whole

jag har firat ensamlördag tillsammans med tre katter. innan jussi åkte igår sa han åt katterna att se till mig tills han kommer tillbaka, och det var nästan som att det tagit uppdraget på fullaste allvar, eftersom de lekt den allra intensivaste följa-john-leken jag varit med om. alla tre har suttit i köket när jag crunchat, alla tre har vakat över mitt wiispelande, alla tre har hängt med på toaletten (haha och suttit och stirrat på mig som det var värsta naturliga grejen att göra), alla tre väntade på mig i badrummet medan jag duschade igårkväll, och alla tre sov med mig i natt. det var sött. nu sitter jag här och katterna har placerat sig runt min stol och sover räv. haha.

jag har tassat omkring i mina nya morgontofflor med katter och prickar på från Ivana Helsinki hela morgonen. jag väntade på dem i ett århundrande, och sen kom dem äntligen på posten den här veckan. trots att de värdet på dem var drastiskt för att vara ett ynkligt par morgontofflor, underträffar de till och med kvalitén på ett par hygienska engångstofflor. men jag vill inte klaga, för de är charmiga att klä på fötterna när man går upp om morgnarna.

för att få dagen att gå, har jag äntligen tagit mig tid till att läsa ut Johanna Nilssons SOS från mänskligheten. den var fruktansvärd och hemsk och så väldigt ledsam, men den var rysligt fin och bra samtidigt. ni borde läsa den.

jag har även avjnutit blodgrape (seriously, TACK gud för att du skapade blodgrapen), lyssnat på new york om och om igen, slagit mina egna rekord i båda sudoku och mario kart (det börjar så småningom kännas lite tjatigt), luggit i sängen tillsammans med de söta kattdårarna och väntat på herr johansson. och äntligen klockan halv fem kom han. och jag är hel och glad.

bildens tröja är från marimekko, sjukt fin och sjukt gammal, typ 30 år, och jag hade verkligen glömt bort att en sådan fanns i min ägo, men jag hittade den i veckan när jag gick igenom gamla lådor.

anyone for a full moon and some tea?

det är inte speciellt länge sedan jag använde mig av den (gamla) mittersta bilden, men den har fått två kompisar, den ena äldre än den andra dock, som gärna vill uppträda i dens sällskap!

livsläget för tillfället är jättesorgligt: herr johansson är inte hemma och jag är jätteenslig! herremannen är nämligen och idkar skridskoåkning med sin far i österbotten, i tävlingssyfte, och kommer hem först imorgon kväll. detta innebär i sin sorgliga ordning att jag ska sova ensam i natt, jag avskyr att sova ensam och jag avskyr att vara utan jussi. han är liksom den finaste och viktigaste saken i hela mitt liv och jag blir en tom färglös vattenpöl när han inte finns hos mig. även om det bara är frågan om ett dygn.

jag har laddat upp med mintchoklad, tio stycken blodgrapefrukter och läsk, så att jag kan njuta av Lindsay Lohan i Mean Girls (haha) som börjar på televisjånen om ett tag. och Paloma Faiths underbara New York ska jag lyssna på hela natten tror jag.

att överleva i sibirien

jag är säkerligen inte den enda som blivit varse om hur förfärligt lidsam situationen utomhus är just nu. när det är -20 grader så borde det vara ganska glasklart för vädergudarna att -20 är mer än tillräckligt när det hållit i flera veckor nu. men icke sa nicke, för endast minusgrader kan bli brutaltråkigt om ett tag, så då kan det lika gärna få blåsa lite grann också. min nos var så röd att den nästan var svart och jag trodde jag skulle bli tvungen att amputera både den och hela resten av min kropp när jag kom in från en iskall promenad. det ledsammaste med vinden, om man räknar bort det faktum att den gör -20 att kännas som -50, är att den blåser bort all snö från träden och allt börjar se alldeles kalt och tråksamt ut. men när det ännu inte var blåsigt, och när det var lite mindre kallt, så var det finare:

titta på den snöflingan! det är så fantastiskt att den alldeles av sig själv kan anta en så kanonfin form av att bara frysa till lite! de här finingarna föll förra lördagen, i miljontal. och jag var väldigt fascinerad över den finska vintern under en hel tusenlång promenad och lite till, tills måndagen kom, och den finska vintern blev ett stort pain in the ass (igen).

