var jag tvungen att återhämta mig och vila på britsen i nästan en halvtimme innan jag kunde ställa mig upp utan att känna mig svimfärdig, den här gången kunde jag gå upp efter fem minuter och kände inte några biverkningar. sköterskan som tog blodet la bandaget så satans spänt runt armvecket att fingrarna blev blå och avdomnade så fort jag försökte använda armen till något - men det gick ju om sen när man fick ta bandaget av sig, och det blev ju inget blåmärke av nålen på det här mycket effektiva och obekväma sättet.

man ska vila hela resten av dagen och ta det lugnt och dricka mycket, men jag råkade i kvällskalabaliken glömma bort mig själv och kroppen. jag tar ut en extra vilodag istället, eftersom min blodfattiga kropp vilt nödsignalerar om det. jag har suttit inbakad i täcket sen halv sju imorse och sett på tusen avsnitt Unga Mödrar Danmark och Property Ladder (och druckit apelsinjos, för säkerhets skull). givande stunder, hohoho. men det gör inget. mina katter är lika lata och vill också bara softa sig, så ingen (allra minst jag) behöver känna sig utanför. high score!

dockhuvuden

jag kom mig nog aldrig för att visa den finfina dalaponnyn som följde med mig hem från sverige. den heter Charles Från Dalarna och är mycket enslig där den står i hyllan på en särskilt dålig plats (dålig med tanke på att de egentligen borde stå i ett guldvitrin eller så) tillsammans med två stycken matrioskjadockor (och deras tillhörande minidockor). jag drömmer om att ha en hel bokhylla full av matrioskjor och dalahästar. och jag längtar till st petersburg. det gör nog min fina jordgubbsdocka också.

lookback

sen igår har den här bloggen agerat främling för mig. gult är fult och visst ser det lite bättre ut nu, men jag kan icke handskas med detta. men! det reder sig, sa kärringen som sket i såsen! jag blir van!

eftersom lunastorm, som (tydligen) agerade stor och nödvändig livslina i mitt liv under åren 2004-2007 ska läggas ner (imorgon haha), har jag lagt ner hela min dag på att spara hela min lunarblogg med sjuttioelvatusen inlägg i ett worddokument. okej att hahahahaha jag vet, lunarstorm är numera så pinsamt att det borde vara lika riskabelt att uttala det ordet som det är att uttala 'voldemort' i harry potter, men det var en fantastisk grej under de där åren utan riktiga bloggar och facebook och bilddagbok och whatever. och vilken roll det hade under FKF, hehehehe...

grejen med de där inläggen är att de är ganska så tragiska. och vissa är såklart förfäligt roliga, jag håller på att trilla av stolen av skratt när jag påminns om alla FKF-år med dom allra skönaste pinglorna. men dom tragiska inläggen har ett fast övertag i statistiken. jag kan knappt förstå att det faktiskt varit mitt liv en gång i tiden...!

jag har en obeskrivlig spegelångest
och kunde betala mitt liv för att slippa
se ut just precis såhär som jag gör nu.
jag avskyr att vara kvinna, se ut som
en kvinna, jag avskyr min mjuka mage
och mitt runda kindparti, jag vill dölja
varje centimeter av min kropp och
jag vill fräta sönder varje centimeter
av mitt skinn, jag vill inte gå klädd
i min egna hud, inte tala med min egna
röst, inte blinka med mina egna ögon,
inte vidröra något eller någon med
mina egna fingrar. SOLD
jag vill ha kläder att dölja all skam med
lång lugg att dölja mig själv under

att gå och mathandla får mig till och med
att börja gråta bara för att jag inte är
sådan som jag önskar att jag vore, för att
jag skäms så fruktansvärt över allt som
finns under jeansen och den rutiga jackan

det är så förbannat mycket massa som
samlats på alla tänkbara och otänkbara
delar av min kropp, och jag har varit
så förbannat dum och blind och blåögd.
jag avskyr att försöka dämpa kaos med
cigaretter och musik
men jag är gränslöst
kräkfärdig av mig själv.

(utdrag från januari 2007)

hej på dig, lotta 18 år. du ska vara glad och tacksam över att du fortfarande lever, eftersom ditt 16-åriga jag verkade konsumera mer sprit än hennes kropp någonsin borde ha kunnat hantera, hon kastade livet vind för våg åt sitt öde, medan hon själv var så redlös att hon däckade mitt på stan i dom allra skiraste sommarkläderna. du ska vara glad att inget någonsin hände den dumma ungen med huvet fullt av idioti.

