pepparkaksmaskinen

vid första advent, dvs lilla jul som det heter enligt finländsk tradition, hade mamma gjort upp ett pepparkakstalko: alla får dekorera sin lilla pepparkaksstuga, och sedan byggs det upp en hel pepparkaksby av dem. den här angenäma traditionen har hängt med i cirka två årtionden kanske? och jag som inte ens kan få upp en enda ynka pepparkaksstuga av Annas färdiga pepparkakshus (eller vad det där ready-set-go-huset heter som man kan köpa i butiken) för det känns som den jobbigaste saken i världen, men det är alltså lugnt eftersom mamma ändå bakar en stor kyrka och typ femton små stugor i pepparkaksväg.

såhär såg dekoreringen ut i stora förkortade drag:

alla små stugor, klara för uppradning, samt den egna versionen...

sen hann vi inte vara med när stugorna blev en by, men när vi var och besökte österbotten i helgen, hann jag knäppa några bilder på årets version av byn. mamma hade minsann inte sparat på detaljer. ni måste förstå att hon är THE great mother of alla julstökare! (jussis ytterst fantasifulla stuga på bild nedan förresten, haha)

i landskapet finns dehär småfigurerna av mandelmassa, snögubbar, harar, snölyktor och snöbollar.

och sen dehär hopplösa tomtarna som har hängt med sedan tidernas begynnelse, vi knåpade ihop dem med min syster på det arla nittiotalet, och de ser alla mer eller mindre handicapped ut. den här är alltså en lightversion av dem, i de flesta tomteansiktena ligger ögonen under munnen och ögonbrynen i näshöjd, haha.

det är såklart mamma som ska ha och ta äran för dessa finheter, även om de publiceras på denna blogg.