det komiskaste med den iskalla tillvaron just nu är att jag råkade få sönder termostaten på sovrummets värmeelement förra veckan ungefärligen. och som när en cykelväxel går sönder och den alltidalltid gör sönder i och förevigad till 1an som ingen orkar cykla långa sträckor med, så gick termostaten sönder i 0-läget; vi har haft ett lite kyligt sovrum den senaste veckan. därtill har vår balkongdörr tydligen svårt att hålla tätt eftersom det har skapats en isbeläggning runt dörrkarmarna - på insidan! det ser väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, VÄLDIGT lovande ut.

goodie good

den här halvusla dagen har byggts på:
-häng i sängen med grå katt och vit katt och stirra i taket och undra (1 timme)
-ett telefonsnack med mamma (2 timmar)
-hundratusen mariokartrace (2 timmar)
-lösa sudokun (2 timmar)
-läsa alla (cirka tio stycken) kalleankatidningar jag inte hunnit läsa sedan december (2 timmar)
-äta blodgrape, dricka soyadryck, baka lunchscones med vad-som-finns-i-skåpet-ingredienser och avverka dessa tillsammans med smält smör, hallonsylt och goudaost, äta lite choklad, dricka tusen liter vatten och äta lite till (ca 15 timmar)

under alla dessa timmar, som jag ägnat åt annat, har jag ändå tänkt på den förbannade analoga sepekameran, på den förbannade analoga sepefotouppgiften och på min förbannade förmåga att sköta saker och ting. därför var det bäst att stiga upp ur sängen imorse och spola ner alla analoga ångesttankar i toaletten och ta fram den digitala välsignelsen och berätta för den att jag aldrig mer kommer underskatta den och dens egenskaper. jag får både irritations-, ångest-, döds- och helveteseksem av en analog kamera och en rulle film. OCH filmframkallning OCH mörkrum. FY.

dessutom, när jag stigit upp imorse, och ätit den gudomliga blodgrapen till frukost, och stationerat mig vid datan, vägrade datorn öppna min mapp med (en miljon) bilder. den vägrade ta emot nya bilder. den vägrade samarbeta och jag fick panik över att mina bilder nu, efter en evighets vetskap om att jag verkligen borde göra backupkopior på mina bilder eftersom vår krassliga gamla dator snart kommer göra sig av med dem, var borta.

när jussi kom hem, tog vi hans krassliga gamla externhårddisk till hjälp, och jussi fick efter lite klurande dit datorns bilder. detta är fantastiskt. det som inte är lika fantastiskt är att den här datorn håller på och formateras (eller nåt liknande) just nu, eftersom den kört fast i gyttja och inte vill komma någonstans, förutom online. och bättre det än inget. och sen får vi hålla tummarna, för det är verkligen inget speciellt bra tillfälle för datorn att gå i tusen bitar just nu.

öppet

för att göra en lång historia kort: vid tandläkarmottagningen i måndags, satt jag i det mest trånga och intima väntrum någonsin, tillsammans med en gammal kvinna i rullstol (som tog upp hälften av allt utrymme i väntrummet), en gammal man, en till gammal kvinna och en medelålders man (som dessvärre verkade ha övernattat i en osande koskit föregående natt). det som alla koncentrerade sig på var den uråldriga 5"" televisionen som visade en, för mig okänd, dokusåpa. plötsligt förvandlades den slöa dokusåpan till ett passionerat erotikdrama som gjorde stämningen i väntrummet synnerligen pinsam, åtminstone för min del. vad som hände inne hos tandläkaren är en annan historia. jag kan sammanfatta mig med att jag aldrig haft tandläkarskräck, förutom den dödsångest jag haft inför att jag skulle haft hål eftersom hålen skulle ha tärt sönder min sjäälvrespekt, men efter den här akutvisiten hoppas jag på att aldrig mer behöva uppsöka en tandläkarmottagning. alla hans handlingar orsakade nämligen en satans smärta i min mun och min näsa var bedövad många timmar efteråt.