och du, lotta 18 år, du behöver inte vänta länge till innan livet blir mycket bättre. du kommer inte förbli en kronisk anorektiker som man förutspått. du kommer hitta tusenmånga fina saker i livet, du kommer så småningom kunna somna utan att först redogöra dagens kaloriintag, sedan göra hundratals situps och därefter kräkas av ångest över allt i livet. otroligt, eller hur, men du kommer faktiskt somna med enbart fina tankar i huvudet intill en varm fin man. du kommer inte behöva acceptera faktumet att sjukdomen en dag kommer bli din död (helst innan trettio, eftersom du ändå inte har något annat att leva för, tänkte du). du kommer snarare bli livrädd för att dö innan du hunnit leva tillräckligt. du kommer fascineras över hur mycket bra saker det finns plats och tid att begrunda och filosofera kring när huvudet plötsligt inte alls består av 99% ångest. tankar som finns i andra kvinnors huvuden (till och med tankar på barn och bil och hus och bröllop, fantastiskt, inte sant?) finns också till för dig!


jag är verkligen så obeskrivligt tacksam för saker och ting.

ett otillräckligt skyfall

for those with guilt / for those who wilt / under pressure / no tears over spilt milk / sunday / sunday

sunday / sunday

sunday / sunday

yeah, it will be ok / do nothing today / give yourself a break / let your imagination run away

yeah, it will be ok / do nothing today / give yourself a break / let your imagination run away

over me
(sia - sunday)

pink link to future

åh herregud vad tråksamt att försöka hitta på något att göra för sig själv utan manskompanjonen. förutom att jag till intresseklubbens stora glädje löst cirka hundra sudokukryss och ätit mig ond i magen på jussis lösgodis, så har jag försökt skrapa magen full av magsår på rekordtid genom att kika på lägenheter OCH jobb. vi har i en evighet planerat att byta ort till något lite trevligare än den vi bor på just nu, och nu ska vi äntligen försöka engagera oss. jobb är ett stressmoment för sig, vad ska jag göra i ett år framåt tills nästa höst...?!, men det här med lägenhet, ååååååååh!! det är klart att det kostar mer i en större stad, och det är klart att fler människor söker bostad i större städer, men jag vill inte nöja mig med ett litet ruckel utan kattvänlig balkong som man inte får måla väggar i och sådär. jag vill helst hitta en lägenhet där jag kan och vill bo i några år framåt, tills det blir aktuellt att köpa hus eller sådär.

och jag är inte ute efter något omöjligt, oh no. jag vill att den ska vara minst 55 kvadratmeter stor, jussi vill ha bilplats, egen bastu är givetvis okej men inte helt logiskt att få in i en maxhyra på 650 euro i månaden, katterna behöver inglasad/burad balkong och så vidare, vidare, vidare och vidare. när man söker tillräckligt så kommer det sig att man faktiskt råkar hitta några verkligt goda alternativ. om man vill hålla modet uppe kan man låta bli att kolla på hur många sidvisningar lägenhetsannonsen som kom upp nyss ungefär haft (579 stycken) och hur många som har den som första prio i lägenhetssökandet (37 stycken). stor chans att vi kommer få den?! till hyran hörde -utöver våra önskningar- gratis tillgång till bottenvånings gym samt bredband. åh typiskt!

dessutom undrar jag fasligt mycket över
a) om man verkligen vill få sin lägenhet uthyrd i det snabbaste taget, varför lägger man ut de förjävligaste bilderna på den från de allra minst tilltalande vinklarna?!
b) VARFÖR måste toaletterna i ungefär 8 av 10 lägenheter ha ljusblått kakel?! är det på nåt vis estetiskt?! NEJ?!

huvudsaken är att vi kommer oss till nya landskap innan januari 2011. det hinner nog komma upp flera lediga lägenheter under de kommande fyra månaderna, hoppas jag. MEN MITT TÅLAMOD RÄCKER JU INTE TILL. HALLÅ! NÅDIGE FASTIGHETSFÖRMEDLARE, HÖR MIN BÖN!

love your love your love

idag spenderas sista dagen av herr johanssons sommarlov. SORG OCH VEMOD i mitt hjärta! (för att ens tala om hur mycket vemod som måste ligga i jussis bröst) som tur är, känns det inte som att de fyra veckorna skulle ha gått så oöverkomligt snabbt att man inte hunnit med, utan när man tänker tillbaka så har faktiskt hunnit göra massa saker under de fyra veckorna. åh. förutom den där roliga roadtripen, som nog var semesterns hödjpunkt, så hann vi göra några dussin bra saker till, men den definitiva andra höjdpunkten var nog Kent-konserten förra helgen i tavastehus - som jag aldrig hann blogga om eftersom jag därefter blev en ilsken kvinna och nyss kommit mig för att normaliseras igen.

och det är lite skönt att sommaren inte är helt slut ännu, det är fortfarande 30 dagar av augustimåndag. även om det är lite skönt att supervärmen gett med sig lite (lite!) grann och även om det här med hösten nog kliar lite i mina fingrar redan. fina herr johansson är verkligen en extraordinär person att spendera sommarlov med och längta till hösten med. i hans sällskap är det bäst i världen att göra tusen andra saker med också, alla saker man bara kan komma att tänka på faktiskt. bilden här nere är inte direkt attraktiv, men den är från maj då sommaren nyss hade börjat och det var en bra kväll och sådana saker.