för att göra en annan knepig historia kort, är att vi lekt med HDR-bilder i skolan. det är jättefantastiskt att det är oskärpa på exakt varje bild jag försökt ta, vilket gör dem pretty much oanvändbara, och att detta är den enda jag hittills kommit tillräckligt långt med. dock missade jag hälften av stegen man skulle göra i bildbehandlingsskedet, så den är inte korrekt som HDR. men lite ditåt. iallafall. kanske.

och vet ni en annan sak:
ÄT VITLÖK! OCH ÄT BLODGRAPE! för det blir man glad av och det är nog det bästa just nu.

old grandma

saker som hände igårkväll, kl 23:00:
vi har gått till sängs, jag ligger i en ofördelaktig position med tanke på lampan bakom mig, jussi säger: dina tänder ser halvt om halvt genomskinliga ut mot ljuset, du kanske borde dricka mindre pepsimax.

saker som hände imorse, kl 08:07, på tågperrongen, en minut innan mitt tåg till karis kom, jag klev på, tåget gick: jag slängde i mig ett tuggummi, och efter den tionde tuggan lossnade en bit från min framtand! EN BIT! LOSSNADE! EN TANDBIT! ja. den lossnade alltså så att hälften beblandades i min xylitolkudde och hälften blev kvar på baksidan mellan framtänderna. kilades fast. satt där stenhårt. jag låste in mig på tågtoaletten. försökte pilla tills tandköttet blödde. fick panik. granskade mina tänder med min panikfyllda vilda blick. insåg att domedagen var här och att alla mina tänder troligen skulle splittras och mjölas sönder, en efter en. det är för sent att dricka mindre aspartamläsk nu. jag tänkte till exempel på om min försäkring skulle försäkra mina tänder, om jag skulle bli tvungen att betala mina löständer själv om ett år (högst). och det allra värsta: skulle jussi tycka om mig mer och vilja tillbringa resten av sitt liv med mig om jag plötsligt blev en gammal kärring med löständer i 20-års åldern!!!!!

när jag nyligen kom hem, efter att ha hoppat av tåget till karis i dickursby för att tåget tillbaka till richmond på momangen, ringde jag tandläkarns akutvård (jag tänkte nog efter litegrann ifall det verkligen var akut, och kom fram till att det var det). telefonbiträdet tyckte inte det lät särskilt akut och undrade om jag kunde komma näsat vecka. NÄSTA VECKA! det är ju bara måndag idag! nej, jag kunde inte det, och var tvungen att säga att jag lider av smärta och yadayada och då förbarmade hon mig och lät mig komma upp klockan ett. JAG MÅSTE FÅ EN PROGNOS! GENAST! jag är fortfarande i chock och panik och kommer troligtvis bli tvungen att sjukskriva mig på grund av traumatiska stressyndrom, magsår och burnout på grund av att en 1 millimeter stor bit lossnade bakpå framtanden.

2 plus 3 minus 17

saker som inte händer speciellt ofta: att jag befinner mig på krog i mer än 30 minuter (som det tar att dricka en long drink). saker som inte heller händer så speciellt ofta: att jag går ut i stadens natt, där vad som helst enligt det förfärliga ryktet kan hända, klockan halv tre. för att gå på krog. och invänta valomerkki. på söndag när jag vaknade kände jag mig värre än någonsin förut. inte därför att jag verkligen ville dricka tequila mitt på morgonen. eller ja, kanske just därför, men mest för att mina fötter verkligen inte hör hemma på krogen och för att tequilan verkligen inte hör hemma i min hals. och mest även därför att jag hatar hangover och för att jag hatar att vara mer än hämmat salongsberusad.

fast det var en kul kväll! och vi åt noisetter klockan sju på morgonen, tillsammans med syltlök och fetaost (sexy thang) och klockan två befann vi oss på biografen för att se Cloudy with a Chance of Meatballs i 3D-format som sagt. det var en rolig film, inte helt suvären, men den barnsligt skojiga idén om köttbullsskurar och spagettitornadon var roande. ungefär sådant som mina barndomsdrömmar och dagboksskriverier handlade om som 7-åring, hehe.

förra helgen var vi och såg Avatar, och den var mer än suverän. åh. tyvärr hade jag svårt att hålla masken och se seriöst på filmen lite nu som då, dels för att jag var tvungen att ställa mig lite kritiskt till det påhittade avatarspråket men mest för att jag började fnissa högt och vilt varje gång jag såg på jussi och hans bror iklädda de töntiga 3D-glasögonen. hahahaha. vilken fantastisk uppfinning, men om det är något som bör läggas i kategorin "the real sexkillers" är det faktiskt dehär brillorna.

ännu tre andra filmer, varav Monsters vs Aliens var den enda värd att ses, och sedan District 9 och 2012 som inte tjänade till sig någon hedersutnämningen. District 9 var den vidrigaste filmen jag sett på ett tag, men jag kan inte uttala mig speciellt om den, eftersom jag avlägsnade mig från filmen en kvart efter att den börjat (och såg därefter snuttar här och där). jag blev så illamående att jag inte ens kunde äta chips, hehe. 2012 var den mest värdelösa filmen jag sett i kategorin "världens undergång". don't see it.

jag måste börja mig redo för måndagsmorgonen nu.

threedee

hoho hej. nu går det verkligen livat till i vargdagen. not. det är hemskt skönt att vår skolvardag normaliserats igen efter decembermånad, jag vill helst bli kvar hela skoldagen, medan min ekonomi vill att jag tar tretton-tåget hem vissa dagar. just nu har jag dock en liten motivationssvacka och kan inte ta en enda bild utan att genast radera den, så jag har inga nya bilder. därför måste denna gamla bild av den gamla katten rudy (som är världens svåraste katt att fotografera eftersom dens små gula ögon är så jävla små att den ser ut som världens fulaste katt på varje foto - som den icke är - samt att den a-l-d-r-i-g kan vara still, utan att hela tiden rör sig så skärpan blir oskarp på varje jäkla bild, som kan ses väldigt klart på bilden,) förklara hur trött jag har blivit av denna vecka, som jag varit tvungen att vakna klockan sju (jetetidigt hehehehehehe, inte), trots att jag fortfarande gått och lagt mig runt två varje natt (precis som vid jullovet). jaha.

dessutom har livet varit mycket otroligt ointressant de senaste dagarna. jag har lärt mig photoshoppa in en tjej på en ko på ett berg på en himmel och det har känts väldigt övermäktigt. ja! nu kan jag göra de mest o - ( O-troliga, obs obs obs obs) -troliga bilder på PS där bilderna ser ut som att kon (som exempel) ser ut att vara väldigt oproffesionellt inklistrad på ett (som exempel) berg. JAAAA! HURRAAAA!

dessutom har jag sett några aktuella (tror jag) filmer de senaste två veckorna, och imorgon ska vi på meatballsfilmen med jussis lillasyster. jag har övertalat medparterna eftersom jag diggar animationer jetemyge, hehehe. SPECEILLT 3D! har ni sett 3D-filmer? rekommenderas varmt och starkt!

pengar är skräp, hälsar jesus

ibland när det är måndag och man kvällen innan i all kroppslig tröttsamhet slått huvudet så jävla dynghårt i betongväggen (av misstag, obs obs) att man fått en liten ond knöl på hjässan, och när måndagsmorgonen därmed känns som den drygaste dagen på en miljon år... japp, japp, då stiger man upp och det smakar fortfarande listerin i käften sedan kvällen innan, och när man alltså ska dricka ett glas apelsinjos utspädd med vichy, smakar det som att kräkas apelsin ungefär. ungefär. väldigt sexigt sätt att stimulera smaklökarna med på morgonkvisten.

sen tror man att det ska vara 0 grader ute (jag missuppfattade väderleksrapporen igår) och kommer fram till att det visst är typ minus 10 eller nåt och att långa varm kallingar skulle göra susen under jeansen. och tåget tar en till böle. och i böle ska man byta tåg. men tåget är försenat. först 2 minuter. sedan 2 minuter till. 2 minuter till. 2 minuter till, ÅT GÅNGEN. inte 24 minuter på en gång, utan två ynka minuter åt gången! som resulterar i att man står genomfrysen på perrongen och väntar två minuter till, två minuter till och två minuter till. inte sitta inne på stationen i 24 minuter och inte frysa röven av sig. inte.

tåget är halvtimmen försenat, resulterar i att man är 35 minuter försenad till lektionen. men det är gött, för på lektionen hinner man ändå bara i sitta cirka 20 minuter innan lektionen tar slut, därmed även dagen,

och det är det som är så jättefantastiskt! att man betalat två tågbiljetter för 8,70€ styck för att hinna starta sin dator i skolbyggnaden och sedan åka hem igen! jag blir galen och får jättemycket ångest över att betala många sådana summor efter varann för inte ett enda litet dugg! som att 3 dagar i veckan slänga 17 euro i en snöhög, ställa sig och pissa på pengarna, vänta tills det fryser, krama det till en snöboll och slänga den i huvudet på skatteverket eller nåt.

hejdå.

årskrönika 2009

januari - började knapert, med de nya jobbuppgifterna som gjorde mig skyldig till att stiga upp klockan 04:00 prick på måndag, onsdag och torsdag, torsdag och tisdag var förbarmade till klockan 05:30. jag hatade verkligen att gå genom stan den tiden på morgnarna. och jag var sjukligt trött hela tiden (behöver jag tala om det?).



och båda tjejkatterna fick åka upp till veterinären varsin gång och bli av med den pinande oändliga löptiden, det var fina tider det.



februari - i februari hade jag långt hår och en lugg som var skön att gömma sig bakom



och jag bakade tårtor och muffinsar. dessutom besökte vi stans café ofta och vid valentin var vi och såg james blunt i helsingfors. det var en underbar man att lyssna till.



mars - the hangover of the year 2009 ( om det är värt att skriva ner sånt) skulle platsa galant till denna månad och denna bild, baksmällan genomleds dock mellan fyra fintpyntade väggar på västkusten



fast det hände även skojiga saker den här månaden. jag fick exempelvis post från japan, paketet innehöll bildens muminmugg. jag har inte vågat dricka ur den förutom en enda gång. det vore alltför sorgligt ifall den gick sönder. dessutom blev det faktiskt vår så småningom i mars också.



april - det var många varma dagar i april, och en helg satt vi ute i en vintergrå park i bara t-shirts och drack cider och rökte cigaretter och lyssnade på musik. fina tider!



i slutet av varma maj irrade jag omkring på nattgatorna i tavastehus och hade varmt och var glad, och firade valborg. all about it.



maj - efter mycket om och men kom vi oss till tammerfors för att se the crash. efter det splittrades de, och de var tur att vi kom oss för att se dem, annars hade jag nog ångrat mig resten av mitt liv, eftersom the crash är väldigt fantastiska i noterna.



dessutom hade det urusla jobbet gett mig en muskel på vardera armen. jag såg väldigt stark ut (not). dessa försvann dock under sommarlovet. gött.



vi åt på amarillo nästan varje helg. och vi fortsatte hela sommaren ut nästan, de hade den bästa maten tills de gjorde om menyn i början av hösten. nu ligger de i bojkott!



i juni hann jag sola ordentligt (ni vet, sådär på en strand i bikini) för första och sista gången under hela sommaren. jag brände sönder hela kroppen, och magen fick de mest katastrofala följderna av solen kombinerat med gammal solskyddskräm.



men jag blev ju lite granna brun i varje fall. jag var blek som en fis lagom till början av juli, så brännan var inte särskilt effektiv.



juli - det var årets roligaste månad! roligaste och mest händelserika. vi hade ett 3 veckor långt sommarlov, som gick i ett snabbt nafs, och under lovet hann vi bland annat tapetsera om lägenheten, köket fick den finaste tapeten!



därtill flyttade en vit liten kattkrake in hos oss



samt att vi var på roadtrip upp till norra sverige och norge. det var en fantastiskt bra resa! vi övernattade i vår bil, lagade mat på trangian, klättrade på små toppar i kiruna...



...och i det norska narvik blev jag fästmö! åh det var en fin resa.



augusti - jag slutade jobba, sa tack-och-hej till min förfärliga chef, och börja studera i karis. jag tittade på landskap genom tågfönster varje vardag, och efter augustimånad finns knappt några bilder alls på mig själv.



september - var en lång månad. lång och tom på händelser. vi var dock och fotade på ekenäsmarknad, to mention one thing. och jag fick min egna riktiga kamera, inte att förglömma!



oktober - och det blev höst. en fin och trygg höst.



i slutet av oktober åkte jag på studieresa till sankt petersburg med skolan. det var en bra resa, jag såg mycket fina saker och fascinerades av lika många saker. det var en fin möjlighet att få åka till ryssland, eftersom jag saknat petersburg i flera år (nästa projekt är att åka dit med jussi). dock blev jag handlingsförlamad vad gäller kameran och tog typ inga bilder alls. moget.



november - jag blev 21, vädret blev regnigt och himla mörkt



och jag drack rekordmycket te och förundrades över tomma muggar



december - stod för förbaskat kalla dagar och jetemyke snö.



men det innebar jul också, och det blev en rolig jul med mycket julklappsinköp tillsammans med min 4-åriga syster, tokmycket julchoklad (även om bilden är från oktober), toklånga sovmorgnar tack vare det långa skönasköna jullovet och sen blev det såklart nyår och nytt år.



det har varit ett fint år, det finaste hittills! och det är alltid bra att kunna konstatera att detta år var bättre än det föregående, eftersom det inte alltid varit på det viset. och som jag ser framemot det nya året! och året därpå! hurra!

donera blod! do it!

jag är hemkommen! jag lever! jag kom igenom alla test! mitt hemoglobin var duktigt över minimit och jag kom med knapp nollmarginal över miniviktgränsen - vilken triumf och vilken fröjd! innan jag gav mig av mot min destination, försökte jag i all frustration och förtvivlan fuska till mig lite hekton genom att äta ganska brutalmycket mat och konsumera mycket vatten. detta beteende hade på den gamla goda tiden klassats som hetsätning på momangen. men detta ledde denna gång till god vinst. och jag är hemskt medveten om varför det finns minimigränser, MEN jag har dock i ett antal månader jobbat på det här och blivit aningen frustrerad över att aldrig kunna komma mig över gränsen. jag menar. hur jävla svårt kan det vara. men japp, så svårt var det, på både fysiskt och mentalt plan.

efter att jag fått fylla i lite formulär, fick jag ett könummer och ett glas apelsinjos. det var ungefär meningen att man skulle dricka så mycket saft man bara hann innan det blev ens tur, för det kom en gammal och skranglig men ack så sympatisk man fram till mig och sa att jag såg alltför klen ut och sa att jag måste dricka jättemycket saft innan jag gick in. jag är i sanningens namn ingen vän av saftdrycker, och efter att den gamle mannen gett mig fyra glas saft började jag bli litegranna illamående, eftersom jag halvtimmen tidigare hade ätit en elefant till lunch.

blodgivningen gick galant, fastän jag var sjukt nervös. det gjorde inte ont någonstans, och det gick snabbt; 450 milliliter blod var ute ur mig på 9 minuter. därefter blev jag tillsagd att ligga ner och vila i 10 minuter, därefter sätta mig upp och dricka ytterligare ett glas apelsinjos, men jag missuppfattade det och trodde jag skulle sätta mig upp genast jag kände mig okej och sedan dricka saft i 10 minuter (hehe). jag satte mig alltså upp genast då jag sansat mig, men blev busig i skallen på momangen och började kallsvettas och må apa. eftersom jag stundvis har lite problem med att svälja stolthet, kunde jag absolut inte lägga mig ner igen, utan försökte duktigt sitta upp. tills en sköterska kom och blixtsnabbt la mig liggande med fötterna upp. sen låg jag där och kollade på en stjärnhimmel ett tag, tills alla tio som var efter mig i kön redan hade tackat för sig. då fick jag sätta mig upp, en sköterska kom med två glas apelsinjos till och jag undrade vad grejen med josen var. ready to go!

och nu är jag hemma medan jussi är och inviger skidsäsongen (gud vad tråkigt), men jussi har bestämt att jag måste ha telefonen på mig hela tiden och att han ska ha sin mobil på diskretprofilen så han genast hör om jag försöker ringa. ja, ringa honom i det syfte att mitt bandage skulle börja blöda igenom (sannolikhetsfaktor 0,00001/1000000) eller ifall jag skulle bli svag och säcka ihop. hahaha.

efter en 2 timmars återhämtning mår jag prima som fisken, och detta var en fantastisk start på året. nästa gång, som får vara tidigast om 91 dagar, lovade jussi komma med, det är gött! ni borde också gå! challenge! här finns mera information om blodgivning.

som first-timer fick man ett stort infopaket och en sådan här brosch! fina fisken!

och man fick ett redigt bandage på armvecket, hehe, som skulle sitta kvar i fyra timmar efteråt.

just typical

dessa två ovanstående bilder är på ett ungefär de enda användbara bilder jag fick från nyåret. kamerans alla inställningar på de övriga bilderna har varit långt ifrån kontrollerade och alla foton är så överexponerade eller brusiga eller oförståeligt mystiska att... ja, skulle fresitaflaskan ha haft ett finger med i spelet? kanske. troligtvis. sannolikheten är påtaglig.

våra nyårsvärdar var inbjudna på ett mario kart-race i förrgår, och det var tusenroligt! klockan 05:40 på söndagsmorgon laddade batterierna ur på två stycken av wiikontrollerna, så då var det dags att helt enkelt gå och lägga sig för natten. när en av spelarna i något skede hade förlitat sig alltför mycket till vodkaflaskan och apelsinjosen och var så borta emd vinden att han knappt kunde hålla blicken i styr, blev det halvt om halvt vetenskapligt bevisat att det är en stor myt att man inte ska köra bil när man är berusad, eftersom den totalberusade mannen otroligt nog vann vartenda race (-tills han nytrkade till).

det är fantastiskt väder ute, och jag ska ut för att handla lunch. efter lunchen och matvilan ska jag gå och pröva min lycka - nämligen på blodgivning. jag är tusentaggad och hoppas jag inte blir omvänd i dörren för dåliga blodvärden eller ouppfyllda viktkriterier. för gudarna ska veta att jag har försökt. tummarna upp!

2010 is in my bed

gott nytt år! det nya året och dess afton kom så snabbt att jag inte riktigt ens hann blinka ordentligt. det roligaste med årsskiftet på bloggarna och bilddagböckerna är självmant alla årsöversikter, och min egna krönika ska komma i sinom tid, bara jag hinner. jag är så jävla stressad just nu eftersom jag måste spela mario kart och dricka long drink cranberry och bubbel och äta mozzarella pinnar och dippa chips, och ja, hela köret! ja gud vad stressigt! inte så att livet känns som en rolig fest just nu då, nä!

har ni förresten missat Petshop boys' nya version av coldplays viva la vida? jag vill lyssna på den om och om igen, för den är jävligt bra. och det är himla synd att det här inte var originalversionen, för originalet är inte mycket att hänga i granen. lyssna här!